Idéer kan störta regimer

Det politiska kaoset i Mellanöstern understryker en av de mest djupsinniga aspekterna av Ludwig von Mises världsbild: alla stater är i slutändan beroende av de regerandes stöd.

Även om påståendet vid första anblick verkar befängt – vem skulle kunna hävda att en diktatur är föremål för folkets vilja? – så är det i ett viktigt avseende sant. Mises insikt har följder för vilka metoder som väljs i kampen för frihet, och det visar hur viktigt det är att utbilda massorna i sunda doktriner.

Mises om makt och ideologi

I sitt magnum opus, Human Action, förklarar Mises sambandet mellan makt och ideologi:

Ett hållbart statsskick måste vila på en ideologi som erkänns av majoriteten. De ”verkliga” faktorerna, de ”verkliga krafterna”, som utgör statens grund och som ger de styrande makten att använda våld mot minoritetsgrupper som gör motstånd, är i huvudsak ideologiska, moraliska och spirituella. Härskare som inte förstår denna första statsprincip och som, förlitandes på sina väpnade styrkors påstådda oövervinnerlighet, föraktar båda folkanda och idéer, avsätts till slut då deras motståndare attackerar dem. Uppfattningen om makt som en ”verklig” faktor oberoende av ideologier, en tolkning som är ganska vanlig i många politiska och historiska böcker, är felaktig.

Den som tolkar makt som en fysisk realitet eller ”verklig” och som anser att våldshandlingar är själva statens grund, ser tillstånden från samma snäva perspektiv som det underordnade vakthavande befälet, som styr över delar av en armé eller poliskår.

Men det är annorlunda för statsöverhuvudet. Han måste försöka bevara de väpnade styrkornas moral och resten av befolkningens lojalitet. För det är endast dessa moraliska faktorer som är de ”verkliga” element som hans härskarskap vilar på. Hans makt krymper om ideologin som stöder den förlorar kraft.

Med detta som grund, drar Mises senare i boken en koppling mellan stater och massornas stöd:

[Klassisk] liberalism inser att de styrande, som alltid är i minoritet, inte varaktigt kan sitta kvar om de inte stöds av majoriteten av den styrda befolkningen. Oavsett statsskick är den grund som den bygger och vilar på alltid uppfattningen hos de styrda att det bättre tjänar deras intressen att lyda och vara lojala med staten än att göra uppror och inrätta en annan regim. Majoriteten har makt att göra sig av med en impopulär stat och använder denna makt när den blir övertygad om att dess egen välfärd kräver det.

Även diktatorer förlitar sig på ideologi

Många människor hånskrattar när de först hör Mises påstående. Självklart är det väl så att en diktator, som med våld undertrycker all opposition, på vissa sätt regerar genom våld och inte samtycke?

Men diktatorers faktiska beteende bevisar den djupa sanningen i Mises analys. Till exempel är det typiskt för slutna, totalitära samhällen att all media kontrolleras av staten. Även klotter som utmanar regimen tas mycket snabbt bort, långt snabbare än myndigheterna skulle rensa upp något liknande i ett relativt öppet samhälle. Skolorna fungerar som indoktrineringsläger, och lär den kommande generationen hur fantastisk regimen är. Slutligen kan den högste ledaren tillbringa timmar varje vecka till att ge långrandiga tal, men han förklarar inte hur många vapen och hemliga säkerhetspoliser han har till sitt förfogande, utan tvärtom förklarar han hur lyckligt lottade människorna är som tas om hand av en sådan klok och välvillig ledare.

”Det är ytterst idéer som avgör åt vilket håll soldater riktar sina vapen”. Alla dessa avslöjande tecken för en diktatur stärker Mises påstående att regimen endast kan överleva om den bibehåller illusionen att den existerar till massornas fördel. Enbart fysisk styrka är otillräckligt, eftersom det i slutändan är idéer som avgör åt vilket håll soldater och poliser pekar sina vapen.

Vi kan tolka händelserna i Mellanöstern på detta sätt. För att förstå varför Mubarak störtades med relativ lätthet, i motsats till den blodsutgjutelse vi ser i Libyen, måste vi driva analysen djupare och fråga varför Mubarak förlorade stöd från armén, medan Gaddafi upprätthöll lojalitet hos ett ansenligt antal underordnade som var beredda att döda och dö för honom.

Som Mises förklarade rör en sådan analys av ”maktpolitik” inte främst militärstatistik om truppstyrka. Istället borde analysen fokusera på de rådande ideologierna som inspirerar både de beväpnade styrkorna och den allmänhet som gjorde uppror mot regimen.

Lektioner för frihet
Om vi tittar genom en Misesiansk lins finns det två viktiga lärdomar vi kan dra av kaoset i Mellanöstern. För det första ser vi att det är möjligt att störta en hatad regim utan att det resulterar i ett inbördeskrig. Även om amerikanska kommentatorer käbblar över hur lugn den egyptiska folkmassan var är det obestridligt att få personer, inte ens för sex månader sedan, kunde ha förutspått att Mubaraks fall skulle inträffa så spontant och med en sådan liten förlust av människoliv.

Den andra lärdomen är vikten av att ha en sund ideologi så att massorna har en gemensam syn på hur ett fritt samhälle fungerar och vad som behövs för att upprätthålla det. Alla i hela världen längtar efter frihet, och ingen gillar att leva under en brutal diktatur. Men om egyptierna tror att USA: s historiska framgång kom från dess regelbundet återkommande val – i motsats till dess relativa respekt för privat egendom – då står de inför ett brutalt uppvaknande.

Båda lärdomarna understryker den avgörande betydelsen av att utbilda folk i frihet. Som Étienne de la Boétie poängterade; om tillräckligt många människor förstår frihet och drar tillbaka sitt samtycke kommer en förtryckande regim att kollapsa av sin egen vikt.

Men för att ersätta den gamla regimen med något hållbart och överlägset måste gemene man också känna till mer än bara slagord som ”frihet” och ”demokrati”. Det är inte nödvändigt att formellt utbilda majoriteten i statsvetenskap eller nationalekonomi, men det är nödvändigt att den ”konventionella visdomen” förstår sig på sådana frågor. Tyvärr verkar alltför många ”frihetskämpar” runt om i världen tro att problemet med förtryckande stater har att göra med de specifika personligheterna på toppen och inte själva institutionerna.

Slutsats

Utbildningsinstitutioner såsom Mises-Institutet (inklusive Mises-akademin) har alltid sysslat med att utbilda om frihet, och med Internets hjälp har räckvidden verkligen blivit global. Om den mänskliga strävan efter frihet någonsin ska kunna förverkligas kommer ett nödvändigt första steg vara att främja en sund ideologi.

Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe

Kommentera på bloggen.