Den ödmjuke vinnarpresidentent

I en sedvanligt knäpp och världsfrånvänd krönika skriver Karin Henriksson – om än mer svårförstådd än vanligt – om de tio år som gått sedan 9/11-attentaten 2001. Som vanligt skriver Karin på ett sådant sätt att man lätt kan förmås tro en sak medan fakta säger en annan, men likt Paul Krugmans slingrande otydlighet på gränsen mellan fakta och ljug klädd i ideologisk språkdräkt förmår hon att uttrycka en åsikt i strid med fakta utan att egentligen (i alla fall inte bokstavligt) ta ställning i direkt konflikt med de fakta som finns.

Bland annat nämner hon – givetvis i förbifarten – när hon diskuterar Obamas presidenttid att ”[t]rupperna i Irak dras successivt ner”. Det stämmer ju om man inte räknar med den enorma ökning av ”privata” trupper som Obama hela tiden placerar i Irak (se också här). Eller att man tillfälligt förlägger trupper till grannländer som Kuwait varifrån de snabbt ska kunna ta sig in i Irak ”när så krävs”. Det handlar knappast om något hemtagande av trupper. (Men för att förstå detta måste man lyfta blicken från Vita Husets pressmeddelanden.)

Vidare skriver hon att ”[i]ngen amerikan har dödats i en terrorattack på amerikansk mark under de gångna tio åren”. Och visst stämmer det att ingen amerikan har dödats i terrorattacker på amerkansk mark sedan september 2001. Men det är ett uttalande som stämmer lika väl för allehanda tidsperioder före september 2001, vilket man får en känsla av inte är fallet när man läser krönikan.

Att det dessutom finns en del forskning som visar att ”säkerheten” på flygplatserna skördat tusentals offer i biltrafiken, förvisso inte i terrorattacker men till följd av statens minst sagt kränkande säkerhetscharader, gör att uttalandet kommer i ett helt annat ljus. Men det är trots allt inte moderna journalisters uppgift (i alla fall enligt dem själva, uppenbarligen) att rapportera fakta och att ange relevant information att jämföra det rapporterade med. Nej, uppgiften är att bidra till statens illusion. Och Karin Henriksson, det måste man erkänna, är oerhört duktig på detta.

Ett citerat uttalande av president Barack Obama visar tydligt vad krönikan försöker förmedla:

Lite av vår oskuld är borta, kanske, men våra innersta värden förblir desamma – vårt sätt att vara, att förhålla oss till varandra, vår kärlek till detta land och vår förmåga att fredligt och demokratiskt ta itu med svåra saker.

Jag ska försöka minnas detta nästa gång jag står med händerna i vädret och uniformsprydda statslakejer fingrar på mitt könsorgan (givetvis för min säkerhets skull): vårt sätt att förhålla oss till varandra har inte ändrats. Glöm inte: vi har alltid varit i krig med Ostasien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *