Stjórnleysisstefna

Förra sommaren reste jag runt på Island och utforskade den makalösa natur som finns överallt på ön. Något som dock är minst lika intressant (i synnerhet för oss marknadsanarkister) är landets mänskliga historia. Medeltidens Island utgjorde nämligen ett av de bästa historiska exemplen på ett statslöst samhälle, och visade att detta inte alls för med sig kaos och elände.

För de flesta är dock det medeltida Island mest känt för Þingvellir, vilket var världens första parlament. Det ironiska är dock att detta var ett sorts ”statslöst parlament” som knappt hade något gemensamt med det vi idag kallar parlament; de isländska politikerna hade ingen möjlighet att vare sig beskatta eller utöva polisiär/militär makt, och inte heller tvinga invånarna att följa några statliga lagar. Parlamentet hade endast en rådgivande funktion, dit landets lokala och tillika privata ”sheriffer” (hövdingar) vände sig för att få hjälp med att avgöra olika rättstvister, exempelvis brottmål. Hövdingarna var i sin tur frivilligt anlitade av sina respektive kunder i de olika byarna runt om på ön, och hade i uppdrag att skydda dessa mot brott.

Jag besökte förstås platsen för Þingvellir (parlamentet) när jag var där, vilket egentligen bara är ett gigantiskt klippblock med god akustik där ledamöterna höll tal och diskussioner inför de folkmassor som samlades i dalen nedanför. Det var dock fascinerande att vandra omkring på så viktig och historisk mark, och bakom parlamentet sträcker sig även en djup fåra som delar in Island i Europa på ena sidan och Nordamerika på den andra.

Imorgon publicerar vi en artikel som ursprungligen är skriven av Roderick Long. Den är en detaljerad redogörelse för Islands statslösa rättssystem och ger en fascinerande inblick i hur pass effektivt, fredligt och stabilt det var jämfört med resten av det dåtida Europa, där stater av alla de slag var normen.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *