Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Jonatan Godtrogen: Kap. 9

Göra pengar

Jonatan fortsatte längs vägen och kom efter en stund fram till en stor stenmur med ett par kraftiga, vidöppna träportar. Genom porten och under valvet i muren passerade människor till häst, människor som bar på lådor och bylten och människor med alla slags vagnar och kärror på väg in mot stadens mitt. Jonatan sträckte på axlarna, borstade av sin slitna skjorta och slog följe med strömmen in genom porten.

Strax innanför porten hörde Jonatan det höga, mullrande ljudet från något slags maskin. Det snabba, knattrande ljudet kom från andra våningen i en stor röd tegelbyggnad och lät som om det åstadkoms av en tryckpress. ”Kanske är det stadens tidning”, tänkte Jonatan. ”Utmärkt! Då kan jag läsa allt om den här ön och om människorna som bor här. Och kanske kan det hjälpa mig att räkna ut hur jag skall komma hem igen.”

På jakt efter någon dörr till huset rundade Jonatan gathörnet och sprang nästan rakt på ett elegant klätt par som sakta gick arm i arm längs gatan. ”Ursäkta mig”, urskuldade sig Jonatan. ”Men jag verkar inte kunna hitta ingången till det här tidningshuset. Kan ni visa mig vägen?”

Damen log och den elegant klädde mannen rättade Jonatan. ”Jag är rädd för att du har misstagit dig, min unge man. Det här är inte någon tidning utan Verket för Pengatillverkning.”

”Å”, sade Jonatan besviket. ”Jag som hoppades hitta något betydelsefullt tryckeri.”

”Varför så nedstämd?” sade mannen. ”Gaska upp dig. Det här Verket är viktigare och en källa till långt större lycka än något tidningstryckeri. Eller hur, kära du?” Mannen klappade damens handskbeklädda hand.

”Jo, så är det verkligen”, sade kvinnan fnittrande. ”Här trycker de massvis med pengar för att göra människor lyckliga.”

Kanske var det här han skulle finna lösningen på problemet med hur han skulle kunna lämna ön, tänkte Jonatan. Kanske skulle han med hjälp av alla pengarna kunna köpa sig en plats på någon båt. ”Det låter som en fantastisk idé!” sade Jonatan glatt. ”Jag skulle också vilja bli lycklig. Om jag kunde trycka upp lite pengar skulle jag…”

”Nej, nej”, sade mannen ogillande. Han skakade ett varnande finger framför näsan på Jonatan. ”Det går absolut inte för sig. Eller hur, kära du?”

”Självfallet inte”, tillade kvinnan. ”Sedeltryckare som inte är utsedda av Lordernas Råd kallas för ’falskmyntare’ och hamnar bakom lås och bom. Några sådana skurkar tolererar vi verkligen inte i den här staden.”

Mannen nickade kraftfullt. ”När falskmyntare trycker pengar och sedan handlar för dem, översvämmar deras pengar ekonomin och förstör värdet på alla andras pengar. Och de stackare som har fast inkomst, sparpengar eller pension skulle snart upptäcka att deras pengar var värdelösa.”

Jonatan rynkade pannan. Var det något han hade missförstått? ”Jag tyckte att ni sade att om man trycker en massa pengar blir människor lyckliga.”

”Jo, det är riktigt”, svarade kvinnan. ”Under förutsättning …”

”… att det är lagliga sedlar som trycks”, fyllde mannen i innan kvinnan hunnit tala färdigt. Jonatan log åt att paret kände varandra så väl att de avslutade varandras meningar. Mannen tog fram en plånbok ur sin innerficka på kavajen, och ur den drog han fram ett papper som han visade Jonatan. Han pekade på en officiell stämpel och tillade: ”Är den laglig, då är den inte ’falsk’.”

”Och då kallas det för ’underskottsfinansiering’”, fortsatte kvinnan, som om hon rabblade en skolläxa hon lärt sig utantill. ”Och underskottsfinansiering ingår som en del av en invecklad och sofistikerad ekonomisk plan.”

Mannen stoppade tillbaka plånboken i fickan och inflikade: ”Är det lagligt är de som trycker pengarna inte tjuvar.”

”Nej, absolut inte!” sade kvinnan. ”Faktum är att de som gör av med pengarna är medlemmar av Lordernas Råd.”

”Just det”, sade mannen. ”Och de är mycket generösa. De lägger pengarna på olika reformer som gynnar de lojala personer som är vänliga nog att rösta på dem.”

På samma gång tittade de båda två rakt på Jonatan och frågade i kör: ”Skulle inte du rösta på dem?”

Jonatan tänkte efter en stund. Paret väntade tyst på att han skulle svara. ”En sista fråga bara, om det går för sig”, svarade Jonatan. ”Vad händer med allas löner, besparingar och pensioner? Ni sade förut att de skulle bli värdelösa om någon skulle tillverka mer pengar. Händer inte samma sak när det är lagliga pengar som trycks? Och gör det verkligen alla lyckliga?”

Paret tittade på varandra. Den elegante mannen sade: ”Naturligtvis är vi alltid lyckliga när lorderna har pengar att spendera på oss. Det finns så många viktiga reformer som kostar pengar – arbetarnas behov och tänk bara på de fattiga och på våra gamla.”

Kvinnan förklarade: ”Lorderna ägnar verkligen all sin kraft åt att försöka hitta orsakerna till alla problem vi har här på ön. Och de har kommit fram till att de största skälen till våra svårigheter är otur och dåligt väder. Ja, otur och dåligt väder leder tillsammans till stigande priser och sjunkande levnadsstandard.”

”Och…” Mannen gjorde en konstpaus. ”Glöm inte utbölingarna.”

”Särskilt utbölingarna!” sade kvinnan med upprörd röst. ”Hela vår ö är belägrad av fiender som försöker förstöra vår ekonomi genom att ta orimligt höga priser för varorna de säljer till oss. Förr eller senare kommer deras ruinerande fotogenpris att bli vår undergång.”

”Eller deras låga priser”, tillade mannen. ”De försöker hela tiden sälja mat och kläder till oss för ruinerande låga priser. Men tack och lov har Lordernas Råd inte lagt fingrarna emellan när de tagit itu med den saken.”

”Nej, tack och lov! Vi har verkligen tur som har ett klokt Råd som reder ut vad saker och ting egentligen är värda”, sade kvinnan belåtet. Så vände hon sig mot mannen, pekade på solen och sade åt honom att det var hög tid att fortsätta.

”Så sant, kära du. Du får ursäkta oss, unge man. Vi är på väg till ett viktigt möte med vår bankman nu på eftermiddagen. Det vore verkligen oförnuftigt av oss att inte göra gemensam sak med alla andra investerare som just nu köper land och ädelmetaller. Det är verkligen synd om alla fattiga stackare som inte gjorde som vi och satsade innan priserna började stiga ordentligt! Inte sant, kära du?”

Den elegante mannen lyfte på hatten, damen bugade artigt och de önskade båda Jonatan en verkligt god dag.

Kommentera på bloggen.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon