Lagen är korrumperad!

“Lagen är korrumperad!”

Så här inledde Frédéric Bastiat (1801-1850) sin essä Lagen.

En liten varning så här inledningsvis: ni positivrättare som inte anser att människan har rättigheter utanför de som staten garanterar oss kanske inte kommer hålla med. Men, ge det hela lite tankekraft så ska ni nog se att ni i slutändan ändå kommer hålla med. För, om människan inte hade några rättigheter före uppkomsten av stater, då äger staterna dessa rättigheter och kan sälja ut dem till högstbjudande, eller helt enkelt avskaffa dem.

Läs hela artikeln, av Christian Hägglund.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

7 kommentarer till ”Lagen är korrumperad!

  • I ett samhälle som är helt fritt från territoriell jurisdiktion, våldsmonopol och beskattningsrätt, så är det ju helt fritt för alla dem som önskar att leva kvar under nuvarande ”trygghet och välfärd” att gemensamt bilda och medlemsansluta sig till något som i stort liknar nuvarande landområdes ”skattefinansierade välfärdsstat”. Samtidigt som de lämnar alla andra som är bosatta eller bosätter inom territoriet i full frihet och totalt oberoende. De allra, allra flesta skulle ju sannolikt ansluta sig som medlemmar direkt, så för deras del skulle knappast behöva bli någon nämnvärd förändring.

  • Ja, problemet är ju bara att de aldrig kommer acceptera oss andra som vill leva i frihet. Speciellt inte om vi då antagligen skulle leva i mer traditionella familjehushåll och eventuellt praktisera diskriminering när det gäller vår privata egendom i våra samhällen. Sen skulle vi ju antagligen bära vapen också, hemska tanke att man vill kunna försvara sig mot brottslingar.

  • Uno, intressant reflektion! Det aktualiserar en fråga som jag alltid stöter på i samband med diskussioner om staters vara eller icke-vara: om du inte bidrar till det gemensamma, då ska du inte få ta del av det som kommer av det gemensamma. (Har någon ett bra svar?)

    En sak med frihetens principer och libertarianismen som jag uppskattar är att den är icke-dömande. Så länge som jag lämnas fri får andra göra som de vill, och jag behöver inte bry mig på annat sätt än att jag beklagar självdestruktivitet. Men samma icke-dömande attityd får inte riktigt plats i vårt PK-Sverige.

  • Självklart kan man inte göra anspråk på ”det gemensamma” om man inte bidrar. (Även om det råkar vara själva affärsidén i ”det gemensamma” som ”röstköpsapparat”.)

    Min önskan är egentligen enkel. Jag vill bara ha en plätt där jag får vara i fred. Jag begär inte att alla andra måste ha det så. Jag vill inte ha välfärdsprogrammen, skolorna eller pensionerna och därför vill jag heller inte betala för det. Allt jag vill ha betalar jag för. Den som har problem kan komma till mig och fråga snällt och jag kommer hjälpa honom efter förmåga. Den som kommer med krav och hot kommer jag vänligt men bestämt att avhysa.

    Jag kan tänka mig att köpa en bit oönskad mark inne i landet någonstans. Varför skulle inte det kunna vara möjligt?

  • Ja Klaus,

    En liten ö i skärgården skulle väl vara modellen..? Eller en fjälltopp? En ö i en sjö?

    Jag undrar hur det skulle gå om man istället bor i en husbil någonstans. Skriver sig utomlands och sen kör hem och lever i frihet? Kan det fungera?
    Inga hyror, byggnadslov, skatter eller krav från staten. Kanske man tar ut en reseförsäkring i ett annat land som gäller i Sverige då har man till och med sjukvård… Vad tror ni? Finns det lagar mot detta?

    Håller med Mattias, trevligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *