Jonatan Godtrogen: Kap. 8

Toppskatt

Jonatan fortsatte sin promenerad och upptäckte han strax en distingerad, välklädd man som med stor möda försökte ta sig fram gåendes på knäna. Men mannen såg inte ut att vara handikappad, han såg bara kort ut. Jonatan erbjöd en hjälpande hand, men mannen föste bort honom.

”Nej tack!” sade mannen och grimaserade av smärta. ”Jag kan nog gå ordentligt. Det tar ett tag att vänja sig att gå på knäna.”

”Är allt okej? Men varför ställer du dig då inte upp och går med fötterna?”

”Åhhh!” klagade mannen, och grinade illa. ”Det är bara en mindre anpassning till skattelagstiftningen.”

”Skattelagstiftningen?” upprepade Jonatan. ”Vad har skattelagstiftningen med att göra hur man går?”

”Allt! Aj!” Mannen lutade sig bakåt och satte sig på hälarna för att vila från sin mördande plåga. Ur skjortfickan tog han fram en näsduk och torkade pannan med. Han flyttade tyngden för att kunna massera ena knäet, sedan det andra. På byxknäna hade flera lager av utslitna lappar sytts på. ”Skattelagen,” sade han, ”har nyligen ändrats för att skapa jämlikhet mellan människor av olika längd.”

”Skapa jämlikhet?” frågade Jonatan.

”Var snäll och böj dig framåt så att jag slipper skrika,” bad mannen. ”Det var bättre. Lordernas Råd beslutade att långa människor hade alltför många fördelar.”

”Fördelar för att de var långa?”

”O ja! Långa personer föredras alltid vid anställning, befordran, inom sport, underhållning, politik, ja till och med vid ingående av äktenskap! Aj, aj, aj!” Han virade näsduken om det senaste av många revor i de gråa byxorna. ”Därför beslutade lorderna att beskatta oss med en häftig toppskatt.”

”Långa personer beskattas?” Jonatan såg sig om och kände hur hans kroppshållning började sjunka ihop.

”Vi beskattas i förhållande till vår längd.”

”Var det någon som klagade?” frågade Jonatan.

”Bara de som vägrade gå på knäna,” sade mannen. ”Självklart gjordes undantag för politiker. Vi röstar ju på samhällets toppskikt! Vi föredrar att se upp till våra ledare.”

Jonatan kände sig alldeles förbluffad. Vid här laget började Jonatan sjunka ihop och han försökte medvetet göra sig så liten som möjligt. Han pekade med båda händerna på mannens knän och frågade misstroget, ”Du går alltså på knäna för att få lägre skatt?”

”Javisst!” svarade mannen med smärta i rösten. ”Hela våra liv är ordnade för att passa skattelagstiftningen. Det finns de som till och med har börjat krypa.”

”Oj, det måste verkligen göra ont.” utbrast Jonatan.

”Jo, men det gör mer ont att inte göra det. Aou! Endast dårar går upprätt och betalar de högre skatterna. Så, om du vill vara smart, gå ned på knä. Det kostar på att stå rak i ryggen.”

Jonatan såg sig omkring. En handfull människor gick på sina knän och en kvinna på andra sidan gatan kröp sakta framåt. Många gick med krökt rygg och nedsänkta axlar. Endast några få ignorerande sanktionerna helt och gick upprätt. Då såg Jonatan tre män som satt på en parkbänk. ”De där tre männen,” undrade Jonatan. ”Varför håller de för sina ögon, öron och munnar?”

”Åh, de där? De övar,” svarade mannen samtidigt som han lutade sig framåt för att fortsätta sin färd. ”De förbereder sig för den kommande skattelagstiftningen.”

Kommentera på bloggen.