Demokratins vagga och grav

Om nu Grekland är demokratins vagga är det väl passande att landet också får visa vägen till slutdestinationen: fattigdom och civilisationens sammanbrott. Det representativa demokratiska systemet brukar framhållas som civilisationens höjdpunkt. Man kan dock argumentera för att representativ demokrati snarare är civilisationens slutfas.

Demokrati betyder ju folkstyre, men vad betyder folkstyre?

En möjlig tolkning är att folk styr sig själva: Jag styr mig, du styr dig, han styr sig, och detsamma för resten av folket.

Den gängse betydelsen är dock att en liten förtroendevald och avlönad elit styr resten av folket med större befogenheter än folket egentligen har gett den. Låt oss se helt logiskt på detta arrangemang. Här är en möjlig uppsättning postulat:

  • 1. För att få tillhöra den avlönade elitgruppen måste man bli vald: Vald -> Avlönad
  • 2. För att bli vald måste man ge människor vad de vill ha: Gåvor -> Vald
  • 3. En populär gåva är omfördelning via skatt eller tid (lån): Omfördelning -> Gåvor

För en förtroendevald (eller aspirant) är logiken glasklar:

Omfördelning -> Gåvor -> Vald -> Avlönad

Ett enkelt sätt att bli avlönad är alltså omfördela från de för tillfället mer produktiva till de för tillfället mindre produktiva. Dessvärre finns det ännu en logisk kedja som triggas av omfördelning.

Omfördelning -> Kväver utveckling -> Eroderar välstånd -> Fattigdom -> Revolution

Den omfördelning och röstköp som säkrar den folkvaldes försörjning är samma omfördelning som till slut leder till fattigdom, missnöje och revolution. Det representativa demokratiska systemet lockar alltså de förtroendevalda till ett agerande som leder till systemets undergång. Detta är anledningen till att representativ demokrati är en instabil ordning som aldrig kan bestå. Och vad värre är, det är en ordning som med sitt kaos skapar en längtan efter en stark man.

De amerikanska grundlagsfäderna föraktade demokrati och grundade istället en republik. De var nämligen bildade män och fullt medvetna om den demokratiska ordningens fundamentala omöjlighet.

John Adams, USAs 2:e president:

Remember, democracy never lasts long. It soon wastes, exhausts, and murders itself. There never was a democracy yet that did not commit suicide.

James Madison, USAs 4:e president och grundlagsförfattare:

Democracies have ever been spectacles of turbulence and contention; have ever been found incompatible with personal security or the rights of property; and have in general been as short in their lives as they have been violent in their death.

John Quincy Adams, USAs 6:e president

The experience of all former ages had shown that of all human governments, democracy was the most unstable, fluctuating and short-lived.

Tyvärr regredierade den amerikanska republiken till demokrati med förutsägbart resultat.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

2 kommentarer till ”Demokratins vagga och grav

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *