Höjda skatter räddar inte den offentliga sektorn

Per-Olof Persson skriver till oss i ett mail,

När verksamheter som skola och sjukvård drabbas av försämringar är ett vanligt argument att ”skattehöjningar ger dessa verksamheter mer resurser”. Problemet med detta argument är att det inte är pengarna som ger mer resurser utan det är pengarnas köpkraft som ger mer resurser.

När skola och sjukvård skaffar resurser (utrustning, arbetskraft mm) är mottagarna av pengarna enbart intresserade av hur mycket varor och tjänster det går att få för pengarna. Om pengarnas köpkraft inte räcker till kan detta enbart bero på: a) penningmängden ökar och att detta leder till att priserna stiger, b) produktionen av varor och tjänster inom den privata sektorn sjunker, eller c) befolkningen ökar och därmed behovet av mer resurser.

Det verkliga problemet är troligtvis att produktionen inom den privata sektorn utslaget per invånare antingen sjunker eller är stillastående. Ett bevis för att detta påstående är sant är att en mängd empiriska undersökningar visar att en skattehöjning på 1 kr minskar produktionen inom den privata sektorn med 1-3 kr.

Att skatter minskar eller dämpar produktionen inom den privata sektorn har vanliga människor och även utbildade ekonomer svårt att förstå. Detta beror på att alla är indoktrinerade i tesen ”ju högre privat- och offentlig konsumtion desto högre blir produktionen inom den privata sektorn”.

Denna tes går ut på att det är försäljningsintäkterna som finansierar produktionen inom näringslivet. Men mottagningen av försäljningsintäkter är det sista som sker i en lång produktionskedja som tar många år att genomföra. Exempelvis en vanlig blyertspenna tar årtionden att producera eftersom träd (ceder) ska planteras och investeringar ska göras för att bryta grafit.

I verkligheten är det: 1) Sparandet i ekonomin som finansierar produktionen. 2) Entreprenörerna måste därefter använda sparandet till produktiva utgifter (utgifter för arbetskraft, investeringar, naturtillgångar, halvfabrikat) för att produktion ska kunna uppkomma. 3) De framtida försäljningsintäkterna måste enligt kalkyl beräknas vara högre än de produktiva utgifterna. Vinster måste uppkomma annars blir det ingen produktion.

Ju högre sparande/produktiva utgifter i förhållande till konsumtionen desto mer utvecklad är ekonomin. Investeringarna och produktionen blir högre per invånare. Skatter ger helt enkelt motsatt effekt eftersom sparandet/de produktiva utgifterna minskar i förhållande till konsumtionen.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

1 kommentarer till ”Höjda skatter räddar inte den offentliga sektorn

  • Samtidigt, för att entreprenörer ska vilja investera, så måste väl folk konsumera för att ge entreprenörer information och viss säkerhet om framtiden?

    Jag frågade ekonomen SR Larson om sparandets roll, och han svarade att entreprenörers framtidstro var en viktig förutsättning för att investeringar ska ske. Och den viktigaste variabeln i entreprenörers tillit till framtiden var just efterfrågan/konsumtion.

    Han är för övrigt en mycket duktig tänkare vars blogg jag varmt kan rekommendera: https://www.blogger.com/comment.g?blogID=1858911678903093593&postID=573440934585178928&isPopup=true

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *