Ägandets irrationella natur

Nationalekonomi i modern tappning har inte så mycket att göra med förståelsen för ekonomi och de mönster och institutioner som spontant uppstår när individer frivilligt interagerar. Detta står utan tvekan klart för den som studerat österrikisk ekonomi och sedan väljer en akademisk karriär och därmed ger sig i kast med avancerade kurser i nationalekonomisk teori. Redan från dag ett tvingas såväl ekonomi som marknad in i ofattbart förenklade formler bestående av allehanda grekiska symboler med givna tecken. Allt för att underlätta en matematisk optimeringssträvan.

Den som håller huvudet kallt och studerar sund ekonomisk teori vid sidan av kurslitteraturen kommer dock att bli levererad ett antal godbitar (humoristiskt sett) under såväl föreläsningar som tentastudier. Ett sådant exempel är det som kallas ”endowment effect” och som tydligen för många nationalekonomer är ett intressant psykologiskt fenomen. Det har sagts mig att denna ”effekt” delvis kan underminera den ekonomiska vetenskapen genom att visa på en näst intill obegriplig föränderlighet vad gäller varors värde.

Läs hela artikeln, av Per Bylund, exklusivt för Ludwig von Mises – institutet i Sverige.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

2 kommentarer till Ӏgandets irrationella natur

  • Marginalnytta behöver inte ens introduceras i sammanhanget för att förklara detta fenomen. Marginalnytta är väl snarare hjälpsamt i att förklara det sjunkande värdet för varje ny enhet när den totala mängden ökar.

    I detta fall räcker det med att konstatera att utbyten /inte/ sker när ”betalningens värde”=”varans värde”, utan när ”betalningens värde”<"varans värde" ur konsumentens synpunkt medan förhållandet är tvärtom ur försäljarens synpunkt. Om vi då kallar varans värde för x, köpvilligheten uttryckt i kronor för p1, och säljvilligheten (kr.) för p2, så får vi därmed sambanden: p1

  • Svar till Fredrik: marginalnyttobegreppet krävs för att sätta transaktionen i ett sammanhang och för att därmed etablera individens [subjektiva] värdering av just den vara som diskuteras. I exemplet i artikeln är det säckar säd. Problemet med att endast se till utbytet av en vara – om vi t ex antar att det bara finns en säck säd och en möjlig transaktion – är att vi inte kan uttala oss om hur värdet av säcken uppfattas beroende på vilka behov som redan tillfredsställs.Med andra ord kan vi inte teoretisera om det monetära priset på varan, för om vi ska göra detta måste vi också involvera den preferensranking som individen har.

    Vi kan förvisso förenkla exemplet och anta att individen har en enda preferens som kan tillfredsställas. Problemet är att värderingen för individen är relativ och det finns ingen situation då det finns endast ett behov. En värdering kräver att det finns alternativ. Den teoretiskt mest lämpliga vägen att gå (i alla fall i mitt tycke) är att inkludera den subjektiva värderingen i form av en preferensrankning av flera behov som kan tillfredsställas med hjälp av den vara som diskuteras. Detta sätter tydligt övre och undre gränser för det möjliga (accepterbara) priset samtidigt som det visar att priset som accepteras av individen varierar med vilket behov som för tillfället kan tillfredsställas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *