Hur du blev en slav

Detta är berättelsen om hur du blev slav; hur det blev så, och hur du äntligen kan bli fri.

I likhet med alla djur vill människor dominera sin omgivning och utnyttja tillgångarna i den. Till en början jagade och fiskade vi mest och levde av naturen — men sedan hände något magiskt och fruktansvärt med våra hjärnor. Vi blev, som den enda arten i djurriket,rädda för döden och för framtida förluster. Och detta var starten på en stor tragedi, och en än större möjlighet. Du behöver förstå att när vi blev rädda för döden, för skador, och för att bli fängslade, då blev vi kontrollerbara — och dyrbara — på ett sätt ingen annan tillgång någonsin kan bli.

Den största tillgång någon människa kan kontrollera är inte naturresurser, eller verktyg, eller djur, eller land – utan andra människor.

Du kan skrämma ett djur, eftersom djur är rädda för smärta i nuet, men du kan inte skrämma ett djur med förlusten av frihet, eller med tortyr eller fångenskap i framtiden, eftersom djur har väldigt liten förståelse för morgondagen. Du kan inte hota en ko med tortyr eller ett får med döden. Du kan inte svinga ditt svärd mot ett träd och skrika åt det att producera mer frukt, eller hålla en brinnande fackla mot en åker och begära mer vete. Du kan inte få fler ägg genom att hota en höna — men du kan få en människa att ge dig sina ägg genom att hota honom.

Detta hållande av mänskligt boskap har varit den mest lönsamma, och mest destruktiva, affären genom historien och det är nu den når sitt destruktiva klimax.

Det mänskliga samhället kan inte rationellt förstås förrän det ses för vad det är: en samling jordbruk där mänskliga boskapsbönder äger mänskligt boskap.

Vissa människor blir förvirrade eftersom stater tillhandahåller sjukvård, vatten, utbildning och vägar, och föreställer sig därmed att detta görs av välvilja. Ingenting kan vara längre från verkligheten. Bönder tillhandahåller sjukvård, bevattning och utbildning för sin boskap.

Andra människor blir förvirrade eftersom vi tillåts ha vissa friheter, och tror därmed att vår stat skyddar våra friheter. Men bönder planterar sina grödor med ett visst avstånd från varandra för att öka sin avkastning — och kommer att tillåta att vissa djur har större stall eller hagar om det betyder att de producerar mer kött och mjölk.

I ditt land, på din skattefarm, tillåter din husbonde dig vissa frihetsgrader, inte för att han bryr sig om dina friheter, utan för att han vill öka sin vinst.

Börjar du se hur buren du föddes i är konstruerad?

Hållandet av mänskligt boskap har genomgått fyra faser. Den första fasen, i det gamla Egypten, bestod av direkt och brutalt mänskligt tvång. Människornas kroppar kontrollerades, men den kreativa produktiviteten från det mänskliga sinnet förblev utom räckhåll för piskan, brännmärkningen och bojorna. Slavar var bedrövligt icke-produktiva, och det krävdes enorma resurser för att kontrollera dem.

Den andra fasen var den romerska modellen, där slavar tilläts visst utrymme för frihet, uppfinningsrikedom och kreativitet, vilket höjde deras produktivitet. Detta ökade välståndet i Rom, och därmed skatteinkomsterna i den romerska staten – och med detta ökade välstånd blev Rom ett imperium som förstörde de ekonomiska friheterna som gödde dess makt, och kollapsade.

Jag är säker på att detta inte förefaller helt obekant.

Efter Roms kollaps införde den feodala modellen begreppet om boskapsägande och beskattning. Istället för att bli ägd direkt, odlade bönderna mark som de kunde behålla så länge de betalade de lokala krigsherrarna. Denna modell gick under på grund av den ständiga uppdelningen av produktiv mark, och förstördes under enclosure-rörelsen, när marken konsoliderades och hundratusentals bönder sparkades ut ifrån sina arvegods, eftersom nya jordbruksmetoder gjort större gårdar mer produktiva med färre folk.

Den ökade produktiviteten i slutet av medeltiden skapade det överskott av mat som krävdes för utbyggnaden av städer, som i sin tur gav upphov till den moderna demokratiska modellen av mänsklig ägande.

Eftersom fördrivna bönder svämmade in till städerna, blev ett enormt lager av billigt humankapital tillgängligt för de nya industrialisterna – och den härskande klassen av mänskliga boskapsbönder insåg snabbt att de kunde tjäna mer pengar genom att låta sin boskap välja sina egna yrken.

Enligt den demokratiska modellen har direkt slavägande ersatts av maffiamodellen. Maffian äger sällan företag direkt, utan skickar kriminella en gång i månaden för att stjäla från verksamhetens ”ägare.”

Du tillåts nu välja ditt eget yrke, vilket ökar din produktivitet – och därmed de skatter du kan betala till dina herrar.

Dina få friheter bevaras eftersom de är lönsamma för din ägare.

Den stora utmaningen för den demokratiska modellen är att ökningar av välstånd och frihet hotar boskapsbönderna. De härskande klasserna tjänar ursprungligen på en relativt fri marknad för kapital och arbete, men då deras boskap blir mer vana vid sina friheter och växande välstånd, börjar de ifrågasätta varför de behöver härskare överhuvudtaget.

Nåväl. Ingen sa någonsin att det mänskliga jordbruket var enkelt.

Att hålla den beskattningsbara boskapen i härskarklassernas säkra förvar är en process i tre faser.

Den första är att indoktrinera de unga genom statlig ”utbildning”. Allt eftersom välståndet i de demokratiska länderna växte blev de statliga skolorna allmänt påtvingade för att kontrollera boskapens tankar och själar.

Den andra är att vända medborgarna mot varandra genom att skapa beroende boskap. Det är mycket svårt att styra människor direkt genom våld – och där det kan uppnås, förblir det förlamande icke-produktivt, som i Nordkorea. Människan förökar sig inte bra och producerar inte effektivt i direkt fångenskap.

Om människor tror att de är fria kommer de att producera mycket mer för sina bönder. Det bästa sättet att upprätthålla denna illusion av frihet är att ge en del av boskapen anställning hos bonden. De kor som blivit beroende av den befintliga hierarkin kommer då att attackera en annan ko om hon påpekar våldet, hyckleriet och omoralen i att äga människor.

Frihet är slaveri och slaveri är frihet.

Om du kan få korna att attackera varandra när någon påpekar den verkliga naturen av deras situation behöver du inte spendera lika mycket tid som när du kontrollerar dem direkt.

De kor som blir beroende av husbondens stulna generositet kommer våldsamt att motsätta sig varje ifrågasättande av dygden i att äga människor — och de intellektuella och konstnärliga klasserna, alltid och för evigt beroende av bonden – kommer att säga till alla som kräver frihet från att bli ägd: ”Du kommer att skada dina med-kor.”

Boskapen hålls innesluten genom att flytta det moraliska ansvaret för det våldsamma systemets destruktivitet till de som kräver verklig frihet.

Den tredje fasen är att uppfinna ett ständigt yttre hot, så att den rädda boskapen håller sig fast vid husböndernas ”beskydd”.

Detta system för mänskligt jordbruk närmar sig nu sitt slut. Den fruktansvärda tragedin i det moderna amerikanska systemet har ägt rum inte trots, utan på grund av, tidigare ekonomiska friheter. Den massiva ökning av det amerikanska välståndet under hela 1800-talet var resultatet av ekonomisk frihet – och det var denna mycket stora ökning i välstånd som gav näring åt statens storlek och makt.

När boskapen blir exponentiellt mer produktiv, får du en motsvarande ökning av antalet bönder och av de som är beroende av dem. Tillväxten av staten är alltid i proportion till föregående ekonomiska friheter. Ekonomiska friheter skapar välstånd och rikedom lockar fler tjuvar och politiska parasiter, vars girighet då förstör de ekonomiska friheterna. Med andra ord sprider frihet statens cancer.

Staten som startar som den minsta kommer alltid att bli den största. Det är därför det inte kan finnas något livskraftigt och hållbart alternativ till ett verkligt fritt och fredligt samhälle. Ett samhälle utan politiska ledare, utan ett ägande av människor, utan våldet i beskattning och statsdyrkan.

Att vara helt fri är både mycket enkelt och mycket svårt. Vi undviker det fruktansvärda i vårt slaveri eftersom det är smärtsamt att titta direkt på det. Vi dansar omkring i våldet av vårt döende system eftersom vi är rädda för attacker ifrån vår ”medboskap”.

Men vi kan bara hållas i de burar vi vägrar att se.

Vakna!

Att se bondgården är att lämna den.

Artikeln har översatts av Joakim Fagerström

En video av artikeln kan hittas här.

Se också Freedomain Radio.

Kommentera på bloggen