Gabriel Wikström möter verkligheten

Gabriel Wikström beskriver på sin blogg hur han har ”avslutat debatten” om skolplikt ifrån 3-års ålder:

För många verkar det vara svårt att hålla reda på vad debatten egentligen handlar om. Jag tycker att det är bra med skolplikt för det garanterar att alla barn går i skolan oavsett om deras föräldrar vill det eller ej. Jag tycker också att skolplikten borde börja gälla från tre års ålder eftersom förskolan är en egen del i det svenska skolsystemet och i allt högre grad är nödvändig för att barn ska klara grundskolan på ett bra sätt. För detta ställningstagande har jag blivit anklagad för att vilja inskränka föräldrarnas valfrihet (vilket jag ju på sätt och vis vill med förslaget men inte på ett sådant sätt som många debattörer hävdar).

Det enda Gabriel Wikström har visat är att han inte har förstått någonting av debatten. Varför? Var är argumenten? Gabriel kan skönmåla det han vill göra så mycket han kan men det ändrar inte det objektiva fakta att det handlar om att med tvång förfoga över andras barn. För att förstå debatten Gabriel, om vi ska förenkla det ytterligare, så behöver du bara ställa dig en fråga: Vad blir konsekvensen av att inte följa ditt dekret? Ska du hålla i vapnet?

Vidare säger Gabriel:

Dock verkar det snarare vara principen med skolplikt överhuvudtaget som människor skjuter in sig på och inte när den ska börja gälla. Jag skulle gärna sett att debatten handlade om när skolplikten ska börja gälla. Det finns säkert många goda argument för dagens sjuårsgräns likväl som det kan finnas argument för någon helt annan ålder. Poängen är att ingen, som jag har sett, har fört fram dessa. Istället har man kritiserat bristen på valfrihet på ett sådant sätt att man kritiserat skolplikten som sådan.

Gabriel Wikström verkar a priori fastställt att skolplikten gäller och han vill inte att debatten ska handla om det. Det är just den här biten jag har missat, jag kan dock förstå att Wikström som har växt upp i ett totalt socialiserat land inte tycker att han behöver motivera varför skolplikten ska gälla vid huvudtaget. Antagligen har han inte ens reflekterat över att det går att ifrågasätta. För honom är det helt normalt att vilja genomdriva sin vilja med tvångsmakt för att uppfylla hans ädla syften. Medlen spelar ingen roll för Wikström endast resultatet. Men Gabriel här i verkligheten där vi andra lever så behöver du faktiskt motivera din skolplikt och din förslavning. Du äger varken mig eller mina barn, så det handlar alltså inte om hur mycket skolplikt vi ska ha utan att den inte ska existera vid huvudtaget. Vi vill varken ha cancer eller lite cancer.

Två ungdomsförbund i alliansen uttalar sig emot detta,  Aron Modig förbundsordförande i KDU och Jessica Rosencrantz ordförande MUF Stockholm samt riksdagsledamot. Beundransvärt men tyvärr endast en rökridå, de kanske är emot en utökad skolplikt men säger inget om att de är emot skolplikten i sig. Är det finare att vara för en relativt mindre skolplikt? Att jämföra lite skolplikt med utökad skolplikt är som att jämföra lite förslavning med förslavning.

Politik innebär alltid en närvaro av våld, hot och tvång. Frånvaro av politik innebär frihet och att leva i fredligt samförstånd. Gabriel Wikström är den nya tidens politiker som gräver fram smutsigt byk i historiens skamvrå utan att förstå konsekvenserna. Gabriel Wikström är ännu en parasit på vår samhällskropp som ytterligare vill socialisera och förslava oss, våra familjer och våra vänner.

2 kommentarer till ”Gabriel Wikström möter verkligheten

  • Jag tror Wikström är uppriktigt förbryllad över reaktionen. Det är svårt för en politiker i demokraturen att förstå varför staten inte skulle ha rätt att bestämma över populasens barn (för deras eget bästa) när den ju bestämmer över så mycket annat (för deras eget bästa).

    Den bestämmer hur mycket pengar populasen behöver få behålla av sina inkomster, vilka åsikter den får hysa, vilken mat den får äta, vilken sjukvård den får använda, vilka produkter den får sälja, vilka hus den får bygga, hur dess pensionssparande ska vara och så vidare. Eftersom staten äger individen äger den självklart även hans barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *