Återuppväck Says Lag

Nedan följer det vinnande bidraget i den uppsatstävling som genomfördes och avslutades nyligen.

Det vinnande bidraget har skrivits av Daniel A. Risberg, som är student i teoretisk filosofi, svenska och engelska vid Stockholms universitet. Vi tackar Daniel för bidraget och gratulerar honom återigen för vinsten.

” The exuberant epithets which these admirers have bestowed upon his work cannot obscure the fact that Keynes did not refute Say’s Law. He rejected it emotionally, but he did not advance a single tenable argument to invalidate its rationale. –Ludwig von Mises, (1950).

“The production of commodities creates, and is the one and universal cause which creates a market for the commodities produced.” –James Mill (1808)

“The basic axiom of an exchange economy (sometimes called ‘Say’s Law’) [is] that the supply of one commodity is the demand for another and vice versa, and that consequently the aggregate demand and supply are necessarily equal, with money a mere intermediary” – Frank Knight (1928).

”… I think of Say’s Law as economic theory’s Law of Gravity …” –Steve Kates (2011[1]).

Uppskattningen för att kunna se det konkreta i saker och ting har i stor utsträckning kommit att ersättas av fascinationen för det abstrakta. Över tiden har medier och politik kommit att påverka och förändra vårt kritiska tänkande i allt snabbare takt och dagligen översköljs vi av böljande digitalt vitt brus som vi på olika sätt tolkar, allokerar och prioriterar. Vi agerar dock utifrån vår egen individuella situation då vi väljer att utvidga vår kunskapshorisont. Men teorierna som ligger till grund för våra mänskliga handlingar, och som kännetecknar vår vardag, blir allt mer komplicerade. Detta gäller inte minst för ekonomisk teori och praxis.

Jean-Baptiste Say

Jean-Baptiste Say (1767-1832) var en fransk ekonom och affärsman som växte upp i Lyon. Det var Say som förklarade den djupa ekonomisk insikten (som han inte kom på själv) men som han kom att bli känd för och som kallas ”Says lag”. Han hyste klassiskt liberala åsikter och motsatte sig införandet av begränsningar mot företag och upprättandet av handelshinder, men var samtidigt positivt inställd till frihandel och konkurrens. Det var inte förrän 1803 då Say publicerade Traité d’Economie Politique (A Treatsie on Political Economy) han för första gången beskrev “Says lag om marknader”.

”Says lag” är inte alls en lag utan principer som bland annat förklarar att det är produktion som skapar en efterfrågan på varor, vilket med andra ord innebär att efterfrågan konstitueras av utbudet. Höga nivåer av offentliga ”stimulanser” och utgifter uppmuntrar inte industrier och entreprenörer, utan skickar istället felaktiga signaler till marknaden. Hur fungerar den fria marknaden och vad hindrar den från tillväxt och ökad sysselsättning?

Utgifter och statliga ”stimulanspaket” skapar varken sysselsättning eller tillväxt i sig. Istället krävs det sparande och investeringar i kapitalvaror och produktionsmedel för att ekonomin ska återhämta sig och utvecklas spontant. Vad entreprenörers mål och medel än må vara så är det inte alltid självklart vad de bör satsa på, men när pengar och arbetskraft allokeras till de varor och tjänster som människor vill ha sker det korrektioner som ytterst tillgodoser vissa grundläggande mänskliga behov. Vad som är svårt att förstå i dagens samhälle är att det tar lång tid för dessa ekonomiska förlopp att korrigera sig. John Stuart Mill (1806-1873) beskriver situationen på följande sätt i ”Of The Influence of Consumption on Production” (1844):

The utility of a large government expenditure, for the purpose of encouraging industry, is no longer maintained…. It is no longer supposed that you benefit the producer by taking his money, provided you give it to him again in exchange for his goods. There is nothing which impresses a person of reflection with a stronger sense of the shallowness of the political reasonings of the last two centuries, than the general reception so long given to a doctrine which, if it proves anything, proves … that the man who steals money out of a shop, provided he expends it all again at the same shop, is a benefactor to the tradesman whom he robs, and that the same operation, repeated sufficiently often, would make the tradesman’s fortune. (Mill, 1874 [1974])

Efterfrågan driver inte ekonomin framåt och brist på efterfrågan skapar inte recessioner. Enligt Steven Kates vid RMIT University i Melbourne, Australien, bygger Mills resonemang på en grundläggande förståelse av Says lag som modern makroekonomi (eller ”Keynesianism”) tar avstånd ifrån. För att lättare förstå varför Says lag är så viktig behöver vi först förklara varför modern makroekonomi rör sig bort från den grundläggande förståelsen som Mill introducerar ovan. Nedan följer en beskrivning av hur modern makroekonomi aktivt tar avstånd från denna ekonomiska lag och hur de genom utgifter och stimulanser ämnar lösa alla våra ekonomiska problem.

John Maynard Keynes

John Maynard Keynes (1883-1946) var en brittisk ekonom som arbetade med orsakerna till konjunkturcykler samt penningpolitik och som med monetära och politiska medel ämnade lösa de ”negativa” effekterna av lågkonjunkturer och depressioner. Keynes idéer och arbete avvek från den neoklassiska skolan och kom att få ett stort genomslag inte minst inom politiken. Keynesiansk ekonomi har helt tagit avstånd från den neoklassiska ekonomins tanke om att fria marknader på kort och medellång sikt kan leda till full sysselsättning, så länge de som arbetar är villiga att ha flexibla lönekrav.

Keynes tog ekonomi som vetenskap till en helt ny abstraktionsnivå och hävdade att den ”aggregerade efterfrågan” (dvs. den ”sammanlagda” efterfrågan) bestäms av den totala ekonomiska aktiviteten, och att liten total efterfrågan leder till långa perioder av arbetslöshet. Efter Andra Världskrigets utbrott 1939 antog fler och fler länder den keynesiansk-ekonomiska agendan och dominerade den ekonomiska politiken under 50- och 60-talen. Modern makroekonomi brukar felaktigt hävda att det var keynesianismen som tog Amerikas Förenta Stater ur den Stora Depressionen (1929-1940).

Keynes inflytande avtog under 70-talet på grund av den ekonomiska situationen och efter kritik från bland ”Chicagoskolan” med Milton Friedman (1912-2006) i spetsen. Men efter 2007 års finanskris så har keynesianismen åter erövrat den ekonomiska politiken för att den går hand i hand med politisk klåfingrighet och inkompetens.

Tron på att ekonomer och politiker både har integritet och egenskaper nog att förutse framtiden och kontrollera den monetära politiken, har verkligen inte stärkts under de senaste tjugo åren. I skrivande stund är vi på väg att återupprepa 2007 års finansiella fiasko på grund av att både politiker och ekonomer återupprepar samma misstag och för att de tror sig kunna kontrollera den globala ekonomin. I och med keynesianismens intåg kom all tillgänglig data att kvantifieras och aggregeras, vilket politiker och ekonomer sedan använder till sin fördel för att manipulera statistik och för att öka kontrollen över den monetära politiken och ekonomin i dess helhet.

Kates menar att den mest fundamentala av alla ekonomiska propositioner (Says lag) har glömts bort och dess praktiska tillämpningar har försvunnit från ekonomisk teori. Kates går så långt som att påstå att så länge som Says lag inte återuppväcks så kommer ekonomer inte att kunna bistå med sunda och förnuftiga råd i samband med recessioner (2010:5). Kanske är det till och med nödvändigt att återuppväcka Says lag för att återupprätta förtroendet för den globala ekonomin och för att återföra sundhet och förnuft till systemet i allmänhet. Därmed är det av yttersta vikt att människor försöker lära sig mer om Says lag och förstå dess roll i dagens ekonomi.

En av Kates mest intressanta fynd är att Keynes influerades av den brittiska akademikern Thomas Robert Malthus (1766-1834), som var inflytelserik inom demografi och inte minst politisk ekonomi. Inte helt oväntat var han motståndare till Jean-Baptiste Say, men det var en brevkorrespondens mellan Malthus och och en annan politisk ekonom vid namn David Ricardo (1772-1823) som påverkade Keynes. I brevkorrespondensen från 1930 finner vi fröet till varför Keynes kom att hävda att brist på efterfrågan kan skapa recessioner. Fram till 1932 – när Keynes ska ha sett brevväxlingen – så fanns det ingen debatt om att otillräcklig efterfrågan kan skapa recessioner.

Malthus argumenterade mot Says lag och försvarade Jean Charles Léonard de Sismondis (1773-1842) syn på hur utbudet överstiger efterfrågan. Sismondi trodde på både överproduktion och underkonsumtion som bidragande orsaker till recessioner medan Say argumenterade för att det inte finns någon ”generell överproduktion”. Andra ekonomer än Say (neoklassisk ekonomi) menade även de att det inte finns någon generell överproduktion. Istället skapar utbudet sin egen efterfrågan och dålig resurfördelning mellan sektorer medför att ekonomin justeras över tiden.

Sismondi var en stark motståndare till Laissez faire, dvs. en ekonomi fri från interventioner och restriktioner mellan individer som ingår i frivilliga transaktioner med varandra. Och i hjärtat av Malthus teoribildning finns en utpräglad rädsla för överbefolkning som ett hinder för den ändlösa utvecklingen mot ett utopiskt samhälle. Dessutom är Malthus upphovsman till den exponentiella tillväxtmodell som bär hans namn. Dessa två ämnen ligger i framkant av dagens massmediala tillväxtdebatt och det är av absolut största vikt att återuppväcka Says lag i samband med denna för att bidra med praxeologiska samt ekonomiska förklaringar.

Kates anser att Keynes blev inspirerad av Malthus mellan publiceringen av Keynes verk Treatise on Money (1930) och The General Theory of Employment, Interest and Money (1936). Keynes blev så pass intresserad att hans verk The General Theory kom att försenas (2010:6) och hans slutsats var att brist på efterfrågan var den pusselbit som saknades för hans syn på konjukturscykler; nämligen att brist på efterfrågan kan skapa recessioner. Vad var Malthus lösning på detta problem?  Botemedlet var att höja nivåerna av improduktiva utgifter.

Genom att undersöka Malthus brev till Ricardo och Malthus verk An Essay on the Principle of Population (1798), kan vi spåra uteslutandet av Says lag och tendensen hos modern makroekonomi att spendera sig ur ekonomiska kriser tillbaka på Malthus. På så sätt får vi flera ledtrådar till varför Keynes skrev det han skrev och gjorde det han gjorde därefter. Vidare har Kates hittat ett citat ur General Theory som visar att Keynes tyckte att Malthus inte lyckades förklara hur och varför effektiv efterfrågan kunde vara bristfällig eller omåttlig, och att han misslyckades med att ge en alternativ förklaring. Keynes ansåg därmed att Ricardos ekonomiska doktrin var ohotad medan Malthus teori föll i glömska, till Keynes stora besvikelse:

Not only was his theory accepted by the city, by statesmen and by the academic world. But controversy ceased; the other point of view completely disappeared; it ceased to be discussed. The great puzzle of Effective Demand with which Malthus had wrestled vanished from the economic literature (Keynes (1936), 32.)

Påminner inte det här om hur modern makroekonomi tvingar Says lag in i glömska? I citatet återfinns alla dagens aktörer som på något sätt motsätter sig Says lag. Keynesianism accepteras i stort sätt av de flesta statsmän och den akademiska världen, och innebär att andra perspektiv och alternativa förklaringsmodeller har fått ge vika för keynesiansk ekonomi. Så till den grad att de inte inte alls diskuteras idag, vare sig i media eller inom ekonomiska institutioner. Många diskussioner och perspektiv har helt enkelt försvunnit från den ekonomiska litteraturen och våra skolböcker, både i grundskolan, gymnasiet och runt om i landet på våra lärosäten.

Problemet är inte att det finns olika inkommensurabla teorier; utan problemet är att teorier och kritik som möjliggör förståelse fasas ut ur historien. Än värre är det när människor inte ens får tala om dem. Före 1936 förnekade de flesta ekonomer att den aggregerade efterfrågan skulle vara nödvändig för att förklara konjukturcykeln. Konsensus var således att brist på efterfrågan inte var en vettig förklaring till uppkomsten av recessioner, och kom så att förbli tills Keynes publicerade General Theory.

Den förrädiska konsekvensen som följer av detta är att många av de lärdomar som mänskligheten vunnit över tiden faller i glömska, vilket gör att historien kontinuerligt upprepar sig. Försöken att utplåna mänskliga fel i modern makroekonomi är otillräckliga och misslyckas gång på gång för att människor tillåter att den ekonomiska historiens frukter att gå till spillo.

Keynes förståelse av recessionen i General Theory var att när produktionen uppgår till en viss nivå uppstår det en brist på de varor och tjänster som efterfrågas. Detta perspektiv bejakar överhuvud taget inte de individuella brister i utbud och efterfrågan för människor som du och jag, utan allmän brist på efterfrågan buntas ihop i en ”aggregerad” abstraktion.

Idag hittar man keynesianska begrepp i makroekonomiska standardverk och teorierna har sedan länge institutionaliserats. Vår nuvarande politik hämtar inspiration från teorierna och ekonomer samt politiker använder sig av dessa för att ”påverka” ekonomin och ”styra” länder ur ekonomiska recessioner samt ”ofrivillig arbetslöshet”. Men alternativa förklaringar till recessionernas uppkomst och Says lag tystas ned när ekonomer och politiker istället förespråkar ekonomiska ”stimulanser” via improduktiva utgifter som lösningen på all världens ekonomiska problem.

Den moderna förståelsen av ekonomiska processer bygger till stor del på den aggregerande efterfrågan och att den påverkar produktionsnivå, ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Hög arbetslöshet sägs uppstå på grund av otillräcklig efterfrågan och teorin stödjer implicit att offentliga utgifter kan användas för att finansiera ökad produktion. Produktionsnivån påverkas dock av mänskliga handlingar som visar hur villiga individer är att köpa det som produceras och till vilket pris, vilket i sin tur påverkar leveranskapaciteten.

Keynes hävdade att en av konsekvenserna av Says lag var att ihållande arbetslöshet inte skulle vara möjligt:

”Say’s law, that the aggregate demand price of output as a whole is equal to its aggregate supply price for all volumes of output, is equivalent to the proposition that there is no obstacle to full employment” (1936:26)

Av Says lag om marknader följer en underliggande konsekvens som betyder att det inte finns något hinder för full sysselsättning. Detta är en brytpunkt i den ekonomiska historien som varje ekonom med integritet bör sätta sig in i. Mer subtilt innebär det att om det visar sig att Says lag undslipper den keynesianska kritiken så finns möjligheten att vi har en ekonomisk förklaring så kraftfull så att den kan leda till den keynesianska makroekonomins kollaps. Åtminstone teoretiskt sett.

Says lag är en ekonomisk princip som kan användas för att förstå hur hög arbetslöset och recessioner uppstår. Den ska alltså inte användas som ett verktyg med vilket vi ”korrigerar” ekonomin på det sätt som policysmakare talar om för oss. Den ska inte heller användas för att gynna vissa särintressen utan Says lag bör vara en självklar ekonomisk princip som ökar vår förståelse för den myllrande fria marknaden.

Marknaden är människor och ska således förstås på detta sätt. Människors handlingar är en viktig del av hur marknaden fungerar, likaså spontanitet, frivillighet, samt de långsamma förlopp och korrektioner som uppstår då priser på råvaror och sysselsättning förändras över tiden på grund av skiftande utbud och efterfrågan.

Says lag

Says lag ska förstås som flera relaterade propositioner som tillsammans utgör de grundläggande aspekterna hos den klassiska teorin av konjunkturcykeln. Den är därför ingen lag per se men är grundläggande för förståelsen av cykeln överhuvud taget och innehåller en väsentlig förklaring till varför faktisk arbetslöshet inträffar. Keynesiansk makroteori förnekar inte en enstaka proposition, utan den åsidosätter en serie av sammanlänkade propositioner som tillsammans skapar ett starkt försvar för den klassiska teorin om cykeln. För att förstå Says lag måste vi gå tillbaka till debatten om den ”allmänna öveproduktionen”.

Malthus och Mill står i centrum för den debatt som idag kännetecknar Says lag. Publiceringen av Malthus verk Principles of Political Economy 1820 var startskottet för den debatt som kom att pågå fram till 1848 då Mill publicerade sin Principles of Political Economy. Malthus liksom Keynes, skrev verk som kom att få stor spridning och som påverkade mycket av efterföljande forskning, där Malthus argument stödde sig på att recessionerna efter Napoleonkrigen orsakades av onödigt sparande och brist på efterfrågan.

Det finns många nutida paralleller med Keynes som i princip hävdade samma sak fast under första halvan av 1900-talet. Keynes menade t.ex. att man kunde ”bota” Den Stora Depressionen genom att staten ”stimulerade” ekonomin ur recessionen medan nutida keynesianer hävdar att anledningen till att Amerikas Förenta Stater inte tog sig ur depressionen förrän långt senare har att göra med att staten inte spenderade tillräckligt mycket.

Det är möjligt att ha ett överflöd av individuella varor och tjänster men inom klassisk ekonomi debatterade man om det kunde vara möjligt med ett överflöd av samtliga varor och tjänster. Says lag visar att det helt enkelt inte är rimligt att recessioner skapas på grund av för mycket sparande och för lite effektiv efterfrågan.

Says lag gick inte under namnet ”Says lag” under tiden då den debatterades som flitigast utan kallades théorie des débouché, (”law of markets” på engelska), som säger att utbud konstituerar efterfrågan. Steve Kates har spårat begreppet ”Say’s law” tillbaka till 1920-talets USA och en man vid namn Harlan McCracken, vilket gör det än viktigare att undersöka dess uppkomst, historia och ekonomiska konsekvenser. Denna proposition är endast en del av ett längre resonemang där Says motargument formar den serie av argument som präglar den klassiska synen på cykeln.

I och med publiceringen av General Theory och attacken mot propositionen, har keynesianismen trängt undan den klassiska teorins förståelse av cykeln. Om det visar sig att keynesianismen inte har några relevanta motargument till Says lag, så är det av yttersta vikt att trycka på just denna ömma punkt.

Says lag utgörs av följande propositioner (jmf. Kates:2003:6):

Proposition 1: Recessioner uppstår inte på grund av brist på efterfrågan. En ekonomi kan aldrig producera mer än vad dess medlemmar skulle vara villiga att köpa. En allmän överproduktion är omöjlig. Varken högt sparande eller allokering av resurser till högre nivåer av kapitalbildning orsakar recessioner.

Proposition 2: Efterfrågan konstitueras av utbudet. Aggregerad efterfrågan är inte oberoende av den aggregerade produktionen, men är identisk med den. Ett samhälles köpkraft utgörs av dess tillförda värde. Aggregerad efterfrågan kan endast öka när värdet av de varor och tjänster som produceras är större än värdet av de varor som använts i tillverkningsprocessen.

Proposition 3: Köp- och säljprocessen är kopplad till omvandlingen av egna varor eller tjänster till pengar och till återställandet av pengarna man har fått tillbaka in i andra varor och tjänster. Det finns inga konsekvenser av en bytesekonomi. Pengar är en väsentlig del av de inblandade processerna.

Proposition 4: Recessioner är vanliga och leder till höga nivåer av ofrivillig arbetslöshet.

Proposition 5: Recessioner beror på strukturella problem av ett eller annat slag. Recessioner inträffar i synnerhet när utbudsstrukturen inte matchar strukturen hos efterfrågan. Recessioner inträffar när efterfrågans mönster skiljer sig från den faktiska sammansättningen av produktion, så att en betydande del av varor och tjänster som finns till försäljning förblir osålda.

Proposition 6: Partiell överproduktion av enskilda varor och tjänster
sker kontinuerligt inom ekonomier och kan leda till en allmän nedgång i ekonomin. Transmissionsmekanismen kommer av en vinstminskning i vissa sektorer av ekonomin där försäljningen har varit lägre än förväntningarna på en nedgång i efterfrågan inom andra sektorer, och därmed en omfattande nedgång i aktivitet.

Proposition 7: Monetära faktorer – framför allt strukturella obalanser på kreditmarknaden – kan också vara och är ofta en viktig orsak till recession. Även där monetär instabilitet inte har varit den ursprungliga orsaken till recession, så födjupar ofta monetära faktorer en lågkonjunktur som uppstått av andra orsaker.

Proposition 8: Eftersom lågkonjunkturer inte beror på fel i efterfrågan, kan inte praktiska lösningar för recessionen omfatta ökade offentliga utgifter. Även om sådana utgifter kan göra viss begränsad nytta om utgifterna riktas mot mervärdesskapande varor och tjänster, så utgör sådana utgifter bara en tillfällig lindring snarare än ett botemedel.

Proposition 1

Propositon ett är en integrerad del av dåtidens klassiska teori och är nyckeln till lagen om marknader. Är det verkligen problematiskt med för mycket sparande? Britten Adam Smith (1723-1790) (som skrev den banbrytande An Inquiry Into the Nature and Causes of the Wealth of Nations (1776)), hävdar att så inte är fallet. Individen ska inte frukta sparande och behöver inte vara rädd för att vissa individer väljer att spara mer än andra.

Keynesiansk makroekonomi menar tvärtom att sparande är problematiskt. Keynes argumenterar förenklat att om individ A väljer att spara pengar nu och konsumera senare, så får person B, (som A kunde ha ingått i en frivillig transaktion med), inte tillgång till dennes pengar för att i sin tur använda till konsumtion. Alltså minskar konsumtionen vilket leder till recession.

Friedrich August Hayek (1899-1992) gick i ”The ’Paradox’ of Saving” (1931) till hårt angrepp mot idén att för mycket sparande skulle orsaka recessioner. Hayek hänvisar till Says lag för att understödja detta faktum och försvarar sparande i allmänhet. Oturligt nog valde Hayek senare att inte attackera Keynes General Theory vilket fick förödande konsekvenser för ekonomisk teori och gjorde att verket slog igenom utan värdig motkritik.

Proposition 2

Keynes tolkning och användning av proposition två var att ”utbud skapar sin egen efterfrågan” (myntat av McCracken). Satsen ”efterfrågan konstitueras av utbudet” är dock en bättre tolkning av den klassiska teorin om cykeln för att den ligger närmre Says egen proposition. Citatet av Mill i början av denna essä markerar början på den klassiska teorin om konjukturcykeln och propositionen visar att den totala efterfrågan inte är oberoende av den totala produktionen utan är identisk med den.

Keynesiansk ekonomi missar helt och hållet det intima samband mellan aggregerad efterfrågan och aggregerad produktion. Vad som skapar efterfrågan är produktion av varor och tjänster som det finns tillräckligt många köpare för. Kostnaden för produktionen måste täckas och bara de producerade varorna och tjänsterna som kan säljas för mer än deras ingående produktinskostnader erhåller en riktig värdeökning. Om det inte sker en riktig värdeökning samtidigt som tillverkningsprocessen kostar mer än vad det ger tillbaka, så sker det ingen ökad efterfrågan just på grund av att det inte skett någon ökning av det aggregerade utbudet.

Proposition 3

Pengar är en vara som endast erhåller värde av att någon tar emot dem i utbyte mot värdeskapande produktion. Priset på pengar förser marknaden med information och entreprenörer använder sig av priset på pengar för att styra sina ekonomiska beslut, vilket i sin tur leder till marknadsreaktioner och till sist en ny prissättning på pengar. Entreprenörer gör allt de kan för att skapa värde och efterfrågan konstitueras endast av detta mervärde som uppkommer vid försäljning av varor och tjänster. Produktiv lönsamhet och värdeskapande ligger således till grund för efterfrågan. Pengars knapphet behöver inte vara ett problem för utbyte av varor och tjänster eftersom pengar är en vara vilken som helst med vilken vi kan använda för att köpa och sälja andra varor.

Proposition 4

Denna proposition kan vid första anblicken verka självklar. Varför är den då så kontroversiell idag? Keynes General Theory förnekar den klassiska teorin om cykeln på den här punkten eftersom den ifrågasätter att ekonomer fram till 1936 inte lyckats förklara sambandet mellan ofrivillig arbetslöshet och recessioner. Som vi har nämnt ovan så finns det förklaringar och teorier från klassiska ekonomer som involverar ofrivillig arbetslöshet och recessioner. Klassisk ekonomi insåg att ofrivillig arbetslöshet var en del av konjunkturcykler även fast Keynes hävdade motsatsen.

Keynes, såväl som många av samtidens ekonomer, bortser från klassisk ekonomi och historiska teorier för att de inte är kompatibla med dagens politiska ekonomi. Keynes bortförklarade helt enkelt grundläggande propositioner förknippade med Says lag när han påstod att ingen ekonom fram till honom hade arbetat med dessa företeelser och vände således ryggen mot den ekonomiska idéhistorien.

Proposition 5

I den klassiska teorin av cykeln sågs cyklisk aktivitet som resultatet av individers och företags produktion av varor som inte kunde säljas till priser som täckte kostnaderna. Att det förekom cykliska förlopp visste ekonomerna, men frågan de försökte besvara var varför det hände över huvudtaget.

Efterfrågan konstitueras av utbudet endast så länge som utbudet består av vad de med inkomst att använda kan köpa. Det är därför en del av ekonomin att det råder en viss proportionalitet mellan utbud och efterfrågan och om denna proportionalitet inte kan upprätthållas så uppstår det recessioner. Den brittiske medborgaren och politiske ekonomen Robert Torrens (1780-1864) förklarade proportionaliteten på följande sätt i An Essay on the Production of Wealth (1821):

“Increased production will create a proportionally increased demand …” (Torrens, 1821 [1965], 370–372)

Torrens var ännu en ekonom inom den klassiska skolan som skrev om Says lag långt innan keynes gav ut General Theory. Kates argumenterar för att att Torrens citat ovan är väldigt likt Keynes formulering att ”utbud skapar sin egen efterfrågan” och att Torrens använde Says lag för att förklara varför recessioner inträffar men att han inte drog några slutsatser om att ekonomier inte kan gå in i recessioner, eller att det inte finns några hinder för full sysselsättning (2010:20).

Inom dagens makroekonomi så tar nationer, institutioner och individer politiska beslut som skapar fler strukturella problem i ekonomin snarare än att lösa dem. Konsekvenserna av politikernas och ekonomernas handlingar har därför gjort att proportionerna mellan utbud och efterfrågan rubbats på ett sätt som gjort att den globala ekonomin glidit in och ur recessioner mer frekvent under de senaste tjugo åren. Om det inte finns en tillräcklig balans mellan utbud och efterfrågan riskerar ekonomin att glida in i en recession. Denna uppstår först och främst på grund av strukturella problem inom ekonomin och inte på grund av brist på efterfrågan.

Insikten vi får från Says lag är att en brist på efterfrågan inte har något som helst att göra med uppkomsten av recessioner. Detta tål att upprepas. Istället orsakas recessioner av händelser och obalanser som vilseleder producenter och entreprenörer till att producera varor och tjänster som inte kan säljas till priser som täcker kostnaderna. Improduktiva investeringar och obalanser i ekonomin måste tillåtas rättas till och rensas ut och om inte detta görs så påverkar det ekonomin negativt.

Proposition 6

Den ekonomiska processen som kännetecknar en recession bygger på att producenter inte kan sälja det som producerats på deras egna marknader. Dessa fel är strukturella och utgör ett komplex av köp och försäljningar mellan olika producenter. När återhämtningen tar fart kommer köp och försäljningar mellan olika producenter och industrier igång i olika proportioner med varandra. Delarna i den globala eller lokala ekonomin måste därför tillåtas att falla på plats på ett sådant sätt som gör att bolag och industrier skapar marknader för varandra, som i sin tur leder till att den övergripande ekonomin börjar producera varor och tjänster för det inhemska behovet.

Proposition 7

Denna proposition fungerar som en utgångspunkt så vi försöker förstå dagens finansiella system med dess strukturella problem och monetära expansion utan historiskt motstycke. Kreditmarknaden utgörs av samma människor som även ansvarar för den monetära politik som skapar de strukturella obalanser som entreprenörer och producenter måste ta ställning till. Den keynesianska makroekonomin försöker att bortförklara mänskliga fel med dess medföljande konsekvenser och hoppas att kvantifierarbar data ska förklara hur rationella producenter subjektivt agerar utifrån sina individuella förutsättningar i den globala ekonomin.

Monetära faktorer kan orsaka recessioner och har så gjort under de senaste åren. Om politiker och ekonomer istället skulle använda sig av den klassisk-ekonomiska teorin då de ”planerar” sina interventioner så kanske monetär politik skulle se betydligt annorlunda ut. Det keynesianska perspektivet är dock blivit omåttligt populärt för att det givit politiker och ekonomer teoretiskt mandat för att spendera mer av medborgarnas pengar. Hur skulle den globala ekonomin se ut om vi förnekade konceptet ”bristfällig efterfrågan”?

Proposition 8

Keynesiansk makroekonomi med dess konsekvenser och effekter tyder på att den klassisk-ekonomiska teorin om cykeln är korrekt. Det finns inget exempel där ökade utgifter av de offentliga finanserna har lett till en återhämtning i ekonomin under en lågkonjunktur. I alla fall inte under fredstid. Ökade offentliga utgifter leder inte till ekonomisk tillväxt. Däremot anses skattesänkningar ha olika effekt på ekonomin som är förenliga med den klassiska ekonomins syn på ekonomisk tillväxt. Kates använder sig av följande citat från Mill för att riktigt hamra in poängen (2010:24):

The utility of a large government expenditure, for the purpose of encouraging industry, is no longer maintained…. It is no longer supposed that you benefit the producer by taking his money, provided you give it to him again in exchange for his goods. (Mill:1874)

Lärdomen av detta är att ”stimulanser” och ökade utgifter inte fungerar. Det som modern makroekonomi såg som lösningen på problemen efter de senaste finanskriserna kommer snarare innebära att regeringar och myndigheter världen över bara skjuter problemen vidare in i framtiden. Många tror att de växande problemen i den globala ekonomin bara är början på en kommande monetär kontraktion längre fram vilket kommer att orsaka problem för de individer och organisationer som under en längre tid har levt över sina tillgångar.

På grund av det är svårt att se hur ekonomin ska utvecklas i framtiden så väljer många att inte ta reda på mer hur ekonomi fungerar. Att förlita sig på externa prognoser är ytterst problematiskt eftersom människor i allmänhet tenderar att ha fel angående hur marknaden ska utvecklas, men det skadar verkligen inte att engagera sig mer och se över sin ekonomiska situation, samt bilda sig en uppfattning om den globala ekonomin baserat på långsiktiga trender.

Slutord

Om vi går bortom den vanliga institutionaliserade förståelsen av lagen att ”utbud skapar sin egen efterfrågan” och istället ser propositionerna som en förklarande princip av marknadens spontana ordning, så kan vi återupptäcka gamla teorier om både cykeln och pengar. Vi får dessutom tillgång till historiska teorier som kan förklara vad som sker om tillgången på pengar antingen ökar eller minskar, samt hur prissättningen på pengar går till. Says lag är den nyckel med vilken vi kan låsa upp den rådande makroekonomins dominans.

Vi kan gemensamt påverka vår egen individuella situation och rubba keynesianska grundvalar. Med logisk hypotetisk-deduktiv metod kan vi på ett outtröttligt och kristallklart sätt beskriva och förklara ekonomiska axiom, det vill säga: Formulera hypoteser, härleda konsekvenser som följer logiskt av hypoteserna och undersöka om dessa konsekvenser stämmer överens med verkligheten. En kritisk analys och replik på Keynes General Theory (samt institutionaliserade textböcker i stil med Samuelson (1948)) är därför en nödvändig förutsättning för förklara problemen med 1. Statliga utgifter 2. Inflationspolitik och 3. Skatter. Inga betydande framgångar kommer att nås förrän någon på allvar tar sig an detta mödosamma projekt.

Låt oss mätta människors behov efter ökad förståelse för relevanta monetära företeelser som påverkar vår vardag, samt de ekonomiska teorier som relaterar till de mänskliga handlingar och val som människan ställs inför varje dag. Genom en djup vördnad för ekonomisk historia och strävan efter förståelse av de grundläggande ekonomiska lagarna kan vi skapa nyfikenhet och förstärka individers vilja till frihet. Med integritet och tydliga argument kan vi både inspirera och intressera, men även belysa fundamentala antaganden hämtade från ekonomins historia.

Låt oss kritisera och förklara rådande makroekonomi genom att subtilt konfrontera där argumenten är som starkast snarare än att angripa de uppenbart svagaste sidorna hos motparten. Låt konflikten mellan teorierna fungera som en utgångspunkt för människor som eftersträvar en bredare förståelse för ekonomi, samtidigt som vi undviker att tvinga på människor färdigpaketerad kunskap. De teoretiska förklaringarna måste vara lättförståeliga, konkreta och relevanta samtidigt som den individuella lärandeprocessen måste tillåtas uppstå i kraft av frivillighet och spontanitet.

Frihetens luft förenar oss. Låt oss tillsammans återuppväcka Says lag.

Litteraturlista

Hayek, Friedrich A. 1931. “The ‘Paradox’ of Saving.” Economica 11 (Old Series): 125–169. In The Collected Works of F.A Hayek, vol. 9: 74–120.

Kates, Steven. 2010. “Influencing Keynes: The Intellectual Origins of the General Theory”. I: History of Economic Ideas XVIII (3). Red. Fabrizio Serra. Pisa.

Kates, Steven. 2010. Macroeconomic Theory and its Failings – Alternative Perspectives on the Global Financial Crisis. Ed. Steven Kates. Edward Elgar Publishing Limited, Cheltenham.

Kates, Steven. 1998. Say’s Law and the Keynesian Revolution – How Macroeconomic Theory Lost its Way. Edward Elgar Publishing Limited, Cheltenham.

Kates, Steven. 2003. Two Hundred Years of Say’s Law – Essays on Economic Theory’s Most Controversial Principle. Ed. Steven Kates. Edward Elgar Publishing Limited, Cheltenham.

Kates, Steven. 2010. “Why Your Grandfather’s Economics Was Better Than Yours: On The Catastrophic Disappearance of Say’s Law”. The Quarterly Journal of Austrian Economics 13, No. 4, 3-28.

Kaynes, John Maynard. 1936. The General Theory of Employment, Interest and Money. Palgrave Macmillan, Basingstoke.

Knight, Frank. 1963. [1928]. “Historical and theoretical issues in the problem of modern capitalism”, Journal of Economics and Business History, 1, 1, November 1928; Åter publicerad i F. H. Knight, On the history and method of economics. The University of Chicago Press-Phoenix Books, Chicago and London.

Mill, James. 1808. “On the Overproduction and Consumption Fallacies”. Ursprungligen från Commerce Defended. I On the Overproduction and Consumption Fallacies, red. George Reisman. The Jefferson School, Laguna Hills.

Mill, John Stuart. 1844. “Of The Influence of Consumption on Production”. I Some Unsettled Questions on Political Economy (1844).

Mises, Ludwig von. 1950. “Lord Keynes and Say’s Law.” In Planning for Freedom: And Sixteen Other Essays and Addresses. 4th ed. South Holland, Ill.: Libertarian Press, 1980.

Mises, Ludwig von. 1952. Theory of Money and Credit. Indianapolis, Liberty Press.

Say, Jean-Baptiste. 1971. A Treatise on Political Economy. Sentry Press, New York.

Torrens, Robert. 1821. An Essay on the Production of Wealth. New York, Augustus M. Kelley, 1965.


Notiser
[1] Privat mejlkorrespondens 2011.

 

Kommentera på bloggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *