Felaktig medicin från doktor Jonung

Lars Jonung skriver idag en lite märklig krönika i DN. Den beskriver orsaken till krisen som en effekt av en inflationistisk penningpolitik av centralbanken, men drar märkligt nog inte den förväntade slutsatsen.

Beskrivningen av krisen lyder,

[Den nuvarande finanskrisen] följer det traditionella mönstret för finanskriser. Först kommer en period med alltför snabb ökning i kreditvolymen i förhållande till tillväxten i samhällsekonomin. Priset på olika tillgångar som hus och aktier pressas upp till ohållbara nivåer. Förr eller senare hejdas expansionen. Kraschen blir ett faktum.

Accepterar vi detta synsätt, följer också att det främsta ansvaret för den amerikanska bubblan ligger hos centralbanken, mer precist hos Alan Greenspan, Federal Reserves mäktige chef under 19 år. Det är nämligen centralbanken som har den avgörande makten över räntan och därmed över kredittillgången.

Greenspan byggde sitt goda rykte på att möta varje större nedgång på finansmarknaden genom expansion av likviditeten för att motverka fallet. Han blev en ”seriebubbelblåsare”. På kort sikt såg det ut som om hans politik stabiliserade ekonomin. Men på lång sikt lade han grunden för den stora härdsmältan.

Expansionen av kreditgivningen blev särskilt stark efter IT-bubblan som sprack i början på seklet. Greenspan vägrade att lyssna på varnande röster inom och utanför Fed. Han hävdade att det inte var hans uppgift att stoppa bubblor. Först sedan de spruckit skulle centralbanken komma in och städa upp.

[…]

Greenspan – en gång ”maestron”– framstår i dag som en misslyckad centralbankschef som alltför länge berusade sitt land med billiga krediter.

Som österrikare finns det givetvis saker att påpeka i denna beskrivning, men vi accepterar denna beskrivning av problemet: först ökar penningmängden, sen stiger priser, expansionen hejdas, kraschen blir ett faktum. Med andra ord ser vi att orsaken till krisen står att finna i den tidigare penningexpansionen (penninginflationen).

Naiv som man är kan man lätt få för sig att lösningen på detta borde vara att stävja penninginflationen. Men nej, där har jag fel. Lösningen verkar istället stå att finna i mer reglering:

Som troende på det libertarianska Ayn Rand-budskapet litade [Greenspan] på självreglering inom den finansiella sektorn.

[…]

[Han var] ”chockad” över att hans tro på självreglering hos banker och finansinstitut visat sig djupt felaktig.

[…]

Inte nog med det, Greenspan har på sistone riktat hård kritik mot de blygsamma försöken till skärpt reglering av de finansiella marknaderna. Han tycks inte ha lärt sig någonting.

Här verkar det alltså som att Jonungs slutsats är att lösningen på problemet är mer regleringar, och att Alan Greenspan är oförmögen att inse detta uppenbara faktum.

Men att hävda att regleringar är lösningen på problemet är som att ge en Alvedon till en person som har fått båda sina armar avhuggna.

Istället för att försöka dämpa symptomen borde vi bekämpa sjukdomen istället.

Lösningen? End the Riksbank.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

4 kommentarer till ”Felaktig medicin från doktor Jonung

  • Det är ju så himla bekvämt att hela tiden vifta med att Greenspan var Randian när han var ung. Samt ignorera det faktum att han tog avstånd ifrån detta när han började som centralbankschef. Eller det faktum att centralbanken som sådan är emot Rands ideologi. Jonung har väl som många andra fått för sig att en centralbank är en naturlig del av en fri marknad. Och att en centralbank är en reglering per definition.

  • Början av Jonungs beskrivning säger ju egentligen allt: ”en period med alltför snabb ökning i kreditvolymen i förhållande till tillväxten i samhällsekonomin”. Det är monetarism rakt av. Öka penningmängden i takt med den ekonomiska tillväxten så att det inte blir ”brist” på pengar (och vi därmed hamnar Keynes likviditetsfälla), men varken mer eller mindre. Givetvis utgår man ifrån att det utan tvekan är möjligt att öka penningmängden i precis samma utsträckning som ekonomin växer.

    Det intressanta här är väl den aggregerade synen: ”tillväxten” kan ju mycket väl vara enorm inom byggbranschen medan den står still inom sjukvård och går bakåt i någon annan bransch. Samtidigt! Men så vitt jag vet använder samtliga branscher samma pengar, så en ökad penningmängd får liknande resultat överallt. Det klart att det blir problem! Även utifrån ett monetaristiskt perspektiv…

  • Att bossa över statens monopolpengar och tro på ett libertarianskt budskap går hand i hand tydligen. Det är tur/synd att 99% av läsarna inte har en aning om vad libertarianism är, eller pengar och centralbanker också för den delen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *