Att programmera barns hjärnor

Vetenskapens värld har nyligen sänt en programserie i tre delar om den experimentella psykologins historia. I del 3 av 18: In i vårt psyke, del 3 av 3 ber programledaren om psykiatrikern Professor Mikael Landéns synpunkter på det som har avhandlats i serien.

Tidigare i serien har man skurit bort en bit av hjärnan på folk för att studera förändringar i beteende. Andra exempel är när man hjärntvättar en tjej med elchocker och narkos för att föräldrarna vill att hon ska glömma sin pojkvän eller när man försöker lära en frisk pojke på 8 månader att känna rädsla. Många av scenerna berörde mig djupt och lämnar nog ingen oberörd även om jag sedan tidigare kände till flera exempel på bisarra experiment.

Professor Landén reagerar med bestörtning på det han ser och menar att detta måste ha varit kontroversiellt även på sin tid och utförts av galenpannor. Programledaren ställer sedan en intressant fråga:

Vad gör vi för experiment idag som vi kommer att få skämmas för om 50 år?

Professor Landén replikerar direkt:

Vi har ju i Sverige en väl utvecklad organisation för att programmera barns hjärnor som sker i stor skala och det kallar vi ju dagis och skola och där sker sådana experiment i stor skala hela tiden och det kallas då för pedagogik.

Fantastiskt att höra att en välutbildad professor tar bladet ifrån munnen och beskriver vad statlig utbildning handlar om, d.v.s. att programmera barn till det som även kallas socialistisk hjärntvätt. Denna metod är välkänd och har visat sig vara mycket effektiv. Kontroll över utbildningsväsendet är en viktig komponent för att staten ska kunna ha fortsatt kontroll utan att bli ifrågasatt och behöva ta till våld hela tiden för att kuva folket.

Vidare på samma ämne säger Professor Landén:

Det kan ju ha jättepositiva konsekvenser, det kan ju vara så att vi bli mer fria i våra könsroller om vi nu pratar om de här genusdagis. Det kan också bli så att vi blir mer osäkra, vem vet. Men det är ett gigantiskt experiment som sker.

Att barn som är ett år gamla sätts i dagis är till och börja med inte sunt. Barn behöver vara nära sina föräldrar extra mycket de första åren i sitt liv. Att lämna bort små barn till att uppfostras av främlingar och att ibland tillbringa mer tid på förskolan än föräldrarna på jobbet är ett smutsigt Myrdalskt arv som borde förpassas till historien. När vi vidare utökar experimentet till genusdagis blir omfattningen och konsekvenserna än mer otäcka.

Även när vi ser till de medicinska skälen så anser Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska institutet och överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, att barn inte ska börja på förskolan före tre års ålder.

Om det nu inte är psykologiskt och medicinskt motiverat varför sker detta dagligen? Skälen idag är desamma som när Alva och Gunnar Myrdal engagerade sig i barnuppfostran. Barn ska lämnas till utbildade pedagoger som på ett bättre sätt än föräldrarna kan stimulera och fostra de små. För närvarande utreds möjligheterna att göra förskolan obligatorisk ifrån tre års ålder. Allt för att säkra att en korrekt programmering av blivande statskramare görs i tidig ålder.

Stora ansträngningar görs för att föräldrar ändå ska känna sig bekväma med detta upplägg. Det konstrueras argument som t.ex. ”På förskolan får barn lära sig att vara sociala och umgås”. Detta är ett bra exempel på argument som konstrueras av statskramare och håller så låg intellektuell nivå att det knappt är lönt att bemöta. Dagis är ett nytt fenomen som endast har existerat de senaste 60 åren, innan dess så satt inte barn isolerade ifrån varandra i sina hem, jag lovar de träffade andra barn då också.

Avslutningsvis är det uppenbart att när en pedagog ska ge kärlek, uppmärksamhet och utbildning till ibland över 10 förskolebarn så går det aldrig att jämföra med en kärleksfull mors uppmärksamhet hela dagen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *