Argumentet för radikal idealism

Varje radikal ”tro” har anklagats för att vara ”utopisk”, och den libertarianska rörelsen är inget undantag. Vissa libertarianer håller själva fast vid att vi inte ska skrämma bort folk genom att vara ”för radikala”, och att hela omfattningen av libertarianismens ideologi och program därför måste gömmas och inte vara synligt. Dessa människor hänvisar till det Fabianska programmet med gradualism, och koncentrerar sig enbart på det gradvisa nedmonterandet av staten. Ett exempel skulle kunna vara inom beskattning: Istället för att förespråka det ”radikala” förslaget om att avskaffa alla skatter, eller ens att avskaffa inkomstbeskattning, skulle vi hålla oss till att kräva små förbättringar; till exempel en sänkning av inkomstskatten med två procent.

Inom det strategiska området skulle det vara passande om libertarianer lyssnade till Marxisternas lärdomar, eftersom de har funderat över strategier för radikal samhällsförändring under längre tid än någon annan grupp. Således ser Marxisterna två kritiskt viktiga strategiska misstag, som ”leder bort” från den rätta vägen: en kallar de för ”vänster-sekterism” (eng. Left-wing secterianism); den andra för ”höger-opportunism” (eng. Right-wing opportunism). De som kritiserar libertarianska ”extremistprinciper” är motsvarigheten till ”höger-opportunisterna”.

Det huvudsakliga problemet med opportunisterna är att de, genom att begränsa sig själva till enbart gradvisa och ”praktiska” program, program som har hög sannolikhet att antas direkt, är i stor fara att helt och hållet tappa fokus från det slutliga målet – det libertarianska målet. Den som begränsar sig till att kräva en tvåprocentig skattesänkning hjälper till att begrava det slutliga målet, som är att avskaffa skatter helt och hållet. Genom att koncentrera sig på de direkta medlen hjälper han till att likvidera det slutliga målet, och därför också själva poängen med att vara en libertarian till att börja med. Om libertarianer vägrar att hålla upp principernas banér, det slutliga målet, vem ska då göra det? Svaret är ”ingen”, och således har en huvudsaklig orsak till avhopp under senare år varit personer som tagit den felaktiga opportunistiska vägen.

Läs hela artikeln, av Murray Rothbard.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *