En annan värld är möjlig

[Följande artikel är i stora drag det tal som Joakim Fagerström höll på Sveriges första Freedomfest den 14 maj 2011]

Polisen stormade in på planet som var i färd med att lyfta ifrån Arlanda.Väl inne på planet ryckte de Domenic 7 år gammal ifrån sina föräldrar. Hur känner en 7-årig pojke när han brutalt blir sliten ifrån sina föräldrar med beväpnad polis? Det kan man bara föreställa sig men jag tänker på det ofta. Paniken hos Domenic och hans föräldrar.

Den 25 juni 2009 satt Domenic och hans föräldrar Göran och Annie på ett plan som skulle ta dem till ett nytt liv i Indien. Denna dröm avbröts abrupt när polisen stormade planet på Arlanda på uppdrag av socialtjänsten för att stoppa dem med våld. Efter detta har Domenic varit i Socialtjänstens förvar i nästan två år.

Konflikten med de sociala myndigheterna grundar sig i att Domenic föräldrar ville undervisa honom hemma. Skälen som har anförts ifrån de sociala myndigheterna för omhändertagandet är karies i två barntänder samt att de inte har tagt de frivilliga vaccinationer som finns i Sverige. Föräldrarna är idag fortfarande förkrossade av sorg och processar om detta fortfarande även om de själva inte mäktade med att närvara vid den senaste förhandlingen i Kammarrätten nu i veckan (maj 2011). Detta har knappt uppmärksammats i svenska medier däremot i amerikanska och jag vill tacka Alex Newman[1] en lysande amerikansk journalist som just nu bor i Sverige för att han gjorde mig uppmärksam på detta.

Domenic och hans familj innan omhändertagandet.

Jag tycker att det här fallet är ett bra exempel då det visar svenska myndigheters inställning till individuell frihet. Under denna så kallade “rättegång” har pappan Christer inte fått korsförhöra socialtjänsten, kalla de vittnen han vill eller välja den advokat han vill. När den här senaste förhandlingen startade så inleds det med lite småprat och advokaterna skämtar och skrattar sinsemellan De här personerna är uppenbarligen inte tagna av stundens allvar, att man ska besluta om ett barn fortsättningsvis ska fråntas sina föräldrar. Vi vet alla det inte går att vinna mot staten, det finns ingen sådan oberoende instans där du kan få rätt. Det här exemplet visar så tydligt kejsaren eller staten stående utan kläder, det är då vi får se den kalla skoningslösa besten bakom alla fina ord. Inte för en stund vill man inse att detta är människor av kött och blod som har rätt till sina egna liv.

När jag berättar för folk om detta så blir de först förskräckta och tycker att det är hemskt hur man kan göra så. Men i några meningar senare påpekar de att om staten gör detta så måste det finnas en mycket bra anledning och det måste vara korrekt. Det andra argumentet brukar vara att hemskolning är hemskt och att det kan få dåliga konsekvenser om barnen inte fostras korrekt i en statlig skola. Det som först var så hemskt rättfärdigas med att staten har gjort det, och staten kan inte göra fel. Allt det här är konsekvenser av att staten inte vill erkänna oss som ägare till våra egna liv.

Varför accepterar vi att leva i en värld där vi löser alla våra konflikter och meningsskiljaktigheter med hot, våld och tvång? Är detta det enda möjliga sättet för oss att leva tillsammans? Varför har vi accepterat statens kalla destruktiva maktmissbruk som en naturlig utgångspunkt som inte behöver förklaras eller motiveras? Varför blir vi arga över marknadens osynliga hand men inte statens stålhandske?

Redan ifrån barnsben lär vi oss att vi ska lösa konflikter fredligt och i samförstånd, medan andra konflikter löses bäst med hot, våld och tvång. Men hur löser vi konflikter i dagens samhälle? Lösningen till av majoriteten av våra konflikter i dagens samhälle hamnar tyvärr i den senare kategorin.

När vi fostrar våra barn så lär vi dem att de ska lösa sina konflikter fredligt: ta inte till våld för att få din vilja fram och bara för att du är starkare än lilla Bengt så har du inte rätt att stjäla hans saker. Eller för att han har fler saker än du. Men hur löser vi vuxna konflikter i dagens samhälle? På lite större nivå så dödar vi 100 000 oskyldiga civila i Irak för att få vår vilja fram och göra världen säker för demokrati. Vi spärrar in folk för att de intar substanser vi inte tycker om, och prova att inte betala en böter eller en skatt och se vad effekterna blir.

Tvärtemot vad vi lär våra barn så har vi byggt ett samhälle som helt och hållet baseras på våld, hot och tvång. Dagens samhälle bygger inte på frivillighet utan tvång. Barn gör inte som vi säger utan de gör som vi gör. Det går inte att säga en sak och göra en annan, barn genomskådar detta direkt. Så det här våldsamma beteendet för vi vidare till våra barn och de påverkas av vad vi gör i vår omvärld och hur vi behandlar människor i vårt samhälle.

När jag nämner detta så kan folk bli lite provocerade och fråga vad problemet är. Jag får reaktioner som: ”Vårt samhälle baseras inte alls på våld! Vi har det så bra i Sverige flytta någon annanstans om det inte passar!” eller ”Varför ska du få behålla mer av dina inkomster som bara ska gå till någon form av lyxkonsumtion?” och ”Men Joakim vad är så hemskt då? Vad är det som begränsar dig?”.

Ja jag ska berätta vad som begränsar mig och vad som provocerar mig mest. Det är att folk i allmänhet verkar tro att de här någon rättighet att forma och detaljstyra exakt hur jag ska leva mitt liv.

Vad provocerar mig mest då? Det faktum att folk i allmänhet tänker så här och anser sig ha denna rättighet? Nej det som provocerar mig mest är vad staten har gjort med folk. Den totalitära hjärntvätt och formandet av tänkandet som har skett och pågår fortfarande. Det handlar om rätten att göra vad jag vill med det jag producerar utan att bli bestulen. Det handlar om rätten att fostra mina barn som jag vill. Det handlar om rätten och äganderätten till min egen fysiska kropp. Allt det här förvägras jag i dagens system. Folk förstår inte att detta är ett problem och för mig är det ett tecken på en intellektuell fattigdom som staten steg för steg har hjälpt till att skapa.

Men om jag får välja ytterligare en sak som stör mig fundamentalt så är det att man tror att man äger och har rätt till mig och mina barn. Till er som tror det kan jag säga, ni kan tro att ni har det men det har ni inte. Ni äger inte mig och ännu mindre mina barn. Jag tänker inte ge de här personerna tillfredsställelsen att låtsas som att det här är naturligt och beskriver saker och tings naturliga tillstånd. Utan snarare visa på det löjeväckande i det som man gör och släpa ut statens smutsiga byk i solljuset så att alla kan beskåda den och skratta åt den.

Vilka effekter får detta på vårt samhälle? Effekten är att staten blir som Saurons öga. Varje gång som du producerar något eller upptäcker något icke reglerat område så är det som när Frodo satte på sig ringen. Du blir sedd och staten hittar dig och beskattar och reglerar din egendom och ditt liv. Vi kanske inte är hobbitar, men precis som dem vill vi sköta oss själva. Il faut cultiver notre jardin, låt oss odla vår trädgård som Voltaire sa.

En annan effekt är att folk är totalt oförmögna att skilja på att bara för att du har rätt att göra något så betyder det inte att det är lämpligt att göra det. D.v.s. jag anser att har etiskt rätt att ta droger och göra vad jag vill med min kropp men det innebär inte att jag tycker att man bör göra det. Men den här enkla distinktionen klarar man inte att göra utan väljer istället att skrika efter lagstiftning om allt som man tycker att man inte bör göra. När man väl har valt den vägen så blir det svårt att vända tillbaka. Jag kan göra en lång lista över vad jag inte tycker att folk bör göra eller företeelser som jag inte tycker om men det innebär inte att jag samtidigt vill lagstifta om detta med hot och våld. Om vi fick folk att inse detta så tror jag att mycket skulle vara vunnet. Folk måste lära sig att inte ringa polisen så fort de ser något de inte tycker om.

Centraliseringen i vårt samhälle leder även till avhumanisering. Det är mycket enklare att vara elak mot folk och reglera deras liv på ett bekvämt avstånd. Desto mer decentraliserat något är desto svårare blir detta. Vi har en naturlig avsky mot hot och våld, det som känns svårt att göra mot din granne blir lättare desto mer distans vi har mot offret. Går du vidare ifrån grannen, till grannskapet, till byn, staden och till helt land så har du skapat så pass mycket distans att du får det enklare rent känslomässigt att vara elak.

En annan effekt på vårt samhälle är det skolssystem vi har skapat. Vad är det för skolgång man så varmt beskyddar med näbbar och klor och som man kan bli skickad till fängelse för om du inte låter dina barn gå där? Det är en skolgång som ofta baseras på icke-kunskap, socialistisk hjärntvätt, en mentalitet utav ”tro inte att du är något”. Eller om vi ska gå lägre ner i åldrarna så är det onormalt att inte trycka in ditt barn på statlig anstalt vid ett års ålder för att lära dig det det man kallar det ”sociala samspelet”. Om vi pratar dagis så handlar det om att slå på de andra barnen när de tar dina saker.

Till och med svenska staten förstår att den inte kan styra endast med öppet hot och våld och det är därför den statliga skolan är så viktig för att försäkra sig om korrekt statlig indoktrinering och det är därför hemskolning och friskolor potentiellt är så farliga för staten. Desto längre barn hålls utanför de statliga institutionerna desto större är risken att de lär sig att tänka själva och ifrågasätta, detta skulle leda till att stödet för staten skulle falla i bitar. Därför är det oerhört viktigt för staten att fortsättningsvis kontrollera skolorna samt de intellektuella som styr dem.

Hjälp mig att hjälpa mig själv.

Samhället gör många människor till viljelösa offer och det gör mig ledsen att se. Hjälp mig att hjälpa mig själv är framgångsreceptet i all framgångsrik uppfostran och privat välgörenhet. Detta är inte vad den centrala statsmakten baserar sin hjälp på utan där handlar det inte om att hjälpa utan att köpa röster. Staten bryr sig inte om dig, du är en obetydlig kugge i ett stort maskineri. Det du kan fundera på istället är om dina medmänniskor bryr sig om dig och vad vill du göra och inte göra mot dem.

Ni som är här idag har alla identifierat områden som staten har reglerat och där den har inkräktat på vår frihet. Jag sympatiserar med er alla, men jag skulle vilja be er om en sak. Lyft ögonen och se att frihet behövs på alla områden inte bara på det område du tycker är viktigt. Om du tänker efter så ser du att roten till det onda är alltid densamma, staten. Vi vet alla att det inte hjälper att ta bort en stjälk när vi utrotar ogräs vi måste dra upp rötterna, vi måste slå mot roten av det onda. En läkare är inte enbart emot en sorts cancer, utan alla sorters cancer.
Varför är vi så apatiskt inställda till de här hemska sakerna? Av samma orsak som när vi på Mises-Institutet pratar om frihet generellt. Även om du inser att den statliga lösningen är fel så är det väldigt smärtsamt att inse att hela samhället och systemet är baserat på våld och tvång och att du har ett stort intresse i systemet och har investerat i det. Det är svårt att ställa sig upp och säga nej och det är enklare att låtsas som att människor som Domenic och hans familj inte existerar.

Men det här är tyvärr en normal reaktion i Sverige. Blir folk i allmänhet upprörda över något i vårt samhälle? Nej. De flesta är upptagna med att bli upprörda över att fel person vann Idol eller att Sverige inte fick spela slutspel i fotbolls-VM. Du blir upprörd över att filmjölken är slut i ditt kylskåp eller att tidningen inte kommer. Men att staten styr din familj och dina vänner med en järnhand är inget som upprör någon, knappt någon alls. Om du skulle få för dig att påpeka detta kan du räkna med att folk blir upprörda; på dig. Det går till och med att hävda att det inte bara är så att folk inte bryr sig utan att de till och med aktivt ber om att bli mer styrda och kontrollerade. Oavsett om du har barn eller inte berör detta dig för nästa generations slavägare fostras just nu. Staten arbetar kontinuerligt med att göra det naturliga onaturligt och det onaturliga naturligt.

Staten arbetar kontinuerligt med att göra det naturliga onaturligt och det onaturliga naturligt

Den viktigaste effekten på vårt samhälle är något jag brukar kalla slavmentaliteten. Det staten har varit duktig på att skapa, och speciellt i Sverige, är en unik slavmentalitet som de flesta inte är medvetna om. Det finns ingen reglering eller lag som staten inte kan införa. Visst folk kanske protesterar lite i början, det blir lite demonstrationer och upprörda debattprogram men det är ganska snabbt glömt (behöver jag nämna FRA). Låt oss säga att staten inför en lag på att du ska bära hjälm när du går utanför hemmet (kom ihåg att cykelhjälm och säkerhetsbälte ansågs vara absurt innan det infördes). Jag är fullständigt övertygad om att det endast skulle dröja några få månader innan denna lag skulle vara fullständigt accepterad. Du skulle muttra lite de första dagarna du gick med din Bamsehjälm till jobbet, men förr eller senare skulle du göra det och till slut glömma att du var emot det och ytterligare en bit av dig skulle vara förlorad. Alla som inte hade Bamsehjälm skulle vara konstiga, märkliga kriminella som förtjänar att spärras in. Tidigare när statens makt ännu inte hade blivit så totalitär som den är idag hade detta aldrig varit möjligt. För en del kan detta exempel tyckas vara extremt, att man omöjligen skulle bli inspärrad för denna typ av brott. Jag hävdar att detta exempel inte är extremt av två anledningar. För det första finns det ett otal exempel på brott utan offer i vårt samhälle idag där människor dagligen spärras in. För andra så startar du en våldspiral även när du t.ex. vägrar att betala ett strafförläggande. Detta är en av de viktigaste förklaringarna till att staten fortsättningsvis relativt enkelt kan fortsätta med att göra det onaturliga naturligt. Det jag vill be dig om är att vägra att fostra in dina barn i denna slavmentalitet och vägra se människor runt omkring dig bli en del av den.

Självklart finns det ett alternativ och det handlar egentligen inte om ett alternativ utan istället den enda naturliga utgångspunkten. Utgångspunkten är att vi lever i fredligt samförstånd där vi utför handlingar utav fri vilja och inte för att någon tvingar och hotar oss till att göra det.

Fredlig samförstånd, vad innebär det. Det bästa sättet att beskriva fredligt samförstånd för de som inte förstår är i ett stycke ur boken Boundaries of order av professor Butler Shaffer[2] där han berättar en historia som han använder när han undervisar sina elever. I exemplet så har Butlers yngsta dotter varit på ett kalas där hon har bevittnat något intressant:

Min yngsta dotter bevittnade ett intressant exempel på det kompletterande samspelet mellan själviskhet och samarbete, med respekt för anspråk på egendom som katalysator. Hon hjälpte till på en fest för småbarn när hon såg en liten pojke, mellan två och tre år gammal, som lekte med några av sina leksaker som han tagit med sig till festen. En liten flicka var lockad av dessa leksaker, och när hon sträckte sig efter dem ryckte pojken åt sig leksakerna och sa ”mina!” Pojkens pappa, som satt i närheten, försäkrade sin son att ”du behöver inte dela med dig av dina leksaker om du inte vill; det är dina leksaker och du kan göra vad du vill med dem. Det är upp till dig.” Den lilla flickan gick iväg och började leka för sig själv. Några minuter senare tog pojken med sina leksaker till flickan, satte sig ner och började placera dem framför henne, och så började de två att leka med varandra.
”När vi tillåts att uttrycka vårt egenintresse är vi mer villiga att dela med oss”
Jag kan inte veta vad pojken kan ha tänkt, men jag misstänker att han, när han var säker på att hans egna äganderättsanspråk erkändes, insåg att han inte hade något att frukta utav att dela med sig av sina leksaker med flickan. Det fanns ingen separation, ingen motsägelse, mellan pojkens äganderätt och hans bestämmande över sin egendom. I kontrast till detta exempel står så många barn som efter att blivit hunsade av sina föräldrar att inte vara själviska endast kan hålla fast vid eller gömma sina leksaker ifrån andra i ett försök att skydda de egendomsintressen som andra inte har respekterat. När vi tillåts att uttrycka vårt egenintresse är vi mer villiga att dela med oss; när vi är tvingade att dela med oss ökar vår ovilja och skapar konflikthärjad girighet.

Jag nämnde denna händelse på ett av mina seminarier och en av mina kvinnliga studenter sa: ”Jag hade gett den lilla pojken smisk på rumpan för att han inte delade med sig”, en attityd som utan tvivel speglade hennes egen uppfostran. Andra studenter svarade genast och pekade ut att (a) en sådan handling skulle ha hindrat pojkens ägandeintresse, och (b) pojken delade slutligen med sig av sina leksaker med flickan, frivilligt utan att känna sig bitter över att ha blivit tvingad att göra det. Den första studenten sa då: ”men om han ändå skulle dela med sig i vilket fall som helst, hur kan det skada att tvinga honom att göra vad han slutligen gjorde?” Jag frågade henne om hon såg någon grundläggande skillnad mellan ”våldtäkt” och ”förförelse”, vilket verkade göra poängen klarare. Antagandet i hennes anmärkning var att resultatet var allt som räknades; utan att inse att processen som leder fram till resultatet inte bara är det enda som räknas, utan i världen som helhet faktiskt är resultatet.

Händelsen som involverar dessa två små barn ger en mikroskopisk illustration av vår grundläggande natur: vi är sociala varelser som har ett grundläggande behov av samarbete med varandra. Men priset av vårt samarbete är att veta att vi inte har något att förlora på att göra det. Som pojkens erfarenhet lär oss, vad vi egentligen förväntar oss från att ha våra egendomsanspråk respekterade är inte så mycket exkluderingen av andra ifrån att använda vad vi betraktar som vårt, utan endast att få andra att erkänna okränkbarheten i vår syn på oss själva som personer. När vi är fria att förhandla våra intressen och skillnader med varandra kvarhåller vi makten över våra liv som förloras när staten ingriper. Var och en av oss, misstänker jag, är betydligt mer mottagliga för att samarbeta och kompromissa med varandra när vi närmas fredligt och med respekt för vår person, än när vi konfronteras med hot om tvång och våld.
Att göra anspråk på personligt ägande över vad som helst är att uttrycka en form av existentiell värdighet som man förväntar sig att andra respekterar. Det är att hävda för resten av världen ett anspråk till någonting av mycket större betydelse än en bestämd del egendom, nämligen ens okränkbarhet. Det är ett anspråk på att få vår persons självstyrda och egennyttiga natur erkänd av andra, eftersom vi strävar efter att upprätthålla oss själva genom utövandet av självstyre över någon del av världen. Det går ut på att insisterandet av vår rättmätiga auktoritet att exkludera alla andra från att fatta beslut om användandet av sådana egendomsintressen såvida detta inte har medgivits av ägaren.

De spirituella undertonerna i denna utredning i frågan om man äger sig själv går till essensen av hur vi föreställer oss mänskligt liv. Är det i livets natur att uttrycka sig självt som variation, mångfald, självbestämmande, och spontanitet, eller som varaktighet, likformighet och återhållsamhet? Är var och en av oss ett tillräckligt skäl att för att finnas, för att följa våra egna individuella syften; eller är vi helt enkelt resurser för andra att använda i befrämjandet av deras egennyttiga mål? Betraktar vi varandras liv som något som har en grundläggande helighet, en respekt nödvändig för vilket anständig och fredligt samhälle som helst, eller betraktar vi varandra, mekaniskt och materiellt, endast som protoplasma som kan exploateras för våra syften?

Det enda som finns naturligt är äganderätten till dig själv allt annat är bara statliga konstruktioner. Grunden för att leva i fredlig samförstånd kan sammanfattas i fyra principer:
1. Varje person är den exklusiva och privata ägaren till sin egen fysiska kropp. Om så inte vore fallet och någon annan ägde en del av din kropp skulle det genast uppstå en permanent konflikt och vi skulle få svårt att agera.
2. Varje person är den privata ägaren av alla knappa resurser som han är den första att använda före någon annan. Om det inte är den första användaren, vem är det då? Är det den andra användaren?
3. Varje person som med hjälp av sin kropp producerar nya produkter blir den exklusiva ägaren till denna nya produkt.
4. När en vara har för första gången blivit använd eller producerad så kan den endast införskaffas genom en frivillig kontraktuell överlåtelse ifrån en tidigare till en senare ägare.

Staten och speciellt den demokratiska staten vill inte undvika konflikt utan är istället en källa till permanent konflikt och självmotsägelse. Staten skapar osäkerhet och oförutsägbarhet genom sin lagstiftning och istället för en konstant lag så har vi en godtycklig lag.

Konsekvensen av principen för fredligt samförstånd blir ett helt privat samhälle där alla lyder under samma lagar. Med det menar jag att det inte finns någon speciell publik lag som ger privilegier att stjäla och hota till speciella individer eller någon offentlig egendom. Det finns då bara privata lagar och privat egendom som likvärdigt appliceras på alla. Ingen tillåts att bryta mot det fredliga samförståndet där man införskaffar egendom genom vara den första användaren, genom produktion eller frivilligt utbyte och ingen har rätt att ta ut skatt eller beslagta din egendom.

Tänk efter en stund. Finns staten? Alltså existerar staten som en entitet, kan du ta på den? Svaret är nej, staten är en virtuell konstruktion för att dölja den fysiska verkligheten av hot, våld och stöld. Staten är ett gift som har spritt sig till alla delar och överallt i vårt samhälle. Idag har vi flera representanter här som har identifierat giftet inom sitt område, det är ett steg i rätt riktning, men jag ber er att öppna ögonen och se att giftet är överallt. Staten i sig existerar inte fysiskt, rent fysiskt existerar endast ett gäng kriminella som tagit makten över vårt samhälle och våra liv.

Men det är inte bara statens dekret och makt som framförallt håller den uppe utan snarare folk runt omkring oss som fortsätter att tro på den och de måste ni också prata med och beskriva detta. Tänk på allt fantastiskt som fortfarande sker i fredligt samförstånd, vi väljer t.ex. våra vänner, relationer och yrken frivilligt. Låt oss bevara detta och begränsa det inte ytterligare. Så det finns fortfarande hopp och vi måste åter återerövra vår frihet på alla dessa områden.

Gör du avsteg ifrån det fredliga samförståndet så blir det något helt annat. Här finns även en fantastisk tvist: När du förespråkar fredligt samförstånd så blir du attackerad och hamnar i försvarsställning. Vem är det som egentligen ska försvara sitt beteende? Våldsutövaren eller den som blir utsatt. Mobbaren eller den mobbade? I dagens samhälle så är det den som blir utsatt och förespråkar fredlig samförstånd som är ond. Ännu ett exempel på hur fantastisk framgångsrik den statliga hjärntvätten har varit i vårt land. Vi måste börja att basera våra liv på fredligt samförstånd och sluta upp med att basera vårt samhällsbygge på kriminalitet, hot och våld.

Då kan man återigen fråga sig vem som har bevisbördan i ägandeskapfrågan. Ska jag motivera att jag vill vara fri och att jag äger mig själv eller ligger bevisbördan på den part som inleder aggressionen d.v.s. staten. Ska slaven motivera själv att den vill vara fri? Ska slaven själv be på knä om sin frihet? Den som är satt i skuld är inte fri brukade en populär ledare i vårt land säga, jag skulle vilja omformulera det till något betydlig mer grundläggande:
Den som är slav är inte fri.

Så titta dig i spegeln och säg:
Jag är fri
Jag är inte slav

Någonstans kanske du känner en maktlöshet här, att det inte går att göra någonting åt, men det går, och det finns människor som gör något varje dag och du kan bli en av dem oavsett hur litet ditt bidrag är. Även om det inte kommer att hjälpa så kan du förklara för dina barn eller barnbarn i framtiden att du försökte och det är att försöka som räknas. Kan du se framför dig vad alternativet skulle vara om du inte gjorde något? Kan du se framför dig hur din förklaring för dina barn och barnbarn kommer att låta? Att du var upptagen med att titta på TV varje kväll efter jobbet? Att du var för bekväm för att ta ansvar för något som i högsta grad rör dig? Om du inte tror att du kan åstadkomma något så har du redan förlorat och det första du måste överkomma är ditt eget tvivel.

Så sprid detta till de som ni bryr er om och älskar så att vi återigen kan leva i fredligt samförstånd.

Tack för mig

[1] Se följande artiklar av Alex Newman i New American:
State ‘Kidnapping’ of Swedish Home-schooler Prompts International Outcry
och Appeal for “Kidnapped” Swedish Homeschooler Draws Supporters
[2] Utdrag ur boken Boundaries of order: Private property as a social system, av Butler Shaffer ss 155-157

Kommentera på bloggen.