Hur säljer vi och försvarar vår produkt?

Joakim Fagerström

[Följande artikel är ett tal av Joakim Fagerström från Frihetsfrontens sommarseminarium den 27 augusti]
För några år sedan hamnade jag i en diskussion om politik och frihet. Jag och personen som jag diskuterade med hade ganska vitt skilda åsikter om frihet och debatten blev snabbt hetsig. Jag fick då frågan om jag inte skrev under på solidaritetstanken. Jag blev lite fundersam och var tvungen att fråga vad det innebar och fick då beskrivet för mig att det innebar en skyldighet att göra allt för att hjälpa de som hade det sämre. Jag svarade då att jag inte hade den skyldigheten. Självklart kom då de gamla vanliga harangerna om att jag ville att folks skulle dö i rännstenen, att jag var en ond människa osv.

Efter den här diskussionen började jag fundera på hur bra de försvar som finns för frihet egentligen är. Många försvar som finns är inte alltid helt vattentäta och kan lätt attackeras av andra. De försvar som finns kanske räcker om du redan är övertygad om att friheten är det bästa valet.

Det är en sak att vara övertygad om att friheten erbjuder den bästa av världar och en annan att försvara friheten och övertyga andra. Jag tror att de flesta som sitter härinne kan skriva under på detta, alla här är övertygade om att frihet är det bästa för oss människor och vi har ungefär samma syn på vad det innebär. Däremot har vi nog alla emellanåt känt av svårigheten att försvara den och övertyga andra. Om det hade varit enkelt så hade vi inte suttit här idag.

Det här har jag funderat mycket på och jag kommer att prata om tre saker idag:

  • Varför misslyckas vi, och varför har vi inte kommit längre med frihetens budskap idag?
  • Hur engagerar vi fler för frihetens budskap?
  • Jag kommer även att gå igenom det försvar som jag tycker är det bästa för att försvara friheten rent logiskt.

Ofta möter jag mycket frustration över att vi inte har kommit längre med frihetens budskap. Man skyller på intelligens, att folk inte förstår, att man inte får något utrymme i debatten eller i medierna. Den här typen av kommentarer är ganska intressanta när man tänker på att det kommer ifrån människor som förespråkar en fri marknad och som tror på marknadskrafterna.

Om vi ser frihet som en produkt som jag väljer att kalla fredligt samförstånd, hur ser marknadsläget då ut idag? Jo vi tycker att vi sitter med världens bästa produkt men är frustrerade över att ingen köper den. Hur långlivad tror ni en VD på ett privat bolag blir om han en dag säger till styrelsen att det inte finns något fel på produkten, den är ju perfekt, men ingen vill köpa den för alla är så dumma att de inte förstår det underbara med den. Den VD:n skulle nog inte bli så långlivad.

Nu behöver ni inte bli oroliga och tro att jag tycker det är något fel med vår produkt, jag tror att den är perfekt och den enda försvarbara. Men anledningen till att vår produkt inte säljer är för att vi är så dåliga på att sälja den. Det räcker inte att ha världens bästa produkt och sedan sitta i sitt vita elfenbenstorn och tro att alla ska komma till en. Det är ytterst få bolag förunnat att sitta i den positionen.

Så hur kan vi sälja vår produkt? Hur säljer man en produkt? Att vi är övertygade om att den underbar är en bra start. Självförtroende hjälper alltid till vid försäljning. Först måste vi fråga oss om vi kan sälja den likadant till alla? Ganska snabbt inser vi att vi måste dela upp våra kunder i olika målgrupper som attraheras av olika saker. Här kanske någon protesterar och säger att då vi ska sälja frihet kan vi inte luras eller fara med osanning för att få folk att köpa produkten, och det köper jag. Men då skulle jag vilja fråga vad man baserar det på, produkter säljer inte bara för att de finns till. Syftet med reklam och marknadsföring är att folk ska köpa produkten.

Sanningen är den att majoriteten överhuvudtaget inte känner till vår produkt, och av de som känner till den avskyr majoriteten den. Nu kanske en del deppar ihop totalt, är det verkligen så illa, men se det så här istället, tänk vad mycket vi kan göra!

Varför har det blivit så här? Svaret är att det finns någon som är bättre än oss och vem är det? Jo det är socialismen. Socialismen är en produkt som vår konkurrent säljer och de spöar oss varje dag och har gjort det de senaste 100 åren. Det är socialismen som blir årets säljare varje år och det här gör oss så frustrerade. Hur kan de vinna om och om igen, deras produkt är genomrutten och ändå köper alla den. Ja den fria marknaden kan vara jobbig när den drabbar en själv och vi är kanske inte alltid så pigga på att granska oss själva.

Även om vi kan tycka att vi har krossat socialismen så många gånger och på så många sätt är den ändå mer levande än någonsin. Ludwig von Mises visade på det omöjliga med socialism i sin bok med samma namn genom att visa att under socialism skulle kalkylering bli helt omöjlig. Han sågade inte socialism bara på tvären utan på höjden och längden också. Flera andra har även gjort detta senare.

Många socialister har insett att det inte håller att hävda att man överlägset kan planera ekonomin och producera mer välstånd, så istället har man fallit tillbaka på att det är överlägset etiskt på något sätt, mer rättvist. Trots alla havererade socialistiska experiment så fortsätter detta att vara en stark konkurrent till oss. Något som tyvärr räddar socialism om och om igen är det moderna positivistiska synsättet. För med det positivistiska synsättet behöver vi bara skruva på en parameter så lyckas det nästa gång. Bara för att vi misslyckades denna gång så innebär detta inte att det är något fel på teorin. Om vi bara testar min socialism och centralstyrning så kommer det att fungera.

Så vad kan vi lära oss av detta? Jo att vi inte kommer att kunna besegra socialismen med endast rationella argument och logik, men självklart är de som tilltalas av dessa argument också en viktig målgrupp, och här är det viktigt att vi har ett bra försvar och granskar logiken i det vi säger, jag återkommer till detta senare. Den logiska och rationella målgruppen är kanske den vi känner oss mest hemma med. Logiska och rationella individer tenderar att hålla med oss om vi bara får tid att övertyga och lägga fram våra argument. De har förmågan att se igenom socialismen. Många i denna grupp har själva kommit fram till dessa slutsatser med hjälp av sitt förnuft.

Sen kommer vi till en annan målgrupp som vi tenderar att sky undan. Det är den känslomässiga målgruppen. Målgruppen där saker och ting inte känns rätt. Det vi säger låter rätt men det känns inte bra. Den här målgruppen måste vi ta på allvar och bemöta på rätt sätt och det är även denna målgrupp som många kan känna ett instinktivt förakt för. Men då ska vi komma ihåg varför de befinner sig där och alla har vi nog någon nära vän eller släkting som befinner sig i denna kategori.

För att förstå detta måste vi förstå begreppet tidspreferens som är en central del i Österrikisk ekonomi. En viktig förklaring i den här målgruppen är en hög tidspreferens. Någon med låg tidspreferens är villig att skjuta upp en del av sin nutida konsumtion även om chansen för en större fördel längre fram är relativt låg. För att någon med hög tidspreferens ska skjuta upp sin nutida konsumtion så krävs det en förväntan om en relativt stor avkastning längre fram. Det som begränsar mängden sparande och investering är tidspreferens.

Exempel på personer med hög tidspreferens är barn som lever från dag till dag och exempel på personer med låg tidspreferens är entreprenörer. En persons tidspreferens är sällan konstant utan ändras genom hela livet och i olika situationer och det finns flera faktorer som påverkar tidspreferensen, det kan t.ex. vara externa, personliga, biologiska, sociala eller institutionella faktorer.

Någon som har skrivit intressant om de sociala aspekterna av tidspreferens är Edward Banfield. Banfield menar att tidspreferens är den underliggande faktorn till skillnader mellan sociala klasser och strukturer, speciellt mellan ”överklassen” och ”underklassen”. Medlemmar i ”överklassen” kännetecknas av framtidsorientering, självdisciplin och en vilja att avstå nutida konsumtion i utbyte mot en bättre framtid medan ”underklassen” kännetecknas av sin nutidsfixering. Fenomen som ofta förknippas med ”underklassen” som t.ex. splittrade familjer, alkoholism, narkotikamissbruk, våld, kriminalitet, hög spädbarnsdödlighet, låg medellivslängd har en gemensam orsak i hög tidspreferens. Orsaken är alltså inte arbetslöshet eller låg inkomst utan orsaken är en helt annan! Ständig arbetslöshet och konstanta låga inkomster är effekten av en underliggande hög tidspreferens.

Varför har dessa personer då en hög tidspreferens? En stor del av denna höga tidspreferens har staten skapat. Genom att staten har skapat ett system där icke produktiva aktiviteter premieras framför produktiva aktiviteter, där konsumtion premieras och sparande bestraffas så leder detta följaktligen till att det skapas fler personer som ägnar sig åt icke produktiva aktiviteter och bidragsberoende. Boven och den skyldige till denna sociala utslagning är ingen annan än staten. Det är staten som har förstört dessa människor, fått dem i sitt våld och kan inkludera dem i sin växande skara med röstboskap.

Om dessa människor hade fått växa upp i ett fritt samhälle där produktiva aktiviteter och sparande premierades skulle deras karaktär och handlingar vara helt annorlunda. De skulle gå ifrån att vara skattekonsumenter till att vara produktiva.

Samhället gör många människor till viljelösa offer och det gör mig personligen ledsen att se. Hjälp mig att hjälpa mig själv är framgångsreceptet i all framgångsrik uppfostran och privat välgörenhet. Detta är inte vad den centrala statsmakten baserar sin hjälp på utan där handlar det inte om att hjälpa utan att köpa röster. Staten bryr sig inte om dig, du är en obetydlig kugge i ett stort maskineri. Det du kan fundera på istället är om dina medmänniskor bryr sig om dig och vad vill du göra och inte göra mot dem.

Självklart finns det en skala här, långt ifrån alla i den här kategorin är missbrukare och arbetslösa däremot är kraften bakom som höjer tidspreferensen i samhället densamma och många personer som hade växt upp i ett fritt samhälle hade antagligen utvecklas till helt annorlunda människor. Missbruk och arbetslöshet är extremfallen som en hög tidspreferens kan åstadkomma.

Vi kan strunta i den här kategorin helt men då kommer vi inte att komma så långt. Många av de här människorna tilltalas mer av känslomässiga argument. Här gäller det att hitta frihetsfrågor som engagerar känslomässigt och vinna folk den vägen.

Som ett exempel så diskuterade jag ämnet simskola med en bekant. Tidigare har jag för mig att barn lärde sig simma i skolan men det verkar inte vara så längre. I varje fall hade min bekant satt sitt barn i kö till en simskola och det tog över ett år. Min spontana fråga var varför han inte hade valt något annat privat alternativ. Rent instinktivt så var svaret att han var orolig att det skulle bli fel annars. När jag påvisade det ologiska i att bara en statlig simskola skulle kunna lära folk att simma så tyckte han att det var lite jobbigt, lite pinsamt. Men jag märkte att det ändå fanns kvar en känsla av att i en privat simskola kanske de bara maximerade vinsten och aldrig lärde någon simma, och ändå fortsatte kunderna komma i massor varje år. Men det här visar bara hur djupt rotat det är i oss att endast staten kan göra vissa saker, eller att de är de enda som kan göra det på rätt sätt.

Vi kan hitta flera frihetsfrågor som drivs idag som enskilda frågor av olika organisationer. För att ta några exempel så kan det vara legalisering av droger och prostitution, hemskolning, vårt rättsväsende, övervakning och piratkopiering.

Jag tror att vi kan vinna många anhängare till friheten genom dessa frågor, men det gäller att vi är tydliga och visar att det finns en gemensam nämnare bakom. Risken är annars att de ser att vi har det bra i Sverige förutom i just den specifika fråga men det kan vi leva med och rätta till. Man ser inte det stora problemet bakom.

Om du tänker efter så ser du att roten till det onda är alltid densamma, staten. Vi vet alla att det inte hjälper att ta bort en stjälk när vi utrotar ogräs vi måste dra upp rötterna, vi måste slå mot roten av det onda. En läkare är inte enbart emot en sorts cancer, utan alla sorters cancer. Staten är ett gift som har spritt sig till alla delar och överallt i vårt samhälle.

Så jag tror att det är viktigt att vara tydlig och visa på det stora problemet som alltid är grundorsaken och det är staten. Annars är risken att man tror att det endast finns enskilda frågor och inget stort systemfel.

Ett bra exempel som brukar ge stor uppmärksamhet är hur vi behandlar barn här i Sverige och här finns flera kända fall. Vi har de statliga barnhemmen som jag har skrivit lite om tidigare och vi har fallet Domenic som har varit fråntagen sina föräldrar i två års tid för att de ville hemskola honom. I det fallet planerade familjen att flytta till Indien för att slippa Sverige, och då valde Socialtjänsten att skicka polisen som stormade planet på Arlanda och tog Domenic med våld. Ni kan alla säkert ge liknande exempel på övergrepp.

När jag berättar för folk om detta så blir de först förskräckta och tycker att det är hemskt hur man kan göra så. Men några meningar senare påpekar de att om staten gör detta måste det finnas en mycket bra anledning och det måste vara korrekt. Det andra argumentet brukar vara att hemskolning är hemskt och att det kan få dåliga konsekvenser om barnen inte fostras korrekt i en statlig skola. Det som först var så hemskt rättfärdigas med att staten har gjort det, och staten kan inte göra fel. Allt det här är konsekvensen av att staten inte vill erkänna oss som ägare till våra egna liv.

Sen brukar även reaktionerna tillbaka vara ganska känslomässig, jag brukar samla på lite exempel, alla här inne har nog hört det mesta själva men det kan låta så här:

  • Ni vill att folk ska dö i rännstenen
  • Ni vill att det ska gå åt helvete för folk
  • Hoppas att era anhöriga får cancer
  • Elitistiska svin
  • Din övernärda och bortskämda…
  • Rasist

Det är inte allt lätt att vara säljare, så även i mörka stunder är det bra att tro på produkten. Lite andra nyheter är att det redan har gått åt helvete för folk även om det inte har nått mainstream ännu. Som bekant löste vi ingen kris 2008, vi sköt bara upp den.

De flesta bryr sig inte förrän det börjar göra ont och drabbar dem själva (vilket det i och för sig kommer att börja göra nu för alla ekonomiskt). Det viktiga med den känslomässiga gruppen (icke rationella) är att vi kanske inte kan övertyga alla men vi kan få dem att inte hata oss och vara emot oss. Om vi lyckas med detta så har vi kommit långt.

Nu kommer jag till det försvar för friheten och vår produkt som jag tycker är det bästa, för ett försvar måste vi ha, det är viktigt för att kunna sälja. En del kanske tycker att om du är en god människa så tenderar du att föredra en fri marknad och frihet, men som vi har varit inne på så är det tyvärr inte så.

Vad är det då som vi försvarar och vill rättfärdiga? Vi lever i en värld med begränsade resurser och detta är ett tillstånd vi med all sannolikhet aldrig kommer att kunna upphäva. I och med att vi inte lever i något paradis där allt finns i obegränsade mängder måste vi hela tiden ta hänsyn till detta. Det system som har visats sig vara bäst och effektivast för att hantera detta är den privata äganderätten. De flesta grunderna för detta identifierades redan av John Locke och i korta drag kan vi säga att det är att: Varje person äger sin egen kropp likväl som alla knappa resurser som han använder med hjälp av sin kropp innan någon annan gör det. Detta ägandeskap innefattar rätten att använda dessa knappa resurser precis som man vill så länge man inte inkräktar på någon annans egendom och utan tillåtelse förändrar den fysiska integriteten av hans egendom eller begränsar kontrollen över den. Så fort en knapp resurs har börjat användas eller inmutats genom att du blandar ditt arbete med den så kan ägandeskapet bara fås genom en frivillig överlåtelse ifrån den förra till den senare ägaren.

Jag tror inte att jag behöver lägga så mycket energi i den här församlingen för att försvara dessa principer utan jag går vidare. Jag tycker att det är en bra beskrivning på vår produkt fredligt samförstånd. Hur har man då försvarat dessa principer etiskt genom tiderna och idag? Utan att göra anspråk på något heltäckande översikt så kommer jag att nämna några. För mig personligen är det viktiga att man når rätt mål och är övertygad om att fredligt samförstånd och frihet är den bästa produkten.

Först har vi de som hänvisar till konstitutionen som t.ex. Ron Paul och vars mål är att gå tillbaka till den. Egentligen pratar man inte, eller bryr sig inte så mycket om, ifall själva konstitutionen är rättfärdigad i sig utan detta används som en utgångspunkt och försvar och för många är det kraftfullt i sig.

Inom utilitarismen väljer vi regler som maximerar den genomsnittliga lyckan eller nyttan se t.ex. David Friedman. Några problem med detta är att värden är subjektiva och går inte att jämföra mellan personer, återigen en viktig byggsten i Österrikisk ekonomi, och de kan inte in summeras ihop

Det mest populära och traditionella får anses vara naturrätten som säger att logik eller förnuftet är implicerat i människans natur. En vanlig kritik mot denna är att den är för diffus, varierad och för svår att försvara. Även om försvaret har fungerat för mig personligen tidigare så kan det vara svårt att använda som försvar eller för att övertyga då det är precis som kritiken säger, lite för diffust.

En del kallar det utilitarism men konsekvensialism passar bättre. Om vi vill uppnå vissa mål, så som fred och välstånd, bör vi förespråka vissa medel för att uppnå dem (äganderätt osv.). Ludwig von Mises begränsade sin praxelogiska analys till värdefria ekonomiska fenomen. Enligt Ludwig von Mises fanns det inget rättfärdigande för etiska påståenden på samma sätt som det gör för ekonomiska. Alltså det finns inget rättfärdigande för att välja det ena målet framför det andra.

Nu ska jag gå igenom det försvar som jag tycker är det bästa och det är formulerat av professor Hans- Hermann Hoppe som använt Mises praxeologi för att rättfärdiga de Lockeanska normerna i något som kallas argumentation ethics eller argumentationsetik. För er som inte känner till professor Hoppe så var han en av Rothbards främsta studenter och en nära vän till honom ända tills han gick bort. Han har även grundat Property and Freedom Society som träffas i Turkiet varje år.

Professor Hoppe har använt Jurgen Habermas argumentationsetik som utgångspunkt och applicerat Misesiansk ekonomi och praxeologi som försvar för den privata äganderätten istället för att hänvisa till ”den mänskliga naturen” (som i naturrätten). Professor Hoppe börjar med grundläggande praxeologiska axiom (alltså att varje människa handlar och använder medel för att uppnå mål). Rothbard sa själv i 30 år att detta inte var möjligt, ekonomer kan inte ge en rekommendation vilka mål som ska väljas (detta var även Ludwig von Mises syn). Att om man ska avgöra om vi ska göra x eller y endast utifrån värdefri ekonomi, så måste vi blanda in en norm. När Rothbard såg resultatet så erkände han att Hoppe lyckades med detta och kallade det en av de största upptäckterna inom libertarianismen. Vad Ludwig von Mises skulle säga får vi aldrig veta men han skulle säkerligen tycka att det var spännande att någon hade gjort ett försök att försvara den privata äganderätten a priori på samma sätt som han själv försvarade axiomet om mänskligt handlande.

Hela poängen med detta försvar är att försvara äganderätten till dig själv och privat äganderätt till externa resurser är det enda objektivt etiska försvarbara a priori, precis som Mises ansåg att ekonomiska propositioner var korrekta a priori, eller axiom (i motsats till empirisk ekonomi). Metoden han använder är att steg för steg härleda detta a priori genom logik och resonemang.

Professor Hoppes förklaring bygger på tre steg. Steg ett bygger på något som Jörgen Habermas och Karl Apel har tagit fram. Hoppe studerade under Habermas i Tyskland och jag tror att Habermas har blivit rankad som en av de tio viktigaste intellektuella i världen på Wikipedia. De menade att så fort du hävdar att något är sant så måste det föras fram och avgöras i en fredlig argumentation.

Att avgöra om något är rättfärdigat eller inte, eller vad som är korrekta propositioner eller inte, kan endast avgöras om vi är kapabla att argumentera. Genom att lägga fram en proposition öppet eller som en tanke så visar man sin preferens och vilja att lita på kraften i argumenten och i argumentationen för att övertyga sig själv och andra.

Detta går inte att bestrida eftersom att du inte kan argumentera att du inte kan argumentera för då motsäger du dig själv. Detta brukar man kalla a priori för kommunikation och argumentation.

Alla normer som används i en argumentation förutsätts att vara universella. Den här idén hittar vi i det som brukar kallas etikens gyllene regel, endast normer som kan formuleras som generella principer som gäller alla utan undantag är rättfärdigade. I det här sammanhanget utesluter vi att de rättfärdigas genom våld vilket inte skulle vara försvarbart.

Det faktum att knapphet existerar och att vi har begränsade resurser är grunden för politisk ekonomi och etik. Vi lever inte i ett paradis och även om vi skulle göra det, med ett överflöd av varor, måste vi fortfarande stå någonstans. Rent teoretiskt skulle två personer kunna vilja stå på samma plats. Även tid skulle vara en knapp resurs. För att undvika konflikter vi måste ha normer och regler över vem som ska ha kontroll över vad. Om knapphet inte skulle existera skulle vi inte behöva normer och det är bara när knapphet existerar som vi behöver ekonomi och etik.

Om vi tar normer som t.ex.:

  • Att jag kan slå dig men du kan inte slå mig.
  • Eller jag kan stjäla från dig men du kan inte stjäla från mig.
  • Eller jag kan kidnappa och indoktrinera ditt barn men du kan inte göra det mot mig
  • En del är skyldiga att betala skatter och andra har rätt att konsumera dem
  • En del har rätt att bestämma vem som har för mycket av någonting och vem som har för lite och andra är skyldiga att acceptera det.

Allt detta är exempel på normer som inte universella. Ni känner tyvärr säkert till alla dessa sedan tidigare eftersom de existerar överallt i vårt samhälle. Att framföra den här typen av argument är samma sak som att inte föra fram något argument överhuvudtaget. Socialism klarar inte ens av detta steg då det inte kan formuleras som en universell norm. Normer som att jag kan slå dig för att jag är starkare eller bättre är samma sak som att rättfärdiga våld.

Dock är inte universalitetesprincipen tillräcklig, eftersom den skulle även inkludera normer som ”alla måste bli fulla på Söndagar annars blir de bötfällda” eller ”vem som helst som dricker alkohol blir straffad” .

I det andra steget så rättfärdigar vi att vi har en exklusiv äganderätt till vår kropp. Filosofer är generellt ganska oförstående när det gäller ekonomi, och då även knappa resurser, och därför har aldrig Habermas eller Apel tagit det här steget. Om man erkänner att argumentation är en form av handling måste även erkänna det faktum att argumentation kräver att en person har exklusiv kontroll över sin kropp, som är en knapp resurs.

Av sin natur är argumentation eller samtal ett konfliktfritt sätt att interagera som kräver individuell kontroll över knappa resurser. I en äkta argumentation så försöker parterna övertala varandra genom styrkan i argumenten istället för med våld.

Så länge som argumentationen pågår finns alltid möjligheten att vara överens om att man inte är överens om det som har diskuterats. Ett erkännande om varje persons exklusiva kontroll över sin egen kropp måste då förutsättas.

Äganderätten till ens egen kropp måste alltså vara berättigad a priori, eftersom alla som försöker rättfärdiga någon form av norm måste redan förutsätta den exklusiva äganderätten till sin kropp som en giltig norm för att kunna argumentera. Någon som hävdar att så inte är fallet skulle hamna i en motsägelse, eftersom bara genom att argumentera för detta skulle han acceptera den norm han bestrider.

I det sista och tredje steget rättfärdigar vi privat egendom och äganderätten a priori. Vi gör detta genom att använda äganderätten till vår kropp som en prototyp till andra varor. Det här steget kan man dela in i två delar.

Den första delen innebär att vi inte bara har den exklusiva rätten till vår kropp, utan vi har även rätt att kontrollera andra knappa resurser. D.v.s. vi har inte olika normer för olika knappa resurser utan det viktiga är att resursen i sig är knapp. Om vi inte skulle ha denna rätt, och inte skulle ha rätt att kontrollera något överhuvudtaget förutom vår egen kropp, skulle vi upphöra att existera och vi skulle då inte heller behöva bekymra oss över att rättfärdiga normer eller andra problem för den delen.

Den andra delen visar att det Lockeanska sättet att etablera äganderätt genom inmutning är en rättvis princip. Om det inte skulle vara så att du inte var tvungen att skapa en objektiv länk mellan en särskild person och en särskild knapp resurs skulle någon som inte tidigare har använt den här resursen kunna säga att den har rätt till den genom att deklarera det muntligt. Om det skulle ske på det här sättet istället så skulle man kunna deklarera att någon annans kropp skulle kunna vara din egen. Men som vi tidigare har visat så finns det en motsägelse här. Ingen kan säga och deklarera någonting om han inte redan har en exklusiv kontroll över sin egen kropp. Att deklarera att man äger något med ord är inte kompatibelt med icke-aggressionsprincipen.

Om detta inte vore fallet och någon som istället anländer senare hade rätt till den knappa resursen så har vi ingen äganderätt, utan istället bara någon form av innehav. Riktig äganderätt implicerar även att du har kontroll över din egendom. I dagens samhälle har vi som bekant ingen absolut äganderätt utan snarare mer en form av innehav.

Professor Hoppe menar att det här försvaret stödjer naturrättspositionen i libertarianismen, men det skiljer sig helt klart ifrån den typiska, traditionella, förklaringen. Istället för den traditionella förklaringen används Mises och hans idé om praxeologi som modell.

Detta var en kort introduktion till argumentationsetik. Jag hoppas att ni tyckte att det var tankeväckande och intressant och något ni kan använda själva.

På Ludwig von Mises-Institutet tror vi på långsiktig utbildning för att vända den negativa trenden, vilket innebär mycket jobb, men det är nödvändigt. Jag tror tyvärr inte på några snabba skiften, men det vi gör idag kan ge stor effekt imorgon. Som ett led i detta arbete så kommer vi i oktober att dra igång Mises Circle i Stockholm, och alla som är intresserade kan maila in en intresseanmälan.

Jag hoppas även att ni har fått lite tankar kring strategi och hur vi måste fortsätta försöka sälja vår produkt, som självklart är världens bästa. Slutligen vill jag önska alla lycka till med säljarbetet och om ni vill ha mer säljcoaching så kan ni alltid kontakta mig. Tack för att ni lyssnade.

Om ni vill fördjupa er i argumentationsetik så kan jag rekommendera Stephan Kinsellas sammanställning av källor i slutet av denna artikel.

Kommentera på bloggen.

1 kommentarer till ”Hur säljer vi och försvarar vår produkt?

Kommentarer inaktiverade.