Den kämpande servitören

Häromdagen åkte jag taxi hem sent på kvällen. Min chaufför var trevlig men något ny på jobbet och vi hjälptes åt att finna vägen. Jag noterade att han var klädd som en servitör med vit skjorta, svart fluga och en svart väst. Nyfiken som jag är så var jag tvungen att fråga hur det kom sig att han var klädd så när han körde taxi. Då började en mycket intressant berättelse. Tidigare arbetade han på ett större hotell med restaurang som hade 20 fast anställda, ingen av dessa anställda jobbar kvar idag. Vad hände undrar ni? Togs det över av ”onda” lönedumpande polacker? Nej då det som hände var att någon på företaget kom på att de kunde få subventionerande och gratis anställda i form av arbetsmarknadsåtgärder. Idag är majoriteten som arbetar där sprungen ur någon sådan form av åtgärd. Med andra ord så konkurrerade staten ut arbetskraften på det här företaget med sina subventionerande anställda.

Detta är ett exempel på att statliga interventioner alltid förvärrar och gör allt sämre. Statliga interventioner som arbetsmarknadsåtgärder och minimilöner skapar och förvärrar arbetslösheten. Ofta försöker man beskriva det som att arbete finns i överflöd och att ”kapitalisten” alltid kan utnyttja och välja och vraka som han vill. På en fri marknad stämmer inte denna beskrivning. På en fri marknad kommer fler våga att avstå en viss konsumtion i nuet för att spara och hoppas på en större framtida konsumtion. Detta sparande kommer att investeras i produktionsprocesser som ger upphov till fler producerade varor och ett behagligare liv och vi får ett ökat välstånd. Men vi får även andra positiva effekter som ett mer långsiktigt tänkande, en positiv trend som leder till ytterligare sparande och långsiktigt tänkande, flera kan göra likadant för att öka sitt välstånd och sist men inte minst:
Fler kapitalvaror och produktionsprocesser ökar efterfrågan på arbete, fler icke investerare får ett ökat välstånd.
Detta till skillnad mot dagens reglerade system där oerhörda summor pengar och resurser felallokeras i icke lönsamma projekt och som leder till kapitalförstöring istället för att bygga vårt välstånd.

Under tiden så fortsätter taxi/servitören att köra taxi på natten och flera deltidsjobb som servitör för att kunna försörja sin familj. Någon gång måste den riktiga sanningen fram även i vanlig media, och det är att det är den traditionella arbetaren som drabbas värst av statens nycker med regleringar och interventioner, statens stöld genom skatter och statens bedrägeri med inflation. Inflation fördelar välstånd ifrån ”de fattiga” och medelklassen till de som får de förfalskade pengarna först staten, bankerna (företag som står dessa nära). Staten och bankerna får sin köpkraft och nya pengar på bekostnad av alla andra som kommer senare i kedjan. Det är inte ökad socialisering som kommer att rädda vår servitör utan friheten, frihet ifrån och avsaknaden av en stat och politisk våldsmakt med interventioner.

1 kommentarer till ”Den kämpande servitören

  • Jepp, viktig poäng. Fria marknader och frihet behövs allra mest för de som inte är rika och har stora tillgångar, utan de som behöver det mest är arbetare och låginkomsttagare. För att det stora flertalet ska få det bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *