Svenska statsmaffian

I mitt jobb som jurist träffar jag människor med allehanda problem och utmaningar. I många fall går det att påverka saker, i andra fall är det bara att beklaga de omständigheter som är för handen och önska klienten lycka till.Nyligen träffade jag en kvinna som faller inom den senare kategorin. Då Sammanslutningen Sveriges Juridiska Byråers etiska regler så kräver har jag från henne inhämtat tillåtelse att lämna följande redogörelse.

Hon hade en skatteskuld på 12 000 kr. Under en tid utmättes hennes blygsamma pension, vilket Kronofogdemyndigheten (KFM) tröttnade på. Den enda egentliga tillgång kvinnan hade var en bostadsrätt, värderad till mellan 1,15 miljoner kr (+- 150 000 kr).

KFM beslutade 2010-11-01 om utmätning av denna lägenhet. Beslutet överklagades till berörd tingsrätt. 2011-01-13 avslogs överklagandet. Återigen överklagades det till hovrätten, som 2011-02-10 beslutade att inte meddelade prövningstillstånd. Detta beslut överklagades till Högsta Domstolen, som 2011-03-04 inte meddelade prövningstillstånd. Utmätningsbeslutet vann i och med detta laga kraft.

Lägenheten är numera såld, till en köpeskilling om knappa 900 000 kr. Kvinnan gjorde en förlust på över 200 000 kr. Förutom att skulden regleras, faller det på den numera bostadslösa kvinnan att stå för kostnaderna i ärendet.

Några saker i detta ärende förtjänar att kommenteras.

  • – Staten åtnjuter en gräddfil genom rättssystemet. Det spelar tydligen ingen roll hur stor eller liten en skuld till staten är – när de vill få “sina” pengar, då har de KFM, tingsrätterna, hovrätterna, och HD till sin tjänst. Alla som ligger i tvist med staten arbetar i juridisk motvind.
  • – Det finns inget juridiskt sätt att angripa KFM och deras maffiametoder. Inte ens mot bakgrund av att allt från utmätningsbeslutet och dess resa genom instanserna till försäljningen skedde när gäldenären var utomlands och inte kunde delta till en lösning eller motsätta sig vad som skedde kan statens hejdukars agerande betraktas “olagligt.”

Så, lägenheten är borta, kvinnan saknar tak över huvudet, och från pengarna som influtit från försäljningen ska KFM:s kostnader täckas.

Vänligen öppna ditt sinne till en jämförelse med reaktionerna på om en privat organisation skulle ta efter statens metodik. Vi hade fått se åtal för utpressning, grov stöld, hemfridsbrott, grovt häleri – ja, varandes inriktad på civilrätt kanske jag missar något eventuellt brott. Det nästan fräckaste av allt är att en privat aktör med största sannolikhet hade varit finkänslig nog att inte skicka sitt brottsoffer en faktura avseende kostnad för transport till och från brottsplatsen, tidsspillan när stöldgodset skulle krängas vidare, eventuellt övertidsarbete osv.

Redan 1870 gjorde Lysander Spooner följande, helt lysande, jämförelse.

Stråtrövaren tar helt på sig ansvaret, risken och det brottsliga i sin egen handling. Han låtsas inte att han har några rättmätiga anspråk på dina pengar, eller att han avser att använda den för din egen nytta. Han låtsas inte vara något annat än en rånare. Han har inte lagt sig till med oförskämdhet nog att utmåla sig till att vara en
”beskyddare”, och att han tar mäns pengar mot deras vilja, för att ge honom möjligt att ”skydda” de förblindade resenärer, som känner sig fullt kapabla att skydda sig själva, eller inte uppskattar hans märkliga skyddssystem. Han är en alltför klok man för att göra sådana utfästelser och påståenden som dessa. Dessutom, efter att ha tagit dina pengar, lämnar han dig, så som du önskar att han gjorde. Han envisas inte med att följa efter dig på vägen mot din vilja, antagandes sig vara din rättmätiga ”suverän”, på grund av det ”skydd” han ger dig. Han fortsätter inte ”skydda” dig genom att befalla dig att knäfalla och tjäna honom; genom att kräva att du ska göra än det enda, och förbjuder dig att göra än det andra; genom att råna dig på mer pengar så ofta han finner det ligga i sitt intresse eller glädje att göra det; genom att utmåla dig som en rebell, en förrädare, och en fiende till ditt land, och genom att skjuta ner dig utan nåd, om du bestrider hans auktoritet, eller om du motstår hans krav. Han är för mycket av en gentleman att vara skyldiga till sådana bedrägligheter, förolämpningar, och skurkstreck som dessa. Kort sagt, förutom att råna dig, försöker han inte göra dig varken sin narr eller sin slav. [2]

Staten har gjort allt enligt lagen – men vad är det för en rutten lag? Att för 12 000 kr göra en människa bostadslös är osmakligt och rimmar anmärkningsvärt illa mot illusionen vi matas om att staten är vår vän. Vi borde vakna upp och göra oss av med den parasit som så länge nu livnärt sig på samhällskroppen.

Sammanfattningsvis kan man säga att staten först konfiskerar din egendom, käkar sedan upp dig, spottar ut dig, trampar på dig och säljer dig sedan exekutivt för en spottstyver, för att till slut skicka dig räkningen. Men inte är de nöjda där, för från nästa pension eller lön så fortsätter den sin plundring. Så, se upp så att inte du också faller offer för den statliga hänsynslösheten och deras kriminella metoder. För någon hänsyn lär du inte möta.

[1] Lysander Spooner, No Treason, No. VI The Constitution of No Authority (1870,reprinted in Larkspur, Colo.: Pine Tree Press, 1966), p.  17. Författarens översättning.

Kommentera på bloggen

Dela för frihetens skull