Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Är alla människor lika mycket värda?

Har alla människor lika värde?

De flesta svenskar skulle garanterat svara ja på den frågan. Om man däremot frågar folk ifall deras bästa vän är lika värdefull för dem som en nazist så får man plötsligt ett helt annat svar. Det misstag som de flesta gör här är att helt enkelt förväxla ”lika värde” med ”lika rättigheter”, vilket är två helt olika saker. Värde är den subjektiva nytta och de positiva egenskaper som vi tillskriver någon eller något, medan rättigheter dikterar vad vi får och inte får göra mot andra.

Så hur är det då med lika rättigheter – har alla det? ”Ja”, skulle vi libertarianer svara, av det enkla skälet att vi anser att alla har rätt att äga sig själva, och att ingen har rätt att äga någon annan. Därmed måste alla ha lika rättigheter. Ingen person kan ha fler rättigheter än någon annan. Gemene man på stan skulle förstås också säga att alla har lika rättigheter, men tyvärr är de flesta personer inte ärliga när de påstår det heller.

Ett enkelt bevis på detta är det faktum att de flesta personer är emot helt fri invandring, dvs. de flesta anser inte att en kines har samma rätt som en svensk att vistas i Sverige, att äga och driva företag i Sverige, eller att jobba i Sverige. Det krävs speciella, statliga ”tillstånd” för det, och dessa restriktioner stöds av i stort sett alla svenska Riksdagspartier och deras väljare. Men om alla har lika rättigheter så måste vi ju också ha rätt att köpa egendom var vi vill på jorden, och att ta anställning var vi vill så länge vi kan hitta någon som vill erbjuda oss ett jobb. Om staten och väljarna försöker reglera detta och gå emellan frivilliga avtal pga. att den ena parten är född inom ”fel” nationsgräns så har man aktivt demonstrerat att man är emot allas lika rättigheter.

I synnerhet är det snudd på omöjligt för någon som förespråkar en välfärdsstat att även förespråka allas lika rättigheter. Staten kan ju trots allt inte erbjuda en mängd ”gratis”-tjänster till vem som helst, eftersom det vore ekonomiskt ohållbart. Därför måste välfärdsstaten begränsa vilka som får vistas inom dess gränser, samt vad de får göra där. Här blir det jobbigt för socialliberaler och andra statskramare. De är aldrig sena att slå sig för bröstet och proklamera allas lika rättigheter, men här måste de alltså välja mellan allas lika rättigheter och välfärdsstaten. Det blir ett väldigt svårt dilemma för de flesta.

Vi libertarianer slipper dock detta problem, eftersom valet för oss är glasklart: alla har lika rättigheter, och rättigheter går alltid före staten.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

7 kommentarer till ”Är alla människor lika mycket värda?

  • Det är ju uppenbart att fri invandring och väfärdsstat inte är förenligt, men man kan av princip vara för fri invandring och mot välfärdsstaten. I ett fritt samhälle blir den ”fria” invandringen naturligt reglerad av privata fastighetsägare som fritt väljer vilka de vill sälja eller hyra ut till.

  • De onda bör ha färre rättigheter, självklart.
    F ö är kapitalismen, i alla former, dömd till undergång pga av sina inre motsättningar och andra inbyggda fatala brister, inget tvivel om det. Och det är rätt åt den, för en otyglad girighet är ingen bra drivkraft för någon verksamhet! Därmed inte sagt att den givet kommer att ersättas av något vettigare eller mänskligare.

    • Hej Valdemar,

      Tack för ditt inlägg. Jag har några frågor:
      1. Vilka är de ”onda” som ska ha färre rättigheter? Artikeln ovan säger ju att människor har lika rättigheter, ”av det enkla skälet att vi anser att alla har rätt att äga sig själva, och att ingen har rätt att äga någon annan. Därmed måste alla ha lika rättigheter”. Vilka personer vill du beröva rätten att äga sig själva?
      2. Vilka inbyggda fatala brister talar du om?
      3. Hur definierar du kapitalism?
      4. På vilket sätt är kapitalismen (beroende på ovanstående definition) omänsklig eller ovettig?

      Notera, då vi talar om kapitalismen, talar vi inte om dagens system, som vi motsätter oss, säkert lika mycket som du motsätter dig det.

  • Kapitalism är bara är ett system där allokerande av välstånd sker för produktion av mer välstånd. Om den sista människan försvinner, försvinner kapitalism.

  • Det Hans skriver om invandring och välfärdsstaten är i stort korrekt. Jag skrev om dessa två libertarianska strömningar redan 2005 på mises.org i en artikel som sedermera översattes och publicerades här på mises.se med rubriken Libertarianismen och invandringen.

    Problemet med det libertarianska argumentet mot invandring (det hoppeanska argumentet) är att det baseras på en del antaganden som inte uppenbart är sanna. Visst kan man argumentera för att medborgarna i ett land har blivit bestulna av staten och att samtlig ”statlig egendom” egentligen bara är ockuperad av den fientliga staten – och därmed blir invandring indirekt ett inkräktande på dessa rättmätiga egendomsanspråk. Men då utgår man med nödvändighet ifrån att dessa anspråk är rättmätiga, vilket inte alls är självklart. Staten har funnits i många hundra år – och under hela dess historia har rättmätig egendom förvanskats, undergrävts, förstörts och omfördelats. Det finns helt enkelt ingen rättmätig egendom, utan allt är någon slags blandning av orättmätig och rättmätig (dvs frukten av mitt arbete) egendom.

    Detta gäller även de anspråk medborgarna i ett land har på statens egendom, som inte alltid stulits från dem – utan kanske från tidigare generationer, tidigare befolkningar (som t ex indianerna i Nordamerika), osv. Och de flesta idag boende i landet har på något sätt, direkt eller indirekt, tagit del av ”förmåner” från staten och de styrande som baseras på det tjyveri som staten sysslat med under århundraden.

    Så om man ska dra ett streck någonstans och drar det mellan medborgare/invånare och invandrare, så måste man syssla med ett schablonmässigt rättighetsresonemang – och då faller hela rättighetslogiken. Nozick talade i Anarchy, state, and utopia om vad som är rättmätig egendom – och kom fram till att man måste gå tillbaka till innan äganderätterna förvanskades för att få en klar bild över vad som ägs och inte ägs. (Rothbard har argumenterat i liknande termer och uttalat att kanske en jordreform är enda sättet att praktiskt få bukt med problemet.)

    Om man dessutom lägger till att staten knappast har en förstörande och förvanskande effekt endast inom det territorium den kontrollerar (genom krig, bidrag, regleringar, diplomati osv) så är det långt ifrån självklart att de som bor inom landet har ”mer rättmätigt” anspråk på statlig egendom än de som bor på annat håll. Inte minst som det i århundraden skett en hel del migration både till och från allehanda länder.

    Så argumentet att invandring på något sätt skulle underminera eller utgöra ”freeriding” på medborgares egendom under en viss stats regim faller på sin egen orimlighet – om man inte har ett högst historielöst perspektiv och därmed bortser ifrån effekten under tidigare år, decennier och sekler.

    <>

  • Per
    Jordreform är en mycket intressant problemställning och jag skulle gärna se den utvecklas till ett eller flera förslag till en strategisk omvandling från ”kollektivt” till privat ägande. Detta har säkert diskuterats i många böcker. Skulle upskatta om du berörde detta i lite mer detalj eller åtminstone kan tipsa om mer literatur i frågan?

  • HQ, det finns mycket att läsa om jordreformer – både sådana som praktiskt ägt rum och sådana som diskuteras som lösning på allehanda problem. Problemet är att det mesta av litteraturen är relativt förvirrad och sällan libertariansk. Att kommunister, socialister och allehanda auktoritärer ”vill ha” jordreform är ju varken nytt eller intressant.

    Men så här skriver Rothbard i sin Ethics of Liberty, vilket är ganska intressant och leder, i förlängningen, till evenutella lösningar på problematiken:

    We are now able to see the grave fallacy in the current programs for ”land reform” in the undeveloped countries. (These programs generally involve minor transfers of the least fertile land from landlords to peasants, along with full compensation to the landlords, often financed by the peasants themselves via state aid.) If the landlord’s title is just, then any land reform applied to such land is an unjust and criminal confiscation of his property; but, on the other hand, if his title is unjust, then the reform is picayune and fails to reach the heart of the question. For then the only proper solution is an immediate vacating of the title and its transfer to the peasants, with certainly no compensation to the aggressors who had wrongly seized control of the land. Thus, the land problem in the undeveloped countries can only be solved by applying the rules of justice that we have set forth; and such application requires detailed and wholesale empirical inquiry into present titles to land.

    Det finns också kommentarer om Rothbards syn på detta på t ex Kevin Carsons mutualistblogg: http://mutualist.blogspot.com/2005/07/rothbard-on-feudalism-and-land-reform.html

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *