En konferens vid Mont Pelerin

[Följande text är ett utdrag ur Mises: The Last Knight of Liberalism, kapitlet “The birth of a movement”, s. 864 – 872]

Exakt ett år efter bildandet av Foundation for Economic Education i New York, skapades en annan organisation vars syfte var att skapa ett forum för utbyte och utveckling av idéer från ett klassiskt liberalt perspektiv. Till skillnad från FEE hade denna organisation inte ett permanent högkvarter; den var tänkt som ett sällskap för akademiska forskare, och den bestod i huvudsak av årliga möten, som på senare tid har skett i olika städer över hela världen. Viktigast var dock att detta sällskap grundades i en anda av nyliberalism, och ända sedan dess har nyliberala akademiker, politiker och journalister representerat merparten av dess medlemmar.[1]

Sällskapet var en fortsättning på Lippmann Colloquium 1938, som Louis Rougier hade organiserat i Paris. Denna gång föll initiativet helt naturligt i händerna på Hayek, som var välkänd på båda sidor av Atlanten – på grund av framgångarna med “Vägen till träldom” men också för att han var bland de första västerländska intellektuella som förnyade kontakterna med sina kontinentala motparter efter kriget.[2] Ur dessa möten växte sakta tanken på en klassiskt liberal förening fram. Hayek diskuterade garanterat frågan när han mötte Mises i Mexiko, i slutet av juli 1946, men vid den tidpunkten fanns ännu inte några konkreta planer.

Från Mexiko City flög han till Oslo, där Trygve Hoff organiserade ett förberedande möte för att diskutera ganska vaga planer för inrättandet av en nyliberal sammanslutning av europeiska intellektuella.

Läs hela artikeln, av Jörg Guido Hülsmann

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

2 kommentarer till ”En konferens vid Mont Pelerin

  • Hej, har ni läst Hülsmanns bok? Mises verkar vara intressant som person. Har läst ett par av hans böcker, och han skriver med en väldig passion, och jag kan tänka mig att han hade en utstrålning som ändå gav honom en viss auktoritet i de mer frihetliga kretsarna.

  • Om du inte har läst boken Johannes så kan jag verkligen rekommendera den. Förutom att vara en heltäckande biografi så går Hülsmann även igenom nästan samtliga Mises verk och vad som avhandlas där. Boken innehåller även en del roliga anekdoter. Researchen bakom boken är omfattande och allt är komplett med källförteckningar som innefattar alltifrån intervjuer till brevväxling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *