När det naturliga blir onaturligt

– Pappa vad gör du?
– Jag skriver om staten.
– Vad är staten pappa?
– Staten är en organisation som livnär sig på att ta andras egendom för att sedan fördela den till andra som de anser är mer lämpliga ägare.
Upprörd reaktion:
– Tar dom andras saker?
– Ja låt oss säga att du har ritat tio teckningar, sen kommer staten och tar sex av dessa.
Nu med uppspärrade och förvånande ögon:
– Tar mina teckningar!! Då skulle jag visa dom! Då skulle jag bli så arg och stoppa dom!
– Det är det som är problemet det kan du inte. Det är staten som har allt makt och alla vapen och varje typ av fysiskt motstånd kommer bara att skada dig själv mer än staten.
Nu lite uppgivet:
– Men vad kan man göra för att stoppa staten?
– Du kan förklara för andra att det är fel och sprida idéer så att de lever vidare.
– Hjälper det?
– Jag vet inte men jag tänker försöka.

Häromdagen hade jag ett lång samtal med min dotter och insåg hur långt statens makt har format våra liv och även mitt eget, så pass mycket att jag nästan har glömt hur mycket staten har format våra liv sedan födseln. Samtalet berörde mig djupt och jag började att fundera på varför. Vi föds in i denna värld med många naturliga instinkter om vad som är rätt och fel. Oavsett vilken övertygelse du har idag så är du mer formad och påverkad av det system du har växt upp i än du tror, och om du en dag har klarat dig ur detta så är det mer ett undantag än en regel. Den grundläggande statliga kollektivismen har nötts in i dig från tidig ålder.

Varför blev jag så förvånad över hennes reaktion? För att du inte får denna reaktion av särskilt många längre. Att reagera på något som anses vara fel är gemensamt för de flesta. Först blir du irriterad och upprörd och sen vill du göra något åt det. Med staten har det gått så långt att du inte ens får denna reaktion ifrån vuxna människor. De flesta är upptagna med att bli upprörda över att fel person vann Idol eller att Sverige inte fick spela slutspel i fotbolls-VM. Du blir upprörd över att filmjölken är slut i ditt kylskåp eller att tidningen inte kommer. Men att staten styr din familj och dina vänner med en järnhand är inget som upprör någon, knappt någon alls. Om du skulle få för dig att påpeka detta kan du räkna med att folk blir upprörda; på dig. Det går till och med att hävda att det inte bara är så att folk inte bryr sig utan att de till och med aktivt ber om att bli mer styrda och kontrollerade.

Oavsett om du har barn eller inte berör detta dig för nästa generations slavägare fostras just nu. Staten arbetar kontinuerligt med att göra det naturliga onaturligt och det onaturliga naturligt.

Gå tillbaka 50 år i tiden, om du stannade hemma med dina barn så länge som möjligt var det något naturligt. Att vara nära de du älskar så mycket som möjligt för att ge dem kärlek och en nära relation till sina föräldrar. Se idag efter den Myrdalska hjärntvätten och det kompakta socialdemokratiska mörkret som bara har lämnat över vapnet till det borgerliga socialistiska mörkret med fortsatt fördelningspolitik och regleringar. Idag är dagis det som är det naturliga och trycker du inte in ditt barn där vid ett års ålder är du onaturlig. Staten har förutom att även i detta fall göra det naturliga onaturligt varit duktiga på att forma samhället så att det är ytterst svårt kunna fortsätta ha barnen hemma.

Staten har även varit effektiv när det gäller att förstöra civilsamhället och medkänsla och hjälpsamhet till människor runt omkring dig. Idag förväntar sig folk att staten ska hjälpa alla och inte de själva. Hjälpen är centraliserad till staten som alltid ska hjälpa. Staten vet bäst hur den fattige ska hjälpas. Vi ingriper inte, vi bryr oss inte. Att bygga egna sociala nätverk med familj och vänner blir allt mindre viktigt.

Förfalskning och bedrägeri blir ansvarsfull finanspolitik. Stöld under hot och tvång blir skatt. Slaveri blir värnplikt. Förbud och regleringar är för ditt eget bästa.

”Det staten har varit duktig på att skapa, och speciellt i Sverige, är en unik slavmentalitet som de flesta inte är medvetna om.”

Det staten har varit duktig på att skapa, och speciellt i Sverige, är en unik slavmentalitet som de flesta inte är medvetna om. Det finns ingen reglering eller lag som staten inte kan införa. Visst folk kanske protesterar lite i början, det blir lite demonstrationer och upprörda debattprogram men det är ganska snabbt glömt. Låt oss säga att staten inför en lag på att du ska bära hjälm när du går utanför hemmet (kom ihåg att cykelhjälm och säkerhetsbälte ansågs vara absurt innan det infördes). Jag är fullständigt övertygad om att det endast skulle dröja några få månader innan denna lag skulle vara fullständigt accepterad. Du skulle muttra lite de första dagarna du gick med din Bamsehjälm till jobbet, men förr eller senare skulle du göra det och till slut glömma att du var emot det och ytterligare en bit av dig skulle vara förlorad. Alla som inte hade Bamsehjälm skulle vara konstiga, märkliga kriminella som förtjänar att spärras in. Tidigare när statens makt ännu inte hade blivit så totalitär som den är idag hade detta aldrig varit möjligt. För en del kan detta exempel tyckas vara extremt, att man omöjligen skulle bli inspärrad för denna typ av brott. Jag hävdar att detta exempel inte är extremt av två anledningar. För det första finns det ett otal exempel på brott utan offer i vårt samhälle idag där människor dagligen spärras in. För det andra har Stefan Molyneux tydligt visat i sina artiklar Vapnet i rummet del 1 och del 2 den våldspiral som startar även om du t.ex. skulle vägra att betala ett strafförläggande. Detta är en av de viktigaste förklaringarna till att staten fortsättningsvis relativt enkelt kan fortsätta med att göra det onaturliga naturligt.

Det är dags att vända denna trend och det är ditt och mitt ansvar att se till att det händer individ för individ. Att vända denna trend kan vara en lång uppförsbacke även när det endast gäller en individ. Detta i sig är inget konstigt utan visar tydligt hur framgångsrik staten har varit.

Någonstans kanske du känner en maktlöshet här, att det inte går att göra någonting åt,
men det går, och det finns människor som gör något varje dag och du kan bli en av dem oavsett hur litet ditt bidrag är. Även om det inte kommer att hjälpa så kan du förklara för dina barn eller barnbarn i framtiden att du försökte och det är att försöka som räknas. Kan du se framför dig vad alternativet skulle vara om du inte gjorde något? Kan du se framför dig hur din förklaring för dina barn och barnbarn kommer att låta? Att du var upptagen med att titta på TV varje kväll efter jobbet? Att du var för bekväm för att ta ansvar för något som i högsta grad rör dig? Om du inte tror att du kan åstadkomma något så har du redan förlorat och det första du måste överkomma är ditt eget tvivel. Tror du att aktivister i totalitära regimer börjar med den mentala inställningen att det inte är någon idé? Nej de har kämpat i alla tider mot odds som kan tyckas vara oövervinneliga. Fredliga revolutioner och skiften när det gäller idéer har trots allt skett i historien utan att vara speciellt väntade.

Det jag vill be dig om är att vägra att fostra in dina barn i denna slavmentalitet och vägra se människor runt omkring dig bli en del av den. Ta ditt ansvar nu och gör så mycket du bara kan, du behövs nu innan det blir för sent, under tiden du läste detta har nästa generation fördärvats ytterligare. Gå ut nu och börja påvisa för dina vänner, nära och kära hur staten gör det naturliga onaturligt. Börja med att utbilda steg för steg, vad staten är, vad riktiga pengar är och vad det innebär att leva i ett samhälle skapat av fredligt samförstånd istället för ett samhälle styrt av våld, hot och tvång. Frihetens idéer står konstant under hotet att bli utraderade från historien och det är vår skyldighet att se till att varje generation påminns om dessa. Det enda sättet vi kan motverka utvecklingen är med kärlek, kunskap och äkta frivilliga relationer. Med hjälp av anarkokapitalism kan vi återigen bygga ett civilsamhälle som baseras på decentraliserad medkänsla och hjälpsamhet som är baserat på frivilliga relationer.

Ett stort tack till min dotter för denna insikt. Tack även till mina vänner Niklas, Joakim och Markus som har gett mig värdefull återkoppling när jag skrev detta.

Kommentera på bloggen