Rätten att bli lämnad i fred

Den som vaknar upp till frihetens principer, och blir medveten om människans medfödda förmåga att lösa problem utan våld, upptäcker snart en helt ”magisk värld”. Den är vacker och existerar parallellt med den vanliga världen. Den invigde ser hur människor i denna värld samarbetar frivilligt med varandra för att förbättra sina egna familjers välfärd. Den tycks helt magisk, för trots att han inte kan överblicka ens en bråkdel av hur den hänger ihop, verkar det som att detta myller av samarbete, detta ständiga bytande av varor och tjänster i rent egoistiska syften skapar en ofattbar rikedom för alla.

Läs hela artikeln av Klaus Bernpaintner

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

15 kommentarer till ”Rätten att bli lämnad i fred

  • Tack Klaus.
    En fullkomlig, lysande och träffsäker artikel. En av de 5 bästa på sajten! Den bör t.o.m. kanske finnas med på ”Om Oss” sidan!

  • Fantastiskt att läsa en artikel som beskriver vad man själv känner. Jag har läst mises och lewrockwell i några år och börjar så smått diskutera dessa saker med folk. I Sverige har man levt med en riksbank sedan 1661 (eller 1668 officiellt) och det märks.
    Utan staten går solen inte upp på morgonen och ner på kvällen.

    Som sagt i artikeln, det är svårt att inte se ner på folk som är rädda. Men dom drar ner en själv. Nu jobbar på ett större bolag så man får vad man förtjänar. Jag söker dock runt för ett nytt jobb; det är ingen som behöver en mjukvaru-utvecklare med 10 + år in telekom branshen ;)?

  • Underbart bra skrivit!

    Ditt inlägg uttrycker den frustration jag många gånger känt när jag försökt förklara den libertarianska idéen för ”mugglare”.

    Som jag brukar säga till mugglare från alla läger, lägg för all del inte ner den här välfärdsstaten som ni så starkt tror på, men låt mig slippa vara en del av den.

  • Ok, här kommer en åsikt från en icke-insatt: Jag förstår din ståndpunkt, och även om den världsbilden du beskriver verkar underbar så tror jag inte det kan fungera i den operfekta värld vi lever i. Vore vi alla samstämda och strävade efter att alltid göra vårt bästa och alltid leva enligt sanna principer så skulle vårt samhälle och staten se helt annorlunda ut – mycket bättre, mycket effektivare och med endast ett fåtal restriktioner om ens några. Tyvärr ser inte samhället ut så, hur underbart det än vore.
    Så vi behöver ett skyddsnät som håller oss uppe, och som tryggar även de svagastes rätt till ett drägligt liv. Allt med måttlighet dock, så jag försvarar inte staten som den ser ut idag, många förbättringar kan göras. Men om alla som klarade sig själva skulle kunna begära utträde ur staten så skulle ju allt kollapsa, och kvar skulle bli en fattig, svag skara människor som behöver hjälp. Man kan ju hoppas att de som begärt utträde då hade hjärta nog att hjälpa dem? I så fall är vi ju tillbaka till ”statssamhället” igen.
    Alltså: i den operfekta värld vi lever i är det extremt svårt att hitta en bra lösning. Vi får balansera på knivseggen hela tiden och försöka göra det bästa av vårt eget liv. Världen blir ju ändå långsamt bättre hela tiden, tack och lov.
    Intressant artikel, bra skriven!

  • Hej Anna, kul att du hittade hit. Du har förmodligen helt rätt i att om utträde medgavs skulle många av de produktiva med tiden lämna skutan. Till slut skulle den antagligen får slut på pengar och gå under.

    De som lämnar skulle antagligen teckna frivilliga försäkringar för att täcka oförutsedda sjukdomar och handikapp. Människor skulle i större utsträckning återigen lära sig att ta eget ansvar för sin egen och familjens välfärd. För den stora majoriteten skulle saker lösa sig på detta vis.

    Det finns dock en MYCKET liten grupp som inte kan ta hand om sig själva eller som kanske missat eller struntat i att vara förutseende. Först och främst har de familj, släkt och vänner som kan hjälpa. I andra hand finns det, och har alltid funnits, privata hjälporganisationer som gärna hjälper till. Många människor hjälper gärna behövande genom frivilliga donationer. Så har det alltid varit och så är det än idag. Ju mer pengar vi får behålla desto mer kan vi hjälpa på frivillig basis.

    Privata hjälporganisationer tenderar att vara mycket mer effektiva och humana i sin verksamhet än staten. Deras mål är att så snabbt som möjligt hjälpa folk att klara sig själva och inte dränera organisationens resurser. Statlig verksamhet däremot har ofta skeva incitament att sätta människor i permanent beroendeställning.

    För ett exempel på fungerande privat välfärd se ekonomen Murray Rothbards text här och sök på ordet ”mormon”.

    Se också Joakim Fagerströms senaste artikel om De utslagna.

  • Ja, man kan ju hoppas att vi skulle vara så storsinta den dagen om den kom… Det kan man aldrig veta. Men du har rätt – privata hjälporganisationer fungerar oftast bättre än staten.
    Jag har dock svårt att tro att ett samhälle utan ett centralstyrt rättsväsende och en samhällsägd stat (för jag tycker ändå staten tillhör oss alla, även om den känns trubbig och långt bort ibland) skulle gagna oss. Om alla människor strävade efter att leva rättfärdigt ja – då skulle det vara fantastiskt. Men det finns för många själviska och hemska människor för att släppa alltihop löst. Det är ju ändå därför folk organiserar ihop sig i klaner, nationer och statssamfund så småningom. Det behövs lagar och regler så inte folk ballar ur fullständigt.
    Men jag håller med om att ett samhälle där man tilläts göra allt det fantastiska man drömmer om helt utan hinder och hämningar vore underbart. Tyvärr tror jag inte det fungerar i praktiken.

  • Givetvis behövs det lagar och regler. Men egentligen räcker det med två ganska självklara lagar: Att inte skada andra och inte stjäla deras egendom. Och historien visar att man inte behöver ett rättsmonopol för att upprätthålla lag och ordning. (Kolla in t.ex Robert Murphys Chaos Theory, finns även i textform, googla.)

    Folk ordnar ihop sig till samhällen för att det gynnar dem. Paradoxalt nog är det inte dåligt att den ultimata drivkraften är ”egoistisk”, eftersom den innovation och handel som syftar till att tillfredsställa de egna önskemålen gynnar alla. Kamprads hunger efter vinst har givit världen billiga möbler. Det är också på grund av ”egoism” man hjälper de behövande, eftersom det gynnar givaren känslomässigt.

    Givetvis finns det störda och farliga människor som inte drar sig för att skada andra och leva på andras bekostnad. Det farligaste man kan göra är därför att tillhandahålla en maktapparat med vilken de kan beskatta, förfölja meningsmotståndare, driva sin agenda mot folkets vilja, och bedriva krig. Historien är full av exempel på samhällen utan centralmakt som fungerat alldeles utmärkt.

  • Självklart håller jag med om att folks vinstintresse oftast gynnar samhället (har du läst Signhild Arnegård Hansens bok på temat? Mkt bra!) Det är ju drivkraften som håller oss alla igång och måste uppmuntras mer.
    Och om alla levde efter de två reglerna: Att inte skada andra och inte stjäla så vore det ju fantastiskt och också möjligt att leva helt fritt. Men vem ska hålla efter det när någon flippar? Det förklaras säkert jättebra i Chaos theory som du länkade till. Jag har inte möjlighet att lyssna på den/läsa den nu. Det får bli senare.

    Mmm… Intressanta diskussioner, utan ETT svar är jag rädd. Visst behöver det röras om i grytan lite grann, så fortsätt du så hittas säkert en fin balans så småningom. Man kan ju hoppas på det i alla fall.

  • Det räcker tom med en regel ”Gyllene regeln”: gör mot andra som du vill bli behandlad själv.

    Mänsklighetens resa har överlag gått från stammar och kollektivism mot individualism och frihet inte tvärtom 😉

    Staten är ett eko från vårt primitiva förflutna, rädslan gör oss lyhörda för den men när rädslan försvinner kommer staten också göra det.

  • Anna, helt rätt. Det finns inte EN lösning. Hur saker och ting utvecklar sig beror helt på de människor som är inblandade. Somliga vill kanske ha en typ av samhälle, andra vill ha ett religiöst samhälle, åter andra vill kanske ha en stat av klassiskt snitt. Det enda vi vet säkert är att människor kan lösa sina problem i samförstånd. Och som sagt, det enda man behöver är att få välja själv, att bli lämnad i fred. Inte att tvinga alla till MITT sätt.

  • I teorin lite intressant men egentligen idiotiskt. Den som behöver läkarvård skriker snabbt på hjälp. Att i det läget bli betraktad som en klient är ödesdigert.

  • Kåre,
    Vari ligger idiotin?

    Den som i dagens samhälle skriker på hjälp gör det därför att dom inte får den hjälp dom behöver och det händer ofta! Bara att du ser detta fenomen är en indikation på att det inte står rätt till!

    I ett fritt samhälle skulle jag tagit ut en försäkring som med allra största sannolikhet skulle kosta mig en bråkdel av vad det idag kostar i skatt (vilket gör mig långt mer benägen att hjälpa andra med pengar jag nu har till övers). I behov av läkarvård har mitt försäkringsbolag tecknat avtal med alla sjukhus där jag kan tänkas befinna mig, därför just en sådan försäkring skulle passa mig bäst. Jag blir behandlad som en betalande patient och läkare bryr sig om mig istället för småbyråkrater som idag på måfå och godtyckligt delar ut skattemedel i form av löner osv. Jag VILL bli behandlad som en Klient istället för att hamna i statens kölappsystem. Jag VILL att marknadsmässiga prissignaler gör det klart för sjukhus och läkarmottagningar hur och var de bör investera. Jag VILL bli behandlad som en individ med rättigheter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *