Intervju med Richard C.B. Johnsson

LvMI Sverige kommer framöver löpande göra intervjuer med kända profiler inom österrikisk ekonomi och även i samband med detta börja publicera material skrivet av dessa personer. Först ut är Richard C.B. Johnsson som vi kom i kontakt med för några månader sedan. Richard är en fantastiskt driven och inspirerade människa, det är svårt att upphöra att förvånas över allt som han redan har åstadkommit i sitt liv. Jag tror att vi alla kommer att se betydligt mer av Richard framöver. Nyligen publicerade Richard en artikel på Rockwell.com som George Reisman själv kallade: ”an outstanding article” and ”excellent”, indeed, more than excellent. LvMI Sverige är stolta över att ha fått tillgång till Richards stora artikelarkiv för publicering framöver och vi kommer att samla dem här under Om oss –> Vem är Richard C.B. Johnsson.

Bakgrund: Richard C.B. Johnsson är en av landets främsta experter på nationalekonomi. Han har lyckats kombinera en ”vanlig” doktorsavhandling, med alla inslagen av avancerad matematik, ekonometri och programmering, med att ha studerat och publicerat artiklar inom den österrikiska skolan samt dessutom haft en kometkarriär i finansvärlden. Han är den ende svensken som har publicerat akademiska artiklar i peer reviewed journaler såsom Quarterly Journal of Austrian Economics och Journal of Ayn Rand Studies med tydlig ”österrikisk” inriktning, utöver ett antal kapitel i antologier och på Mises.org. Richard är även återkommande skribent i Dagens Industri. Han bor i Beijing med sin familj och verkar i Beijings finansvärld med kapitalförvaltning.

Namn: Richard C.B. Johnsson
Ålder: 41
Karriär: Forskare, egenföretagare, kapitalförvaltare, vd i Kina, partner på private bank i Sydney.
Utbildning: Fil dr i nationalekonomi från Uppsala U, utlandsstudier vid Oxford U, Sydney U, Innsbruck U och Salamanca U
Familj: Hustru Jessica, samt sönerna Dante (8), Hector (6) och Leon (5)
Hobbies: Att lära mig nya saker om nya saker
Senaste lästa bok: The Magicians Way, av William Whitecloud
Favoritbil: Gamla sportbilar, gärna brittiska

Mises.se: Välkommen till Mises.se och tack för att du tar dig tid.
RJ: Tack, det är ett sant nöje. Ett av mina devis är do ut des — I give in order that you should give — något som jag faktiskt fann i en av Mises artiklar. Så jag delar gladeligen med mig så mycket jag kan.

Mises.se: Fantastiskt! Kan du berätta lite kort om hur du fann den österrikiska skolan?
RJ: Det var ganska sent, jag hade redan börjat mina doktorandstudier och var på ett utbytesår vid Sydney U. Jag sökte förklaringar till hur allt där kunde vara halva priset, man tjänade dubbelt upp, betalade halva skatten och hade dubbelt med fritid. Där funkade inte riktigt de matematiska modellerna längre. Svensken i allmänhet och nationalekonomer av idag i synnerhet är ju så pass indoktrinerad att de tror att med halverad skatt borde allt snarare vara dubbelt så dyrt, du skulle tjäna hälften och behöva jobba dubbelt upp. Det fick mig att leta efter alternativa förklaringar.

Mises.se: OK, och vad fann du?
RJ: Jag letade på internet i Sverige och hittade ett par personer som verkade ha hyfsad koll på läget. Genom att följa i deras spår fann jag Ayn Rand böcker och den österrikiska skolan. Jag bestämde mig för att ta George Reismans självstudiekurs, förmodligen den mest omfattande som finns motsvarande 2 års fulltidsstudier vid sidan av mina doktorandstudier – i hemlighet förstås. Reisman var en av Mises elever och i genom hans program har jag läst och studerat samtliga viktiga nationalekonomer de senaste 300 åren. När jag senare tog en doktorandkurs i ekonomisk historia trodde inte professorn att jag hade skrivit uppsatsen, men jag fick högsta betyg med ett ”+” efter. Så jag har läst allt av bl.a. Mises, Reisman, Menger, Böhm-Bawerk, Rand, Smith, Ricardo, far och son Mill och Rothbard.

Mises.se: Vilka svenska nationalekonomer tycker du håller internationell klass?
RJ: Egentligen bara två, Knut Wicksell och Gustav Cassel. Det finns starka kopplingar mellan Wicksell och den österrikiska skolan, något som har utforskats en hel del av amerikaner som Rizzo, Boettke och Ebeling. Jag har för övrigt en signerad kopia av Cassels Teoretisk Socialekonomi och har påvisat att det var han som myntade ”köpkraftsparitet” eller ”purchasing power parity”.

Mises.se: Men Nobelpristagarna Myrdal och Ohlin då?
RJ: Nobelpriset delas ut av Riksbanken, så det är en mycket stor del politik, en mycket liten del vetenskap. Nobelstiftelsen borde uppföra med att ge trovärdighet åt något sådant, speciellt som Nobel själv aldrig var inne på den banan. Annars kan man ju undra varför de t ex inte låter Socialstyrelsen sätta upp ett pris i hans namn för den bästa socionomen.

Mises.se: Du har gjort internationell karriär inom kapitalförvaltning och finansiell rådgivning. Hur hamnade du där?
RJ: Jag ville arbeta med det jag trodde på och då fanns det inte så många valmöjligheter. De var få som på den tiden visste vad österrikisk nationalekonomi var. Jag kom i kontakt med en känd finansman som sa att han trodde det skulle vara svårt att försörja sig som analytiker med den inriktningen. Trots det lyckades jag hamna på förstasiden på Dagens Industri med en uppsats om deflation som sedan blev den mest nedladdade i världen en månad 2004. Men jag insåg att om jag ville leva på detta måste jag undvika att vara en overhead-kostnad, jag måste generera intäkter. Jag fann en möjlighet som kapitalförvaltare och tog den.

Mises.se: Vad hade du för nytta av österrikisk nationalekonomi i rollen som kapitalförvaltare?
RJ: Det går inte att förvalta pengar baserat på rubrikerna i de stora finanstidningarna. Däremot kan de innehålla fakta som kan vara användbart. Man måste dessutom söka information på internet för att få något vettigt och då har det mesta som är bra en touch av österrikiska skolan. Du måste ha en egen bild över hur saker hänger ihop du ska kunna tolka nyheter, annars är du rökt. Jag vet inte hur många kunder som jag har fått att inse att Riksbanken inte stävjar inflation, deras monopol är orsaken till inflationen. Men jag har även övertygat många att dagens räkenskapssystem, IFRS, är helt uppåt väggarna och förstärker svängningarna i ekonomin. Överlag har jag lyckats väl med kundernas portföljer men har förstås gått på en och annan nit också. Man blir inte spågubbe av att studera, något många ekonomer verkar ha glömt bort.

Mises.se: Du har bott ett antal år i Kina nu. Hur är det att bo i ett land som är kommunistsikt?
RJ: Det är helt kanon! Ärligt talat tror jag att Sverige är mer kommunistsikt än Kina. Visst, kinesiska staten kan vara hård i nyporna på ett sätt som förefaller hemskt för en svensk och många hamnar i kläm. Men det handlar mer om ren makt än om kommunistisk ideologi, så där skiljer det sig inte mycket från en moderat eller sosse.

Mises.se: Är inte skatterna höga?
RJ: Merparten betalar väldigt lite i skatt. Tror inte inkomstskatten officiellt ligger högre än 10% för genomsnittsinkomsttagaren men de flesta jobbar en hel del svart. Du måste säga till om du vill ha ett riktigt kvitto och får då betala 5% extra i moms. Inte många gör det, vare sig för varor eller tjänster. Detta betyder att arbetsdelningen sker mer spontant och fungerar långt mycket bättre än i ett land som Sverige. Här har man råd att själv producera, något de flesta inte har råd med längre i Sverige annat än som löntagare. Kom ihåg att det är de minst produktiva som tjänar mest på detta. Medelklassen i Beijing har det bättre ställt än medelklassen i Sverige, utan tvekan.

”I Sverige tror de flesta faktiskt att de är en del av staten och makten, vilket är fullkomligt stolligt.”

Mises.se: Hur ser de kineser du träffar på detta?
RJ: De tror att livet är kanon i väst och kan inte förstå att folk får slita hårt i ett land som Sverige. Det är lustigt, efter år av omvänd propaganda. Men den stora skillnaden mellan kineser och svenskar är att kineserna över lag inte identifierar sig med staten. De ser staten och makthavarna som just makthavare som mest ställer till tokigheter och ibland gör något bra. I Sverige tror de flesta faktiskt att de är en del av staten och makten, vilket är fullkomligt stolligt.

Mises.se: Nu låter du lite som en anarkist. Är du det?
RJ: Så länge monopolet upprätthålls kommer jag och regeringen vara två skilda saker. Men jag har inget emot regeringar i sig, jag är emot monopol av alla de slag. Jag är emot att regeringen får ha monopol på polis, rättsväsende etc. Det har inte alltid varit så, ens i Sverige. Vi har bara glömt bort att kungen en gång i tiden var kung över svenskarna, inte territoriet Sverige. Folk levde sida vid sida i fred trots att de levde under olika lagar och regeringar. Vi ska inte återgå till det som fanns då men jag tycker vi ska göra oss av med alla problem monopolet medför. Låt varje person få den regering de vill ha och byta om de vill. Låt sossarna få sin sosseregering, moderaterna sin, folkpartisterna sin, o.s.v. Hur enkelt som helst att fixa. Så är dessvärre inte dagens demokrati uppbyggd. Men svaret på frågan är nej, jag är inte anarkist (läs mer här).

Mises.se: Vad skulle du ge för råd till yngre människor som är intresserad av österrikisk ekonomi? Vad ska de t.ex. studera?
RJ: Jag vet att många libertarianer söker sig till affärsvärlden och finansbranschen, dels för att de tror på att verka på en marknad och dels för att akademin är rätt så inskränkt. Men än så länge är det svårt att försörja sig genom analys baserad på österrikisk skolan, även om det säkert går. Det kanske främsta framgångsreceptet är annars att göra det du drömmer om. Det finns enkla tekniker och rutiner som kan hjälpa den som vill komma fram till vad man verkligen brinner för och det är ett av mina stora intresseområden, men det är en annan intressant historia. Gör det du drömmer om, verka för det du tror på, använd din överlägsna kunskap. Journalister, konstnärer, fotbollsproffs, etc, alla kan följa den linjen. Studera det du vill, komplettera med självstudier i österrikisk ekonomi.

Mises.se: Tack för att du tog dig tid att svara på våra frågor.
RJ: Som sagt, ett sant nöje. Tack för att jag fick vara med på er hemsida och jag gratulerar er för ett bra jobb!

5 kommentarer till ”Intervju med Richard C.B. Johnsson

  • Artikeln som det länkas till i intervjun är riktigt, riktigt bra. Jag tror att ordet ”extraterritoriella stater” är lättare att sälja in än ”anarkokapitalism”, även om de i praktiken skulle vara väldigt lika.

    • Väldigt roligt att du gillar den artikeln, den håller för närvarande på att översättas och kommer att publiceras inom kort. Har använt exemplet med ”extraterritoriella stater” (även om jag förvisso aldrig använt just det ordet) förut för att hjälpa till att förklara hur anarkokapitalism skulle kunna se ut i praktiken. Termen är lite knögglig förvisso, men konceptet har fördelen att du iaf gör dig förstådd.

  • ”Extraterritoriell lag” kanske är bättre. Om medlemskapet är frivilligt är det ju inte en stat längre. Problemet när man använder ordet ”anarkism” är att folk tolkar det som frånvaron av lag och ordning, med ”extraterritoriell lag” får du ju tydligt med att det inte är frågan om kaos och laglöshet.

    Det gör också att man slipper bli associerad med vänsteranarkister, vilka är de de flesta tänker på när de hör ordet ”anarkism”.

Kommentarer inaktiverade.