Det var inte staten – det var vi

En vecka efter de fruktansvärda händelserna på Utöya så har det redan diskuterats om det hade kunnat förhindrats, vad som låg bakom och om polisen hade kunnat vara där tidigare.

Polisen kom så fort de kunde och en liknande situation hade vi haft i Sverige. Det tog även flera timmar innan någon kom på att kalla in antiterrorstyrkan. SOS alarm trodde varken på föräldrar eller gråtande barn som ringde in. Självklart har man redan gett förklaringar på detta som t.ex.:

  • Helikoptern var packad med en massa bråte så vi kunde inte använda den
  • Det tar tid att kalla in rätt folk, ge dem utrustning och ge information.
  • Det var svårt att få tag på en båt.
  • De första båten fick motorstopp.

Jag skriver inte detta för att raljera över polisens arbete, de gjorde säkert så gott de kunde med de förutsättningar de hade. Däremot så vet alla som har någon form av liknande utbildning och träning att en specialstyrka kan mobiliseras och vara färdig på nolltid, det är detta man tränas för. En tränad soldat/specialpolis får på sig sin utrustning i sömnen i becksvart mörker på nolltid.

Poängen är att detta är ännu ett tragiskt exempel på att staten inte klarar av sin fundamentala uppgift att hålla oss säkra. Staten kan lika lite tillhandahålla säkerhet som något annat under socialism och centralplanering. Även för ett privat företag skulle det vara svårt (eller extremt dyrt) att skydda flera kunder på kort tid som är spridda över ett större geografiskt område. Men det finns en viktig skillnad och det är att staten förbjuder folk att försvara sig själva och inneha vapen. Om de verkligen brydde sig om vår säkerhet så skulle de tillåta oss att försvara oss med vapen. Istället vill de få oss att tro att det är för farligt för oss att inneha när det själva verket är en trygghet och en säkerhet att inneha med rätt utbildning. Nu kommer vi istället få gå igenom en tröttsam debatt om att det finns för mycket vapen i samhället när problemet är att vanligt folk inte får ha vapen under tiden kriminella har tillgång till det.

Det fanns ändå hjältar som med små medel och mod räddade många. Det fanns campinggäster som räddade över 40 personer i sina egna båtar under tiden ambulans och brandkår fick stå på andra sidan och titta på. Det är de här hjältarna som ska hyllas och lyftas fram, vi är fullt kapabla att skydda varandra bara vi får chansen att göra det och har verktygen.

Så även den mest inbitna statskramare borde vid det här laget kunna besvara frågan vilka det var som räddade folk på Utöya. Det var inte den magiska staten utan det var vi.

Den politiska adeln tog sig självklart av ön snabbt, den store ledaren tillsammans med åtta andra på en båt avsedd för femtio. Känner man inte mer ansvar än så för ett läger man själv anordnat? Som ledare har man ett visst ansvar som det inte går att fly ifrån. Nej detta är bara ännu ett exempel på vilka dagens politiker egentligen bryr sig om och hur de fungerar.

Jag vill även påpeka en sak som har förekommit i nyhetsrapporteringen. Som vanligt vill man hela tiden ändra den sanna betydelsen av ord och även så i detta fall. Socialism är en våldsideologi och socialism i sig är en aggression mot äganderätt och egendom medans kapitalism är erkännandet av äganderätt och kontraktsfrihet. Socialism är våld, hot och tvång som blir satt i system. Med detta perspektiv så kan aldrig ett läger tillägnat en våldsideologi kallas ett fredligt läger. Självklart legitimerar detta inte dådet på något sätt vid huvudtaget, poängen är att man ska kalla saker och ting vid dess rätta namn. Vi behöver istället en verklig debatt om att dagens system och samtliga partier baseras på våldsideologier, ett system där våra barn fostras och utbildas till att tro att detta är något normalt.

Vi måste få rätt att försvara oss själva, allt annat är bara ett hån mot de som få sätta livet till i kriminella våldshandlingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *