Grundkurs i libertarianism

Libertarianer hävdar varje vuxen individs suveränitet. Såväl högern som vänstern vänder sig till staten för att reglera olika aspekter av individens liv. Libertarianer accepterar endast lagar avsedda att bevara allas suveränitet genom att skydda varje individs rätt till liv, frihet, egendom osv.

I USA tenderar högern att stödja narkotikabekämpning, förbud mot prostitution, spel och dobbel, pornografi och andra laster.

Högern avser att forma människors värderingar genom statens våldsmakt.

Vänstern eftersträvar statlig reglering av ekonomin – minimilönlagstiftning, antitrustkorståg, progressiv beskattning och statliga ingrepp för jämlik omfördelning av välstånd.

Både vänstern och högern förespråkar statliga intrång. Ayn Rand noterade att metafysik har bäring på detta: högerns idealism och vänsterns materialism dikterar vad som skall kontrolleras.

Libertarianen betraktar rättssystemets och myndigheternas syfte som att skydda individuella rättigheter. Såsom den amerikanska självständighetsdeklarationen något kryptiskt uttrycker det: alla människor är skapta lika, i det att de av sin Skapare försetts med vissa oförytterliga rättigheter.

Libertarianer anser sig uttolka detta dokument mer korrekt, konsekvent och komplett än demokrater, republikaner, socialister, kommunister, kommunitarianer eller någon annan politisk fraktion i det amerikanska samhället. Varför? Därför att om vi verkligen har rätt till våra liv, bör och skall vi, via rättssystemet, skydda oss själva gentemot alla försök från antingen brottslingar, utländska angripare eller de legala myndigheterna att söka styra våra liv. Ingen paternalistisk intervention – såsom narkotikaförbud, rökförbud på enskild egendom eller arbetsmarknadsregleringar – kan tolereras, även om den syftar till att förbättra någon del av våra liv. Vuxna människors liv, handlingar och mål skall inte regleras.

Rättigheter är principer som inom politisk teori stakar ut “gränser” runt oss. De som befinner sig på insidan av dessa gränser måste tillåta dem på utsidan att överträda gränserna ifråga. Betänk exempelvis rätten till privat egendom, såsom den normalt förstås.

Om det gäller ditt hem, måste någon annan som vill komma in först erhålla din tillåtelse. Det är du som skall fatta det beslutet. Om du vill förvägra detta har du rätten och myndigheten att göra det; andra har det inte. Om du önskar sälja egendomen ifråga, är även det upp till dig och den som är beredd att acceptera ditt pris.

Om ditt liv är ditt, och du vill röka, dricka, droga, bergsklättra eller åka skidor, behöver du ingens tillåtelse för detta, såvida inte du kränker någon annans rättigheter. (Att sådana aktiviteter kan betraktas som etiskt tvivelaktiga är en annan sak.) Detta är libertarianismens fundament. Det är individerna, inte myndigheterna eller ens majoriteten av befolkningen, som är suveräna.

Andra människor kan erbjuda dig råd, skriva insändare gentemot dig, skicka brev till dig, försöka resonera med dig – kort sagt, de kan söka påverka dig genom fredliga, civiliserade medel. Men de har ingen rätt att ta kontroll över hur du styr ditt liv.

Inte ens demokratin – varmed avses många, till och med lejonparten, av folket – kan sätta sig över denna individuella suveränitet.

Majoriteten består av individer, och om dessa inte enskilt har rätt att inkräkta på ditt liv, har de det inte heller gemensamt.

Demokrati är huvudsakligen en metod för att utse olika administratörer och förvaltare av, bland annat, statliga ange-lägenheter.

”Majoriteten består av individer, och om dessa inte enskilt har rätt att inkräkta på ditt liv, har de det inte heller gemensamt.”

Dessa förvaltare måste, för att utföra sina uppgifter, få befogenheter delegerade till sig. Endast då har de erhållit legitim auktoritet – i motsats till rå makt – att genomföra sina uppdrag. Om myndighetspersonerna inte fått dessa befogenheter tilldelade sig, saknar de auktoritet och måste därför hålla sig utanför ditt liv (utbildningsmässigt, kommersiellt, vetenskapligt, religiöst och allt annat) och dina handlingar – det är innebörden i rätten till frihet.

Jag är fri i politiskt hänseende om jag kan företa mig olika handlingar utan andras inblandning. (Det finns andra betydelser av “frihet” men de är inte relevanta i detta sammanhang.) Om jag vill leva ett liv präglat av produktivitet, kreativitet, konst, vetenskap eller utbildning, har jag rätt att ägna mig åt dessa verksamheter utan att någon har rätt att hindra mig från det. Om jag behöver andras hjälp i detta, krävs deras samtycke.

Den libertarianska ståndpunkten är att rätten att bestämma över ditt liv åtföljs av risken att du vansköter det. Det är upp till dig. När du väl är vuxen kontrollerar du ditt liv; gemenskap med andra måste präglas av ömsesidig frivillighet.

Vidare betraktar libertarianer myndigheterna inom en given jurisdiktion såsom inget mer än en väl bemyndigad men stramt begränsad skiljedomare. Dess enda uppgift är att upprätthålla fred och en maximal frånvaro av kränkningar av individuella rättigheter; inga rättighetskränkningar skall lämnas utan påföljd.

Myndigheternas syfte är att tillhandahålla skydd emot samt bestraffa dem som kränker individuella rättigheter. Såsom varande vuxna har vi alla en jämbördig status – inte ekonomiskt, inte vad vår skönhet eller bakgrund beträffar eller hur snälla våra föräldrar är, men vad det gäller våra rättigheter. “Alla människor är skapta lika” innebär inte att vi är skapta lika visa, smarta, rika, tursamma eller vackra. Det innebär att vi i lika grad behärskar våra egna liv.

Givetvis kan invändningen resas: “har folk verkligen dessa rättigheter?” Det är det som utgör den kontroversiella politiska frågan.

Vid konferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1996 ifrågasatte många regeringsrepresentanter från Afrika och Asien själva idén om grundläggande individuella rättigheter; de menade att denna idé inte hade bäring på deras samhällen. Många akademiker inom filosofi, statsvetenskap och historia instämmer. Finns det något svar på denna invändning?

Vissa saker förblir oföränderliga för människor så länge den mänskliga arten existerar. Detta gäller oavsett om vi befinner oss på 400-talet före vår tideräknings början eller på 1800-, 1900-, eller 2000-talet e.Kr. Allas vår gemensamma mänsklighet implicerar att vissa (få) etiska och politiska principer är universella, dvs äger giltighet för hela den mänskliga arten. En sådan princip är att varje individuell människa är sitt eget livs suverän. Detta är den universella position som libertarianerna intar. Inte för att alla principer på samma vis skulle vara lika universella.

Exempelvis kommer klädsel, hygien och uppfostran variera beroende på teknologisk, agrar och annan utveckling. Svaren på diverse sådana konkreta frågor är inte desamma idag som för 200 eller 3200 år sedan. Sådana svar består till stor del av innehållet i många olika, likvärdiga, mänskliga kulturer.

Det finns emellertid vissa grundläggande värden och principer som inte förändras. Anledningen till varför libertarianer anser detta vara ett riktigt förhållningssätt är att människor förblir fundamentalt likartade trots alla teknologiska och andra förändringar. Oavsett vad som förändras, förblir vår mänsklighet intakt.

Idén om den (negativa) rätten till, exempelvis, liv, frihet och strävan efter lycka – eller egendom – baserar sig på den mänskliga naturen. Med detta avses sådana basala fakta som vår kreativitet, vårt behov av att ta initiativ i livet, och det därmed överensstämmande moraliska ansvaret att leva våra liv på ett passande sätt (vad som än avses med detta).

Vi människor har, till skillnad från djuren, väldigt få instinkter att förlita oss på för vägledning i livet. Vi måste själva upptäcka vad som möjliggör vårt liv och vår blomstring. Det är därför vi behöver utbildning – vi föds inte med tillräckligt detaljerade genetiska program som kan vägleda vårt liv, på det vis som gäss, katter eller ens de högre stående däggdjuren gör. De beter sig på rätt sätt närmast automatiskt. Vi måste lära oss att vi har väldigt få medfödda metoder för att upprätthålla våra liv. Vi måste lära oss allting – hur man äter, pratar, går, kör, och alla de långt mer komplexa sysselsättningar som det mänskliga levernet består av.

Människor har förmågan att ta vara på sig själva, eller misslyckas att göra det. Detta är grundläggande för alla människor. Såvida inte de förhindras av staten, brottslingar eller invaderande arméer är människor fria att antingen försörja sig själva eller att inte göra det.

Det rätta tillståndet för mänskligt leverne är att andra inte hindrar människor att ansvara för sina egna liv. Naturen är inte alltid så tillmötesgående, men andra människor kan och bör vara det. Vi har alla rätt att utan hinder tänka igenom de problem som möter oss och att nå lösningar på dessa problem. Endast ett sådant samhälle är lämpligt för oss alla, när vi sluter oss samman på frivillig grund.

Detta innebär inte på något sätt att gemensamt, samhälleligt liv är något främmande för oss, tvärtom. Människor utvecklas och blomstrar som bäst tillsammans med andra människor, men endast om dessa andra människor inte inskränker deras frihet. Vi har inte bara rätt att, utan bör upprätta klubbar, kyrkor, föreningar och bolag, för att på så vis finna lösningar på alla våra problem och förverkliga våra ambitioner i andra människors sällskap. Men detta endast om det inte innebär förtryck, tvång eller våld på dessa andra människors suveränitet.

Vissa klandrar libertarianerna genom att säga att “det är väldigt skadligt att definiera människor, inte som sociala varelser – inte i termer av moraliskt ansvarsfulla roller (medborgare, äktenskapspartner, förälder etc.) – utan endast hänvisa till den vaga idén om endast en moraliskt innehållslös förmåga att ’välja’. Politiken blir tom och meningslös; detsamma gäller medborgarskapet.” (George Will, “What Courts Are Teaching”, Newsweek, 7 december 1998, sid. 98.)

Självfallet är människor “sociala varelser”. Detta innebär dock inte vad Marx avsåg med begreppet, att “den mänskliga essensen utgörs av det sanna mänskliga kollektivet”. Nej, det innebär att vi lever och frodas som bäst i andras sällskap, om vi gör det såsom vuxna, av vår egen vilja. De sociala alternativen är många och vi är ansvariga för att träffa rätt val rörande vilken sorts sociala sammanslutningar vi önskar deltaga i.

F. A. Hayek uttryckte det på följande vis:
“Att frihet är den matris som krävs för moraliska värdens växt – inte endast ett värde bland många utan källan för alla värden – är i det närmaste uppenbart.

Endast när individen har ett val, och det ansvar som följer därav, har hon tillfälle att bekräfta existerande värden, att bidraga till deras fortsatta växt och att erhålla moralisk förtjänst. (“The Moral Element in Free Enterprise”, The Morality of Capitalism, Mark W. Hendrickson (red.), Irvington-on-Hudson, NY: The Foundation for Economic Education 1992; ursprungligen skrivet för The Freeman, 1962.)”

Hayek hävdar dessutom att
“Växten av vad vi kallar civilisation beror på denna princip om en persons ansvar för sina egna handlingar och deras konsekvenser, samt friheten att sträva mot sina egna mål utan att behöva lyda ledaren för det gäng han tillhör. (“Socialism and Science”, The Essence of Hayek, Chiaki Nishiyama & Kurt R. Leube (red.), Stanford, CA: Hoover Institution Press 1984, s. 118.)”

Ja, människor hålls med rätta ansvariga när de påtager sig olika sociala roller i livet – i äktenskapet, familjen, politiken etc – men detta ansvar är meningslöst om det inte valts av dem själva utan påtvingats dem av andra. Vad vissa överlägset och kallt betraktar som “en moraliskt innehållslös förmåga att ’välja’”, är i själva verket det moraliska livets kategoriskt oavvisliga förutsättning.

Det finns ingen garanti för att fria män och kvinnor också kommer vara moraliskt goda. Likväl är det mer sannolikt att de kommer upptäcka de rätta handlingsalternativen om de är fria. Mer sannolikt än om de behärskas av andra som har sina egna liv att ta hänsyn till och som, i vilket fall som helst, borde sköta sig själva.

”Endast inom ett ramverk av frivillig sammanslutning kan vi bemöta mänskliga problem, enligt den libertarianska politiska filosofin.”

När staten dikterar för oss hur hög minimilönen borde vara, hur vi skall driva våra företag, vilka krav vi måste uppfylla för att bli läkare, psykologer eller kiropraktorer, blandar sig staten i angelägenheter som vi borde få hantera i våra frivilliga kooperativa grupper. Det är angelägenheter som sannerligen inte borde styras av mer eller mindre tyrannisk politik, genomförd med vapenmakt. Detta är, för libertarianen, en fundamental avgränsning för det offentligas maktutövning. Baserat på detta och diverse detaljer vi lär oss från alla våra kunskapsfält, lär vi oss också fredliga sätt att hantera exempelvis kloning, utbildning, drogmissbruk, barnuppfostran, mental hälsa, sjukdomar och alla de frågor som vi konfronteras med i livet.

En mängd frågor hanteras inte av libertarianismen, utan bör lösas inom andra fält än det politiska. Libertarianismen implicerar dock en sak för alla det sociala livets arenor: tvång passar inte på någon av dem. Du är tvungen att lära dig en mängd detaljer för att kunna förstå vilka implikationer fysikens grundläggande principer har för en viss del av den fysiska världen. På samma vis säger, inom politiken, de grundläggande principerna inte allt. De utgör ett basalt ramverk inom vilket vi är förutsatta att lösa våra problem. Det innebär att om vi skall kunna lösa problem i samhället, är kränkning av din rätt till liv, frihet och egendom det enda som är mig absolut förbjudet.

Inom detta breda ramverk kan jag rådslå med dig, vi kan träffas och finna alla möjliga sorters lösningar inom biologi, kemi, zoologi och fysik och vi kan sträva efter att lösa våra problem. Däremot kan vi aldrig bruka tvång, vi får aldrig kränka grundläggande individuella rättigheter.

Endast inom ett ramverk av frivillig sammanslutning kan vi bemöta mänskliga problem, enligt den libertarianska politiska filosofin. När du väl hörsammat detta, finns det naturligtvis fortfarande mycket att göra för ett framgångsrikt liv. Att bara vara fri från andras intrång är nämligen inte tillräckligt för att leva rätt – det är endast en förutsättning. Du måste göra meningsfulla, produktiva, kreativa och fantasirika saker, och mycket annat, när du väl är fri.

Libertarianen som sådan har inget svar på hur alla mänskliga problem skall lösas – det är de ständigt utvecklande vetenskapernas och fackspecialisternas uppgift. Libertarianen svarar endast på den politiska frågan: “hur skall vi behandla varandra inom ett samhälle?”

Svaret är: “med total, kompromisslös respekt för varandras grundläggande och härledda rättigheter. Ingen kränkning av dessa rättigheter är befogad eller bör tillåtas.”

Det prominenta och vitt förespråkade målet om ekonomisk jämlikhet – i själva verket en jämlikhet inom de flesta områden som betyder något för människor – kan inte överträffa rätten till individuell frihet, inklusive rätten att införskaffa och behålla värdefulla saker. En sådan jämlikhet är inte möjlig att nå – de som med våld genomdriver den kommer aldrig att vara jämlika med dem som påtvingas den. Men även om den vore möjlig att uppnå, är den värdelös om den skapas genom kränkningar av individuella rättigheter.

Detta borde ge en initial insikt i vad libertarianism innebär och varför den förefaller rimlig för många människor.

Denna artikel publicerades ursprungligen i Libertarianskt Forum.

Kommentera på bloggen.