PFS 2011 Thomas DiLorenzo The Fallacies of Happiness Research

Thomas DiLorenzo är professor i ekonomi vid Loyola University Maryland. Professor DiLorenzon har även skrivit flera intressant böcker om amerikansk historia.

I sitt tal som var det tredje den första dagen på PFS 2011 pratade professorn DiLorenzo om en forskning som har blivit mycket populär nämligen att mäta lycka. Vidare beskrev han hur detta bara är ett nytt sätt att maskera införandet av socialism. Istället för att mäta ekonomiska resultat så är det lycka som ska mätas. Se talet här:

Istället för att basera forskningen på verklig handling så andvänds forskningsdata ifrån enkäter där folk anger hur de tror att de skulle handla. Men som vi alla vet så är det handling som räknas och inte åsikter, alltså det faktiska valet och handlingen avgör personens preferenser.

Lyckoforskarna slipper hårt arbete med att leta upp data som stödjer deras teorier utan kan istället skapa data själva utifrån sina enkäter. Nytta är som vi vet subjektivt och nytta är synomymt med mänsklig tillfredsställelse. Lyckoforskarna försöker istället mäta hur gott en kopp kaffe är på en skala 1-6 och jämför sedan resultat. De förstår heller inte skillnaden i nytta när de ger pengar till en rik eller till en fattig, den ökade nyttan består alltid av samma antal ”nyttonenheter”.

Professor DiLorenzo citerade några slutsater ifrån lyckoforskningen:

  • Entreprenörer som fattiga människor negativt (de blir avundsjuka) men tvärtom är inget problem.
  • Reducering av matriella skillnader ökar lyckan (=socialism). Med denna logik så borde de som levde i Sovjetunionen vara det lyckligaste folket i världen.
  • Produktionen av lyxbåtar och dyra varor är ett slöseri med resurser då det skapar så mycket avundsjuka.
  • När arbetslöshet ökar 5% så måste inflationen öka med 1.5% för att folkets lycka ska vara den samma.
  • Bidrag till större familjer måste öka.

Allt detta nonsens ignorerar självklart över 50 års forskning inom ekonomi.

Vidare används forskning och matematiska teorier för att visa att vattnet rinner nerströms, några exempel..:

  • Personer med högre inkomst har en större möjlighet att åstadkomma det som de vill.
  • Det finns andras subjektiva värderingar än inkomst.
  • Personer som är arbetslösa är mindre lyckliga.
  • Folk ler vid social samvaro.

Professor DiLorenzo tog även några exempel som används för att driva med lyckoforskarna och på det sätt som de bedriver sitt arbete där man visar att det finns en korrelation mellan antal självmord och graden av återvinning.

Lyckoforskarna gör att för att hitta ursäkter för mer marxism och mindre kapitalism. De vill begränsa vår valfrihet, reducera vårt välstånd vilket enligt dem gör oss lyckligare även om alla blir fattiga. Helt klart är att de vill använda det för att införa mer socialism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *