Mer om anarkokapitalism

Ekberg valde att abrupt avsluta vår förra diskussion om ankap och har sedan dess anklagat mig för än det ena, än det andra, samt invigt OS i Glåpord. Utöver det har han dock valt att skriva en ny och civiliserad kritik av ankap som delvis baseras på mina svar, vilket är glädjande att se. Vore det inte för hans ilskna smädelser skulle jag ha tackat honom för den annars ärliga och trevliga tonen som hans texter har. Men jag avstår från det nu.

Precis som förra gången finns det mycket att invända mot i hans nya text, så i hopp om att vi kan fortsätta vår diskussion tar jag och svarar på den också. För enkelhetens skull avstår jag dock från att översätta hans text den här gången.

Retaliatory Force vs Defensive Force

Now, before I present ancap, as I understand it(from what the people at mises.se and others have said), I will begin by defining two important concepts.

Defensive force is in direct protection of life and property. I e, someone tries to kill you and you shoot him in self-defense.

It is limited in both time and in scope.

First, it’s only applicable in direct connection with a crime being done. It extends a bit both before and after the(potential) crime. If you shoot someone who is aiming a gun at you or someone else it is defensive force. If you shoot someone who has just shot someone it is defensive force. Restraining the criminal and keeping him prisoner, executing him after the threat has been averted or taking his property is not. The exact time is dependent on the situation.

Second, it’s limited to preventing a crime from being committed or after the fact, from preventing the criminal to get away. The use of force has to be proportional to the situation. If someone slaps your face, you do not have the right to kill them. Only if there is a serious threat to your life you may use deadly force without overstepping the boundaries of defensive force.

Retributive force is always used after the fact that a crime has been committed. Police coming to a criminal’s house and arresting him is retributive force. Sentencing him to fines, imprisonment, reparations or death(though I personally object to the death sentence in all but the most extreme cases, ie for mass murderers, dictators etc, where there is proven beyond the point of any possible doubt that the person is guilty.) is retributive force.

The key difference between the two concepts is that defensive force is the direct defense of life and property while retributive force is the protection of rights. After a crime has been committed, the crime can’t be undone, but justice can still be served by seeing to that the person who initiated force is forced to pay for his crimes.

Important to note is that the banning of either of these is the banning of rights from society.

Banning defensive force is destroying the right to life due to making it impossible in certain situations to act to survive. It is disarming the victims and giving in to evil.

Pacifists and people supporting gun controls are both people who do this. In their abhorrence of violence they forget the important part, the right of every man to his own life.

Banning the retributive use of force is banning the rights from society all together and saying that one can’t go after criminals, as this would violate their rights. This is a complete annihilation of all that rights entail and a banning of rights from context i e separating morality from reality.

Har inga direkta invändningar mot ovanstående.

One Version of Anarcho-Capitalism

I will now try to present ancap as my critics have presented it, to the best of my knowledge. If you still find faults, then please write the down and send me them or link me to a simple, concrete presentation of the basics of such a society.

The basis of the system is that defense/insurance companies serve as the defenders of life and property. These companies are contracted by people to protect them from harm and to pay out insurance, should they fail at their task.

If a crime has been committed and the perpetrator isn’t caught in direct connection with the crime the involved company makes an investigation and if successful in identifying the person they ask him to pay reparations. If he does not, he will be blacklisted by the company who will share the information with all companies it can, so that the criminal is in fact ostracized from society as no one will want to deal with a criminal.

There seems to be a bit of confusion on the subject of whether retributive force is actually ”forbidden” or if it’s just to ”unpractical” in a society of this kind.

Now what is wrong so far? First of all, what part of this couldn’t be done in a night watchmen state? Every part of this could be done if one wanted to. There is no need to involve the police as long as one doesn’t use retributive force.

Would contacting the police and asking them to apprehend a criminal be a violation of anyone’s rights then? No, not if one has a rational grasp of what rights are and what they entail(I’ll go trough this in the next part of the article).

First of all, committing a crime is declaring that you don’t want to deal with men consensually and should be dealt with as such. Second being interrogated isn’t a violation of rights, and if you’re not a suspect or are cleared of suspicion and the interrogation led to you losing income, you should be re-compensated for it(I don’t know what other Objectivists think on this point but it makes sense to me, if any of my Objectivist friends disagree, please tell me where I made a mistake in my thinking).

So if there is no use of retaliatory force, there is no conflict of interest between the state and the ancap society. If there is, then we’re back at my other article where they compete with the use of force.

Visst kan man ha en sorts ankap-marknad inom en nattväktarstat (så länge staten inte tar ut skatt),  men då blir ju den oundvikliga frågan vad man ska ha staten till? Som jag påpekade tidigare blir det omöjligt för en frivilligt finansierad stat att överleva, eftersom den kommer bli utkonkurrerad av skyddsbolagen. Har den inte en massa pengar så kan den inte finansiera en stor armé/poliskår, och då har den inte heller någon makt över samhället och skyddsbolagen. Med andra ord måste den tvinga till sig pengar för att bevara sitt monopol, eftersom monopol inte kan upprätthållas på frivillig basis (då är det ju trots allt inte ett riktigt monopol). Men om den då tar ut skatt så kommer den driva undan de nödvändiga privata investeringarna på skyddsmarknaden, eftersom folk i allmänhet förlitar sig på det statliga skyddet som de redan tvingas betala för via skattesedeln (på samma sätt som med den svenska sjukvården idag). Resultatet av det blir alltså högre brottslighet, dvs. sämre skydd av rättigheter, eftersom staten inte är lika effektiv som de privata aktörerna.

Med andra ord: nattväktarstaten måste tillåta ”ankap” inom dess territorium för att kunna hålla nere brottsligheten. Men då kan den inte ta ut skatt, vilket betyder att den inte kommer kunna överleva. Om den istället tar ut skatt så försvinner den privata skyddsmarknaden, vilket leder till avsevärt högre brottslighet/rättighetskränkningar. Då måste man istället försöka lösa den mer än 100 år gamla och omöjliga gåtan om hur man gör statliga monopol effektiva.

The Absolutism of Property Rights

Now, some ancaps will disagree with me on the non-violative nature of police work. Why? Because they view property rights as the absolute foundation of society and the only real right in existence.

This however ignores the root of property rights, which is the right to one’s own life. It also ignores the fact that rights are contextual. While rights are absolute(or well universal) in the sense that everyone human being has rights, everywhere and at all time, it ignores the fact why rights exist.

I’ll first let Ayn Rand define the concept of right:

”A “right” is a moral principle defining and sanctioning a man’s freedom of action in a social context.” – (”Man’s Rights”, ”The Virtue of Selfishness”, 93)

The key word here is social. There is no need to talk about rights without interactions between men. To put it in other words: rights are only applicable in a social context.

The purpose of rights is to enable men to live together as traders, exchanging value for value instead of taking it by force. To ensure an orderly society. The root of man’s rights is his need to think to work, produce and otherwise act to sustain his own life. Force negates the ability to act on one’s own mind and it’s initiation has to be banned from human interaction if men are to live.

Whether rights exists written into law or not has no effect on their existence. Rights are a need dictated by man’s, metaphysically given, nature.

Now, where does all this fit in with the ancap argument? It does because(most) ancaps ignores all this. Property rights are seen as absolute in a totalitarian way. As I’ve pointed out, by committing a crime, you waiver your rights in relation to the crime you have committed. You have to ”pay” for your crime until you can ”reclaim” your rights.

This is what enables the police to hunt down a criminal. because you have no right to protect him from justice.

As an example. Say that the police follow a criminal to a house. They knock on the door and the owner opens. He says he won’t allow the police in to arrest the man.

What is wrong here? The wrong is that the right to property doesn’t allow you to prevent justice from being done. You have no right to protect a criminal. If you do, then you are a criminal too.

Ancaps may say that in such a case the man will be blacklisted as well, but that doesn’t change anything. There are no rights being violated breaking in to the home of someone who harbors a criminal as both people are now involved in the crime. Saying something else is sanctioning crime.

This is a clear example of the rationalism of ancap. The concept of a right is taken as ”mystic” revelation, without context or roots. It’s used as a floating abstraction divorced from the actual purpose and meaning of rights and therefore, from reality.

If that wasn’t enough some ancaps say that the right of property implies the right to do whatever you want on your property. Say a man walks down the road that you own, according to these people you have all the right in the world to shoot him or to kidnap him and torture him or whatever else you wish to do. They defend it with that aside from actually using that right for protecting your property in a proper way, it would be so impractical that no one would do it.

Now as I’ve explained, rights have a real life purpose. They aren’t some command from above with no relation to the lives of men. Their purpose is to make a society, where it is possible for men to live as such, possible. That is, rights are practical. There can’t be a right that is not practical. And as the right to murder anyone on your property is everything but practical, there can be no such right.

This isn’t only rationalism, but pure, unadulterated subjectivism. It’s whim-worship transforming rights into a tool for people to use as they wish with no limitations.

But rights are limited.They extend only to the rights of other people and if you decide to use force, you have to be able to justify objectively, that it was needed for you to act so, for the purpose of protecting your life and property.

Ekberg börjar här med att påpeka att rättigheter bara är applicerbara på sociala relationer människor emellan. Utan en social kontext blir det omöjligt att prata om rättigheter. Detta är helt och fullt sant, och Ekberg hetsade upp sig förut över att äganderätten är absolut i ett ankap-samhälle. Jag påpekade dock för honom att inget skyddsbolag i världen skulle tillåta sina kunder att göra vad de vill på och med sin egendom. Gör man det ändå begår man ett kontraktsbrott mot sitt skyddsbolag, vilket kränker äganderätten. Med andra ord: i den sociala kontexten blir den absoluta äganderätten något helt annat än vad Ekberg försöker få den att framstå som. Han svarade dock att detta inte spelade någon roll, men nu menar han (igen) att det faktiskt spelar roll (ja att det rent av är vitalt). Då kan vi också konstatera att absolut äganderätt på intet sätt är något ondskefullt, eftersom den praktiska tillämpningen av denna rättighet leder till ett samhälle (ankap) där man alltså inte får gör vad man vill.

Eller för att förtydliga ytterligare: absolut äganderätt leder till ankap, som leder till skyddsbolag, som leder till regler för vad man inte får göra på och med sin egendom. Det vill säga: den ofrånkomliga, logiska, praktiska konsekvensen av att tillämpa absolut äganderätt blir att man inte har rätt att skjuta folk som beträder ens mark, såsom jag påpekade redan första gången denna fråga diskuterades.

Därefter tar Ekberg upp huruvida man kommer kunna tvinga folk att sona för sina brott inom ramen för absolut äganderätt. Han använder som exempel att man inte kommer kunna gripa brottslingar om de inte släpper in en på deras mark. Men som jag också har påpekat tidigare är brottslingens eget skyddsbolag väldigt intresserade av att reda ut alla brottsanklagelser mot deras kunder. Detta innebär i sin tur att deras skyddskontrakt alltid kommer innehålla en klausul som säger att kunden måste samarbeta med skyddsbolaget om denne blir anklagad för ett brott. Om kunden vägrar kommer hans eget skyddsbolag knacka på hos honom och säga ”Hej, du har brutit mot vårat kontrakt, och därför ska du följa med oss till domstolen”, vilket de förstås har all möjlighet och all rätt att göra (eftersom kontraktsbrott bryter mot äganderätten). Bara för att offrets skyddsbolag inte kommer gå hem till brottslingen betyder det inte att ingen kommer göra det. Skyddsbolag fungerar som sagt inte som staten – viktigt att komma ihåg.

Om brottslingen istället hinner fly undan sitt eget skyddsbolag blir han som sagt svartlistad istället, vilket gör att han oundvikligen kommer omhändertas av någon annan, eftersom han förr eller senare kommer beträda någon mark där han är svartlistad (all mark skyddas av skyddsbolag, och samtliga skyddsbolag vill svartlista alla brottslingar).

Rationalism-anklagelserna blir därmed också grundlösa, eftersom de utgår ifrån felaktiga antaganden.

The Problems of a State

Now, many of the arguments raised are not specifically pro-anarchism, but rather anti-state. Questions like how should one ensure that the state doesn’t grow beyond it’s limits, how one should decide how laws should be made and implemented, how many police there should be and so on.

First of all, these are good questions and there are no easy answers. Just because a free society is achieved doesn’t mean that one can stop worrying. There will still exist the need to defend freedom and there will still be a lot of things to do for philosophers and politicians. But none of these things in themselves invalidate the existence of the state. there is no other way to protect rights than by retributive force and the use of force can’t be left to everyone to use, lest society disintegrates into mob rule and lynch law.

Nothing in life comes automatic and no society will ever be perfect in every way. there will always be room for improvement and revision. Also new technology lead to new questions. As an example see the discussions about file-sharing.

Furthermore, anarchism wouldn’t solve any of the problems. Not even the number of policemen, as in this version of ancap, there wouldn’t be any policemen in that respect. There would be security guards, something that is already legal in most places, and which absolutely would be legal in a fully free society. And there would be nothing guaranteeing a stateless society to transform into a state once more. After all, that is how states evolved in the first place.

As a last comment I want to make clear one thing. I’m not a supporter of unrestricted majority rule, that is democracy. Politicians shouldn’t be allowed to make laws that restrict the rights to life, liberty, property and the pursuit of happiness. The state should be financed voluntarily and not by taxation. Voting should be restricted to electing officials and deciding policies for the police, the courts and the military. I’m a supporter of a constitutional republic based on the recognition and protection of individual rights not of glorified mob rule.

På sätt och vis ogiltikförklaras faktiskt statens existens av dess praktiska brister. Eftersom det är ekonomiskt omöjligt för ett statligt monopol att vara effektivt så kan det inte heller upprätthålla invånarnas rättigheter på ett ordentligt sätt. Därmed blir inte nattväktarstaten någon som helst garanti för rättigheter och rättvisa, vilket sägs vara dess enda funktion. Samtidigt kan man alltså konstatera att privata skyddsbolag är oerhört mycket effektivare, eftersom de drivs av samma incitament som alla andra privata företag: att producera en tjänst till bästa möjliga kvalité och lägsta möjliga pris. Därmed blir staten ogiltigförklarad, eftersom den inte kan göra det den säger sig göra, och eftersom det finns ett alternativ som utför samma uppgift mycket bättre.

Att ”poliserna” i ett ankap-samhälle är vakter istället för poliser är semantik. Det viktiga är vad resultatet blir, inte vilken titel de har.

Stater kom ursprungligen till genom att despoter sade sig vara utvalda av valfri gud att leda ett visst folkslag. Folk trodde förstås på det, eftersom de själva var blint religiösa, och eftersom despoterna alltid köpte upp en massa präster för att backa upp deras maktanspråk. Sedan gick tiden och vissa despoter ersattes så småningom av parlament och politiker istället. Dessa påstår sig inte vara utvalda av gud, men hävdar istället att de är absolut nödvändiga för samhällets välbefinnande, vilket de sedan tvingar alla nyfödda barn att lära sig i den statliga skolan. Den moderna tidens religion, med andra ord.

Har man däremot infört ett ankap-samhälle så blir det praktiskt taget omöjligt för något skyddsbolag att förvandlas till en stat. De kan trots allt inte säga åt sina kunder att de är utvalda av gud att härska över alla, eftersom inte ens dagens religiösa människor skulle köpa detta. De kan inte heller kriga mot sina konkurrenter, eftersom de skulle gå i konkurs (som vi har konstaterat tidigare). Det enda sättet är därmed att få kunderna att frivilligt ge bolaget massor av pengar så att de kan ta över de andra bolagen, och det skulle ju ingen kund gå med på.

Sedermera blir det alltid konstigt att använda risken för staternas återkomst som ett argument mot anarkism. Det är ju trots allt mindre risk att stater existerar om man avskaffar dem.

Gällande frivilligt finansierade stater med stränga konstitutioner hänvisar jag till det jag skrivit ovan och tidigare om huruvida de kan överleva eller ej. Men borde man inte då välkomna sådana stater, om de ändå kommer tyna bort? Jo visst, om det inte vore för att alla stater har en otäck tendens att vilja överleva till varje pris. En ”skattlös” stat kommer tveklöst välja beskattning framför att låta sig utkonkurreras av privata skyddsbolag. Annars hade jag välkomnat Ekbergs minarkiststat med öppna armar.

77 kommentarer till ”Mer om anarkokapitalism

  • Jag undrar spontant hur man överklagar en svartlistning. Försäkrar man sej mot svartlistning, så om man blir svartlistad hos sitt försäkringsbolag (vilket medför att ingen annan vill ha med en att göra heller), går man då till sitt svartlistningsförsäkringsbolag och så får de avgöra om det var en korrekt bedömning? Kan det beslutet i sin tur överklagas någonstans? Vad gör man om man blir orättvist svartlistad och blir utsatt för ett brott? Tough luck?

    Hur länge sitter en svartlistning kvar, är det beroende på brottets karaktär och grovhet eller är det livstids svartlistning som gäller? Om det är det senare fallet som gäller borde det ju starta försäkringsbolag som accepterar max en svartlistning, mot något högre premie. Och om man blir svartlistad där också så borde det finnas företag som accepterar max 2 svartlistningar, mot ännu högre premie. Eller? Kan företag som accepterar en svartlistad individ samarbeta med ett företag som inte gör det?

    Kan man mörda någon, vägra samarbeta med sitt och offrets säkerhetsbolag, bli svartlistad och bara betala en högre premie till ett annat bolag?

    Oj vad mycket frågor det blev…

  • Calle:

    Kan nog lova att man blir mer än svartlistad om man mördar någon och sen vägrar samarbeta med både sitt eget och offrets säkerhetsbolag. Förr i tiden hette det att man blev laglös, tillslut får förövaren ett pris på sitt huvud och sen får den handlingen i sig bedömas av förövarens anhöriga eller berörda. Det enda jag kan säga är att antalet kriminella kommer att minska generellt pga av statens inbördes motsättningar gällande moral och principer som bara föder kriminalitet och dekadens.

    Monopol minskar utbud och kvalité; hur det ökade utbudet och kvalitén kommer yttra sig är spännande att tänka på och innehåller säkert många av dom funderingar du hade.

  • Calle:

    Det enda och enklaste sättet att bli av med en svartlistning är ju att helt enkelt gå med på att infinna sig i domstolen. I stort sett det enda sättet man kan bli svartlistad på är ju att man vägrar samarbeta med sitt eget skyddsbolag i samband med ett åtal. Är man då oskyldig så har man ju inget att förlora på rättegången, eftersom ens eget bolag inte kommer försöka sätta dit en tills det att domen fallit, och bolaget måste ju också förse en med en advokat. Är man oskyldig vill de ju även behålla en som kund framöver.
    Man måste med andra ord vara extremt dumdristig för att bli oskyldigt svartlistad.

    Svartlistningen kommer ju bli väldigt kortlivad, eftersom det inte dröjer länge innan man blir gripen av någon (just eftersom det är praktiskt taget omöjligt att hålla sig borta från markområden som man är efterlyst på).

    När det gäller skyddsbolag som specialiserar sig på svartlistade personer så finns det framförallt två faktorer som skulle göra detta ohållbart. Dels skulle det vara en extremt riskabel affärsmodell, eftersom man inte kan lita på att de svartlistade (kriminella) kunderna kommer betala sin skyddspremie och hålla sig undan från brott framöver. Därmed skulle sådana skyddsbolag gå i konkurs tämligen omgående pga. av alla kostnader.
    Det andra problemet är att även om man skaffar sig ett nytt skyddsbolag så är man ju fortfarande svartlistad i praktiskt taget hela samhället, vilket gör att man fortfarande inte kan skaffa bankkonto, mobil, bostad eller jobb, eller ens förflytta sig på större vägar och torg, eftersom man är efterlyst överallt.
    Så för att besvara din fråga: i praktiken blir det omöjligt att mörda någon, bli svartlistad och sedan bara skaffa ett nytt skyddsbolag.

    Hör gärna av dig om det är något mer du undrar över.

  • Hej Markus,

    Jag har lite jag undrar över.

    Hur många skyddsbolag och markområden pratar vi om i t.ex. Stockholm eller Sverige?

    Är det ett per rum, lägenhet, hus, kvarter, stadsdel, kommun, län, land? Ska man kunna ha olika regler i olika trappuppgångar osv?

    Binds markområden till avtal eller kan avtal ensidigt sägas upp av nya ägare?

    Om du äger mark äger du då också och bestämmer över luftrummet ovanför? Hur högt i så fall? Kan jag ha synpunkter på satelliter eller flygplan i bana över min egendom?

    Vem ska bestämma över frekvensbanden i etern? Sätter jag upp en radaranläggning i närheten och på samma frekvens som din lokala tvsändare kanske problemet inses?

    Om du äger vattenområden äger du då det som är under dessa? Om du gör det hur är det då t.ex. med olja och gas som sträcker sig över områden stora som länder? Om du inte gör det vem äger då dessa tillgångar?

    Äger du fisken i sjön och villebråden på land?

    Ska man kunna hyra ut rätten till rätten/makten om man har mer markområden än man orkar förvalta?

    Vilken rätt gäller vid dödsfall före skifte av egendomen?

    Vad händer om det inte finns arvingar?

    Hur ska informationen skötas vad gäller de regler som gäller? Måste man sätta upp en skylt vid varje gräns (vägg?), ska det skötas elektroniskt eller är det olika regler som gäller vid varje markområde även för detta?

    Vem ska ha rätten att besluta vilka grundrättigheter som gäller? Hur ska dessa garanteras?

    Hur ska man kunna lösa gemensamma angelägenheter t.ex, snöröjning om jag bor i ett hus och äger en snöskoter och faktiskt föredrar att snöröjningen inte sköts överhuvudtaget till skillnad från mina grannar?

    Hur gör vi med större angelägenheter som t.ex. vattnet i Mälaren eller luften vi andas? Om jag äger första kilometern av Nilen ska jag då få leda om den utan att Egyptiernas skyddsbolag har nåt att säga till om?

    Om iden att ”makt” och ”rätt” ska definieras och fördelas utifrån ägande av ”markområden” vad ska då hända med de som ej äger mark? Är dessa rättslösa?

    Vem är den egentliga ägaren av de markområden som diskuteras? Ska de gemensamt ägda idag delas upp mellan innevånarna enligt samma modell som de statliga bolagen i Ryssland delades upp eller ska marken återbördas till ättlingarna från de kungar som erövrade dem och sedan vart bestulna på dem av staten eller? Vad gäller markområden utan ägare? Vem ska få sälja dessa och vem ska få köpa? Hur ska förfarandet överhuvudtaget gå till?

    Om ägande av mark är makt/rätt vad är det då som hindrar någon rik person från att köpa ett markområde som helt omgärdar någon annans och på så sätt göra marken värdelös för alla andra än han själv? Jag kan alltså bara genom att hävda min rätt till min egendom förstöra för någon annan.

    Om mitt skyddsbolag kallas US Armed Forces och någon annan anlitat farsor på stan vem tror du då får rätt i en tvist? Spelar styrka ingen roll så gör pengar det för om jag har gjort fel på ett markområde och vet att jag kommer att bli ”fälld” för mitt brott, vad är det då som hindrar mig från att köpa upp marken ifråga och ändra reglerna så att jag är oskyldig och min antagonist plötsligt skyldig till något lämpligt övertramp?

    Jag är ganska säker på att det blir svårt för oss att komma överens om det mesta och jag vet att detta inte blir lättare om man blandar in 6.000.000.000 människors åsikter till i ekvationen. Mycket av det som besluts rör dock alla och hur i hela friden ska vi kunna enas om allt?

    Jag har mycket jag undrar över men främst står nog frågan, tror du ärligt på det du skriver själv?

    Systemet med stater är inte perfekt det är jag den första att erkänna men det löser fler problem än det ger upphov till, enligt mig alltså det diametralt motsatta till anarkokapitalism.

    Ser som vanligt fram emot kommentarer från var och en utom Grussner som jag återigen ödmjukt ber respektera min önskan om att få bli lämnad ifred, tack.

  • De som undrar över hur Ankap skulle kunna fungera i praktiken kan börja med att läsa artikeln ”The Not So Wild Wild West” av Terry Anderson och P.J. Hill. Man hittar den lätt på google. Det är en mycket bra introduktion till själva idén och hur den omsatts till verklighet. För mer djupgående analys av hur ett samhälle som grundar sig på privat egendom skulle fungera så rekommenderar jag valda delar ur ”Democracy – The God that Failed”.

    Finns förstås en uppsjö andra böcker också, men framför allt ”Democracy” har en mycket detaljerad genomgång hur privat rätt skulle skapas av privata aktörer.

    I sådana här diskussioner är det vanligt att någon frågar exakt hur det och det där skulle fungera. Det är i och för sig förståeligt, men missar helt poängen. Det är ingen som vet exakt hur det skulle gå till i ett givet samhälle i en given region, eftersom det är omöjligt att göra det. Om det fanns någon som visste skulle han ju bli diktator. Poängen med att låta människor vara fria är just att de då själva kan komma fram till den modell som fungerar bäst för dem. Ingen enskild person kan veta vad som är bäst för alla andra, även om politiker och byråkrater försöker påstå att de gör det.

    De problem som verkar olösliga för ett fritt samhälle är exakt samma problem som staten ställs inför. Tvärtemot den allmänna uppfattningen är det faktiskt svårare för staten att lösa dessa problem än för ett fritt samhälle. Ta frågan om polisväsendet. Det verkar enkelt och logiskt att staten sköter det, men så fort man överlåtit det till staten uppstår frågan:

    Hur mycket polisväsende behövs? Hur många poliser, hurdan utrustning ska de ha, hur ofta ska de patrullera, ska de gå på gatan eller åka runt i bil, vilka brott ska prioriteras etc. Det är fullständigt omöjligt för en byråkrat att avgöra detta, eftersom han inte får någon egentlig feedback. Orsaken till att så många tror att staten är lösningen på problemet är att de helt enkelt inte förstår eller tänker på magnituden av problemet.

    Vi tror att det fungerar, men enligt vilka mått? På basis av vad kan någon påstå att vi har ett fungerande polis- och rättsväsende i Norden till exempel? Brottslighet, till och med grov sådan, existerar. Även organiserad brottslighet. Varje år lämnas en stor mängd brott ouppklarade och även i de fall brotten klarnas upp blir offren nästan helt utan ersättning. Så på basis av vad kan någon påstå att dagens system fungerar?

    Går man från Norden till USA blir allting etter värre. Där finns ett otal polisiära myndigheter som i många fall mer liknar paramilitära förband än poliser. Kränkningar av medborgarnas rättigheter har institutionaliserats, det är en del av polisens standardprocedur. Ändå är det just den typ av brottslighet som bekämpas mest som frodas mest: knarkhandeln. På basis av vad kan någon påstå att den offentliga sektorn i USA klarar av att sköta polisväsendet?

    Debatter som den här blir av förståeliga skäl ensidig just pga att statens förespråkar utgår från att dagens system fungerar. För att få till stånd något annat än pajkastning skulle jag vara mycket intresserad av att höra statsförespråkarna argumentera för sin sak. De kan börja med att svara på min fråga:

    På basis av vad och enligt vilka mått och definitioner har staten i USA, Sverige, Finland eller annorstädes klarat av uppgiften att förse medborgarna med ett fungerande rättsväsende? Det vore mycket intressant att höra Ekbergs svar på den frågan. Han nämner den ovan, men lämnar den obesvarad.

  • Punkten, skälet till att frågor av typen du tar upp beror nog på anarko-kapitalismens problem att sälja sig själv. Murray Rothbard skrev i sin bok ”For a new liberty” en tankegång att all skoförsäljning var statlig och någon då förespråkar en privatisering av densamma. Vilka frågor skulle denna anarkist ställas inför? tT.ex. hur många skofabriker kommer det att finnas?, hur många olika modeller och färger, hur många affärer och var kommer dessa att finnas?, hur ska dom fattiga få råd med skor? osv.

    Principen om ”homesteading”, nyttjande, och äganderätt besvarar nog det flesta frågeställningar du tog upp. Hur löses dessa frågor i dagsläget? Är det bra lösningar?

    ”Vem ska ha rätten att besluta vilka grundrättigheter som gäller? Hur ska dessa garanteras?” Det är en intressant fråga du tar upp. Riksdagen kan genom ett klubbslag ta ifrån mig precis vilka rättigheter som helst, om de kan ta ifrån mig vad som helst anser jag mig inte ha några rättigheter. Regimen har nyligen tagit ifrån mig rätten att ha min kommunikation privat (FRA, IPRED och SWIFT lagarna), jag har inte ens rätt att behålla det jag arbetar ihop utan en stor del av detta skall konfiskeras och noga granskas, om någon annan än staten gör detta kallas det beskyddarverksamhet, terrorism eller maffiaverksamhet.

  • Punkten:

    Du kan lika gärna skriva ner alla problemställningar som finns i hela världen och hävda samma poäng att staten är ett nödvändigt ont som ”löser” dessa ”olösliga” problem.

    Staten har under 1900-talet gått från grandiosa samhällsbygganden och visioner till pragmatism och status quo till idag; en alarmerande dystopisk retorik som är ledarnas sista desperata livboj för dagens system.

    Staten är ett skämt nu för tiden och att du inte skrattar åt den är bara en tidsfråga Punkten.

  • Som sagt måste man frångå utgångspunkten att staten har löst alla de problem som verkar olösliga i ett fritt samhälle, eller åtminstone utförligt förklara, belägga och argumentera för påståendet att staten har löst dem.

    Man kan säga att staten är EN lösning, men därifrån är det ganska lång till en FUNGERANDE och BRA lösning.

    Anarko-kapitalister har tämligen utförligt förklarat sin ståndpunkt i diverse böcker och artiklar. Det är hög tid för statsanhängarna att ge åtminstone något argument för varför staten är bra och/eller nödvändig.

  • Patrik:

    Jag håller med dig om att anarkokapitalismen verkar ha svårt att sälja sig själv och hävdar att det beror på att man inte har trovärdiga svar på de frågor som ställs. Uttalanden i stil med anarkokapitalism är bra för att dagens system är dåligt biter liksom inte speciellt bra.

    Homesteading var ett mycket bra tillvägagångssätt så länge det fanns ”fri” mark att tillgå men så är ju knappast fallet längre och därför kan det knappast besvara en enda av mina frågeställningar ovan. Ska man försöka sig på att använda 1800-tals lösningar på dagens problem bör man åtminstone försöka anpassa dem till de förutsättningar vi ser idag.

    Jonas:
    Jag skrattar lika mycket åt staten som anarkokapitalism, åtminstone så länge ni inte svarar på frågorna ovan.

  • Punkten:

    Vad kommer du göra med våra svar på dom frågorna? Kommer du anse att dom är värdiga att mätas mot en centralplanerares och sen ”rösta” på oss eller? Du missar poängen om du vill ha svar på en massa samhällsbyggande.

  • När det kommer till lagar räcker gyllene regeln och inget statsskick krävs för det.

    Jag tror på principen att leda genom exempel; det är därför en stat alltid är en dålig ”ledare” och skapar dom problemen den säger sig förhindra.

  • Jag kommer naturligtvis att begrunda de svar jag eventuellt får och sedan antingen hålla med eller argumentera mot.

    Vad är poängen menar du? Förespråkar man en alternativ teori om samhällsbyggande måste man väl kunna svara på några fundamentala frågor, eller?

    De frågor jag ställde var enkla nog, vill du att jag ger exempel på svar så att du får början eller tänker du ge upp före du ens försökt?

  • Dina frågor var ju givetvis ställda för att provocera mer än att söka kunskap; det va nästan retoriska frågor i den mening att det är klassiska problem som bara kan lösas, om än hjälpligt, med en stat.

    Att dessa problem kan lösas bättre av ett samhälle utan ett monopol på lagar, våld och välgörenhet är poängen.

  • Hur menar du nu när du först säger att mina ”klassiska problem” bara kan lösas med en stat och i nästa stycke hävdar att de löses bättre med ditt system utan stat.

    Det framgår i alla fall tydligt av dina svar varför anarkokapitalism är svårsålt.

  • Dom va retoriska för att det va klassisk problematik statskramare pekar på när dom ursäktar en stat.

    Jag säger att mindre stat är mindre kriminalitet och mindre kriminalitet ger ett högre välstånd.

    Att staten är kriminell är det svårsålda konceptet.

  • Jag konstaterar att du antingen inte kan eller vill svara på mina frågor.

    Gott så, jag väntar på att få höra vad Markus har att säga.

  • Tycker det är ganska oartigt att ställa 20-30 frågor på en gång men det är väl bara som jag uppfattade det 😉 Du får nog nöja dig med boktipsen tidigare i tråden annars svarar jag gärna på en direkt frågeställning.

  • Jag menade inte vara oförskämd och uppfattades det så ber jag om ursäkt..

    Säg hur många frågor du anser vara artigt att ställa så ska jag plocka ut detta antal åt dig.

  • Vem är den egentliga ägaren av de markområden som diskuteras? Ska de gemensamt ägda idag delas upp mellan innevånarna enligt samma modell som de statliga bolagen i Ryssland delades upp eller ska marken återbördas till ättlingarna från de kungar som erövrade dem och sedan vart bestulna på dem av staten eller? Vad gäller markområden utan ägare? Vem ska få sälja dessa och vem ska få köpa? Hur ska förfarandet överhuvudtaget gå till?

  • Ursäkta.
    Jag såg det som en fråga med förtydliganden men låt mig försöka igen.

    Hur och mellan vem ska du dela upp den gemensamma egendomen när du avskaffar staten?

  • Tack, för förtydligandet.

    Jag kan tyvärr inte svara på det utan att spekulera eftersom du sätter mig i en maktposition, beslutsfattande roll, i ett kriminellt spel jag inte vill delta i. Hur delar man upp stöldgods rättvist när man inte ens har ett offer, anklagad och har en neutral domare?

    Rent spekulativt tror jag att det som staten är kommer att gå upp i rök på samma sätt som dom alltid har gjort; några tidiga vinnare på likvidationen och några tidiga förlorare men i långa loppet blir alla vinnare om staten minskar eller upphör helt.

  • Dock är det positivt att du väljer ut en fråga som handlar om övergången till anarki när du fick välja. Felet du gör är ju att du ställer frågan politiskt.

  • Jag kan inte se hur det skulle vara dumt att fråga någon som vill avskaffa staten hur han tänker sig att det ska genomföras men det resonemanget kan du säkert utveckla..

    Jag vet att det finns intelligenta skribenter på den här sidan som kan ta upp diskussionen och tror inte heller att jag behöver vänta speciellt länge.

  • Förutom de skäl jag angav förra gången, vilka på inga punkter har ursäktats eller förklarats, så har jag helt enkelt inget intresse av att diskutera ankap. Det finns så mycket annat jag hellre skriver om. Ekonomiska felslut t ex.

    Sen så ser jag inte heller någon anledning att besvara den här artikeln av den enkla anledningen att den inte tillför något nytt. Det är bara upprepande av samma kritik som dök upp tidigare, blandat med lite angrepp på halmgubbar. USAs konstitution var på inget sätt heltäckande och den hade inte tillräckligt att stå på filosofiskt heller. Ett fullständigt försvar för kapitalismen formulerades först under andra halvan av 1900-talet av en viss Ayn Rand. Att jämföra dagens blandekonomi och rättsväsende med en nattväktarstat är under all kritik. Inte ens andra anarkister jag diskuterat med har sjunkit så lågt.

    Jag har sagt mitt och har någon något intresse av att debattera vidare och faktiskt komma med nya argument och vinklingar så är de fullt välkomna att kontakta mig på facebook( http://www.facebook.com/martin.ekberg ).

    Annars tackar jag för mig och önskar er en god kväll.

  • Punkten:

    Det var inte så du ställde frågan; att du väntar på svar från Markus är lustigt eftersom du implicerade att han ljög efter din retoriska uppställning av en massa frågeställningar. När jag ifrågasatte dina intentioner backade du och ställde en fråga som visade sig vara av den natur att du ville ha ett politiskt svar.

  • Du frågade en anarkist vad han skulle göra med dom ”allmänna medlen” om han fick bestämma och hur det skulle se ut under hans regim.

  • Allt du behöver göra är att inrätta en anarkokapitalistisk ”stat”, söka medborgarskap där och sedan avsäga dig det medborgarskap du nu inte gillar.

  • Det glädjer mig. då är det bara din egen offermentalitet; att staten har en skuld till dig som du behöver överväga innan du frågar anarkister om svar. Ett sista hinder till att tänka lite klarare.

  • Jag ser samhället som en klubb jag är medlem i där staten endast är en vald styrelse och har inga som helst planer på att lämna den, således har jag heller ingen offermentalitet att överväga innan jag ber anarkister om svar vad i hela friden nu det betyder.

    Vår definition gällande klartänkthet skiljer sig uppenbarligen.

  • Våra definitioner gällande mycket skiljer sig.

    Eftersom du inte har ett ärligt uppsåt i dina frågeställningar, utan har endast sökt att provocera är det viktiga att belysa dina värderingar som ligger till grund för provokationerna du i sin tur säkert upplever med anarki.

  • Du kan omöjligt ha en korrekt uppfattning om mitt uppsåt.

    Mina frågor är adekvata och ärligt ställda och du misstar nog provokation med frustration över att inte kunna erbjuda trovärdiga svar.

    Börja svara istället för att slingra dig.

  • När du ställde en fråga tillslut efter att ha inlett med en drös frågeställningar och ifrågasatt om Markus själv trodde på det han skrev blev den:

    ”Hur och mellan vem ska du dela upp den gemensamma egendomen när du avskaffar staten?”

    En politisk fråga till en makthavare.

    Dina inlägg har endast varit lustigheter och provokativa i sin natur under tiden du har besökt denna sajt. Därav min åsikt att du inte har ärligt uppsåt när du frågar anarkister om svar som du tycktes göra inledningsvis i massor i den här tråden.

  • Argumenterar man för att avskaffa staten får man nog räkna med en fråga eller två.

    Att bemöta dessa med att de är oartiga, provokativa och dumma säger nog allt om de eventuella argument man kan tänkas ha.

    Menar du att det är politiker som ska ta de viktigaste besluten vid genomförandet av anarkokapitalismen? Det är väl nästan lika genomtänkt som ditt tidigare resonemang om mina klassiska problems lösningsar.

  • Det borde väl vara tämligen uppenbart att det är omöjligt att på något meningsfullt sätt redogöra för hela den argumentation som utvecklats till förmån för anarkokapitalism på en kommentartråd?

    Om man faktiskt är intresserad av ämnet finns det en rad böcker man kan läsa som mycket utförligt och systematiskt går igenom frågan. Man kan börja med Terry Andersons och P.J. Hills artikel.

    Sedan kan man läsa Hoppes ”Democracy The God That Failed”. Den är bara 292 sidor lång.

    Om man verkligen vill djupdyka i ämnet så kan man läsa ”For a New Liberty” av Murray Rothbard, mannen som myntade uttrycket. Den finns gratis som ljudbok och pdf på mises.org.

    För den som faktiskt är intresserad finns alltså en mängd material tillgängligt helt gratis. Tyvärr verkar det som att vissa här på tråden inte har det minsta intresse av något annat än att skylta med sin barnsliga tjurskallighet.

  • Punkten:
    I spekulationssyfte så kanske ett tillvägagångssätt kan vara att omvandla staten till ett bolag där alla i samhället blir delägare. Sedan kommer man med sin aktierätt kunna rösta fram ledare som sedan agerar för att maximera aktieägarnas intressen.

    En del kommer att välja att sälja aktierna, bolaget kommer att sälja ut tillgångar osv då de inser att man är ”spread thin” osv.

    Bara en möjlig lösning av många. Frågan är dock vem som vill vara aktieägare i ett bolag med så otroligt mycket skulder och så lite kompetens och tillgångar i en fri marknad.

    Ättlingar = Om de kan bevisa att de ägde marken och att de inte erhöll den genom stöld / förtryck så är det lämpligt att de återfår den. Däremot bör de ersätta nuvarande innehavare för eventuell förädling som har skett på området.

    Markområden utan ägare = Finns det sådana?

  • Samuel:

    Tack för ditt svar.
    Är inte alla redan delägare i det ”bolag” du skissar upp där de också röstar fram de ledare de vill ha?

    Låt oss säga att vi gör som du säger vad händer när du sålt dina aktier? Lever du kvar njuter du ju fortfarande av det som vi andra vill ha t.ex. försvar och motorvägar finansierade via skatten? Vill du inte betala skatt får du väl betala avgift och det är väl de återstående aktionärerna som bestämmer den så tror du att den blir billigare?

    Ättlingar, jag (och de flesta andra) kan spåra delar av mina förfäder både på fars och mors sida 1200 år tillbaks i tiden vet du hur många fastighetsaffärer det blir att reda upp? Varför ska jag betala för eventuell förädling på min mark som jag inte beställt?

    Markområden utan ägare = (läs privata ägare) alltså staten, det var lite otydligt, sorry.

    Sant är att några kanske inte vill vara med i det nya aktiebolaget men jag väljer det 100ggr av 100 om alternativet är vad som skisseras här. Vill du avskaffa staten är det enkelt, det enda du behöver göra är att övertala tillräckligt många att det är en bra ide och sedan bara göra det. Problemet med det är ju att man måste svara trovärdigt på de frågor som ställs och jag uppskattar att du försöker göra det även om jag inte är riktigt övertygad om dina argument än.

  • Punktens syfte är att få anarkister att säga hur dom ska driva staten; dvs tex fördelningspolitik gällande gemensamma tillgångar vid en ”likvidation” av staten.

    Eftersom punkten gillar centralplanering och staten (njuter av tex försvaret och vägnätet) så var syftet inte för att lära sig något själv utan för att sätta upp en fälla.

    Alla ekonomiska verksamheter inom staten går generellt back; annars hade staten varit självförsörjande. Därför lämnar jag gärna över staten till Punkten att leka med i fred. Tillför man ekonomisk nytta kan man vända sig till kunder och företag. Är man en tjuv får man leta offer och använda våld.

    Punkten:

    Du har helt rätt gällande när en stat inte kommer existera lägre och hur ”enkelt” det är; dvs när en kritisk massa inte köper skiten längre.

  • Nej mitt syfte är att först försöka förstå hur denna sidas bersökare (Grussner exkluderat) anser att staten ska likvideras och sedan hur vardagliga frågor likt de jag radade upp i mitt första inlägg praktiskt ska kunna hanteras.

    Försök förklara vad du menar istället för att återkommande försöka definiera mina ”syften” vika du ju uppenbart inte heller vet något om.

  • Staten kommer att likvideras men inte av anarkister, hur det sker är omöjligt att säga. Hur anarkism fungerar är en annan fråga men den ställde du inte bortsett från när du radade upp ett antal frågor inledningsvis i tråden med slutklämmen att du ifrågasatte om Markus trodde själv på det han skrev. Kändes oartigt och inte informationssökande; det backade du från med en ursäkt.

    Ditt syfte med att besöka den här sajten blev ytterligare ifrågasatt när du sen valde ut en fråga och det visade sig bli en politisk fråga till en anarkist. Jag tolkade det dock som positivt att du undvek att diskutera en anarkistisk värld utan istället övergången till en sådan fast skälet till det var tyvärr inte positivt utan visade sig vara en simpel fälla från din sida.

  • Ekberg:

    Jag är också intresserad av att diskutera ekonomiska felslut, ex. hur statliga monopol kan vara effektiva.

    Skälet till att jag upprepar min kritik är för att det inte har getts några svar på den. Det har påståtts att den/jag är dålig, ond, låg och en väldig massa annat, men det kan tyvärr inte klassas som argument.

    Och om man inte är intresserad av att diskutera ankap borde man inte heller skriva artiklar om det från första början, kan tyckas…

    Punkten:

    ”Hej Markus,”

    Hej Punkten!

    ”Hur många skyddsbolag och markområden pratar vi om i t.ex. Stockholm eller Sverige?

    Är det ett per rum, lägenhet, hus, kvarter, stadsdel, kommun, län, land? Ska man kunna ha olika regler i olika trappuppgångar osv?”

    Hur många mobiltelefontillverkare kommer det finnas om 10 år? Hur många klädaffärer ska finnas i Linköping? Hur många bilfabriker kommer varje län ha?

    När vi frågar minarkister hur många poliser som ska finnas så vill vi inte veta en siffra, just eftersom detta är omöjligt för en person eller myndighet eller stat att svara på (vilket är hela poängen). Vi vet också att minarkisterna vet att det är på det viset inom alla andra områden av ekonomin, men att de inte har tänkt på att detsamma även gäller för beskydd (alternativt har de valt att ignorera det). Just därför är det en väldigt effektiv retorisk fråga att ställa. Klurigt va?

    ”Samma” sak gäller alltså antalet skyddsbolag och markområden.

    ”Binds markområden till avtal eller kan avtal ensidigt sägas upp av nya ägare?”

    Beror ju på avtalets utformning.

    ”Om du äger mark äger du då också och bestämmer över luftrummet ovanför? Hur högt i så fall? Kan jag ha synpunkter på satelliter eller flygplan i bana över min egendom?”

    Block har skrivit en massa om detta. Se tex. denna bok: http://mises.org/books/roads_web.pdf

    ”Vem ska bestämma över frekvensbanden i etern? Sätter jag upp en radaranläggning i närheten och på samma frekvens som din lokala tvsändare kanske problemet inses?”

    Rothbard tar upp det i For A New Liberty: http://mises.org/rothbard/newlibertywhole.asp – ”Freedom of Radio and Television”

    ”Om du äger vattenområden äger du då det som är under dessa? Om du gör det hur är det då t.ex. med olja och gas som sträcker sig över områden stora som länder? Om du inte gör det vem äger då dessa tillgångar?

    Äger du fisken i sjön och villebråden på land?”

    Se följande text av Block: http://mises.org/journals/scholar/waterprivate.pdf

    ”Ska man kunna hyra ut rätten till rätten/makten om man har mer markområden än man orkar förvalta?”

    Vilken rätt gäller vid dödsfall före skifte av egendomen?

    Vad händer om det inte finns arvingar?”

    Beror på skyddsbolagets policy.

    ”Hur ska informationen skötas vad gäller de regler som gäller? Måste man sätta upp en skylt vid varje gräns (vägg?), ska det skötas elektroniskt eller är det olika regler som gäller vid varje markområde även för detta?”

    Varierar sannolikt.

    ”Vem ska ha rätten att besluta vilka grundrättigheter som gäller? Hur ska dessa garanteras?”

    Skyddsbolagen och kunderna bestämmer detta. Rättigheterna ”garanteras” genom att skyddsbolagen kommer behöva betala ersättning och riskerar tappa kunder om de gör ett dåligt jobb.

    ”Hur ska man kunna lösa gemensamma angelägenheter t.ex, snöröjning om jag bor i ett hus och äger en snöskoter och faktiskt föredrar att snöröjningen inte sköts överhuvudtaget till skillnad från mina grannar?”

    Det får du nog ta upp med det företag som äger/förvaltar ditt bostadsområde, eller bostadsföreningen.

    ”Hur gör vi med större angelägenheter som t.ex. vattnet i Mälaren eller luften vi andas? Om jag äger första kilometern av Nilen ska jag då få leda om den utan att Egyptiernas skyddsbolag har nåt att säga till om?”

    Beror sannolikt på vilka avtal du har med den/de som äger resten av Nilen, och vad ditt skyddsbolag säger.

    ”Om iden att ”makt” och ”rätt” ska definieras och fördelas utifrån ägande av ”markområden” vad ska då hända med de som ej äger mark? Är dessa rättslösa?”

    Näe, de anlitar ett skyddsbolag som bara förser dem med juridiska tjänster. Det fysiska skyddet sköts av de som äger marken som de vistas på vid varje givet tillfälle.

    ”Vem är den egentliga ägaren av de markområden som diskuteras? Ska de gemensamt ägda idag delas upp mellan innevånarna enligt samma modell som de statliga bolagen i Ryssland delades upp eller ska marken återbördas till ättlingarna från de kungar som erövrade dem och sedan vart bestulna på dem av staten eller? Vad gäller markområden utan ägare? Vem ska få sälja dessa och vem ska få köpa? Hur ska förfarandet överhuvudtaget gå till?”

    Beror ju på hur staten avvecklas.

    ”Om ägande av mark är makt/rätt vad är det då som hindrar någon rik person från att köpa ett markområde som helt omgärdar någon annans och på så sätt göra marken värdelös för alla andra än han själv? Jag kan alltså bara genom att hävda min rätt till min egendom förstöra för någon annan.”

    Se Block, kapitel 14: http://mises.org/books/roads_web.pdf

    ”Om mitt skyddsbolag kallas US Armed Forces och någon annan anlitat farsor på stan vem tror du då får rätt i en tvist? Spelar styrka ingen roll så gör pengar det för om jag har gjort fel på ett markområde och vet att jag kommer att bli ”fälld” för mitt brott, vad är det då som hindrar mig från att köpa upp marken ifråga och ändra reglerna så att jag är oskyldig och min antagonist plötsligt skyldig till något lämpligt övertramp?”

    Man brukar inte kunna tillämpa ny lagstiftning retroaktivt. Skyddsbolagen lär nog också svartlista dig om du tar för vana att sätta dit alla personer som du begår brott mot.

    ”Jag är ganska säker på att det blir svårt för oss att komma överens om det mesta och jag vet att detta inte blir lättare om man blandar in 6.000.000.000 människors åsikter till i ekvationen. Mycket av det som besluts rör dock alla och hur i hela friden ska vi kunna enas om allt?”

    Jag ser inte riktigt vad det är som skulle röra alla, men poängen med privat äganderätt är att man undviker många av de konfilkter som uppstår med gemensamt ägande, dvs. ”tragedy of the commons”.

    ”Jag har mycket jag undrar över men främst står nog frågan, tror du ärligt på det du skriver själv?”

    Nej, det här är bara ett stort practical joke.

  • Markus:

    Tack för svaren, det var vänligt av dig att ta dig tid. Jag ska läsa igenom länkarna du skickade och återkommer om eventuella förtydliganden.

    Ber om ursäkt för det där sista vilket snarast ska ses som en ganska barnslig och i förskott uttagen reaktion på vad jag väntade mig (och även fick) före ditt inlägg kom. MItt misstag.

  • Punkten:

    Ouch 🙂 Ursäkter är väl bra och det har du många av men se till att uppföra dig istället. Jag kommer va lika tråkig varje gång.

  • Jonas:
    Du är inte tråkig långt ifrån, enda orsaken att denna diskussion varat så här pass länge är att du roat mig storeligen med dina infantila inlägg.

    Tack för det 🙂

  • Jag trodde du tyckte det var tråkigt att inte få svar på din fråga från mig men jag blir också glad av att leka tittut med dig 🙂

  • Jag ville ha ett svar av Markus och det fick jag så jag är nöjd. Vad du var ute efter är inte lika lätt att inse.

  • Få dig att inse att du ska ha en ödmjukare inställning till folk du ställer frågor till om du verkligen vill lära dig någonting sedan att du inte kan fråga en anarkist om hur den skulle göra om den satt på tronen och rättade till alla oförrätter du eller någon annan anser måste redas ut innan anarkisten ”kan” avskaffa staten. Det va som jag sa tidigare; ett knep från dig bara eller ren ignorans inför konceptet anarkism.

  • Jag trodde det var en anarkist man skulle fråga om man ville veta hur världsalltet skulle fungera utan stat, tokigt tänkt tydligen.

    Snällt av dig dock att försöka lära mig ödmjukhet, jag lovar öva tills jag är lika duktig som dig i just den grenen 🙂

  • Ja du säger att du trodde det och det är tokigt tänkt i så fall av dig ja. Särskilt tokigt att du undvek att läsa mitt senaste svar. Undvek jag att svara på hur världsalltet skulle fungera utan stat, ursäkta att jag missade den frågan 🙂

    Att be dig visa ödmjukhet är inte att lära dig om ödmjukhet, jag tänkte tipsa dig om du ville gå från att roa dig själv endast med mina infantila svar till att lära dig också. Då har du flera skäl att besöka sajten.

  • Nej kan jag inte få bli en svartlistad person av dig istället som Kaj? Nöjet är nog mest mitt faktiskt 🙂

  • Kaj får sträcka på sig iaf 🙂 Ok jag får vänta vidare på argument från dig gällande någon form av försvar av vad det nu är du står för och dina hemliga kriterier för att ignorera inlägg på ett forum.

  • Vad är ditt problem?

    Jag bad Markus om ett svar och du gav dig in i leken som någon slags skolgårdsbuse.

    Jag bad dig om ett svar och det kunde/ville du inte ge.

    Nu beter du dig som en stalker utan att ha något vettigt att komma med. Det enda du kanske åstadkommer med detta är att mitt och Markus meningsutbyte inte blir av, vari ligger vinsten för dig i detta?. Du torde bli en väldigt dålig anarkist med ditt uppenbart bristande sinne för folkvett.

    Vill du inte diskutera med mig så kanske det enklaste sättet är att sluta skriva inlägg som respons till mina, jag trodde detta var uppenbart men du verkar ha lika svårt som Kaj att ta till dig skriven text.

  • Punkten:

    Så nu är det mobbing det är frågan om? 🙂 Leken blev allvar.

    Svar har du redan fått både från mig och givetvis av Markus. Låt mig bära korset nu för att du inte tog till dig Markus svar eller förmår besvara honom för att du är så ”upprörd”.

    Anledningen att jag bemöter dig är att du befinner dig på ett forum, det är ditt problem inte mitt. Jag tänker inte acceptera din frivilliga svartlistning, nej.

  • Jag håller på att ta till mig Markus svar och förbehåller mig rätten att ta den tid i anspråk jag behöver. Länkarna han skickade var 862 sidor så det tar lite tid att sortera ut det relevanta.

    Kanske du skulle göra detsamma?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *