Myter och icke-lösningar

Ända sedan kraschen 2008 har det spekulerats vitt och brett om vad som orsakade krisen. Av alla olika förklaringar som dryftats är det två som tycks lyftas fram mer än andra: bankirernas girighet och avsaknaden av reglering och övervakning. Här är en tumregel som är bra att följa: varenda gång de flesta verkar vara överens om något som har med nationalekonomi att göra kan du utgå från att det inte stämmer. Den regeln håller i minst 9 fall av 10 och gör det sannerligen i det här fallet.

Läs hela artikeln, av Kaj Grüssner.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

2 kommentarer till ”Myter och icke-lösningar

  • Ja, finanskrisen beror i grunden på kreditexpansionen och den fick sin specifika form genom de olika regleringar och politiska beslut som fattats.

    Ett exempel är en reglering som medförde att pensionsfonder inte fick ha annat en AAA tillgångar samtidigt som de gärna ville ha bolånepapper. Detta medförde att en del finansiella institutioner (har för mig att AIG gjorde detta) i stor omfattning började sälja försäkring till dessa i form av derivat där de tog över förlustrisken på de riskabla trancherna på bolånepappren i utbyte mot en avgift. Det var förstås jättebra att sitta i kort position på mängder av dessa derivat när förlusterna väl började realiseras i samband med att låntagare inte längre kunde betala av samtidigt som husen tappade i värde…

  • Problemet i det här fallet är ju att båda av de bägge accepterade förklaringarna har empiriska data på sin sida. Det skedde en hel del avregleringar, vilket ger stöd till vänsterns kritik av ”den fria marknaden”. Det fanns också en hel del incitament till kortsiktiga investeringar och tillit till diverse (dåliga) riskklassificeringar, vilket ger stöd till girighetstesen. Båda är dessutom enkla teser som ligger väl i linje med den allmänna vänsterattityden i västvärlden: marknader fungerar inte, girighet regerar och vår enda möjlighet till välstånd och överlevnad är att med demokratiska medel (dvs statligt tvång) fjättra marknadskrafterna.

    Givetvis är de bägge teserna felaktiga och förklarar inte alls hur det kunde bli en boom följd av en krasch. Det finns säkert en del girighet bland marknadsaktörer (konstigt vore det annars), men det är knappast så att de som agerar på en marknad kollektivt bestämmer sig för att bli mer kortsiktigt intresserade av profit eller giriga (eller som av en slump samtidigt ändrar beteende). Så det förklarar varken konjunkturcykler eller finanskrisen – om inte något annat och externt skapat incitamenten till ändrat beteende. Och här måste man ange förändrade regler som anledning eftersom allt annat är delar av marknaden.

    Den som är inklinerad att tänka i vänstertermer kan här dra till med ”avreglering” som argument, och att avregleringen av finansmarknaderna på något sätt ”frigjorde” girigheten och skapade krisen. Men man måste då också fråga sig varför det inte var några sådana kriser innan sådana regleringar trädde i kraft. Hur kunde mänskligheten över huvud taget överleva under hundratals år med denna inneboende benägenhet till egoistisk girighet? Och hur kunde vi komma till denna situation med en extremt teknologiskt och ekonomiskt utvecklad marknad utan någon krasch?

    Det finns ingen djupare logik i dessa argument – det är bara den vanliga vänstersmörjan om att marknaden inte fungerar och att nationalekonomi är en i grunden ideologisk vetenskap i ny form. Den är en hydra som får nya huvuden för varje gång vi motbevisar den. Endast den österrikiska skolan har en vettig, väl utvecklad förklaring som beaktar helheten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *