Fantasier om förmögenhetsfördelning

Att läsa Mises: The Last Knight of Liberalism har varit en fantastisk resa genom historien om Österrikisk ekonomi. Guido Hülsmann introducerar på ett utmärkt sätt de ekonomiska frågor som var relevanta för Mises och de andra ekonomerna under den tiden, och han gör ämnena mycket mera lättlästa än man skulle kunna tro. Vissa av dessa frågor är tankeväckande än idag, mer än 100 år efter att de första gången diskuterades.

I kapitel 11 ser vi hur Mises tar upp frågan om de som har jämfört med de som inte har. Framförallt skiljer han på kapital- och konsumtionsvaror. Konsumtionsvaror gynnar i stort sett endast en person åt gången. En person gynnas av de fördelar som en viss skjorta kan ge under tiden den bärs. Kapitalvaror ger fördelar till en stor mängd konsumenter på samma gång. Vad är då orsaken till den marxistiska fixeringen vid det statliga ägandet av elbolaget när dess kunder har el? Mises konstaterar att en kund inte behöver äga anläggningen för att ha elektricitet.

Om vi har detta i åtanke, hur skulle den konventionella uppfattningen av förmögenhetsfördelning förändras om vi inte tog hänsyn till kapitalvaror? I USA äger 1 procent av befolkningen 38 procent av allt välstånd (2001). Men hur mycket av dessa 38 % finns kvar åt denna enda procent om vi utesluter kapitalvaror? Troligtvis är 95 procent av deras förmögenhet uppbunden i rättigheter till kapitalvaror. Så fördelningen av förmögenheten bland konsumenter är betydligt snävare än vad akademiker tror. Alla har tillgång till rinnande vatten, telefoner, chips och TV. Det är det som är relevant då vi tittar på levnadsstandard.

Mises hjälper oss inse att idén om att uppnå jämställdhet genom att omfördela välstånd enbart är en fantasi. Man kan inte omfördela konsumtionsvaror; hur skulle miljontals kvinnor kunna bära samma päls, samma juveler, eller samma skor, som finns i Imelda Marcos garderob? Hur skulle miljontals män kunna få plats i Hugh Hefners jacuzzi? En limpa kan inte spridas till oändligt antal munnar.

Du kan inte heller hugga en ugn i bitar och sprida delarna bland befolkningen – och samtidigt ha kvar en fungerande ugn. Du måste respektera alla kapitalvarors integritet för att de ska fungera. Ett kraftverk skulle behöva malas ner till i atomer och delas upp i små påsar för att jämställdhet skulle kunna uppnås.

Av sin natur kan kapitalvaror inte omfördelas bland folket på ett sätt som leder till jämställdhet och välstånd. Omfördelning av rikedomar, om det tas på allvar, innebär av nödvändighet fullständig och total förstörelse av rikedom. Socialism är nihilism, ett förstörande av värde.

Kommunister lyckades aldrig framgångsrikt fördela välstånd på ett jämställt sätt – detta på grund av välståndets inneboende natur. Eftersom välstånd inte kan delas upp åt massorna (endast rättigheter till välstånd kan det) beslagtog de välstånd för sin egen grupp. Alla andra svalt. Detta är det sätt som välståndets integritet gör sig gällande när det beslagtas. Socialisterna strider inte om luft; deras stridigheter gäller den här radiostationen, den där tryckpressen, dessa pansarvagnar, eller denna bit härsket kött. Förmögenhetsfördelning är helt enkelt kriminalitet som kräver ytterligare kriminalitet efter beslagtagandet, på samma sätt som vargar slåss om ett kadaver, eller som ligister dödar sina medbrottslingar.

Och ändå har hundratals miljoner människor trott att förmögenhetsfördelning kommer att leda till personlig vinning. Obamas förmögenhetsfördelning förde med sig ekonomisk förstörelse. När Obama viftade med den röda flaggan och samlade flocken kring begreppet att “sprida rikedomen”, vad föreställde sig då dessa människor? De hade kunnat inse att ingen rikedom skulle existera även om rikedomen beslagtogs och minutiöst omfördelades – och om de hade insett detta skulle Obama ha blivit utskrattad och tvingats gå av scenen. Skillnaden mellan att Obama dyrkas och att han kastas ut är huruvida väljarkåren är utbildad kring detta Misesianska tankefrö eller ej.

Mises gör skillnad på kapital- och konsumtionsvaror i omfördelningsdebatten; denna insikt är värdefull för oss i vår tidsålder. Den socialistiska kalkyleringsdebatten är sedan länge över, men uppfattningen om att rikedom kan omfördelas och fortfarande existera är inte allmänt erkänd som en motsägelse. Om man smetar ut rikedomen förstörs den.

Förmögenhetsfördelning är en motsägelse. Detta faktum förvandlar välfärdsstatens drivkraft till aska. Välfärdsstaten är helt och hållet en obestridlig förstörare.

Kapitalism leder till ett mer spritt ägande av produktionsmedlen, eftersom privat ägande är dess signum. Endast i en kapitalistisk ekonomi, där rättigheter kan delas in i andelar och fritt handlas kan ett mer spritt ägande av kapitalvaror upprätthålla sin förmögenhetskaraktär. Här säljer folk frivilligt äganderätter; den nya ägaren får i sin tur äganderätt över kapitalvaror. Det finns en verklig kapitalistisk mekanism för att detta ska ske. Nästan vem som helst kan köpa en andel i produktionsmedlen under kapitalism. Ingen behöver dö. Inget blod behöver flyta.

Var i socialismen kan du, din stackars bonde, göra anspråk på din del av de offentliga skolorna, postverket, eller fängelserna? Det finns ingen liknande mekanism för att illustrera att du äger en del av det förstatligade stålverket, biltillverkaren, kolgruvan, banken, eller nationalparken – och det finns inte mycket kvar av gruvan eller kvarnen efter att de förstatligats eller bränts ner.

Om du avskaffar privat äganderätt försvinner välståndet. Vi återgår till att plundra allmänningen och till ömsesidigt försäkrad misär. Det är vad Obama och de som våldför sig på marknaden faktiskt åstadkommer. Förstatligad sjukvård betyder sjukvård enligt premissen ”en nation, en spruta”.

De tror inte på fantasin som säger att förmögenhetsfördelning leder till ett jämställt resultat men de vill att du ska tro det!

Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

Kommentera på bloggen.