Hausse eller krasch – Vilket kommer först?

När man följer det ekonomiska nyhetsflödet och gängse ekonomisk visdom börjar man nästan tro att det faktiskt kan slå blixtar från klarblå himlar. Under en tid kan det råda strålande ekonomiska tider då många tjänar stora, “snabba cash”, då det finns jobb åt alla, lönerna är höga, räntorna är låga, alla investeringar ökar i värde och fastighetspriserna stiger mot skyarna. Det är goda tider under så lång tid att man förklarar konjunkturcykeln död och delar ut priser till de kloka herrar som med sina ekonomiska styrspakar lyckats upphäva tyngdlagen. Den nya sköna tiden får poetiska namn som “supercykel”, “ny ekonomi”, “historiens slut” eller liknande. Det skrivs böcker som förklarar varför detta välsignade tillstånd har blivit ett nytt normaltillstånd och varför det kommer att fortsätta i all evighet. Men så plötsligt en dag händer det som inte längre kunde hända. Marknadens “förtroende” viker. En mystisk, kollektiv depression lamslår hela samhället. Kurser och priser dyker, handeln tvärstannar, folk blir av med jobb, hus och hem.

Läs hela artikeln, av Klaus Bernpaintner.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

30 kommentarer till ”Hausse eller krasch – Vilket kommer först?

  • Tjabba.

    ”Stigande priser och löner leder till att investeringsprojektens kalkyler spricker.”

    Hängde inte med på denna riktigt, skulle ni kunna utveckla det för mig? Varför steg priser och löner?

  • Aha så i sammanhanget kan man säga att ’konsumenterna’ efterfrågar konsumtionsvaror för direkt konsumtion samtidigt som entreprenörer vill att mer resurser (än vad konsumenternas preferenser egentligen är) ska gå till kapitalvaror. Ett ’krig’ mellan produktionsfaktorer, om de ska användas till kapitalvaror eller konsumtionsvaror? Vilket driver upp priserna på i princip allt(?), vilket entreprenörerna inte hade räknat med och deras projekt går helt plötsligt i förlust.

    Har jag förstått det rätt?

  • Jag har läst en del om hur pengar skapas men det rör sig mest om hur FED i Amerika opererar, någon som vet hur det ser ut i Sverige? Alltså hur pengarna skapas här och reservkrav mm.

  • Patrik

    Skulle säga att det fungerar på samma sätt. Sverige har liksom USA en egen centralbank, fiat pappersvaluta och mycket låga reservkrav. Har för mig att reservkravet för europeiska banker är ca 8 procent.

    Eftersom allting bara är fiat papper nuförtiden kan FRB-bankerna de facto skapa pengar på ett mycket verkligare och för dem säkrare sätt än på guldmyntfotens tid.

    Rent praktiskt går det till så här:

    A sätter in 1,000 kr på en bank, varefter han har en deposition på 1,000 kr. Banken kan tack vare låga reservkrav låna ut det mesta, säg 900 kr till någon annan.

    Så här långt brukar de flesta vara med, men det verkligt viktiga är vad som händer sedan. Säg att det är B som lånar 900 kr. När man tar lån, framför allt stora lån, är det ju sällan som man faktiskt lyfter pengarna. I stället krediteras ens eget konto med lånebeloppet, i det här fallet 900 kr för B. Det betyder att banken har skapat en ny DEPOSITION, av vilken den återigen kan låna ut det mesta.

    Banken håller en liten buffert och lånar bara ut 800 till C, som återigen blir en ny deposition. Banken har nu 2,500 kr i depositioner (1,000 + 800 + 700). Och så fortsätter det. Nya pengar skapas alltså av att lånen blir nya depositioner, som i sin tur kan lånas ut. På så sätt kan en enda tusenlapp bli flera tusen i nya depositioner.

    Så här funkar det i alla länder/ekonomiska områden som har centralbank, fiat pappersvaluta och FRB-banksystem. Hur pengar skapas, eller hur penningmängden förändras, avgörs av vilka institutioner som bank- och penningsystemet bygger på.

  • Tack för svaren, men det pratas ju mycket om styrräntan och varför är den så viktig om bankerna helt enkelt kan multiplicera sina kunders pengar?

  • Styrräntan påverkar bankernas utlåningsränta. Många eurobanker binder sina utlåningsräntor till Euribor-räntorna. När de stiger stiger också räntan som låntagare betalar till bankerna.

    Enligt klassisk mainstream ekonomisk teori kan centralbanken styra ekonomin genom att ändra räntan (därav termen styrränta). När ekonomin är trög sänker man räntan för att locka folk att ta mer lån och på så sätt få upp farten igen. Mer lån leder till mer konsumtion och investeringar, tänker man, eftersom det leder till att mer pengar kommer i omlopp. När ekonomin börjar gå på ”högvarv” höjer centralbanken räntan igen, vilket enligt teorin leder till att folk börjar spara mer och konsumera mindre, man tar bort pengar från ekonomin.

    Riksbanken har länge aviserat räntehöjningar och motiverat det med att Sverige har kommit ut ur krisen och att ekonomin är på väg att ta fart igen. Därför är det mycket tal om att höja räntan, vilket också har skett.

  • Jovisst, det där förstår jag nog men om banken så att säga har utnyttjat hela sin fraktionella reserv och inte kan låna ut mer… Kan en bank låna hur mycket som helst av riksbanken och låna ut vidare till sina kunder? Om jag förstår Rothbard rätt så kan t.ex en bank som får in en deposition på 100kr av en kund gå direkt till centralbanken och deponera dessa där och direkt låna 900kr (10% reservkrav) av CB. Dessa 900kr lånar banken givetvis ut till sina kunder.

  • Eftersom Riksbanken i princip kan skapa så mycket nya pengar den vill så kan en bank låna hur mycket som helst och låna vidare. FED har också sportat med att helt enkelt kreditera medlemsbankernas reserver hos FED.

    Vanligast är dock att centralbanken köper tillgångar, oftast statspapper, med skapade pengar. Dessa köp ökar bankernas reserver som i sin tur ökar dess utlåningsförmåga. När en bank har utnyttjat FRB:s fulla potential måste den öka sina reserver för att kunna öka den sortens utlåning. Att låna pengar direkt från centralbanken och låna vidare, till exempel genom att köpa statsobligationer, är en annan typ av utlåning.

    Man måste alltså skilja på de olika sätt som en bank kan bedriva utlåning. Om en bank får en ny deposition så lånar den ut 90% direkt. Den behöver inte deponera den först hos CB och sedan låna av CB för vidareutlåning.

  • Patrik:

    Går du till banken och vill låna pengar kommer de att begära någon sorts säkerhet av dig. Är det fråga om mycket pengar kanske de vill ha rätt till ditt hus ifall du inte betalar och är det fråga om lite pengar kanske det räcker med att du har ett jobb och skriftligen lovar att betala tillbaka lånet.

    Eftersom pengar representerar ett värde och banken ber dig ställa ett värde i säkerhet för att ge dig pengar så har den inte multiplicerat dina pengar, vad den gjort är att hjälpa dig omvandla ett värde du redan arbetat ihop till pengar som du lättare kan handla för.

    Styrräntan är ett politiskt verktyg för att försöka hålla ekonomin på vad man tror är en sund nivå, vad denna nivå eventuellt är finns det dock lika många åsikter om som det finns ”ekonomer”. Det enda man behöver vara försiktig med i det fallet är att lyssna på sådana som tror sig ha en absolut sanning att erbjuda då ekonomiska förutsägningar i mångt och mycket är att betrakta som sina meterologiska motsvarigheter dvs. i bästa fall opålitliga.

  • Punkten

    Du har fel. Precis som med ditt eviga tjat om energifönstret så är ditt eviga tjat om säkerheter felaktigt och helt irrelevant.

    Som du själv säger så kräver inte banken säkerhet i vissa fall. Faktum är att det är helt upp till banken om den kräver säkerhet eller inte, det är ett rent affärsekonomiskt och riskhanteringsdrivet beslut. Det har ingenting med ekonomisk teori att göra och har heller ingen som helst nationalekonomisk betydelse.

    Att penningmängden ökar beror på att lånet blir en ny deposition som i sin tur kan lånas ut igen. Krav eller avsaknaden av krav på säkerhet ändrar inte på detta faktum. Dessutom torde det väl ha blivit fullständigt uppenbart att det ”värde” som banken satt på de säkerheter som givits i form av bostäder inte har haft något med verkligheten att göra, för att inte tala om det faktum att ingen som tar bostadslån äger sin bostad eller har arbetat ihop till bostaden. Det gör de först när de har betalat lånet. Varför skulle jag ta ett bostadslån om jag redan äger min bostad?

  • Nu när ni ändå sitter och undervisar, på vilket sätt påverkar styrräntan de bankernas utlåningsränta i ekonomin? Visst, om styrräntan sänks så har bankerna såklart möjlighet att sänka sin utlåningsränta och fortfarande kunna göra en vinst på mellanskillnaden mellan Riksbankens ränta och bankernas. Men är det någonting som TVINGAR bankerna att sänka räntan, förutom konkurrensen från andra banker? För nu i USA har man ju gjort en ”quantitave easing” för att stimulera banker att låna ut, då de inte lånar ut för att räntan är så låg… varför höjer inte affärsbankerna bara räntan på de lån de bedömer vara för riskabla i förhållande till den låga räntan?

  • Jag kollade igenom riksbankens hemsida men där hittade jag nästan ingenting om pengaskapande och inflation. Det enda jag hittade var information till skolbarn som gick ut på att ”inflationsmålet” är 2% eftersom riksbanken vill stimulera konsumtion, man kan ju fundera på om det inte vore bättre att ta bort momsen i så fall. Jag antar att de inte gärna skyltar med den här typen av verksamhet.

  • Patrik

    Det är inte så konstigt att du inte hittade något om penningskapande på Riksbankens hemsida, det lär du inte göra på vanliga bankers hemsidor heller. De är ju ändå inte så arroganta att de öppet skryter med sina privilegier, bedrägeri och falskmynteri, som du själv konstaterar 🙂

    Du har även rätt i att sänkning av moms skulle vara ett mycket bättre sätt att stimulera konsumtion. Dock är det förstås så att om man nu ska stimulera något så bordet det vara konsumtionens raka motsats, dvs sparande. Det är sparande som genererar tillväxt, inte konsumtion.

  • Julius

    Räntan sänks i regel till följd av avtal då man gör räntejusteringar. Har du euribor 12 + 0,5 % som ränta på ditt lån, justeras ditt lån en gång i året. Har euribor gått upp betalar du mer, har den gått ner betalar du mindre. Genom att sänka styrräntor som euribor försöker man få till mer utlåning. I USA är problemet det att bankerna hellre lånar till staten genom att köpa statspapper.

    De kan låna gratis från FED och få ”säker” avkastning från staten. Då behöver de inte bekymra sig om att hitta andra låntagare eller fundera på säkerheter (tror de). Det är kort sagt mycket enklare, billigare och lönsammare att lånta till staten. En lösning på det här vore att höja styrräntan, men då kraschar allting annat eftersom det leder till att räntan höjs för vanliga bolån, vilket man söker undvika till varje pris.

    Tidigare ville FED hindra bankerna från att låna ut. Det åstadkoms genom att betala hög ränta på bankernas depositioner hos FED. Det gjorde att bankerna höll sina reserver kvar och att dessa reserver växte.

    Egentligen är FED:s försök att hantera krisen ett skolexempel på Hayeks ”Pretense of knowledge” och Bastiats ”Unseen consequences”. Varenda åtgärd FED vidtagit har lett till en rad nya problem som är större än det problem som åtgärden var avsedd att lösa. För varje gång blir det värre. Nu verkar det som om FED helt enkelt gett upp och beslutat att låta sedelpressarna sjunga USA till hyperinflationens förlovade land, ivrigt påhejad av mainstream ekonomer. Österrikarna skakar på huvudet och säger ”Told you so.”

  • Så här skriver riksbanken:
    ”Men en alltför låg inflation är inte heller bra. Ett alltför lågt inflationsmål ökar risken för deflation, det vill säga att den allmänna prisnivån faller. Deflation har historiskt visat sig kunna skapa problem. När det är deflation kommer de framtida priserna att vara lägre än dagens. Eftersom det är billigare i framtiden väntar hushållen med att konsumera till dess att priserna fallit. Företagen skjuter å sin sida upp investeringarna tills priserna fallit. Detta gör att produktionen kan falla så länge som deflationen pågår. Det kan vara svårt att bryta en sådan deflationsprocess.

    För att undvika deflation finns det därför skäl att sätta målet till ett positivt tal.”

    Så om jag tolkar riksbanken rätt så menar dom att det inte konsumeras IT eftersom dessa saker oftast faller i pris, folk väntar med att köpa t.ex en ny dator/TV så att den ska gå ner i pris eller bli bättre för samma peng, därför säljs det nästan inga nya datorer… eller?

  • Exakt rätt slutsats Patrik, det är därför det inte säljs några datorer, och det är därför alla datortillverkare som Apple och HP ständigt går i konkurs 😉

    De hade en mycket roligare formulering för ett halvår sen. Den försvann efter att jag bad dem förklara exakt vad de menade. Den lydde i stil med såhär:

    ”Inflationen ska vara tillräckligt låg för att ingen ska bry sig (exakt de orden!) och tillräckligt hög för att undvika mätfel.”

    Sen konstaterar man att 2% är tillräckligt lågt ”för att ingen ska bry sig”. Själv tycker jag att det är skäl att bry sig om två procent, för om jag sparar till min pension till exempel så gör dessa futtiga två procent att på 35 år blir värdet av mina besparingar halverat. Det där med ”mätfelet” fattade jag aldrig. Varför det skulle vara lättare att mäta en hög siffra än 0% eller -25% är svårt att förstå.

    Hela den här saken med att till varje pris undvika inflation är ju nonsens. Det är resultat av att man inte förstått. Den naturliga utvecklingen för alla priser är ju nedåt. Eftersom produktionen ständigt blir effektivare ska alla priser med tiden sjunka, dvs deflation. Precis som du observerat med datorer och elektronik. Du kan ju tänka dig den energi som alla centralbanker ständigt bränner för att motverka denna ekonomiska gravitationskraft. Den energin är samhällets välstånd.

    Missförståndet med deflation står oss mycket dyrt, det är huvudsakligen det som används som förevändning för penningtryckeriet. I dåliga tider blir det mer deflation, eftersom producenterna sänker sina priser för att kunna sälja något överhuvudtaget. Härav drar man den felaktiga slutsatsen (alternativt bedrar folk) att deflation ORSAKAR dåliga tider. Det är som att säga att när folk fäller upp sina paraplyer så orsakar det regn.

  • Klaus:

    Deflation kan bero på flera olika saker och behöver inte alls vara bra.

    Beror deflationen på produktionseffektiviseringar är den naturligtvis bra, är den däremot uppkommen av en alltför stor minskning i penningmängden är den knappast det.

  • Jag borde kanske varit tydligare och istället uttryckt det så att den naturliga utvecklingen för de flesta varor är att deras pris uttryckt i ”pengar” sjunker. Och det är en trevlig utveckling. Det skulle innebära till exempel att alla de pengar som jag har i min madrass ökar i värde med tiden. De får då på sätt och vis en inneboende ränta utan att jag ens behöver riskera dem via utlåning. Denna inneboende riskfria ränta är densamma som produktivitetsökningen i ekonomin. Så är det givetvis inte idag eftersom RB bränner mycket av vårt välstånd på att motarbeta ekonomiska lagar.

    Strikt talat är ju definitionen av deflation en minskning av penningmängden. Den typ av politiskt joxande med penningmängden som RB sysselsätter sig med, uppåt eller nedåt är alltid skadlig. Den deflation (penningmängdkontraktion) som uppstår i depressioner är en ekonomisk störsignal som kan drabba även sund verksamhet, men i grund och botten kan den bara inträffa eftersom RB och banksystemet redan orsakat penningmängdinflation. Utan den föregående inflationen kunde den efterföljande deflationen aldrig inträffa.

  • Du tycker inte att ett system där pengar ökar i värde av att ligga i en madrass känns lurt, åtminstone långsiktigt?

    Frågan är ju då varför vissa ska stå för produktionsökningen i ekonomin medan andra kan ligga på madrassen och skörda frukterna av arbetet de inte gjort?

    Svaret på den frågan är svaret på varför deflation orsakad av penningmängdsmanipulering är farlig men det är klart får du det att funka ska jag gärna spendera mer tid på madrassen och se på när kontot fylls.

    Bara för förtydligande vill jag påpeka att jag naturligtvis ser den överdrivna situationen idag som helt förkastlig men i valet mellan måttlig (t.ex. 2%) inflation och deflation väljer jag den förra.

  • Punkten
    Skulle man inte kunna se problemet som att köpa en dator idag eller vänta ett år och få en mycket finare dator för samma pris? Så dom som väntar ligger och skördar frukterna av andras arbete?

  • Det är inte speciellt lurigt att pengarnas köpkraft ökar i värde på grund av produktivitetsökningar. Tänk dig en ekonomi med tre invånare: du, jag och ”punkten”. Du odlar vete, jag och punkten fångar fisk. Du vill ha fisk och vi vill ha vete, så vi byter våra varor mot varandra. Varje handelsdag byter vi varor och den som ger dig mest fisk får också mest vete i utbyte. Eftersom vi så gärna vill ha ditt vete försöker vi jobba lite mer, investerar tid i att virka fisknät, utveckla vår fisketeknik etc. Med dessa investeringar ökar vår produktivitet hela tiden, och du får mer och mer fisk för samma mängd vete. Lägg ditt vete i madrassen ett år och kalla det för ”pengar” så är det uppenbart att det inte är något lurt med att du ett år senare får mer fisk för pengarna. Observera att vi själva antagligen också tjänar på vår högre produktivitet eftersom vi också får mer fisk för oss själva.

    Att på detta sätt hamstra pengar (”hoarding”) har ibland setts som en asocial handling och det finns länder där sådant till och med förbjudits i lag med hot om upp till tio års fängelse vid överträdelse http://www.knology.net/~bilrum/goldconfiscation1933.htm .

    Det anses av vissa att den som hamstrar inte uppfyller sitt medmänskliga ansvar att konsumera. I själva verket är det inget problem. Om jag äger hälften av alla pengar i samhället och plötsligt tar dem ur cirkulation genom att stoppa dem i min madrass, kommer snart resterande pengar stiga kraftigt i värde så att innehavarna av dem med stor sannolikhet kommer att konsumera desto mer. Walter Block förklarar det i detalj http://mises.org/daily/4446; han kallar ”snåljåpen” till och med för hjälte.

  • Punkten

    Jag förstår inte det där med att lata madrassliggare skördar frukten av de produktivas insatser. Vem är det som blir rikare av A och B, där A är en madrassliggare och B en framgångsrik entreprenör (t.ex. Steve Jobs), som med sin produktivitet gör världen bättre för sina medmänniskor? Det är ju sist och slutligen det företagande leder till, ökad produktivitet som i sin tur höjer levnadsstandarden för alla. Precis alla som deltar i arbetslivet eller består med kapital bidrar till denna utveckling. Till och med madrassliggarna gör det på så sätt som Klaus och Block förklarar. Exakt vem är det som är snyltar?

    Vad gäller ”lurt” system. Du tycker inte att det är ”lurt” att vissa utvalda aktörer för tillskansa sig värdet av den stora massans besparingar och inkomster genom penningtryckande? Nej, det har du ju redan sagt att det inte är. Att folks besparingar ökar i värde i takt med att ekonomin utvecklas och blir mer produktiv det är fel. Att några bankirer, byråkrater och politiker får stjäla värdet av folkets besparingar är däremot helt rätt.

    Nå var och en får ju tycka vad den vill, men personligen förstår jag inte hur man kan tycka att bedrägeri och falskmynteri inte är ”lurt”.

  • Patrik:

    Bra fråga. Det tror jag nog att man kan göra. Jag är som sagt ingen utbildad ekonom men försöker likt dig förstå detta (vilket inte visat sig lätt) så ta nedanstående för vad det är dvs. mina tankar just nu att fundera vidare kring eller förkasta som du finner lämpligt.

    Jag tror att man kan skörda frukterna av andras arbete på både bra och dåliga sätt, låt mig försöka mig på ett exempel:

    Förutsättning ett är att vi nu står inför jul. Precis den här årstiden brukar riksbanken använda sig av all laglig övertid för att skyffla ut pengar på marknaden då man erfarenhetsmässigt vet att allmänheten vill ha dessa för att kunna köpa julklappar. Turboladdad inflation om du vill.

    Förutsättning två är att begreppen inflation och deflation nedan används i båda sina riktiga betydelser vilka är ökning och minskning av penningmängden (inte prisökning eller prisminskning).

    Säg nu att vi har tre aktörer på vår marknad:

    Patrik – datortillverkare av Guds nåde som just byggt en bättre dator billigare.

    Punkten – vill hela tiden ha en ny dator.

    Hr. J. – Moderator superior och härmed utsedd till riksbankschef för detta exempels livslängd.

    Den lyckliga sagan:
    Givet förutsättningarna borde du och jag kunna mötas på den fria marknaden och göra affärer. Jag vill ha en dator och du har tillverkat en som är både bättre och billigare än vad alla andra kan erbjuda. Hr. J. gör som han alltid gjort fixar ut lite papper på marknaden och affären är ett faktum.

    Här har det alltså förekommit en bra prisminskning (många skulle felaktigt kalla det deflation) tack vare att det finns köpare, pengar och en duktig datortillverkare. Intressant om du missbrukar begreppen är ju att inflation här gav deflation vilket ju är som ovala fyrkantiga sfärer.

    Intressant är ju också att denna typ av pengar försvinner efter jul eftersom riksbanken då tar tillbaks överskottssedlarna, detsamma händer faktiskt också i FRB när ett lån betalas tillbaks dvs. krediten försvinner dit där den kom ifrån vilket är ut i tomma intet samtidigt som du får tillbaks din säkerhet (det enda som blir kvar i FRB bankens bokföring i detta skede är räntan du betalt). Man får lätt uppfattningen i forum likt detta att kreditexpansionen bara växer och växer men det behöver du bara leta upp lånestatistiken på riksbankens hemsida för att se att knappast är fallet.

    Den mindre lyckliga sagan.
    Hr. J. bestämmer sig för att turboinflation i juletid är dåligt och låter bli att laga papperspengar, allt annat lika. Jag vill fortfarande köpa din dator men kan inte för papperspengarna mina räcker bara till julskinka. Detta innebär att du om du överhuvudtaget vill sälja din dator måste sänka priset mer än du kanske kan och då har du blivit utnyttjad på ett dåligt sätt. I detta exempel ger riktig deflation upphov till prissänkningar som du som datortillverkare knappast gillar.

    Låt dock ingen försöka lura dig att detta är enkelt eftersom det beror på så oerhört med faktorer ute i den riktiga världen. Ett gott råd jag dock kan ge dig är att låter det för bra för att vara sant är det förmodligen falskt. Gratisluncher växer som regel inte till sig i madrasser, många har påstått detta både förr (Ponzi) och senare (Madoff) men det har alltid visat sig att det inte fungerar i längden.

    Klaus:

    Du har helt rätt men som jag försökt visa ovan är det skillnad på ”deflation” i betydelsen prissänkningar orsakade av högre effektivitet och deflation orsakad av en minskning i penningmängden. Lika fel som det är med överdriven inflation är det om du tar bort hälften av pengarna eftersom du ju med det naturligtvis konstgjort även ökar värdet på de pengar du lagt undan och på så sätt gjort dig själv rikare på ett anser åtminstone jag oärligt sätt. Tack dock för en intressant och konstruktiv diskussion.

  • Punkten:

    Pengar är och ska vara en handelsvara som alla andra; tillgång och efterfrågan löser hela kvasiproblemet med prissättning av pengar.

    Varje intervention föder behovet av en ny.

    Lika lite som en billigare eller dyrare dator är ”fel” eller ”rätt” i någon eller någras synvinkel så prissätter marknaden alltid bättre än centralplanering. Oändligt många fler gånger och mer exakt än man kan föreställa sig (tom mig och jag har livlig fantasi)

  • Jonas:

    Du har helt rätt men är inte det vad marknaden gör miljontals gånger per dag även med en fiat valuta dvs prissätter den?

    Jag och Patrik gör ju också en värdering av den då vi genomför vår affär?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *