Stagnerande socialist-Sverige

Sverige blomstrar. Åtminstone i jämförelse med andra länder har Sverige presterat ganska bra under den finansiella krisen. Vissa människor, som Paul Krugman, tycks tro att det var de omfattande räddningsaktionerna och nationaliseringen av privata företag i början av 1990-talet som ”räddade” Sverige från marknadens påtvingande katastrof. Även om det är sant att en bank förstatligades och att miljarder pumpades in i ekonomin för att ”rädda” den övervärderade svenska kronan redan 1992, misslyckades detta försök till en enorm kostnad för svenska skattebetalare.

Vad som följde efter en kort period av fullständigt kaos medan centralbanken höjde räntorna till 500 procent (ja, 500 procent) var en valuta i fritt fall. Uppenbarligen kunde inte det ytligt höga värdet ”försvaras” mot marknadens mycket mer korrekta värdering, trots statens mycket allvarliga försök. Politisk panik utbröt, vilket snabbt följdes av den realiserade nödvändigheten att få de offentliga finanserna under kontroll.

Som jag diskuterar i mer detalj i Back on the Road to Serfdom (red. Tom Woods) har den svenska staten – oavsett regerande parti – sedan dess genomgående haft balanserade budgetar och betalat av statsskulden. I själva verket har statsskulden sedan 1992 gått från cirka 80 procent till mindre än 40 procent av BNP enligt en färsk rapport från Svenska Riksgälden. Och detta inkluderar de antirecessionsåtgärder som vidtogs under 2009.

Detta är knappast vad Krugman och andra menar när de förespråkar att USA ska efterlikna den framgångsrika väg som svenskarna tagit. Snarare vägrar de envist att se någonting annat än de uppenbarligen misslyckade åtgärder som vidtogs strax före Sverige tvingades in på vägen till återhämtning.

Läs hela artikeln, av Per Bylund

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

4 kommentarer till ”Stagnerande socialist-Sverige

  • Kan ni skriva någon artikel om hur elmarknaden fungerar? För det vore ganska trevligt såhär i vintertiden då alla snackar om marknadens misslyckanden.

    Med vänliga hälsningar
    Sebastian L

  • ”… visar att det inte förekommit något jobbskapande alls i den privata sektorn från 1950 till 2005…”

    Gissningsvis har detta ett samband med att skatt på arbete (källskatt) infördes 1947 och kom i någorlunda allmän tillämpning i början på 1950-talet. På 50-talet fanns det så gott som alltid jobb. I varje fall för en frisk tonåring. Var en inte anställd tills vidare, så fanns det så gott som alltid jobb i kön vid hamnen tidigt på morgonen – vid flyttningsbyrån eller som diskare på restaurangen. Alla pengarna fick en i brunt kuvert på kvällen – för att sedan deklarera ”på heder och samvete” året efter.

  • Ännu en fråga; Skulle ni kunna skriva en artikel om hur fackets makt regleras, och övriga arbetsmarknadslagar som ställer till det? Det brukar klagas mycket över dessa när man diskuterar företagande, men det är så svårt att få lättöverskådlig information om allt ibland. Detta är så klart inget krav från min sida, men ett förslag.

    Med vänliga hälsningar
    Sebastian Lundh

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *