Imperiers uppgång och fall

Ett lärorikt besök på Östasiatiska muséets utställning om Kinas terrakotta-arméer inspirerade till tankegångar om imperiers och civilisationers levnadscykel. Med ett libertarianskt synsätt och kunskaper i österrikisk ekonomisk teori är det inte svårt att se rakt igenom vår tids politiska kejsarkläder och dessutom förutsäga hur det kommer att sluta när statsapparaten tar över allt mer av det civiliserade samhällets ekonomi. Men libertarianskt-österrikiska glasögon är inte bara ett verktyg för att förstå nutid och framtid, utan även för att förstå historien. Till exempel är den stora gåtan om varför imperier och civilisationer går under egentligen mycket lätt att besvara.

Läs hela artikeln, av Klaus Bernpaintner.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

9 kommentarer till ”Imperiers uppgång och fall

  • Utomordentlig artikel. Romarrikets besvärligheter kunde ha nämnts. Bibelhänvisningen får mig att vilja ha mer, det är en bok som innehåller många insikter.

  • ”Nejdå! Att bo i USA eller Sovjetunionen är i princip samma sak. Ingen väsentlig skillnad alls mellan dessa två.”

    Att en grupp i samhället lever på resten pga skatter och monopol är just i princip samma sak oavsett statsskick, det va det författaren menade. Att man hellre bor någonstans där dessa förtryck är i mindre utsträckning ser jag som självklart.

    ”Ack denna frihet! Där kunde man lösa dispyter på bibliskt vis med hjälp av steningar och annat skoj, utan någon form av rättssäkerhet. Gary North hade varit överförtjust!”

    Det är hemskt med olösliga konflikter (till synes) som du tror måste lösas med monopol, låt det va hemskt istället för att inbilla dig att den goda despoten kommer va värt uppoffringen eller för den delen en majoritet som styr i en tvistefråga. Förstår du inte att man öppnar pandoras box, vänta den är redan öppen det är därför du har svårt att se.

    ”Apropå Israel kan jag dessutom flagga för Henrik Sundholms text ”Ett principiellt försvar för Israel”: http://www.equil.net/?p=1358

    Men eftersom en relativt fri demokrati eller islamsk diktatur inte gör någon väsentlig skillnad (för flera på den här sidan) kanske hans försvar av det förstnämnda inte betyder något.”

    Ja, där hade du helt rätt, jag hade inte läst ett försvar för Sverige heller.

    • Tack själv Jonas!

      Instämmer för övrigt i det du säger ang. vad artikelförfattaren menade. Och som du säger, även för mig är det lika ointressant att läsa ett försvar för staten Israel som det är att läsa ett försvar för staten Sverige (eller staten Palestina för den delen).

  • Har själv skrivit om lite liknande tankegångar. Diskussionen om demokrati/totalitarism är lika meningslös som diskussionen plattskatt/progressiv skatt.

    Det är inte HUR staten styrs som är det viktiga, utan HUR MYCKET staten styr våra liv. En nattväktarstat som styrs av en enväldig kung är givetvis att föredra framom en allomfattande demokratisk ”välfärdsstat”. Kan varmt rekommendera Hans-Herrmann Hoppes ”Democracy – The God that Failed”.

    Samma gäller skatter. Det är inte HUR staten beskattar som är det viktiga, utan HUR MYCKET. En progressiv skatt med 7 procent som högsta marginalskattesats (som det var i USA 1913) är givetvis att föredra framom en plattskatt på 35 procent.

  • Jag tänkte ta fasta på den sista frågan. Kinas tid kanske varar i 500 år eller i 5 år. 2015 börjar nämligen de kinesiska ”Baby bomers” att gå i pension. En del tror att Kina, precis som Europa, Japan, Sydkorea, Singapore … dock inte USA och Indien, har ett demografiskt problem i och med att de har ett lågt fruktsamhetstal och en åldrande befolkning. Ok, detta är absolut igen kritik, jag gillade artikeln, jag konstaterade bara att jag har på mig demografiska glasögon inte österrikiska. Dessutom är jag är en dilettant och en autodidakt (eller inom parentes demografi är i och för sig en av de få ämnen där jag inte är helt autodidakt, jag har en handfull poäng i kulturgeografi). Nåja om jag vill ha österrikiska glasögon, är The road to serfdom en bra introduktion?

  • A.E

    The road to serfdom är en mycket bra introduktion till Österrike och klassisk liberalism. Vill man dock ha en mer nationalekonomiskt inriktad introduktionsbok rekommenderar jag ”One Lesson” av Henry Hazlitt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *