Intervju med Alex Newman

Alex Newman är amerikansk medborgare men bosatt i Sverige. Han har författat ett flertal artiklar relaterade till österrikisk ekonomi och libertarianism för olika tidskrifter och nyhetssidor. I samband med att vi publicerade en av hans artiklar i måndags publicerar vi nu också en intervju med honom.

Yrke: Allt möjligt, journalist och konsult
Familj: Väldigt trevlig
Senast lästa bok: The Politician av Robert Welch, kanske den mest demoniserade boken i amerikansk historia, men väl värd din tid. Och jag håller på att läsa ungefär 5 andra just nu.
Lyssnar på: Country, Rap, Hip Hop, Oldies, Rock, Klassisk musik, och i princip allt annat
Bor: Nära Stockholm en del av året, och i Florida resten av året
Hobbies: Läsa, skriva, åka snowboard, trädgårdsarbete, skytte, lärande, fiske
Talade språk: Engelska, spanska, portugisiska, franska, tyska, lite italienska, kreol, lite svenska och lite annat

Mises.se: Välkommen till Mises.se och tack för att du tar dig tid att göra den här intervjun!
AN: Tack för möjligheten. Jag är en stor beundrare av Ludwig von Mises, hans verk, och självklart av ert institut. Tack för allt ni gör för att utbilda folk om ekonomiska sanningar och värdet av frihet!

Mises.se: Tack själv! Kan du berätta lite för oss om din akademiska bakgrund?
AN: När det gäller universitet var min första examen i utländska språk från Miami Dade College i Florida. Under den tiden deltog jag också i ett utlandsprogram som tog mig till de franska alperna under en termin, för att friska upp mina språkkunskaper och lära mig mer om vad de kallade “Internationella relationer”. Efter det fortsatte jag med en examen inom journalism från University of Florida, med fokus på ekonomi, statsvetenskap och internationella relationer. Och sedan dess har jag fortsatt att studera för mig själv – speciellt ekonomi.

Innan college gick jag i en grundskola i Florida och i ett antal internationella gymnasieskolor. Slutligen bestämde jag mig helt enkelt för att hoppa av skolan och ta G.E.D-testet som ger dig ett gymnasiediplom om du kan bevisa att du är tillräckligt kompetent. När vi ändå är inne på ämnet måste jag påpeka att den allra största delen av mina studier och min utbildning var helt orelaterad till skolan. Att läsa har alltid varit en av mina passioner, och det har visat sig vara mer användbart än någon formell skolgång – i alla fall så som den existerar idag.

Mises.se: Vad försörjer du dig som i dagsläget?
AN: Det är faktiskt en ganska svår fråga att besvara eftersom jag gör väldigt många olika saker. Först och främst har jag en konsultfirma som är baserad i Florida som främst arbetar med non-profit-klienter. Det är normalt saker som folk i allmänhet skulle tycka var rätt tråkigt – skriva och distribuera pressreleaser, sätta ihop meddelanden, ge råd angående marknadsföringsstrategier, redigerande och skrivande, och sådana saker.

Jag gör också en hel del journalistiskt arbete för olika klienter i USA och Europa – mestadels tidskrifter. Tidskriften The New American är min mest regelbundna klient. De gör ett fantastiskt jobb i att täcka nyheter från USA och världen, och även ekonomiska frågor osv., från ett frihetsorienterat, konstitutionalistiskt perspektiv.

Och när möjligheten dyker upp jobbar jag direkt för de klienter vars arbete jag uppskattar. Till exempel avslutade jag nyligen ett kort kontrakt med det USA-baserade Leadership Institute, en fantastisk organisation dedikerad till att träna och utveckla en bred koalition av aktivister och ledare för att på sikt minska statens storlek, upprätthålla traditionella värderingar, och sådana saker.

Mises.se: Hur kommer det sig att du bor i Sverige?
AN: Det är också en lång historia. Medan jag levde i Frankrike mötte jag en svensk tjej som också studerade franska där. Vi har i princip varit ihop sedan dess. Familjesituationen, tillsammans med att lära sig svenska för att kunna kommunicera med hennes familj och vänner, var nog mina huvudsakliga skäl till att komma hit. Men jag spenderar helt klart en stor del av min tid utomlands, och vi planerar att eventuellt lämna landet för grönare fält. Men för tillfället kallar jag Sverige för mitt hem.

Mises.se: Pratar du någon svenska?
AN: Haha! Nej jag skulle nog inte påstå att jag pratar det än, men jag förstår faktiskt mer och mer. Problemet är att alla här pratar engelska och att färre än 10 miljoner i världen pratar svenska. Så det är med fakta i hand ganska svårt att hitta tillräckligt med motivation för att lära sig det. Speciellt nu med Google Translate! Men vi får se hur det går – jag jobbar fortfarande på det.

Mises.se: Ok, men du talar många andra europeiska språk. Har du bott i andra delar av Europa förut?
AN: Ja, jag har faktiskt spenderat ungefär fyra år i Schweiz, ett halvår i Frankrike, och nu relativt lång tid i Sverige. Men de flesta av de europeiska språken jag kan lärde jag mig faktiskt medan jag levde i före detta europeiska kolonier.

Till och med innan jag flyttade till Mexiko som fyraåring pratade jag flytande spanska, eftersom min familj anställde en Colombiansk barnsköterska som egentligen inte pratade engelska. Efter det spenderade vi 7 år i Mexico City. Medan jag var där bestämde sig mina föräldrar, eftersom de var väldigt smarta, att skicka mig och min bror till en fransk skola. Det var så jag lärde mig franska. Efter Mexiko flyttade vi till Brasilien i fyra år, och eftersom portugisiska liknar spanska var det ganska enkelt att lära sig det också. Tyska lärde jag mig efter att ha levt i Zürich i fyra år. Sen flyttade jag till Kapstaden då jag fyllde 18, och där lärde jag mig lite holländska på grund av dess likhet med Afrikaans.

Mises.se: Wow, du har verkligen rest runt en hel del! Av alla de platser du har besökt och bott på, har du någon speciell favorit?
AN: Varje plats har sin egen charm. Om vi pratar i termer av frihet skulle jag helt klart välja Schweiz. Självklart är det inte direkt en libertariansk utopi, men det är så nära en sådan du kommer att kunna hitta i dagens värld.

USA:s grundprinciper och dess konstitution tycker jag är de mest upplysta som finns i världen. Olyckligtvis har de senaste 100 årens amerikanska regim sällan, om ens någonsin, brytt sig om dem. USA är dock fortfarande ett fantastiskt land. Och folket där, speciellt utanför de stora städerna, är fantastiska. Större delen av befolkningen har också en hälsosam misstro mot staten vilket man tyvärr inte hittar på många andra platser, speciellt inte i Europa. Och det faktum att många mänskliga rättigheter i stor omfattning fortfarande respekteras – rätten till självförsvar, religionsfrihet, rätten att välja vilken utbildning som är bäst för dina egna barn, och yttrandefriheten, till exempel – är definitivt ett stort plus.

Men det finns mycket att säga om folket i den tredje världen också. Det brasilianska folket är, på det stora hela, bland de vänligaste jag någonsin haft nöjet att lära känna. Landet är fantastiskt. Men tyvärr, likt nästan alla andra länder på denna planet, styrs landet av statskramande extremister som egentligen inte alls bryr sig om individuell frihet.

Nyligen tog jag en snabb resa till Costa Rica och det är ett annat exempel på ett fantastiskt land, i alla fall jämfört med resten av världen. Det finns en orsak till att de kallar det “Latinamerikas Schweiz”. Dessutom har de det största libertarianska partiet per capita i världen – definitivt något positivt.

Mises.se: Vad fick dig att studera Österrikisk ekonomi, och hur fick du först reda på det?
AN: Jag hade hoppat fram och tillbaka mellan anarkokapitalism och libertarianism sedan jag var i mina sena tonår. Medan jag var i gymnasiet började jag att utbilda mig själv om centralbanksverksamheten genom att låna böcker från bibliotek och genom att titta på dokumentärer på Internet. Det blev med ens uppenbart att penningsystemet var ett bedrägeri. Så medan jag lyssnade på mina ekonomiprofessorer då de pratade om nödvändigheten av en centralbank och andra absurditeter, lärde jag mig snabbt att den Keynesianska skolan var helt och hållet bankrutt. Chicagoskolan var tilltalande på vissa sätt också, men jag visste att det fortfarande saknades något.

När jag började bli involverad i den libertarianska klubben vid University of Florida mötte jag många människor som studerade ekonomi. Och det var särskilt en person som hela tiden tjatade om den Österrikiska skolan – Mises, Rothbard och de andra giganterna. Det var i denna veva som jag upptäckte Ron Paul, och han var också förtjust i den Österrikiska skolan. Så jag bestämde mig för att kolla in dess böcker och teorier. Det var en ganska rak sträcka därifrån – de Österrikiska teorierna var de som bäst beskrev verkligheten. Och de passade in med mina existerande filosofiska övertygelser att människan måste vara fri från tvång och initierandet av våld. Den Österrikiska skolan rättfärdigade det och förklarade hur frihet också var den säkraste vägen till välstånd.

Att komma i kontakt med och involvera sig i The New American var också väldigt inflytelserikt för att förstå den Österrikiska skolans värde. Mises var involverad med tidskiftens föregångare och de flesta av dess skribenter – alla av dem högt utbildade och mycket intelligenta, som Lew Rockwell, som är en av de som bidrar – gör ett fantastiskt jobb med att förklara idéerna. Den ekonomiska krisen, som Österrikarna förutspådde många år i förväg, visade helt enkelt vad jag redan visste – den Österrikiska skolan hade rätt, och de andra skolorna hade fel.

Sedan dess har jag läst och lärt mig allt jag kan om den Österrikiska skolan. Den är framtiden och även om mainstream-ekonomin ännu inte har insett det kommer den Österrikiska skolan att vinna i slutändan. Den har sanningen på sin sida.

Mises.se: Vad var de viktigaste influenserna eller händelserna i din resa mot att bli en “Österrikare” och en libertarian?
AN: Mina föräldrar var alltid vad vi i USA kallar “konservativa”. Och de ingöt de idéerna och de värderingarna i mig i tidig ålder, och för detta är jag evigt tacksam.

Alltså trodde jag redan på individuell frihet och individuella rättigheter sedan jag först började tänka på filosofi, politik, staten och ekonomi. Till slut upptäckte jag att det redan fanns en rörelse som förespråkade dessa idéer, och det var så jag officiellt komma att börja kalla mig själva för en libertarian. Självklart är etiketten många gånger något problematisk eftersom det finns så mycket meningsskiljaktigheter inom rörelsen, så nu för tiden kallar jag mig oftast en konservativ libertarian eller en konstitutionalist när jag pressas att ge ett definitivt namn. Många libertarianer tror till exempel att abort borde vara en rättighet. Jag håller inte med om det eftersom rätten till liv enligt mig bräcker andra påstådda rättigheter. På detta sätt försöker jag att särskilja mig på olika sätt.

Som jag nämnde tidigare började min verkliga utbildningsresa i college då jag började läsa allt jag kunde få tag på. Hayeks Vägen till träldom cementerade till exempel verkligen min tro på rättsäkerhet. Senare, då jag läste Lagen av Frederic Bastiat, befästes min fasta övertygelse att lagen är bra och främjar frihet, givet så klart att den existerar för att skydda liv, frihet och egendom.

När jag upptäckte den Österrikiska skolan genom vänner i college och genom Ron Paul upptäckte jag, efter lite undersökningar, att det egentligen var den enda uppsättningen teorier som var helt och hållet vettiga. Så jag skulle vilja säga att mötet med college-libertarianerna och likasinnade frihetliga studenter förmodligen var den viktigaste faktorn i min resa mot den Österrikiska skolan. Självklart skulle jag sannolikt ha upptäckt den ändå, eftersom jag naturligt dras mot frihetsidéerna. Men det är i alla fall så det gick till.

Mises.se: Det låter som en intressant resa! Vilka skulle du säga är dina favorit-Österrikare eller favorit-libertarianer?
AN: Självklart älskar jag alla de stora. Mises är uppenbarligen en av de största. Human Action borde läsas av alla. Och F.A. Hayek också. Rothbard, även om jag inte håller med honom om några viktiga saker, är definitivt en av mina favoriter också. Och Robert Welch, grundaren av John Birch Society, förtjänar också att nämnas, även om han föredrar att kalla sig “amerikanist” eller “konstitutionalist”.

Innan den Österrikiska skolan föddes fanns det också många fantastiska tänkare som bidrog till mänsklig frihet. Jag nämnde Frederic Bastiat ovan. Och även om jag inte håller med till exempel folk som John Locke och Adam Smith i några viktiga frågor, tror jag att de spelade en nyckelroll i att lägga ut grunden för vad frihetsrörelsen är idag. Och även tidiga kristna filosofer och teologer som St. Augustine – som kom på teorin om ett “rättfärdigat krig”, till exempel – var fantastiska.

USA: s grundare tillhör också mina favoriter bland frihetssinnade människor – speciellt Thomas Jefferson. Han var inte perfekt – det är ingen – men utan honom och andra som honom, skulle kanske inte frihetsrörelsen ens existera idag. George Washington också. Honom och andra som honom riskerade sina liv för att föra ett krig mot den mäktigaste nationen i världen för att etablera ett land där staten erkände att folket, av deras Skapare, begåvats med omistliga rättigheter – rättigheter som ingen stat någonsin kunde ta ifrån dem. För detta tycker jag att alla libertarianer och frihetsälskare borde vara tacksamma.

Givetvis finns det idag fortfarande många fantastiska libertarianer och Österrikare som förtjänar att nämnas. Ron Paul, som jag redan har pratat om, är en av dessa. Han har i många amerikaner återuppväckt en längtan efter frihet som kan visa sig vara viktigare än folk idag inser. Och över hela världen finns det många modiga människor – många som i det tysta arbetar outtröttligt – som i stor omfattning bidrar till kampen.

Mises.se: Som en relativ utomstående, vad är din uppfattning om den liberala/libertarianska rörelsen här i Sverige?
AN: Jag blev glatt överraskad när jag fann en sådan stark och dedikerad frihetsrörelse i Sverige. Givetvis är den fortfarande väldigt liten, men den blir mer och mer inflytelserik. Många av de libertarianer jag känner här är också fortfarande relativt statskramande – i alla fall i min mening. Men givet Sveriges nuvarande tillstånd är det en bra start.

Detta land har en väldigt lång väg att vandra innan sann frihet kan hålla sig kvar här – det finns egentligen inte någon direkt frihetstradition såsom den existerar i USA eller i Schweiz. Och många av de svenskar som ville ha frihet flyttade till USA de senaste 200 åren. Självklart har Sverige varit relativt libertarianskt i vissa aspekter så sent som det senaste århundradet – speciellt gällande handel. Och jämfört med stora delar av världen finns det fortfarande viss frihet här inom de flesta områden. Men den underliggande filosofin hos de flesta svenskar verkar vara att i princip villkorslöst lita på staten, och det kommer att vara svårt att förändra detta på kort sikt.

Jag är glad över att se att Sverige rör sig i riktning mot att privatisera allt mer och att de rör sig bort från de senaste årtiondenas storstatliga välfärdsstat, även om det går långsamt. Det är helt klart en positiv trend. Tydligen brukade det ju till och med finnas statligt ägda snabbmatkedjor här för inte så länge sedan! Och jag tror att denna trend till stor del beror på de libertarianska och marknadsliberala rörelserna och den statliga politikens morala bankrutt.

Mises.se: Vad är ditt intryck av Sverige så här långt – vilka är likheterna och skillnaderna om man jämför med USA?
AN: Sverige är generellt sätt ett trevligt land. Självklart är skatterna på tok för höga, och staten alldeles för stor, men jag är glad att jag ser att det är på väg tillbaka, även om det är långsamt.

Tyvärr är trenden inom andra områden mer problematisk. Ta utbildningsfrihet till exempel. Det svenska parlamentet klubbade nyligen igenom en ny utbildningslag som i princip avskaffar hemundervisning och alternativ utbildning. För de flesta amerikaner, och till och med de flesta västerlänningar och folk runt om i världen, skulle detta anses vara helt oacceptabelt och despotiskt. Men det är vad Sverige har bestämt sig för att göra, och olyckligtvis kommer det att sluta i katastrof. Inte bara är det ett brott mot internationella fördrag, fundamentala mänskliga rättigheter och sunt förnuft – det är en travesti på grund av vad det innebär.

Alla barn måste nu utbildas baserat på den statliga läroplanen. Och den statliga läroplanen är på många sätt helt absurd. Till exempel själva idén att skolorna har ett ansvar att radera “genus” från barnens sinnen. Det kommer inte att fungera, och även om det gjorde det är det destruktivt. Helheten är också sorglig. Mångfaldighet inom olika tankesätt kommer att utrotas nästan helt och hållet till fördel för statligt godkända idéer, som ofta är farliga och inte har så mycket att göra med verkligheten.

Något som är ännu mera obehagligt är hur långt myndigheterna är villiga att gå för att upprätthålla sitt drakoniska system. Om du inte har hört talas om Domenic Johansson föreslår jag att du googlar namnet. Det är så jobbigt att läsa om det – man vill inte tro att något sådant kan hända i ett civiliserat land. Men det finns där – sanningen är synlig för hela världen att se.

Gällande att jämföra Sverige med USA avskyr jag att säga detta, men tyvärr är de inte alls särskilt annorlunda längre. Självklart finns det vissa viktiga skillnader här och där. Men samma filosofi och principer verkar styra den statliga politiken i båda länderna – idén att staten kan göra vad den vill, så länge den hävdar att det är för “allas bästa”. Dessa idéer har nu i stort sett accepterats i båda länderna – titta bara på ObamaCare. Historien har lärt oss vad denna filosofi leder till. Och det är inte vackert.

Men USA grundades ju inte på dessa principer. Och vår konstitution – landets allra högsta lag som normalt sett skulle förhindra sådant otyglat statligt agerande – gäller tekniskt sett fortfarande. Men detta ignoreras i stor omfattning av politiker, även om det är trist att erkänna det. Det finns dock fortfarande ett massivt motstånd mot dessa idéer i USA. Men olyckligtvis, och då tänker jag på den dollarkris som kommer att slå till när som helst, ser inte framtiden alltför ljus ut. Och det är en av de tråkigaste sakerna med allt detta: om och när USA faller, finns det ingenstans att ta vägen.

En skillnad mellan länderna som är värd att nämna är utbredelsen av religion och en tradition av moraliska värderingar. Sverige verkar vara extremt fientligt inställda till religion, Gud, objektiva moraliska värderingar, och till och med till tradition. Medan det finns segment av det amerikanska folket som tänker så utgör de fortfarande en liten minoritet.

Jag tror att för att friheten ska blomstra måste folk ha fasta moraliska övertygelser. Och olyckligtvis ser jag inte det i Sverige. Frihet och moral går i min mening hand i hand. Och det är en stor skillnad som jag ser mellan USA och Sverige.

Mises.se: Du nämnde ett namn, Dominic Johansson. Kan du prata lite mer om honom?
AN: I stort sett handlar det om att barnets föräldrar ville undervisa honom i hemmet – ett val som var tekniskt lagligt vid den tidpunkten. Myndigheterna sa nej, men föräldrarna gjorde det ändå medan de planerade att flytta till Indien.

Till slut, då deras plan var redo att lyfta, skickade regimen en flock beväpnade agenter för att omhänderta pojken. Han har varit skild från sin familj ända sedan dess. Staten klagade senare på att han inte hade fått alla sina “frivilliga” vaccinationer, och att han hade ett hål i en mjölktand – men den verkliga orsaken till att han omhändertogs var att han hemundervisades. Staten vill inte att någon skall utbildas utanför dess räckvidd, och därför kommer de föräldrar som försöker detta att blir bryskt behandlade. Men jag är i varje fall väldigt glad att se den fantastiska mängden hjälp och stöd som ges till hans familj från hela världen.

Mises.se: Det låter verkligen hemskt! Varför tror du att det finns ett sådant motstånd mot hemundervisning i Sverige?
AN: Jag har pratat med många människor om det där. Jag tror att det i slutänden handlar om den underliggande, accepterade, filosofin som genomsyrar hela det svenska samhället.

I Sverige har staten åtagit sig rollen som traditionellt sett har spelats av familjer, och detta gäller även för utbildning. Landet har en lång tradition av okontrollerad statsmakt ända tillbaka till de kungar som ursprungligen etablerade statliga skolor för att skapa lydiga undersåtar. Olyckligtvis genomsyrar dessa idéer fortfarande samhället – förmodligen till stor del på grund av de statliga skolorna själva.

Att ha statliga skolor var en av Karl Marx tio punkter i det Kommunistiska Manifestet – och det finns en väldigt bra orsak till att de med makt vill utbilda de framtida generationerna. Stalin och Lenin förstod detta väl, och även Mao. Och Hitler, som var den senaste ledaren i Europa som försökta förbjuda hemundervisning, förstod det också. Om staten kan forma barns sinnen kan de få dem att tro på precis vad som helst och det är en väldigt läskig tanke.

Mises.se: Det har sagts att statens makt ligger i tre saker; pengar, vapen och utbildning, håller du med?
AN: Absolut. Det är därför centralbanken har ett valutamonopol, och varför staten, speciellt i Sverige, gör anspråk på ett virtuellt monopol på vapen och utbildning. I ett verkligt fritt samhälle skulle inte pengar baseras på statliga dekret – de skulle skapas av marknaden. Utbildning skulle vara mångfaldig för att passa allas behov. Och rätten att inneha vapen och att försvara sig själv skulle aldrig inskränkas. Statens monopol på våld, som ett exempel, tillåter att den ständigt växer. Eftersom endast poliser är lagligt tillåtna att skydda individer och egendom betyder mer brott i Sverige bara att en större stat krävs, i alla fall tänker de flesta människorna så. Det är inte så det borde vara, och när du tittar på det objektivt, tror jag att det är tydligt att denna politik har misslyckats. Men det är så det fungerar.

Mises.se: Som amerikan, vad är dina tankar om Free State Project? Och har du några tankar om Patri Friedmans “Seasteading Institute”?
AN: Jag var en tidig supporter av Free State Project, och det verkar fortfarande vara en bra idé. New Hampshire är en fantastisk delstat. Deras registreringsskyltar lyder “Live free or die”, så det är naturligt ett bra val av plats – för att inte nämna att de har en liten population och ett disproportionellt inflytande i valet av presidentkandidater. Jag har fortfarande några tvivel, men jag hoppas att tiden kommer att visa att jag har fel. Vem vet, om det verkar som att det funkar kanske jag flyttar dit någon dag.

Beträffande Seastading Institute så gillar jag idén. Men jag skulle vilja se det prövas först. Jag tror att det skulle kunna fungera logistiskt, men stater runt om i världen kommer nog inte bli så glada att deras undersåtar flyr till friheten. Men jag tycker att folk borde hålla ögonen öppna. Man vet aldrig vad som kan hända. Nya gränsområden behövs i allra högsta grad i dagens statskramande värld.

Mises.se: Som en avslutning, skulle du kunna ge oss dina tankar på frihetens framtid och hur vi tar oss dit?
AN: Det är en lång väg att vandra, så mycket är säkert. Gällande hur vi ska ta oss dit finns det många olika sätt. Ett av de viktigaste sätten tror jag är den typen av arbete som ni vid Mises-institutet gör – utbildning. Ett fritt samhälle skulle snabbt kollapsa till tyranni om folket förblev outbildade. Så för det första måste massan utbildas. Det i sig kommer att vara en väldigt lång process. Men från den ljusa sidan har vi återigen sanningen på vår sida.

För det andra tror jag att alla som tror på frihet måste göra det till sitt personliga ansvar att engagera sig. Donera pengar till organisationer som jobbar för frihet. Spendera tid i att utbilda dig själv och sprid det du lär dig. Och kanske viktigast av allt: hjälp dina medmänniskor. Objektivister hävdar att välgörenhet är dåligt, men jag tycker att det är löjeväckande. Vi måste, var och en av oss, göra det till vårt personliga mål att hjälpa de som är i nöd – och inte bara anta att staten ska ta hand om det.

Till sist tror jag att vi måste återgå till de objektiva moraliska värderingar som en gång i tiden var den västerländska civilisationens ryggrad. Jag tycker att folk borde leva på ett moraliskt sätt, efter bästa förmåga, och vara exempel för andra att följa. Många libertarianer håller inte med mig här, men jag tror att vi måste förkasta moralisk relativism, dekadens och spirituell urholkning. Ingen är perfekt, och kommer aldrig att bli det heller – särskilt inte jag! – men vi kan alla göra vårt bästa.

Friheten kommer inte att komma enkelt, men det är värt att kämpa för, och jag tror att vi i det långa loppet kommer att vinna. Baserat på mina åratal av studier verkar det för mig som att världen är nära att ge sig in i en potentiellt mörk historieperiod. Mäktiga krafter kämpar efter att skaffa sig total kontroll – en världsregering, en världsvaluta, global militär, global utbildning – förklädda som ekologism, ekonomisk nödvändighet, social rättvisa, och alla andra ursäkter de kan tänkas komma på. Vi måste vara beredda att stå upp för sanningen även om och när det blir svårare att göra det. Men återigen, om goda människor står fast kommer friheten i slutändan att triumfera.

Kommentera på bloggen.