Intervju med Hans-Hermann Hoppe om Hayek

[Hans-Hermann Hoppe: Intervjuad av Mateusz Machaj, svensk version av Socjaldemokratyczny Hayek i Najwyższy czas, september 2004]
1. Vad är Hayeks bidrag till den ekonomiska vetenskapen?
Som ung, under inflytande av sin mentor Ludwig von Mises, som 1927 hade inrättat ett institut för konjunkturcykelforskning i Wien och anställt Hayek som dess första chef, gjorde Hayek ett oerhört viktigt arbete med att utarbeta och bygga vidare på
Mises lysande konjunkturcykelteori (som först beskrevs i boken Theory of Money and Credit). Detta arbete visade attkonjunkturcykler inte orsakas av några ”inneboende motsättningar” i kapitalismen, utan genom inflatoriska bankers kreditexpansion – injektion av förtroendekredit i form av papperspengar som inte är täckta av genuint sparande i kreditmarknaden – framkallad av statens centralbank.

Tre böcker av Hayek förtjänar särskilt stort beröm i detta sammanhang: Monetary Theory and the Trade Cycle, Prises and Production, och Monetary Nationalism. Det är nog rimligt att säga att detta tidiga arbete av Hayek är hans minst kända verk. Långt mer kända (och mycket mer tvivelaktiga) är hans senare (efter andra världskriget) verk inom politisk filosofi. Desto viktigare är det att betona att Hayeks Nobelpris 1974 inte gavs för hans senare mer kända verk, utan explicit som ett erkännande av hans tidiga bidrag till den så kallade Mises-Hayekianska konjunkturcykelteorin. Mot denna bakgrund var Hayeks Nobelpris verkligen välförtjänt. Apropå detta har det bland Österrikiska ekonomer pågått en del spekulationer varför Hayeks erkännande kom så sent (1974). En mycket tänkbar förklaring är denna: Om priset delas ut för utvecklingen av den Mises-Hayekianska konjunkturcykeln kan man knappast ge priset till Hayek utan att det också ges till Mises, så länge som både Mises och Hayek fortfarande är i livet. Dock var Mises en livslång motståndare till papperspengar (och en förespråkare av den klassiska guldstandarden) och av statens centralbank – och prispengarna för det ekonomiska ”Nobelpriset” ”donerades” av den svenska centralbanken. Mises var så att säga persona non grata för ”donatorerna.” Först efter Mises hade dött 1973, var det fritt fram att ge priset till Hayek, som i motsats till sin ”oresonliga” lärare och mentor, hade visat sig tillräckligt villig att kompromissa, vara ”flexibel” och ”resonabel”.

2. Finns det en skillnad mellan Hayek och Mises argument mot socialismen?
Även som Mises och Hayek oftast nämns i samma andetag som kritiker av socialismen är deras kritik fundamentalt olika. Mises argument lyder: om det inte existerar någon privat egendom för mark och andra produktionfaktorer (om allt ägs av en aktör) kan det per definition inte finnas något marknadspris för dem. Därför är ekonomiska beräkningar, d.v.s. jämförelser, i ljuset av nuvarande priser, av förväntade intäkter och den förväntade kostnaden uttryckt i ett gemensam generellt bytesmedel, pengar (som tillåter kardinal redovisningsverksamhet), bokstavligen omöjligt. Det kan inte finnas någon ”hushållning” under socialismen. Socialism är istället ”planerat kaos.”

Socialismens fatala fel, är alltså frånvaron av privat egendom i mark och produktionsfaktorer, och underförstått omöjligheten att utföra ekonomiska (monetära) beräkningar. Hayeks kritik är helt annorlunda än Mises. För Hayek, är socialismens ultimata fel det faktum att kunskapen, särskilt ”kunskapen om specifika omständigheter i tid och rum”, bara finns i en utspridd form som personligt innehav hos en mängd olika individer, och att det är ”praktiskt taget omöjligt” att samla ihop och bearbeta all den faktiskt existerande kunskap i sinnet hos en enda socialistisk centralaplanerare. Hayeks lösning på detta problem är inte privat egendom utan decentralisering av kunskapsanvändningen.

Låt mig bara poängtera ett grundläggande fel i Hayeks argument. Om socialismens centrala problem är den praktiska omöjligheten att koncentrera decentraliserad kunskap i en enda centralplanerares sinne blir det svårt att förklara varför det finns företag och varför ägaren av ett företag inte ställs inför exakt samma problem som centralaplaneraren under socialismen. Ägaren av ett företag kan inte heller samla all decentraliserad kunskap om de specifika omständigheter i tid och rum i sitt sinne för alla sina anställda. Trots detta konstruerar ägaren av företaget en central plan, och inom riktlinjerna för denna övergripande plan använder sedan företagets anställda sin egen decentraliserade kunskap för att genomföra och verkställa denna plan. Och ändå: ägaren av ett företag ställs inte inför de problem som den socialistiska centralplaneraren gör! Detta visar att det så kallade kunskapsproblemet som identifierades av Hayek inte kan vara ansvarig för socialismens kända ineffektivitet. Istället: problemet med socialism är just det som identifierades av Mises: frånvaron, under socialism, av privat egendom i produktionsfaktorer och därmed även pengapriser för sådana faktorer. I motsats till detta: privata företag baseras på privat egendom och drivs i en miljö som kännetecknas av förekomsten av faktorpriser, vilket gör att företagsägaren, till skillnad från en socialistisk diktator, kan kalkylera och hushålla.

3. I din kritik av Hayeks politiska filosofi hävdade du att Hayek kan kallas ”praktiskt taget en socialdemokrat.” Kan du förklara din position? Var inte Hayek en klassisk liberal?
Det är sant att Hayek kallar sig själv för en klassisk liberal. Men om vi tar en titt på del III i hans Constitution of Liberty och Vol. III i hans Law, Legislation and Liberty kommer du att få en helt annan syn på detta. Enligt Hayek är staten ”nödvändig” för att utföra följande uppgifter (och kan skaffa nödvändiga medel för att göra det genom beskattning): Inte bara för ”brottsbekämpning” och ”försvaret mot yttre fiender”, utan ”i ett avancerat samhälle borde staten använda sin makt för att samla in pengar genom beskattning för att tillhandahålla ett antal tjänster som av olika skäl inte kan tillhandahålls, eller kan inte ges i tillräcklig omfattning, av marknaden”. (Eftersom det hela tiden existerar en obegränsat antal varor och tjänster som en marknad inte tillhandahåller ger Hayek här staten carte blanche!) Bland dessa finns ”skydd mot våld, epidemier, eller naturkrafter som översvämningar och laviner, samt även många bekvämligheter som gör livet i moderna städer drägligt, de flesta vägar … tillhandahållandet av måttstandarder och av många typer av information av allt ifrån fastighetsregister, kartor och statistik till kvalitetssäkring av vissa varor eller tjänster som erbjuds på marknaden”. Ytterligare statliga funktioner är ”försäkran om en viss minimuminkomst för alla”; staten bör ”fördela sina utgifter över tiden på ett sådant sätt att den kan kliva in när de privata investeringarna sjunker”, den bör finansiera skolor och forskning samt verkställa ”byggregler, lagar för ren mat, certifiering av vissa yrken, restriktioner för försäljning av visst farligt gods (t.ex. vapen, sprängämnen, gifter och droger), såväl som vissa säkerhets-och hälsoregleringar för produktionsprocesser och tillhandahållande av offentliga institutioner såsom teatrar, sportarenor grunder, osv …”; och den bör använda sig av sin expropriationsmakt (eng. eminent domain) för att förbättra de ”offentliga varorna”.

Dessutom, så innefattar det enligt Hayek, att ”det finns en anledning att tro att med en ökning av det allmäna välståndet och befolkningstätheten, kommer andelen av alla behov som endast kan tillfredsställas genom kollektiva åtgärder fortsätta att växa.” Vidare ville Hayek att staten skulle stå för ”monetär stabilitet”, staten bör genomföra ett omfattande system av ”obligatorisk försäkring”, offentliga, subventionerade bostäder var en möjlig uppgift för staten, likaså var ”stadsplanering” och ”områdesindelningen” lämpliga statliga funktioner, förutsatt att ”summan av vinsterna överstiger summan av förlusterna” och slutligen ”tillhandahållande av bekvämligheter av eller möjligheter till rekreation, bevarandet av naturlig skönhet eller historiska platser eller platser av vetenskapligt intresse … naturparker, naturreservat, etc.” betraktades som statliga uppgifter.

Ännu värre, Hayek insisterar på att vi erkänner att det är irrelevant hur stor staten är eller om och hur snabbt den växer. Vad som i sig själv är viktigt är att statens åtgärder uppfyller vissa formella krav. ”Det är de statliga aktiviteternas karaktär snarare än deras volym som är viktigt”. Skatter som sådana och den absoluta skattenivån är inte något problem för Hayek. Skatter och likaså värnplikt påstås förlora sin tvångsmässiga karaktär, ”om de är förutsägbara och verkställs oavsett hur individen annars skulle använt sin energi berövar detta dem till stor del tvångets onda natur. Om nödvändigheten av att betala ett visst belopp i skatt är känt blir detta grunden för alla mina planer, om en period med militärtjänst är en överskådlig del av min karriär kan jag följa en generell plan med mina egna beslut och är lika oberoende av andra personers vilja som andra människor som har lärt sig att leva i samhället.” Med andra ord, om jag vet att alla måste betala 90 procent i inkomstskatt och tjäna 50 år i armén är jag i grunden en fri maneftersom jag kan anpassa mitt liv i enlighet med detta!

Vilket terminologiskt hokus pokus!. Mot bakgrund av allt detta, vad är skillnaden mellan Hayek och, t.ex. en svensk socialdemokrat? När Hayek fyllde åttio, så skickade dåvarande socialdemokratiska tyske förbundskanslern Helmut Schmidt honom ett gratulationstelegram som sa ”vi är alla Hayekianer nu” Visst Schmidt var en Hayekian, men varken Schmidt eller Hayek var klassiska liberaler!

4. Varför då, enligt din dig, anses Hayek vara en liberal, även en radikal liberal (libertarian) ibland?
Delvis, naturligtvis, beror detta på ren okunskap. Människor skäms inte längre över att göra uttalanden i frågor eller om personer som de aldrig studerat eller gjort ett försök att förstå. Jag befarar dock att också något mer olycksbådande pågår här: vad man kan kalla en socialistisk dubbelstrategi. I medvetandet hos många människor har ordet ”liberal” alltid haft en positiv klang – när allt kommer omkring vem vill vara emot frihet! Och liberalismens goda namn har blivit ännu bättre efter den spektakulära kollapsen av hardcore sovjetliknande socialism. Vem vill bli kallad socialist nuförtiden?! Om en känd intellektuell som Hayek då felaktigt identifieras som en liberal, tillåter detta alla utom de mest inbitna socialisterna att likväl kalla sig liberaler. Och genom att benämna Hayek som en ”radikal” liberal, blir det möjligt för socialister som blivit liberaler att anta ännu mer vänsteråsikter än de som förespråkats av Hayek och fortfarande hävda att de är liberaler och samtidigt utesluta alla sanna klassiska liberaler eller libertarianer såsom som Mises och Murray Rothbard som extremister, helt utanför spektrumet av den ”respektabla” allmänna opinionen.

Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Fagerström.

Kommentera på bloggen.