Bör vi hoppas på Ron Paul?

Gillar du Ron Paul? Här är hans lärare.

Gillar du Ron Paul? Här är hans lärare! (Från vänster: Lew Rockwell, Yuri Maltsev, Hans-Hermann Hoppe, Murray Rothbard)

Walter Block skrev nyligen en artikel där han kritiserade de libertarianer som inte stödjer Ron Pauls presidentkampanj, och i synnerhet vände han sig mot Stefan Molyneux som länge varit kritisk till att använda politik som ett instrument för att införa ett fritt samhälle. Walter Block är vanligtvis en briljant debattör och tänkare, men tyvärr blev det ganska fel i just denna artikel. Här är därför en liten sammanfattning av de viktiga argument som Stefan gjorde i sitt svar till Blocks artikel:

1. En libertarian kan inte infiltrera en massiv välfärds- och krigsstat och bli dess högste ledare, och sedan avveckla 90% av dess verksamhet. Om detta vore möjligt så skulle det även vara möjligt att göra detsamma med en mycket mindre kriminell organisation. Är det exempelvis realistiskt att en person lyckas bli ledaren för en liten maffiaorganisation och sedan förvandlar den till Röda Korset? Svaret är förstås nej, och om denna strategi är omöjlig på så pass liten skala, varför skulle den då lyckas i fallet med den absolut största, mäktigaste och mest kriminella organisationen i samhället, dvs. staten? Om man inte lyckas bygga en bro över en bäck, hur ska man då lyckas bygga en bro över ett hav? På samma sätt som att en maffiaboss som var anti-maffia skulle bli lönnmördad och kastad i floden, skulle Ron Paul (om han blev president) stöta på ett enormt motstånd från alla icke-libertarianer. Varenda myndighet han försökte avveckla skulle leda till protester och i värsta fall kravaller, och Kongressen och Senaten som ju nästan uteslutande består av anti-libertarianer skulle göra allt de kan för att rösta ner hans förslag. Resultatet skulle bli att han inte lyckades genomföra någon av sina reformer (och därmed inte heller lyckas fixa den alltmer trasiga ekonomin), samtidigt som hans 4 år vid makten skulle präglas av hat och turbulens bland en stor del av väljarna.

2. För en överskådlig framtid skulle gemene man se tillbaka på Ron Pauls fyra förlorade år vid makten och tänka ”vi provade libertarianism en gång, vi provade fri kapitalism, och se vart det ledde!” Detta skulle förstås vara en fullständigt felaktig slutsats, men det är oundvikligen vad de flesta ändå skulle tänka. Det vore därför katastrofalt för den libertarianska rörelsen och den österrikiska skolan ifall Ron Paul vann valet, i synnerhet nu när USAs ekonomi är på väg att kollapsa helt. All ekonomisk turbulens under Pauls mandatperiod skulle tveklöst skyllas på libertarianismen, på samma sätt som att Moderaterna brukar få skulden för 90-talskrisen i Sverige.

3. Det finns en fullt logisk förklaring till att ingen stat idag eller tidigare har varit libertariansk/minarkistisk: stater är i grund och botten socialistiska konstruktioner, dvs. hela deras verksamhet bygger på att de tvingar folk att bli deras ”kunder” och tvingar folk att ge dem pengar, och sedan producerar tjänster på planekonomiskt manér. Och stater måste per definition bedriva sin verksamhet på detta sätt, för om de plötsligt slutade med det, och istället började sälja tjänster på en fri marknad utan tvång, med vinstkrav och vinst- och förlustkalkyler, ja då skulle det ju inte längre vara en stat, utan ett företag. Stater är med andra ord alltid planekonomiska tvångsorganisationer, och därför kommer de också alltid ockuperas av planekonomiska tvångsideologier, vare sig det är socialism, socialliberalism, konservatism eller något annat. Det är tekniskt omöjligt att ta en organisation vars grundvalar bygger på tvång och göra om den till en organisation som bekämpar tvång. Även om Ron Paul lyckades skala ner den amerikanska staten till samma nivå som 1776 minus slaveri och kvinnoförtryck, skulle den bara växa tillbaka till samma storlek som idag. Ty även här finns en logisk förklaring: en liten stat leder till en blomstrande ekonomi med stark tillväxt, vilket leder till ökade skatteintäkter för staten, vilket i sin tur leder till en större stat. Och när politikerna inser att de kan köpa röster genom att smuggla ut till synes försumbara summor pengar från marknaden och ge till olika samhällsgrupper så kommer en snöbollseffekt snart att uppstå, där varje politiker och intressegrupp försöker skaffa mer inflytande och mer pengar.

4. Ron Paul är en fantastisk utbildare och kommunikatör, men det betyder inte att han borde bli president för det. Han borde istället fortsätta sprida libertarianismens budskap och utbilda folk om österrikisk ekonomi, ty det kommer inte gå att införa ett libertarianskt samhälle genom ”tvång” (dvs. den politiska vägen) – såvida inte en klar majoritet av befolkningen redan är med på noterna, och det kan bara ske genom just utbildning.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

19 kommentarer till ”Bör vi hoppas på Ron Paul?

  • Detta stämmer och är oerhört insiktsfullt av Stefan Molyneux. Han berörde även det faktumet att enorma kreativa och finansiella insatser stödjer Ron Paul som politiker då dessa resurser skulle kunna användas mycket effektivare inom utbildning. Det tar tid att sprida frihetens budskap och det finns inga genvägar genom politik.

  • Stort tack för fler och fler översättningar till svenska av vad som skrivs och sägs på engelska. Jag är snart åttio år och har enbart via sjuårig folkskola, aldrigt fått någon utbildning i andra språk. Visserligen läste till elektronikingenjör på kvällsgymnasium i 30-årsåldern samtidigt som jobbade på LME på dagtid, men på den tiden så handlade den analoga elektroniken nästan enbart om att kunna läsa scheman och bara lära sig de engelska begreppen. Jag har därför forfarande svårt att traggla mig igenom engelsk text (även om den översätts till rotväska av Google och vissa begrepp blir obegripliga eller nära nog tvärtom). Samtidigt hör jag ganska dåligt även om jag använder hörapparat. Så tack så mycket! Det finns kanske fler än jag som är mycket tacksamma för översättningarna!

  • Under de senaste 14 åren (efter pensioneringen) har jag med viss tveksamhet ansett mig vara minarkist. Men då läste jag här en bra artiken där det antyddes att det mest effektiva var att helt försöka bojkotta kriminella som efter att ha blivit dömda inte självmant gör upp med offret eller tar sitt straff. Efter att själv under något år bara ha levt ensamboende, och nästan enbart och sporadiskt ha umgått mer andra pensionärer (arbetande människor med barn har ju ofta inte tid), så har jag upptäckt hur svårt det är att inte känna i delaktig och engagerad i olika projekt. Visserligen har jag på de senaste åren blivit mer och mer engagerad, och då blir det klart och tydligt att behovet av delaktighet, samverkan och samarbete är mycket större än vad jag tidigare trodde.

  • Jag tycker att Ron Paul skulle sluta föra politik; det skulle jag kunna stödja. Hellre en hel sanning till en person än en halv till flera. Jag har dock svårt att se att han skulle hålla med mig, men man kan ju alltid hoppas 🙂

  • Jag har i mångt och mycket Ron Paul att tacka för hur jag tänker och även fast han inte tagit steget fullt ut är han en vis man. Ibland tänker jag mig att han verkligen, om han skulle bli vald till detta ämbete, skulle i rask takt montera ner hela systemet.
    Dag ett – Slopa alla presidential orders and signing statements. Beordra alla trupper tillbaks till hemlandet.
    Dag två – upplösa alla departement och byråkratiska funktioner som han i sin roll lagligen kan.
    Dag tre – ge ett två timmars tal för att kritisera kollektivism, två partissystemet, lobby verksamheten, Korporatismen, Socialismen, Korruptionen osv. och sedan avsluta med att ögonblickligen avskaffa alla skatter, Bank priviligier och säga upp sin egen och alla andra statliga roller med omedelbar verkan. Skulle han göra detta? Nej, det tror jag inte. Men ändå… långt bak i huvudet..undrar man… han har ju sagt en del tvetydiga saker genom åren.
    Men…Problemet är då fortfarande… En röst för Ron Paul är ändå en röst för systemet…..

  • Tyvärr skulle det fortsätta ungefär så här:

    Dag fyra – Mitt Romney tar makten med Emergency powers och säger: ”Tyvärr så har vår President fått ett akut fall av senile dementia och omhändertas nu av landets bästa läkarteam…osv. Självfallet så kan inget av det som skett under de tre senaste dagarna betraktas som genomförbart och jag har beordrat polis och militär att återta kontroll över landet…..osv”

  • Jag var ganska sen in i detta sammanhang. For mig visade Ron Paul vagen, via you tube. Bara det faktum att han omnamns gor att fler hanger pa. Ju fler som vet om ett lateralt alternativ desta storre chans att den agregerade kunskapen inte tillater att man gor samma misstag igen, post totalkrash. Krasha kommer det, men vad gor man for att inte borja bygga samma vansinne igen.

  • Man äter upp ritningarna! Kanske det Ron Paul kommer göra; smaska i sig konstitutionen vid första chans, sen tvingar han alla att äta en sida lagtext var i landet.

  • Ang lite kommentarer här: Blind tro på att Ron Paul kommer sköta allt eller att han inte kommer sköta allt är båda ett fall tillbaka på gud eller något liknande.

    En kultur av folk i motsatts till en kultivering av folk kommer kunna göra något åt den nuvarande situationen. Vad Ron Paul ägnar sig åt är att informera folk i ett försök att brya lock step socialismen som fungerar som kultivering av människor liknande ett slakthus, en köttfärskvarn. En president post är ett lysande ställe att utföra detta arbete.

    Men arbetet att utföra förändring kommer behöva göras av människor. Och nej EN revolution är inte en bra ide. Det en transition från tillstånd till tillstånd (state to state) och är alldeles för enkelt att förutse, rida och styra.

  • Vilket trams!

    Defaitismen baseras på grundlösa antaganden om framtidsscenaria. En slags hypotetisk historieskrivning, fast i förväg. Nonsens!

    Rädslan för att försöka göra någonting, bygger på en extremt naiv övertro på statens förmåga, vilket är rätt så ironiskt för att komma från en påstådd libertarian! Våra ökända europeiska 1900-talsdiktaturer var väldigt framgångsrika med att skapa den känsla hos folk som Molyneux och MB här propagerar. Illusionen om att de var solida som granitblock, miljoner atomer som alla höll ihop och strävade åt samma håll med den oundvikliga gravitationens universella kraft.
    ”Resistance Is Futile. You Will Be Assimilated!”

    I verkligheten är en diktatur extremt instabil. Mussolini störtades, Hitler utsattes för mordförsök, Sovjet bara upplöstes en dag. Varenda byråkrat hade sin egen agenda och agerade för ”statens bästa” bara för skens skull. När DDR:s gränspoliser 1989 ringde sina chefer för att fråga vad att göra när folkmassan tryckte på, efter att en minister i TV samma kväll besvarat en fråga om utresetillstånd på ett tvetydigt sätt, så fick de inget svar, för ingen ville ta det ansvar som kommer med att bli informerad. Krigsstaten DDR där yrkena soldat, polis och angivare verkar ha varit den största yrkesgruppen, upphörde att existera av sin egen byråkratiska kraft. Det beslutet delegerades till en enskild polisman på gatan när han öppnade muren. Och granitblocket upplöstes i ett moln av genomskådade illusioner.

    Politikerna i väst idag utgör inte ordensmedlemmar i någon mystisk allmäktig konspiration. De hatar alla varandra, för de är varandras rivaler om makten och pengarna. Se bara hur EU och Euron nu är nära att upplösas för att politiker som Berlusconi spelar brinkmanship för att tillskansa sig själva små fördelar på EU-kommissionens bekostnad. Varje politiker är sådan. Inte en enda av dem kommer att offra det allra minsta av egen vinning för att rädda staten eller partiet.

    När Ron Paul blir president kommer han att få massivt stöd av kongressledamöter och senatorer som, liksom de alltid gör, vill hoppa på den stigande trenden och som vill undvika ansvar för tidigare beslut. De kommer att köpslå med Ron Paul om att avregleringar och skattesänkningar genomförs i en sån tågordning att just deras särintressen tillvaratas bäst.

  • Björn,
    Du motsäger dig själv.
    I ett andetag är varenda politiker själviska och går över lik (ungefär) och nästa andetag så skulle dom helhjärtat stödja en politiker som uttryckligen sagt att så gått som hela den politiska apparaten i Washington skall skrotas (ungefär). Hur hänger det ihop säg? Inte kan de väl heja på den som smäller dom på fingrarna när dom stjäl ur kakburken.

    Och hur är någon rädd ”för att försöka göra någonting” om dom spenderar möda och kraft för upplysa sina medmänniskor om det hopplösa i att tro att de som styr skulle låta en av deras egna stympa dom alla i knähöjd? Att inte rösta är också det en medveten, aktiv gärning med ett självklart mål. Visst skulle det vara trevligt om R. Paul skulle lyckas i sitt företag för då skulle vi kommit en gott stycke åt rätt håll men helt realistiskt är det nog inte. Speciellt inte som R. Paul förmodligen skulle vara omöjlig att köpslå med… och detta kommer knappast att tolereras av oligarkerna.

  • De skulle inte köpslå med Ron Paul av några idealistiska eller altruistiska skäl, utan därför att en Ron Paul vald till president har makt, både legalt och i kraft av sina anhängare. Det finns gott om utrymme att köpslå angående i vilken ordning och i vilken form som den federala staten ska avvecklas. Särintressena skulle ompositionera sig för att få ut det mesta av en sån process, där inte minst delstaterna får ökad makt.

    Varje politiker och varje byråkrat hatar varje annan politiker och varje annan byråkrat, och de hatar även staten, sitt parti och sina särintressen. Politikern är en profitmaximerande intresselös och ideallös förhandlare, en mellanhand mellan andra aktörer och skyltfönsterdocka. Skiftar makten libertarianernas väg, så följer de efter. De löjeväckande skräckvisionerna om motstånd och sabotage och kravaller är totalt verklighetsfrånvända. Varför skedde inte motsvarande när öststaterna bara upplöstes den ena efter den andra? Eller nyligen i Nordafrika? När har Molyneux scenario någonsin utspelat sig? När balansen börjar skifta, så kommer politikerna att hysteriskt tävla om att hoppa över först och visa sig som allra mest libertarianska av alla.

    Motstånd? Det är ingenting som någon politiker någonsin har bjudit!

    Angående upplysningsarbete, så javisst. Men få kommer att ta filosofiska resonemang på allvar om det inte framtår som ett verkligt praktiskt handlingsalternativ. Sovjetunionen föll för att de försökte deras högsta ledning försökte gå i frihetlig riktning. Men så fort man ruckade på betongen, så pulveriserades allt, och byråkraterna var direkt framme för att anpassa sin profitmaximering till den nya ordningen. Ingen av dem hade en tanke på att bjuda motstånd för att bevara det gamla. Säkerligen är USA:s politiker och byråkrater, som har den allra djupaste insikt i hur sjukt systemet är, också olidligt less på eländet och beredda att blixtsnabbt dra fördel av en omvälvande förändring, av vilket slag det än blir.

  • T.ex. skulle inte en bomullsproducent, som idag cashar in väldiga belopp i federala subventioner, elda upp sina odlingar eller vad Molyneux nu inbillar sig, för att Ron Paul blir president, bara för att göra hans fyra år till ett dåligt minne i väljarnas ögon. Bomullsproducenten kommer att lobba delstaterna för att få motsvarande subventioner, och anpassa sin produktion till de nya omständigheterna. Att fortsätta göra vinst är högsta prioritet, inte att konspirera mot och störta en demokratiskt vald president.

    Det är nånting med amerikaner och deras tro på konspirationer hela tiden. Jag ser det som ett symptom för samma vidskepelse som leder till tron på att allt blir bra bara staten tar hand om det. Om man har läst lite av Misesianernas beskrivning av ekonomins (mänsklig handlings) komplexitet, så förstår man att det är omöjligt att organisera den typen av konspirationer som det talas om. Hell, OPEC klarar inte ens av att bilda kartell som klarar av att påverka oljepriset, för tusan! Det finns ingen konspiration som ”styr USA”. Det är bara en enda röra av en massa småpåvar som var och en drar åt sitt håll. De har bara inte någon marknadsmekanism, utan istället en statsbyråkrati mellan varandra.

  • Till en början låter det ju ganska bra vad du säger men det håller inte om man synar det i sömmarna.
    Aspirationellt beteende enligt praxeologin motsäger inte faktumet att vissa individer eller grupper inom oligarkin eller i makt strukturen kan hitta på dumheter som i folkmun kallas för konspirationer. Historien är fylld med händelser som har sitt ursprung hos mindre kollektiva grupper inom statsmakter som agerar utanför den förmodade demokratiska ordningen med dess tillhörande, förmodade offentlighet. Se bara på hur krig startas…. Jag och den officiella historien håller inte med dig om att det är ”omöjligt att organisera den typen av konspirationer som det talas om”. Däremot är det omöjligt att hemlighålla dem. Det är därför vi känner till dom och därför vi vet att det inte är isolerade händelser. Se bara på Bay of Pigs incidenten (ursäkten som fabricerades för att invadera Vietnam) och WMD och Kärnvapenshotet från Irak som ett par exempel.

    Du har en poäng med att många byråkrater och politiker kaske inser hur sjukt systemet är men i Kongressen röstar Ron Paul fortfarande ensammen emot många nya lagförslag. Det är möjligt att denne nye, högst hypotetiske, minarkistiske president plötsligt skulle få stort stöd från alla politiska vindstrumpor och som sedan omgående skulle acceptera deras eget avsked från, och det kan vi nog troligtvis hålla med om, ytterst förmånliga maktpositioner. Tyvärr låter detta närapå utopiskt och tyvärr kommer det inte att ske.

    Om det vore så väl att det vore ”en massa småpåvar som var och en drar åt sitt håll” så skulle systemet säkerligen fungera aningen bättre, men vi vet ju alla att grupperingar runt särintressen sker hela tiden och med hjälp av enorma resurser från lobbyister och andra, av grupper påtvingade byråkratiska hinder så har individen inte en chans att påverka maktspelet i sin helhet. Speciellt inte en (högst eventuell) President som skulle frånsäga sig alla personliga maktförmåner som hans föregångare tillskansat positionen. Förmodligen skulle han istället behöva UTTÖKA sin makt för att genomföra de förändringar han anser vara korrekta. Detta blir ju en väldigt attraktiv situation för näste diktator….(se Vägen till Träldom av Hayek)

    Vi har en skenande kollektivism och det hjälper inte att byta ut kusken när den demokratiska kärran håller på att tappa hjulen…
    Man måste hoppa av kärran istället!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *