Ett debattinlägg om anarkokapitalism

Martin Ekberg skrev nyligen en artikel där han kritiserade anarkokapitalism ur ett objektivistiskt perspektiv.

Hans argument är väldigt vanliga bland personer som inte är bekanta med anarkokapitalism, och vi bestämde oss därför att ta tillfället i akt att bemöta dessa här. Ekbergs artikel var ursprungligen skriven på engelska, och vi har därför översatt den till svenska och citerat den i vårt svar.

Läs hela artikeln

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

13 kommentarer till ”Ett debattinlägg om anarkokapitalism

  • Den gode herr Ekberg borde kanske läsa ”Democracy – The God that Failed” av Hans-Hermann Hoppe. Då skulle han kanske förstå anarko-kapitalism litet bättre. Vill han ha en utförligare förklaring så kan han läsa ”For a New Liberty” av Murray Rothbard.

    Få saker stör mig så mycket som männskor som uttalar sig om saker de inte har den mest grundläggade kunskap om och därmed inte överhuvudtaget förstår. Om man är nyfiken eller till och med skeptisk ska man fråga någon som vet, inte skämma ut sig själv offentligt genom att basunera ut sin egen okunskap.

  • Håller fortfarande på att läsa igenom texten ordentligt. I synnerhet översättningen av min text. Mestadels har jag bara hittat mindre ”fel” som i de allra flesta fall är något av en smakfråga.

    Dock har jag uppmärksammat herr Kämpe, som kontaktade mig via facebook för att kontrollera lite fakta om min eventuella position som ordförande för Ung Pirat Stockholm(vilket tidigare stod i texten och som inte längre stämmer, jag var mycket riktigt det en gång i tiden, men har sedan ett år tillbaka inte varit det och sedan ett drygt halvår tillbaka inte ens varit medlem i Piratpartiet eller Ung Pirat, ej heller stött dem.) samt att be mig korrekturläsa översättningen, om att det i texten har översatts ”retributive use of force” med ”försvarsvåld”. Förutom att vara ett direkt översättningsfel transformerar det stycket till ett rent ”straw man” argument, vilket jag inte kan stå för.

    Som allmän kommentar till författaren till artikeln bör jag påpeka att jag mycket riktigt motsätter mig fullständig, oreglerad demokrati och istället förespråkar en starkt, konstitutionellt begränsad republik, där staten oavsett de som röstar inte har rätt att blanda sig i ekonomin eller ta ut skatt. Att detta inte står i min artikel är självklart av den enkla anledningen att jag inte i första hand presenterar ”minarkism” utan kritiserar anarkism.

    Jag återkommer senare med mer kritik. Eventuellt kommer det en artikel som svar.

    PS. Jag vill tacka Joakim Kämpe för den trevliga tonen samt viljan att få min översättning att vara korrekt. Att stöta på hederliga motståndare inom politiken är så ovanligt att det förtjänar att uppmärksammas.

  • Här kommer ett lite längre svar. Detta är inte tänkt som en fullständig kritik av kritiken av min kritik, utan enbart de punkter som jag anser vara mest väsentliga.

    Nödlösningen, tack vare översättningsfelet, blev ganska misslyckad.

    ”Sedermera finns det inga ankap-tänkare som vill förbjuda vedergällande våld (i den mån det används som försvar av egendom).”

    Är det inte det en stor del av kritiken handlar om? Att vedergällande våld inte används inom ankap? Se följande utdrag:

    ”Hela poängen med ankap är dock att man inte använder statens metoder, inklusive våldet. Det finns ju trots allt ingen anledning att avskaffa staten om de privata skyddsbolagen ändå ska ägna sig åt exakt samma sak.”

    Med vedergällande våld menas specifikt sådant som sker i efterhand, inte i anslutning till själva brottet. Att använda vedergällande våld är som jag påpekar ett försvar av själva rättigheten och inte av egendomen i sig, då detta är direkt självförsvar(oavsett om det är en själv som försvarar eller om man delegerat det till ett skyddsbolag eller en stat).

    Antingen blir detta då att attackera en halmgubbe, att säga att jag förespråkar något vedergällande våld för något annat än skyddet av rätten till liv, frihet och egendom, eller så blir det bara väldigt inkonsekvent.

    Ett annat stycke:

    ”Samtidigt kan man konstatera att om förövaren går in i ett shoppingcenter som har svartlistat honom så har ägaren och dess skyddsbolag all rätt att gripa honom och överlämna honom till offrets skyddsbolag, eftersom han olovligen beträdde deras egendom. Detta blir då en form av försvarsvåld, vilket är helt legitimt.”

    När han väl förts till offrets skyddsbolag då? Om han då tvingas till straffarbete eller om skyddsbolaget beslagtar hans tillgångar så har just vedergällande våld använts och vi är tillbaka i situationen att skyddsbolagen får använda just detta, dvs det blir den ”våldsmarknad” jag talade om.

    Från texten:

    ”Den tvingar trots allt människor att anlita den som deras “beskyddare” och domare istället för privata bolag. Man kränker därmed invånarnas handelsfrihet och näringsfrihet och utövar tvång.”

    Nej. Det enda en nattväktarstat förbjuder är initierandet av våld, samt samlar det vedergällande våldet under en lag. Om två personer kommer överens i godo, eller om man anställer vaktbolag, livvakter, privatdetektiver osv bör vara helt tillåtet. Och är det i stor utsträckning redan idag, trots att vi är långt ifrån både anarkism och nattväktarkapitalism.

    En viss inskränkning sker just i att dessa är tvungna att följa lagen, dvs de får inte initiera användandet av våld, men om detta tror jag vi är överens även om den specifika metoden för detta skiljer sig.

    Nästa stycke lyder:

    ”Därutöver måste i princip alla stater finansieras med hjälp av skatter, vilket i allra högsta grad är omoraliskt. Liberala Partiet, som är det enda svenska politiska parti som vill införa en nattväktarstat, förespråkar exempelvis en platt, “låg” skatt för att finansiera statens utgifter. Libertarian Party i USA motsätter sig inte heller skatter helt och hållet.”

    Redan i första stycket visar sig detta argument vara tomt prat då författaren säger att ”i princip alla stater” måste finansieras med tvångsmedel. Jag stödjer förvisso Liberala Partiet, men inte förbehållslöst. Att tala om det totala avskaffandet av skatt är, för ett politiskt parti, i dagsläget tämligen menlöst, då det är det absolut sista steget till ett fritt samhälle. Libertarian Party är en helt menlös referens då jag inte har något med dem att göra.

    Onatario Freedom Party, som leds av Objektivisten Paul McKeever tror jag är för ett eventuellt avskaffande av alla skatter, men det är ganska oväsentligt. Att det i dagsläget inte finns något parti som vill avskaffa alla skatter är ju inget som förhindrar någon från att starta ett, eller att ett parti antar det som mål i ett senare läge.

    Ett senare stycke:

    ”Skyddsbolagens uppgift är som sagt att förhindra brott mot och inom de områden som deras kunder äger. Detta innebär också att markägarna och skyddsbolagen avgör vilka regler (“lagar”) som gäller för dessa områden. Ett shoppingcenter kanske förbjuder droger och alkohol i sina affärer, och de om någon besökare bryter mot detta har företaget rätt att bötfälla och bannlysa en. Detta är dock inte en fråga om lagar utan om vanlig enkel äganderätt och rätten att bestämma vem och vad som är tillåtet på ens egendom. Så fort man beträder någon annans egendom måste man respektera de regler som gäller där.”

    Jag har inget att invända så länge reglerna är just regler och på sin höjd kan leda till avhysning och svartlistning från egendomen(så länge personen inte faktiskt skadar någon eller någons egendom). Om inte så är det en fråga om godtyckligt användande av våld, bara för att man äger en markyta, innebär det inte att man har rätt att göra precis vad man vill där. Jag kan inte bara skjuta alla som beträder min mark bara för att jag äger den.

    Återigen är det antingen en halmgubbe som angrips eller så är det godtyckligt användande av våld baserad på en rationalistisk syn på äganderätten.

    Nästa stycke:

    ”Lagar är ett statligt påhitt som bara är “nödvändiga” så länge man inte respekterar äganderätten fullt ut. Ty om alla har en oinskränkbar äganderätt så har de också rätt att bestämma över sin egendom och sätta upp sina egna regler, och sedan anlita vakter för att upprätthålla dessa regler.”

    Absolut. Om alla automatiskt undvek att använda våld och tvång skulle inga lagar behövas. Men nu fungerar ju inte människan så. Människan har fri vilja och kan därmed göra precis vad hon vill(inom det metafysiskt möjliga). Rationalitet är ingen automatisk egenskap och det är just därför lagar behövs.

    Nästa:

    ”Detta är också den enda objektiva, naturliga rättigheten som vi alla har, dvs. rätten att äga vår egen kropp och all annan fysisk egendom som vi har införskaffat på ett legitimt sätt. Detta inkluderar rätten att välja hur man vill skydda sin egendom och sin kropp, samt rätten att inte bli tvingad att anlita och betala en stat för att göra det åt en.”

    Nej, den enda naturliga rättigheten vi har är rätten till vårt eget liv och därmed rätten att upprätthålla detta, vilket leder till implementationen av egendomsrätten. Självägande är ingen direkt ondskefull idé, men den bygger på ett dualistiskt tänkande på människan som en kluven varelse av själv och kropp. I själva verket är dessa oseparerbara. Människan är en obruten entitet.

    Två sista kommentarer.

    I avsnittet om Rationalism så besvaras inte själva kritiken av de rationalistiska tänkandet utan det är enbart de två sista styckena som bemöts. Själva huvudkritiken står obemött och förstärks dessutom av resten av texten. Detta är ganska allvarligt då rationalism tillhör epistemologin och därmed är betydligt mer grundläggande en politik. Om ni har som mål att övertyga folk som mig måste ni lyckas säkra grunden först, annars kan ni inte lyckas.

    Sen behandlar större delen av texten saker som jag faktiskt inte är emot. Jag är inte emot att man anställer vaktbolag för att skydda sitt liv och sin egendom. Jag är inte emot att man försäkrar sig mot brott, och hela idéen med kombinerade försäkringsbolag och vaktbolag är säkert en jättebra idé. Jag är inte emot att man anlitar privata domstolar för att skilja civila tvister, så länge våld inte används.

    På det stora hela ägnas en väldigt stor del av texten på att angrip halmgubbar vilket aldrig är ett gott tecken. Inte heller är den internt konsekvent. I ena ögonblicket ska skyddsorganisationerna inte använda våld utan lösa konflikter med frivillighet. I nästa så får skyddsorganisationer arrestera folk i efterhand och föra dem till offret för att dömas.

    På det stora hela vill jag påstå att detta är bland de sämsta försvar för anarko-kapitalism jag läst.

  • ”Nödlösningen, tack vare översättningsfelet, blev ganska misslyckad.”

    Ja det verkar ha uppstått en mängd missförstånd pga. översättningen, så jag får ta och förtydliga det jag ursprungligen menade.

    ”Med vedergällande våld menas specifikt sådant som sker i efterhand, inte i anslutning till själva brottet. Att använda vedergällande våld är som jag påpekar ett försvar av själva rättigheten och inte av egendomen i sig, då detta är direkt självförsvar(oavsett om det är en själv som försvarar eller om man delegerat det till ett skyddsbolag eller en stat).
    Antingen blir detta då att attackera en halmgubbe, att säga att jag förespråkar något vedergällande våld för något annat än skyddet av rätten till liv, frihet och egendom, eller så blir det bara väldigt inkonsekvent.
    […]
    När han väl förts till offrets skyddsbolag då? Om han då tvingas till straffarbete eller om skyddsbolaget beslagtar hans tillgångar så har just vedergällande våld använts och vi är tillbaka i situationen att skyddsbolagen får använda just detta, dvs det blir den ”våldsmarknad” jag talade om.”

    Att använda våld i efterhand är både acceptabelt och troligt OM det sker i form av att man griper en dömd brottsling som beträder ens mark, och sedan kör iväg honom till offrets skyddsbolag. Detta har dock inget med någon våldsmarknad att göra. Det är vanligt, enkelt, direkt självförsvar av ens egendom (mot brottslingar som olovligen beträder den).

    Att däremot använda våld i form av att jaga efter brottslingar på andras mark och sedan tvinga dem att följa med är något som skyddsbolagen varken vill eller kan ägna sig åt (till skillnad från stater). Detta eftersom det vore mycket effektivare, billigare och säkrare att bara svartlista dem istället, och sedan vänta på att de antingen överlämnar sig själva eller klantar sig och beträder mark som de är svartlistade från.

    Detta reder förhoppningsvis ut oklarheterna kring våldsfrågan.

    ”Nej. Det enda en nattväktarstat förbjuder är initierandet av våld, samt samlar det vedergällande våldet under en lag. Om två personer kommer överens i godo, eller om man anställer vaktbolag, livvakter, privatdetektiver osv bör vara helt tillåtet. Och är det i stor utsträckning redan idag, trots att vi är långt ifrån både anarkism och nattväktarkapitalism.
    En viss inskränkning sker just i att dessa är tvungna att följa lagen, dvs de får inte initiera användandet av våld, men om detta tror jag vi är överens även om den specifika metoden för detta skiljer sig.
    […]
    Redan i första stycket visar sig detta argument vara tomt prat då författaren säger att ”i princip alla stater” måste finansieras med tvångsmedel. Jag stödjer förvisso Liberala Partiet, men inte förbehållslöst. Att tala om det totala avskaffandet av skatt är, för ett politiskt parti, i dagsläget tämligen menlöst, då det är det absolut sista steget till ett fritt samhälle. Libertarian Party är en helt menlös referens då jag inte har något med dem att göra.
    Onatario Freedom Party, som leds av Objektivisten Paul McKeever tror jag är för ett eventuellt avskaffande av alla skatter, men det är ganska oväsentligt. Att det i dagsläget inte finns något parti som vill avskaffa alla skatter är ju inget som förhindrar någon från att starta ett, eller att ett parti antar det som mål i ett senare läge.”

    En stat kan bara förbjuda våld på papper men inte i praktiken (pga. de ekonomiska begränsningar som jag redovisade tidigare), dvs. den kommer gång på gång att misslyckas med att upprätthålla invånarnas rättigheter och skydda dem mot våld. Detta i sig är inget konstigt, då skyddsbolag inte heller kan garantera sina kunder totalt skydd. DOCK är det här som statens finansiering blir vital: om den tar ut skatt så initierar den våld, för att därefter ge tillbaka en tjänst som den inte kan garantera. Varje gång den misslyckas med att leverera denna tjänst måste den i efterhand kompensera offret ifall den vill upprätthålla dennes rättigheter. Denna kompensation måste dock betalas med skattepengar om förövaren inte kan identifieras och gripas, vilket kräver ytterligare initiering av våld mot alla andra invånare. Därmed är alla skattefinansierade stater omoraliska och kränker invånarnas rättigheter.

    Om staten istället använder frivillig finansiering (och samtidigt tillåter privata alternativ inom sitt territorium) så blir den de facto ingen stat, av två skäl: dels får den ännu mindre resurser än om den tog ut skatt – och blir därmed ännu mindre kapabel till att förbjuda våld och upprätthålla sitt våldsmonopol – och dels kan den inte längre tvinga invånarna att bli ”kunder” hos den. De kan ju trots allt lösa alla sina skydds- och rättegångsbehov på privat håll, eftersom staten inte längre tar ett öre av deras pengar. ”Staten” hamnar därmed i en position som mest kan liknas vid den som Apoteket AB befinner sig i idag (fast med ännu mindre makt).

    ”Jag har inget att invända så länge reglerna är just regler och på sin höjd kan leda till avhysning och svartlistning från egendomen(så länge personen inte faktiskt skadar någon eller någons egendom). Om inte så är det en fråga om godtyckligt användande av våld, bara för att man äger en markyta, innebär det inte att man har rätt att göra precis vad man vill där. Jag kan inte bara skjuta alla som beträder min mark bara för att jag äger den.”

    Det handlar mycket riktigt om att använda just försvarsvåld mot personer som initierat våld mot andra, och som har dömts av en domstol. Dock har man faktiskt rätt att göra vad man vill på sin mark, men på en fullständigt fri marknad finns det starka incitament som förhindrar att folk utnyttjar den friheten maximalt. Ett skyddsbolag skulle nämligen aldrig gå med på att någon av dess kunder skjuter alla som går in på deras tomter, eftersom det skulle innebära enorma problem och kostnader för bolaget. På samma sätt skulle bolagen också kräva att deras kunder inte använder övervåld när de omhändertar svartlistade brottslingar som beträder deras mark. Detta eftersom bolagen vill att brottslingarna ska betala kompensation för de kostnader de orsakat, och det blir ju svårt om de skadas eller dödas.

    ”Absolut. Om alla automatiskt undvek att använda våld och tvång skulle inga lagar behövas. Men nu fungerar ju inte människan så. Människan har fri vilja och kan därmed göra precis vad hon vill(inom det metafysiskt möjliga). Rationalitet är ingen automatisk egenskap och det är just därför lagar behövs.”

    Jag förstår inte riktigt invändningen. Man anlitar ju skyddsbolag för att upprätthålla de regler (”lagar”) som man anser ska gälla på ens egendom, samt för att skydda egendomen mot irrationella personer med hjälp av försvarsvåld. Därmed finns inget behov av ytterligare lagar.

    ”Nej, den enda naturliga rättigheten vi har är rätten till vårt eget liv och därmed rätten att upprätthålla detta, vilket leder till implementationen av egendomsrätten. Självägande är ingen direkt ondskefull idé, men den bygger på ett dualistiskt tänkande på människan som en kluven varelse av själv och kropp. I själva verket är dessa oseparerbara. Människan är en obruten entitet.”

    Självägande (i den definition jag känner till) går ut på att man äger sin kropp och därmed också sig själv, dvs. allt som finns i ens kropp. Ser inte hur detta skulle ge upphov till någon dualism.

    ”I avsnittet om Rationalism så besvaras inte själva kritiken av de rationalistiska tänkandet utan det är enbart de två sista styckena som bemöts. Själva huvudkritiken står obemött och förstärks dessutom av resten av texten. Detta är ganska allvarligt då rationalism tillhör epistemologin och därmed är betydligt mer grundläggande en politik. Om ni har som mål att övertyga folk som mig måste ni lyckas säkra grunden först, annars kan ni inte lyckas.”

    Jag har inget att invända mot själva beskrivningen av vad rationalism är, utan anser istället att minarkism är rationalistiskt (vilket jag också skrev). Det jag sedan gjorde var att bemöta de exempel som gavs (Ryssland, Somalia, Island etc.) och visa varför dessa var felaktiga, samt ge motexempel (USA). Utöver det gav jag ytterligare skäl till varför minarkism inte tar hänsyn till verkligheten. Inget av detta har jag fått svar på än, så jag undrar frågande vad det är som står obemött från min sida?

    ”Sen behandlar större delen av texten saker som jag faktiskt inte är emot. Jag är inte emot att man anställer vaktbolag för att skydda sitt liv och sin egendom. Jag är inte emot att man försäkrar sig mot brott, och hela idéen med kombinerade försäkringsbolag och vaktbolag är säkert en jättebra idé. Jag är inte emot att man anlitar privata domstolar för att skilja civila tvister, så länge våld inte används.”

    Det gläder mig att höra, men skälet till att jag tog upp allt det där var ju för att reda ut alla de missuppfattningar som fanns i den ursprungliga artikeln om hur ankap-samhällen skulle se ut.

    ”På det stora hela vill jag påstå att detta är bland de sämsta försvar för anarko-kapitalism jag läst.”

    Jag slår väl tillbaka med att det inte verkar ha lästs så många försvar av ankap, med tanke på innehållet i ursprungsartikeln… Jag välkomnar dock en mera fullständig kritik för att få reda på vad som var så dåligt. Utöver de bemötanden jag har gjort i det här svaret är jag också fortfarande intresserad av hur staten ska kunna garantera rättigheter, och komma runt alla de ekonomiska begränsningar som alla statliga monopol dras med, och förbli en ”liten” nattväktarstat utan att expandera, och lösa finansieringen utan att antingen initiera våld eller bli utkonkurrerad och tyna bort.

  • ”Dock har man faktiskt rätt att göra vad man vill på sin mark, men på en fullständigt fri marknad finns det starka incitament som förhindrar att folk utnyttjar den friheten maximalt.”

    Detta räcker faktiskt för att avsluta den här debatten. Folk som anser att man har rätt att mörda folk åt höger och vänster bara för att någon råkar beträda ens mark diskuterar jag inte ens med.

    Detta är också ett klart exempel på den rationalism som finns inom ankap. Rätten till egendom ses som ett absolut som helt saknar grund eller kontext, och som trumfar allt annat, inklusive rätten till liv, vilket är grunden till rätten till egendom.

    Mord är INTE en rättighet. Sen får det vara hur opraktiskt som helst, men ett samhälle(och personer som förespråkar ett sådant) baserat på idéen att rätten till egendom ger en rätt att bestämma vad som helst på sitt område, inklusive att kränka rättigheter, har inget med vare sig frihet eller kapitalism att göra.

    Finns en hel del jag kan bemöta här, men du är ett exempel på just den ondska som finns hos vissa anarkokapitalister att jag inte vill ha med dig att göra.

    Adjö.

    Jag dömer ingen annan här och vill någon föra en debatt på civiliserade grunder är de välkomna att kontakta mig på facebook. Men alla som håller med MB på den här punkten och tycker att en rätt att mörda har sin plats i en diskussion om frihet att göra bör hålla sig undan.

  • Martin,

    Du kan inte fantisera ihop en egen invändning från en saxad, ofullständig förklaring som dessutom diskuterade något i perifirin av det du vill påvisa.
    …Sen så kallar oss ”onda” vägrar du fortsätta diskussionen och .
    Det påminner om det ilskna barnet som håller andan tills det blir blått…

    Vi får väl bärga oss till du får tillbaka andan och hoppas att du kan fortsätta diskussionen och besvara Markus frågor på ett något mer moget sätt.

  • För att citera Suzanne Reuter i Yrrol: ”Nu ska vi nog ta och bena i den här situationen”. Först påpekas det att man måste ta hänsyn till verkligheten, eftersom det annars blir rationalism. Sedan hävdas det i nästa stycke att verkligheten plötsligt är irrelevant. Vad är det egentligen som gäller? Är rationalism ett fritt val?

    Sedan har vi de här märkliga mordanklagelserna… Det här handlar om försvarsvåld och skydd av egendom, inte några mord. Man kan inte först ge någon tillåtelse att beträda ens mark för att sedan skjuta dem i ryggen. Då begår man bedrägeri, vilket kränker äganderätten, vilket är omoraliskt. Därtill har vi som sagt den lilla, lilla detaljen om att övervåld av det här slaget inte skulle förekomma i ett ankap-samhälle, eftersom skyddsbolagen skulle FÖRBJUDA sina kunder från att använda det, vilket alltså är extremt viktigt att ta hänsyn till om man inte vill vara rationalist.

    Således: istället för att försöka vrida den här diskussionen till att handla om något som den inte gör så efterfrågar jag fortfarande en saklig diskussion kring varför mitt försvar av ankap var dåligt, samt alla de frågetecken kring statligt beskydd som alltjämt kvarstår.

  • MB:
    ”Man kan inte först ge någon tillåtelse att beträda ens mark för att sedan skjuta dem i ryggen. Då begår man bedrägeri, vilket kränker äganderätten, vilket är omoraliskt. ”
    Man begår väl även mord? Om jag tolkar NAP rätt så kan man inte t.ex. bryta armen på ett fyllo som man vill köra ut från ett köpcenter, alltså inte mer våld än vad nöden kräver.

  • Patrik:

    Vad brottet rubriceras som varierar ju från fall till fall och mellan olika bolag och olika domstolar, men man har ju dödat någon helt enkelt och även begått ett sorts extremt bedrägeri. Man kommer ju också bli behandlad/bestraffad på ungefär samma sätt som om man gick in på någon annan persons egendom och hade ihjäl ägaren, eftersom både ens eget skyddsbolag och offrets skyddsbolag kommer vara fly förbannade på att man använde övervåld.

    NAP blir ju i praktiken den princip som används när skyddsbolagen tecknar kontrakt med kunderna, eftersom de skriver in att kunden inte får använda mer våld än absolut nödvändigt för att försvara sin egendom (dvs. NAP).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *