Det demokratiska monstret

Teori är oumbärligt för att kunna tolka historien korrekt. Historien är ”blind”. Den avslöjar ingenting om orsak eller verkan. Vi kan till exempel vara överens om att Europa var fattigt under feodaltiden, rikare under den monarkiska tiden, och ännu rikare under den demokratiska tiden. Eller att Amerika under 1800-talet, med sina låga skatter och få regleringar, var fattigt, medan dagens Amerika med sina höga skatter och många regleringar är rikt.

Men var Europa fattigt på grund av feodalism, och blev det rikare tack vare monarki och demokrati? Eller blev Europa rikare trots monarki och demokrati? Eller är dessa fenomen orelaterade? På samma sätt kan vi fråga oss huruvida dagens Amerika är rikare tack vare höga skatter och fler regleringar eller trots dem. Det vill säga, skulle Amerika vara ännu mer framgångsrikt om skatter och regleringar hade stannat kvar på 1800-talets nivåer?

Historiker, i egenskap av historiker, kan inte besvara sådana frågor, och ingen statistisk manipulering kan förändra detta faktum. Alla empiriska händelseförlopp är förenliga med alla möjliga rivaliserande, ömsesides oförenliga tolkningar.

Läs hela artikeln, av Hans-Hermann Hoppe.

Se också Hans-Hermann Hoppes artikelarkiv.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

10 kommentarer till ”Det demokratiska monstret

  • Att demokratin skulle vara ursprunget till den ”sovjetiska socialismens” (kommunismens) frammarsch ser jag som ett ytterst felaktigt påstående. I Ryssland tog kommunisterna över efter århundraden av monarkiskt envälde i och med den ryska revolutionen 1917. Även i Kina, världens andra stora kommunistiska stat, kom kommunisterna till makten i en stat som i århundraden regerats av enväldiga härskare, och som på inget vis hade en demokrati vid tiden för kommunisternas maktövertagande.

    Hoppes påstående att övergången från monarki till demokrati skulle vara ett felsteg måste vidare mötas med skepticism. Demokrati, i den form som dominerar i västvärlden idag, är sannerligen inte önskvärd, men i jämförelse med svunna tiders envälden är dagens västerländska demokratier högst önskvärda (eller skulle ni hellre bo i tsarernas Ryssland framför dagens Storbritannien, eller Karl XI envälde framför dagens, demokratiska, Sverige?). Den nivå av rättighetsskydd vi har idag, hur felande det än är, är inte nära nog så bristande som fordom monarkiers skydd av desamma.

    • Jag tolkar inte Hoppes påstående om att demokrati varit ursprunget till den ”internationella (sovjetiska) socialismen” som att han menar att en demokratisk stat funnits på plats innan, och att det kommunistiska styret på något sätt har uppstått ur en demokrati. Istället tolkar jag det som att han menar att själva idén om demokratin, om tron på ”folkets styre”, är det som är upphovet till dessa typer av socialistiska idéer (europeisk socialdemokrati, amerikansk ”liberalism”, samt internationell och nationell socialism).

      Angående ditt andra påstående, man kan förvisso argumentera att demokrati är ett mer legitimt styrelseskick än monarki, i alla fall på pappret, eftersom styrandet är öppet för alla. Men, som Hoppe påpekar, det finns starka teoretiska skäl att hävda att en kungägare är att föredra ur ett ekonomiskt perspektiv. Sen förespråkar ju inte Hoppe monarki heller, men han menar att allt annat lika skulle monarki vara bättre ur ett ekonomiskt perspektiv. Som Hoppe skriver:

      Demokrati bidrar i synnerhet till en ökning av tidspreferensen i samhället, eller ”infantiliseringen” av samhället. Det resulterar i kontinuerligt ökande utgifter och skatter, papperspengar och inflation av papperspengar, en ändlös flod av lagstiftningar, och en stadigt växande ”offentlig” skuld, eller statsskuld.

  • ”… själva idén om demokratin, om tron på ”folkets styre”, är det som är upphovet till dessa typer av socialistiska idéer (europeisk socialdemokrati, amerikansk ”liberalism”, samt internationell och nationell socialism).”

    Marxismens uppkomst föregår 1900-talets demokratier med årtionden, så på vilket vis gav demokratin upphov till marxismen? Marxismens (och nazismens) filosofiska rötter sträcker sig långt bak i tiden, och fyra filosofer kan i huvudsak pekas ut som ansvariga för dess uppkomst; dessa är Platon, Kant, Hegel och Marx (Marx, som utmålades som en fiende av nazisterna, var dock viktig för nazismens uppkomst, då han populariserade de fundamentala principer som Hegel lade fram, såsom förkastandet av aristotelisk logik). I ljuset av detta är Hoppes påstående minst sagt felaktigt, eftersom det inte bara bortser ifrån den långa rad av filosofer som medverkat till marxismens (och nazismens) uppkomst, utan dessutom för att den tillskriver ”demokratin” som själva orsaken. (Peikoff, The Ominous Parallels, s. 26 och 42)

    Sambandet mellan marxism/nazism och demokrati är ett spuriöst sådant; demokrati har inte orsakat marxismen eller nazismen. Vad alla tre har gemensamt är att de är kollektivistiska, och därmed ställer sig emot individens rättigheter, men det finns inga belägg för att demokrati har orsakat de två andra.

    ”Angående ditt andra påstående, man kan förvisso argumentera att demokrati är ett mer legitimt styrelseskick än monarki, i alla fall på pappret, eftersom styrandet är öppet för alla. Men, som Hoppe påpekar, det finns starka teoretiska skäl att hävda att en kungägare är att föredra ur ett ekonomiskt perspektiv. Sen förespråkar ju inte Hoppe monarki heller, men han menar att allt annat lika skulle monarki vara bättre ur ett ekonomiskt perspektiv.”

    Att monarki skulle vara det bästa statsskicket, ekonomiskt (eller på något annat vis för den delen), är minst sagt tveksamt om man beaktar hur monarkier har förhållit sig till ekonomisk frihet och sundhet genom historien. Romarrikets fall möjliggjordes av inflationistisk penningpolitik (Mises, Politics & Ideas: The Rise and Decline of Civilization, Föreläsning 6, Del 3 av 4), den spanska kronan misslyckades med att betala av sina skulder inte mindre än fjorton gånger bara mellan 1557 och 1696 (Ferguson, The Ascent of Money: A Financial History of the World, s. 53), Sverige har bytt mellan fiat och specie valuta femton gånger sedan 1600-talet (Fregert, Makroekonomi: Teori, politik och institutioner, s. 220), mellan 1500-talet och 1700-talet tillämpade Europas stater (som nästan var uteslutande monarkiskt) merkantilism, ett inte på långa vägar sunt ekonomiskt system (Rothbard, Economic Thought Before Adam Smith: An Austrian Perspective on the History of Economic Thought, Volume I, s. 213), och ett genomgående drag i det monarkiska Europa har varit livegenskapens ok (för att inte nämna århundraden av slaveri).

    Så min fråga är: När har monarki varit föredragbart ekonomiskt? Var det under Romarrikets gyllene dagar av genomgående statlig kontroll över ekonomin, under det feodalistiska 1300-talet, det merkantilistiska 1600-talet, eller är det hos den nuvarande saudiska monarkin som vi får beskåda det ekonomiska under som är monarkin? Hur kan man påstå att monarki är bättre ekonomiskt än alla andra statsskick då merparten av alla monarkier genom människans mångtusenåriga historia har varit dåliga ekonomiskt? Men det kanske funkar om man, likt Hoppe, anser att historien är ”blind”, och att erfarenheter inte kan ”bevisa eller motbevisa” ens teorier.

    Det var den klassiska liberalismen (med sitt fokus på individens rättigheter, konstitutionellt begränsad statsmakt, definierad äganderätt och en fri ekonomi) som sprängde bort många av de kedjor som monarkin bundit människan med under mångtalig århundraden. Att påstå att monarki är ”bra ekonomiskt”, eller att det är det mest eftersträvansvärda statsskicket är att förneka de mångåriga förtryck som monarkier har inneburit, och det är att bortse ifrån att det var de liberala reformerna under 1700-talet, och framåt, som var den faktiska orsaken till människans frigörelse; en frigörelse som monarkin varit ett stort hinder för otaliga gånger under historien.

  • Att demokratin skulle vara ursprunget till den ”sovjetiska socialismens” (kommunismens) frammarsch ser jag som ett ytterst felaktigt påstående. I Ryssland tog kommunisterna över efter århundraden av monarkiskt envälde i och med den ryska revolutionen 1917.

    Efter att Nicholas II hade tvingats att abdikera inrättades en provisorisk regering efter februarirevolutionen och Alexander Kerensky utropade en demokratisk-republikansk regering den 15 september, Bolsjevikerna tog makten i oktober. Så du hoppade över ett steg i historiebeskrivningen vilket är ett vanligt misstag då ryska revolutionen var en komplex kedja av händelser. Jag kan rekommendera Richard Pipes utmärkta bok Den ryska revolutionen.

    Marxismens uppkomst föregår 1900-talets demokratier med årtionden, så på vilket vis gav demokratin upphov till marxismen? Marxismens (och nazismens) filosofiska rötter sträcker sig långt bak i tiden, och fyra filosofer kan i huvudsak pekas ut som ansvariga för dess uppkomst; dessa är Platon, Kant, Hegel och Marx (Marx, som utmålades som en fiende av nazisterna, var dock viktig för nazismens uppkomst, då han populariserade de fundamentala principer som Hegel lade fram, såsom förkastandet av aristotelisk logik).

    Nu uppstod idén om demokrati inte på 1900-talet utan i antikens Grekland. Hoppe avser inte de ideologiska rötterna här utan snarare det demokratiska styrelseskicket som föregått. Om USA hade valt att inte ingripa så är det mycket möjligt att första världskriget hade slutat sent 1916 eller tidigt 1917 p.g.a. flera fredsinitiativ framförallt ifrån den österrikiska kejsaren Charles I. Dessutom hade resultatet snarare blivit en kompromiss som alla hade kunna leva med istället för den förnedring som la grunden för andra världskriget. Österrike-Ungern, Tyskland och Ryssland hade fortsatt att vara traditionella monarkier istället för kortvariga demokratiska republiker. Med en rysk tsar och Österrikisk Kaiser vid makten hade det i princip varit omöjligt för bolsjevikerna att ta makten i Ryssland och för fascisterna och nationalsocialisterna att ta makten i Italien och Tyskland. Detta är spekulationer (men intressanta sådana) och det är svårt att säga vad de exakta skeendena skulle ha blivit, men det är detta som Hoppe avser i detta stycke som han beskriver mer utförligt i sin bok.

    Så min fråga är: När har monarki varit föredragbart ekonomiskt? Var det under Romarrikets gyllene dagar av genomgående statlig kontroll över ekonomin, under det feodalistiska 1300-talet, det merkantilistiska 1600-talet, eller är det hos den nuvarande saudiska monarkin som vi får beskåda det ekonomiska under som är monarkin? Hur kan man påstå att monarki är bättre ekonomiskt än alla andra statsskick då merparten av alla monarkier genom människans mångtusenåriga historia har varit dåliga ekonomiskt?

    Jag tror att du misstolkade Kämpes svar, Hoppe avser de ekonomiska incitamenten för monarken vs. den demokratiska ledaren. Att jämföra 1300-talet med 2000-talet i ekonomiskt välstånd blir ingen svår jämförelse och det är ingen som hävdat något annat, poängen är att vi har blivit rikare trots demokrati inte på grund av. Sen vet jag att du känner till att Hoppe inte vill återgå till monarki, den sista tredjedelen av artikeln avhandlar detta.

    Angående rättssäkerheten så missar du den totala makt som demokratiska stater har tagit över våra liv som ingen monarki kom i närheten av som Hoppe skriver i Reflections of State and War (http://www.lewrockwell.com/hoppe/hoppe17.html):

    The foundation and cornerstone of liberty is the institution of private property; and private — exclusive — property is logically incompatible with democracy — majority rule. Democracy has nothing to do with freedom. Democracy is a soft variant of communism, and rarely in the history of ideas has it been taken for anything else. Incidentally, before the outbreak of the democratic age, i.e., until the beginning of the 20th century, government (state) tax-expenditures (combining all levels of government) in Western European countries constituted somewhere between 7–15% of national product, and in the still young United States even less. Less than a hundred years of full-blown majority rule have increased this percentage to about 50% in Europe and 40% in the United States.

    Det är med denna ofantliga makt som vi har fått se de totala krigens förstörelse med angrepp på civila som du inte kommer i närheten någon gång under historien. Som t.ex. de allierades bombmattor över Dresden eller atombomberna i Japan, de stora massornas krig mot varandra.

  • ”Efter att Nicholas II hade tvingats att abdikera inrättades en provisorisk regering efter februarirevolutionen och Alexander Kerensky utropade en demokratisk-republikansk regering den 15 september, Bolsjevikerna tog makten i oktober. Så du hoppade över ett steg i historiebeskrivningen vilket är ett vanligt misstag då ryska revolutionen var en komplex kedja av händelser.”

    Att det under ett fåtal månader existerade en provisorisk regering har inte undgått mig. Anledningen till mitt utelämnande är att det saknar direkt relevans; dessa få månader av oroligt, krisdrabbat och instabilt styre, som dessutom inte ens sträckte sig över hela riket, var inte det som var ursprunget till kommunismens frammarsch i Ryssland. Kommunismen var på frammarsch långt innan februarirevolutionen, så det går inte att framgångsrikt hävda att demokratin var kommunismens urkälla. Detta motbevisas ju t.ex. av det simpla faktum att bolsjevikerna inte uppstod under den provisoriska regeringen, eller till följd av denna, utan fanns långt innan. Vilka demokratiska inslag man än kan tillskriva det provisoriska styret så var det inte grunden för kommunismen (varken idémässigt, eller som en nödvändig förutsättning för dess spridning och makttillträdande).

    ”Nu uppstod idén om demokrati inte på 1900-talet utan i antikens Grekland. Hoppe avser inte de ideologiska rötterna här utan snarare det demokratiska styrelseskicket som föregått.”

    Jag bemötte (i min inledande kommentar) Hoppes påstående med utgångspunkten i att han åsyftar ”styrelseskicket som föregått” (och varit grundorsaken/ urkällan till) olika typer av socialistiska idéer, men Kämpe påstod ju att Hoppe inte menar detta, utan snarare ”de ideologiska rötterna”, så det du säger strider emot det Kämpe påstod i första stycket av sin kommentar:

    ”Istället tolkar jag det som att han menar att själva idén om demokratin, om tron på ”folkets styre”, är det som är upphovet till dessa typer av socialistiska idéer.”

    Då kan Hoppe mena en av två olika saker. Antingen menar han att (1) ett demokratiskt styrelseskick har föregått uppkomsten av de olika formerna av socialism (såsom marxismen och nazismen), och dessutom att denna demokrati samtidigt varit själva grundorsaken (”urkällan”/”the fountainhead”) till dess uppkomst, eller så menar han att (2) den filosofiska grunden (roten) till marxismen och nazismen ligger i idén om demokrati. Vilken av dessa två är det? Båda är felaktiga, men jag vill gärna ha klarhet i vilket som åsyftas i Hoppes artikel.

    ”Jag tror att du misstolkade Kämpes svar, Hoppe avser de ekonomiska incitamenten för monarken vs. den demokratiska ledaren. Att jämföra 1300-talet med 2000-talet i ekonomiskt välstånd blir ingen svår jämförelse och det är ingen som hävdat något annat, poängen är att vi har blivit rikare trots demokrati inte på grund av. Sen vet jag att du känner till att Hoppe inte vill återgå till monarki, den sista tredjedelen av artikeln avhandlar detta.”

    Jag misstolkar inte Kämpes svar, utan jag utgår ifrån hans påstående att monarki är att ekonomiskt föredra som statsskick. Att det skulle vara det har jag med viss utförlighet visat inte är fallet. Många av de ekonomiskt osunda förehavanden som demokratiska stater företar idag är sådant som monarkiska stater hållit på med i århundraden, så det finns inget unikt i det staterna gör idag. Jag har dessutom inte jämfört välståndet mellan 1300-talet och 2000-talet, eller hävdat att vårt nuvarande välstånd beror på demokratin (jag var tydlig med att peka ut liberala reformer som orsaken!). Vad jag har hävdat är att merparten av monarkierna genom historien varit ekonomiskt osunda och antagonistiska gentemot ekonomisk frihet, och på inget vis uppvisar så goda egenskaper som Hoppe ger sken av.

    ”Angående rättssäkerheten så missar du den totala makt som demokratiska stater har tagit över våra liv som ingen monarki kom i närheten av.”

    Dagens demokratiska stater har inte total makt över individen (även om den nu har en hel del), och den makt och det godtycke valfri monarki (såsom Sverige på 1600-talet) har överträffar vida denna makt. Den oförutsägbarhet som präglade hela rättsväsendet under sen medeltid finner ingen motsvarighet idag i Väst (men kanske i det monarkiska Saudiarabien?) Vi må ha många, och stundtals korkade, regler idag, men de är på alla vis att föredra framför i princip alla monarkiers rättsväsenden genom HELA världshistorien. Det är en sak att ha en del tveksamma regler (som Sverige har idag), men det är en helt annan att ha ett samhälle i vilket inga konstitutionella skydd eller förutsägbara regler existerar (Sverige för bara några hundra år sedan).

    ”Det är med denna ofantliga makt som vi har fått se de totala krigens förstörelse med angrepp på civila som du inte kommer i närheten någon gång under historien. Som t.ex. de allierades bombmattor över Dresden eller atombomberna i Japan, de stora massornas krig mot varandra.”

    Demokrati, som styrelseskick, orsakade inte andra världskriget, eller gav upphov till de medel med vilket det bekämpades, så jag ser ingen anledning att skylla på demokrati eller demokratisering för den delen. De teknologiska framsteg som gjordes gällande vid denna tid var bara en fortsättningen på en teknologisk utveckling som pågått i över hundra år. Militär teknologi utvecklades oerhört mycket under 1800-talet, en utveckling som fortsatte under 1900-talet. Det ska även tilläggas att otroliga tekniska framsteg vad gäller krigsmaskiner gjorde sig gällande i Kina långt dessförinnan. Dessa teknologiska framsteg var inte anknutna till ett specifikt statsskick, och det finns inga skäl att klandra (eller för den sakens skull tacka) demokratin för dessa militär-teknologiska framsteg.

    Du bortser dessutom ifrån andra saker:

    1) Att plundringar var vanligt förekommande under hela medeltiden (och var det främsta sättet att betala/föda en armé i fält), det bortser ifrån att romarna hade en viss vana av att rasera hela städer. Det bortser även ifrån de otaliga massmord, slakter och årslånga och förödande krig som svept Europa (och t.ex. Kina) under århundradenas gång. Andra världskriget var ett stort och otroligt förödande krig, men det skedde inte pga. demokrati och blev inte heller brutalare på grund av det. Att krigen inte var lika förödande på 1200-talet som på 1900-talet har ju flera orsaker, men ingen av dessa är demokratin i sig.

    2) Att massarméer har funnits sedan antiken, och har varit en noterbar företeelse i Kina under århundraden. Värnplikt, som sådant, har också funnits sedan långt tillbaka, och militärt slaveri har även det varit förekommande. Värnplikten under 1800-talet och 1900-talet har dessutom inte varit begränsat till demokratier. Med andra ord finns det inget underlag – över huvudtaget – för att hävda att massarméer eller värnplikt är modernt, eller för den delen att det är något som är intimt anknutet till demokrati.

    ”.. until the beginning of the 20th century, government (state) tax-expenditures (combining all levels of government) in Western European countries constituted somewhere between 7–15% of national product, and in the still young United States even less.”

    USA hade vid 1900-talets början varit en republik i över 100 år (med lika rösträtt för män), men hade trots avsaknaden av monarki en stat som var bra mycket bättre ekonomiskt än de europeiska monarkierna, och kunde stoltsera – sin omfattande röstberättigade skara tilltrots – med att vara den mest kapitalistiska av alla världens stater vid den tiden (eller någonsin för den delen).

  • Att det under ett fåtal månader existerade en provisorisk regering har inte undgått mig. Anledningen till mitt utelämnande är att det saknar direkt relevans; dessa få månader av oroligt, krisdrabbat och instabilt styre, som dessutom inte ens sträckte sig över hela riket, var inte det som var ursprunget till kommunismens frammarsch i Ryssland. Kommunismen var på frammarsch långt innan februarirevolutionen, så det går inte att framgångsrikt hävda att demokratin var kommunismens urkälla. Detta motbevisas ju t.ex. av det simpla faktum att bolsjevikerna inte uppstod under den provisoriska regeringen, eller till följd av denna, utan fanns långt innan. Vilka demokratiska inslag man än kan tillskriva det provisoriska styret så var det inte grunden för kommunismen (varken idémässigt, eller som en nödvändig förutsättning för dess spridning och makttillträdande).

    Jag anser att denna period har relevans och även framstående forskare på område t.ex. Richard Pipes. Men visst var perioden helt klart en förutsättning för att bolsjevikerna skulle kunna ta över. Bolsjevikerna hade inte kunna ta över med tsaren på plats. Att kommunismen inte var på frammarsch långt innan är inget som jag har hävdat. Dessutom var det snarare de fyra åren av inbördeskrig efter oktoberrevolutionen som var betydligt mer krisdrabbad.

    Då kan Hoppe mena en av två olika saker. Antingen menar han att (1) ett demokratiskt styrelseskick har föregått uppkomsten av de olika formerna av socialism (såsom marxismen och nazismen), och dessutom att denna demokrati samtidigt varit själva grundorsaken (”urkällan”/”the fountainhead”) till dess uppkomst, eller så menar han att (2) den filosofiska grunden (roten) till marxismen och nazismen ligger i idén om demokrati. Vilken av dessa två är det? Båda är felaktiga, men jag vill gärna ha klarhet i vilket som åsyftas i Hoppes artikel.

    Det går att tolka meningen på båda sätten då han inte går in djupare på det i artikeln utan endast nämner det i den meningen. Jag ska se om jag kan hitta ett förtydligande någonstans kring detta. Men det är bara att konstatera att samtliga västerländska demokratier idag är kraftigt socialistiska (inklusive USA).

    Jag misstolkar inte Kämpes svar, utan jag utgår ifrån hans påstående att monarki är att ekonomiskt föredra som statsskick. Att det skulle vara det har jag med viss utförlighet visat inte är fallet. Många av de ekonomiskt osunda förehavanden som demokratiska stater företar idag är sådant som monarkiska stater hållit på med i århundraden, så det finns inget unikt i det staterna gör idag. Jag har dessutom inte jämfört välståndet mellan 1300-talet och 2000-talet, eller hävdat att vårt nuvarande välstånd beror på demokratin (jag var tydlig med att peka ut liberala reformer som orsaken!). Vad jag har hävdat är att merparten av monarkierna genom historien varit ekonomiskt osunda och antagonistiska gentemot ekonomisk frihet, och på inget vis uppvisar så goda egenskaper som Hoppe ger sken av.

    Ok. Hoppe avser de ekonomiska incitamenten för de som styr landet. Hoppe hävdar inte heller att förehavanden som demokratiska stater företar sig idag aldrig har förekommit i monarkier tidigare. Han menar att allt annat lika så är risken och incitamenten betydligt större under demokrati. T.ex. har monarker tidigare försökt sig på inflation genom t.ex. ”coin clipping”, men inget som går att jämföra med de brutala mängder pengar som trycks idag. Tidigare stater har alltså inte lyckats så bra som de demokratiska staterna i att producera ”bads”.

    Dagens demokratiska stater har inte total makt över individen (även om den nu har en hel del), och den makt och det godtycke valfri monarki (såsom Sverige på 1600-talet) har överträffar vida denna makt. Den oförutsägbarhet som präglade hela rättsväsendet under sen medeltid finner ingen motsvarighet idag i Väst (men kanske i det monarkiska Saudiarabien?) Vi må ha många, och stundtals korkade, regler idag, men de är på alla vis att föredra framför i princip alla monarkiers rättsväsenden genom HELA världshistorien. Det är en sak att ha en del tveksamma regler (som Sverige har idag), men det är en helt annan att ha ett samhälle i vilket inga konstitutionella skydd eller förutsägbara regler existerar (Sverige för bara några hundra år sedan).

    Kan bara konstatera att jag tycker tvärtom i denna fråga. Lagar som staten utan problem skulle kunna stifta idag p.g.a. att folket i demokratiska stater idag är så kuvade mentalt skulle aldrig gå att genomföra tidigare. Aldrig tidigare har man varit så duktig på att skapa en slavmentalitet. Sverige skulle t.ex. kunna stifta en lag om att alla ska ha hjälm på sig när de går utanför huset. Du skulle gnälla några dagar (kanske lite insändare och någon demonstration med), men skulle du ta på dig din Bamsehjälm och gå till skolan eller jobbet (lite kontrast till Nils Dacke). Befolkningen idag är även till stora delar helt avväpnade, inte heller denna lyx har monarker haft tidigare. Staten kan även idag trycka obegränsade mängder pengar, stå i första ledet och njuta av Cantillon effekten för att sedan köpa upp sig på så mycket vapen och hantlangare som aldrig tidigare i historien har existerat. Utöver detta kan de även ta ut större delen av befolknings inkomster i form av skatt. Inga stater tidigare kommer i närheten av den makt som demokratiska stater har idag. I mer liberala demokratier som USA har staten absurt nog en ännu större källa att beskatta och ösa ur. Att rättsväsendet idag skulle vara förutsägbart är bara en chimär.

    Demokrati, som styrelseskick, orsakade inte andra världskriget, eller gav upphov till de medel med vilket det bekämpades, så jag ser ingen anledning att skylla på demokrati eller demokratisering för den delen. De teknologiska framsteg som gjordes gällande vid denna tid var bara en fortsättningen på en teknologisk utveckling som pågått i över hundra år. Militär teknologi utvecklades oerhört mycket under 1800-talet, en utveckling som fortsatte under 1900-talet. Det ska även tilläggas att otroliga tekniska framsteg vad gäller krigsmaskiner gjorde sig gällande i Kina långt dessförinnan. Dessa teknologiska framsteg var inte anknutna till ett specifikt statsskick, och det finns inga skäl att klandra (eller för den sakens skull tacka) demokratin för dessa militär-teknologiska framsteg.

    Det totala kriget folk emot folk är definitivt ett påfund under demokratins tidsålder. Aldrig tidigare i historien kan du hitta exempel på denna slakt. Monarker fick ofta finansiera sina egna arméer och det var sällan man riskerade öppna fältslag utan istället försökte man manövrera sig i en fördelaktig position. Denna totala hänsynslöshet där samtliga invånare i ett annat land ska dödas utan urskiljing.
    Michael Howard:

    On the [European] continent commerce, travel, cultural and learned intercourse went on in wartime almost unhindered. The wars were the king’s wars. The role of the good citizen was to pay his taxes, and sound political economy dictated that he should be left alone to make the money out of which to pay those taxes. He was required to participate neither in the decision out of which wars arose nor to take part in them once they broke out, unless prompted by a spirit of youthful adventure. These matters were arcane regni, the concern of the sovereign alone. [War in European History, 73]

    Militärhistorikern J.F.C. Fuller:

    The influence of the spirit of nationality, that is of democracy, on war was profound, … [it] emotionalized war and, consequently, brutalized it; …. National armies fight nations, royal armies fight their like, the first obey a mob — always demented, the second a king, generally sane. … All this developed out of the French Revolution, which also gave to the world conscription — herd warfare, and the herd coupling with finance and commerce has begotten new realms of war. For when once the whole nation fights, then is the whole national credit available for the purpose of war. [War and Western Civilization, 26–27]

    1) Att plundringar var vanligt förekommande under hela medeltiden (och var det främsta sättet att betala/föda en armé i fält), det bortser ifrån att romarna hade en viss vana av att rasera hela städer. Det bortser även ifrån de otaliga massmord, slakter och årslånga och förödande krig som svept Europa (och t.ex. Kina) under århundradenas gång. Andra världskriget var ett stort och otroligt förödande krig, men det skedde inte pga. demokrati och blev inte heller brutalare på grund av det. Att krigen inte var lika förödande på 1200-talet som på 1900-talet har ju flera orsaker, men ingen av dessa är demokratin i sig.

    Krig och plundringar har definitivt förekommit tidigare, det är ingen som motsäger det. Men det är inget som kan jämföras med dagens krig och demokrati har definitivt gjort krigen brutalare.

    2) Att massarméer har funnits sedan antiken, och har varit en noterbar företeelse i Kina under århundraden. Värnplikt, som sådant, har också funnits sedan långt tillbaka, och militärt slaveri har även det varit förekommande. Värnplikten under 1800-talet och 1900-talet har dessutom inte varit begränsat till demokratier. Med andra ord finns det inget underlag – över huvudtaget – för att hävda att massarméer eller värnplikt är modernt, eller för den delen att det är något som är intimt anknutet till demokrati.

    Hoppe sager inte att värnplikt aldrig har förekommit tidigare eller inte i icke-demokratier. Återigen är risken betydlig högre att värnplikt används i en demokrati. Ja stora arméer har funnits tidigare men du kan inte på långa vägar jämföra det med de miljontals soldater som finns i dagens arméer. Det finns exempel på riktigt stora arméer i mellanöstern under antiken som t.ex. Xerxes hade 360 000 man när han krigade mot grekerna. Roms totala armé var mot slutet 350 000 man. Men i realiteten var de flesta arméer betydligt mindre p.g.a. som du gav lite exempel på med försörjningsproblemet. De flesta medeltida monarker kommer inte i närheten av de här siffrorna. Ryssland mobiliserade 12 miljoner man under första världskriget, Frankrike 8.4 miljoner, Stor Britannien 8,9 miljoner. Under andra världskriget fortsatte det att växa, bara Wehrmacht bestod av 18,2 miljoner.

    USA hade vid 1900-talets början varit en republik i över 100 år (med lika rösträtt för män), men hade trots avsaknaden av monarki en stat som var bra mycket bättre ekonomiskt än de europeiska monarkierna, och kunde stoltsera – sin omfattande röstberättigade skara tilltrots – med att vara den mest kapitalistiska av alla världens stater vid den tiden (eller någonsin för den delen).

    Ja men var det p.g.a. av demokratin eller kapitalismen? Jag skulle säga att det var möjligt trots demokratin inte på grund av den (som jag tolkade att även du tyckte?) vilket inte gör jämförelsen med europeiska samtida monarkier intressant ur den aspekten. USA är bara ett sorgligt exempel på något som började så bra men som kommer att sluta så dåligt.

  • DEN RYSKA REVOLUTIONEN

    ”Jag anser att denna period har relevans och även framstående forskare på område t.ex. Richard Pipes. Men visst var perioden helt klart en förutsättning för att bolsjevikerna skulle kunna ta över. Bolsjevikerna hade inte kunna ta över med tsaren på plats. Att kommunismen inte var på frammarsch långt innan är inget som jag har hävdat. Dessutom var det snarare de fyra åren av inbördeskrig efter oktoberrevolutionen som var betydligt mer krisdrabbad.”

    Eftersom kommunismen var på frammarsch innan den provisoriska regeringen, så är det en direkt omöjlighet att demokrati kan betraktas som dess ”urkälla”. Mer än så behövs egentligen inte sägas för att visa att Hoppes påstående är fel, men jag vill dock göra vissa avslutande anmärkningar:

    – Påståendet att kommunisterna inte hade kunnat ta över med tsaren på plats är falskt. Det var ju vad de gjorde. I samband med februarirevolutionen tog olika socialistiska grupper delvis makten i landet, och konkurrerade med den provisoriska regeringen, så uppenbarligen kunde de ta makt med tsaren på plats. Bolsjevikerna var under denna tid en makt att räkna med, och deras mål, som de också uppnådde, var ju att ta makten över hela landet. I ljuset av detta blir Hoppes påstående mer tvivelaktig, då det än mer tydligt visar att socialistiska grupper inte var något som följde av den provisoriska regeringen.

    – Även om den provisoriska regeringen hade föregått kommunisternas frammarsch hade det inte varit tillräckligt för att dra slutsatsen att det var demokratin som orsakade detta.

    – Hoppe hävdar i sin bok ”A Theory of Socialism and Capitalism” (se: sida 35) att absolutistisk monarki och feodalism är att betrakta som en form av socialism, och jag undrar hur det går ihop med hans påstående att ”att demokrati, under 1900-talet, har varit urkällan till VARJE form av socialism.”

    KRIG OCH DEMOKRATI

    ”Det totala kriget folk emot folk är definitivt ett påfund under demokratins tidsålder.”

    Totalt krig är något som, likt värnplikt, förekommit långt innan ”demokratins tidsålder”, så det här påståendet är direkt felaktigt. Krig som inneburit en total mobilisering av ett lands resurser, och som inneburit ett krig inte bara mot militära mål utan också mot motståndarens samhälle, är inget som är unikt för 1900-talet; det är därför felaktigt att klandra demokratin för existensen av totalt krig, då totala krig fanns redan innan demokratin.

    Även om det hade stämt att totalt krig endast förekommit under den ”demokratiska tidsåldern” så är inte det tillräckligt för att man ska dra slutsatsen att detta beror på demokratin. De monarkiska staterna tillämpade totalt krig under första världskriget, och (icke-demokratierna) Tyskland, Ryssland och Japan praktiserade det under det andra världskriget, så fenomenet ”totalt krig” var inte begränsat till demokratier. Du medger ju dessutom själv att de massiva arméer vi såg under dessa krig inte var begränsade till de demokratiska staterna. Så vad är det som påkallar att man klandrar demokratin för det totala kriget?

    ”Krig och plundringar har definitivt förekommit tidigare, det är ingen som motsäger det. Men det är inget som kan jämföras med dagens krig”

    Att historien skulle sakna krig ”som kan jämföras med dagens krig” är inte korrekt (om man med jämföras menar kompatibla dödsantal). Några väpnade konflikter som föregår den ”demokratiska tidsåldern” som står ut är bland andra An Shi upproret (ca. 36 miljoner döda), De mongoliska erövringarna (mellan 30-60 miljoner döda) och Taipingupproret (ca. 20 miljoner döda). Tyskland förlorade vidare mellan 15 och 30% av sin befolkning under det 30-åriga kriget. Om man gör en lista på de väpnade konflikter som krävt flest liv så skulle många av dessa ha skett innan ”demokratins tidsålder”. I ljuset av detta står det klart att krigen idag kan jämföras med tidigare krig.

    Om du däremot menar att inget kan jämföras med dagens krig vad gäller teknologi har du rätt, men då måste man fråga sig om detta beror på demokrati eller ej. Här måste svaret bli nekande. Den militär-teknologiska utvecklingen som möjliggjorde första och andra världskriget har pågått sedan, i alla fall, 1800-talet. Denna utveckling inleddes alltså innan ”demokratins tidålder”, och har inte heller varit bunden till ett visst statsskick. Därmed är det klart att demokratin som sådan inte kan klandras för denna utveckling.

    De stora och förödande krigen som utkämpats under 1900-talet (det första och det andra världskriget) startades dessutom inte av de västerländska demokratierna; det var inte England, Frankrike eller USA som inledde det första världskriget, och det var de icke-demokratiska staterna (Tyskland, Ryssland och Japan) som inledde det andra. Därmed är det orimligt att klandra demokratin för de mängder av döda vi såg under dessa krig, eller för att krigen i sig var brutala.

    ”Hoppe sager inte att värnplikt aldrig har förekommit tidigare eller inte i icke-demokratier.”

    Hoppe säger inte det, men J.F.C. Fuller påstår felaktigt att demokratin låg bakom värnplikten:

    ”The influence of the spirit of nationality, that is of democracy, on war was profound, … [it] emotionalized war and, consequently, brutalized it; …. National armies fight nations, royal armies fight their like, the first obey a mob — always demented, the second a king, generally sane. … All this developed out of the French Revolution, WHICH ALSO GAVE TO THE WORLD CONSCRIPTION — herd warfare.”

    Att Fuller klandrar demokratin kanske inte är så konstigt eftersom han själv var fascist, och boken som du, och Hoppe, citerar ifrån är från 1932 (ett år innan han gick med i British Union of Facists). (Källa till att han var fascist: s. 19-21 i ”De avgörande slagen, del 1”, av J.F.C. Fuller. Historiska Media, 2004.)

    ”Återigen är risken betydlig högre att värnplikt används i en demokrati.”

    Eftersom värnplikt förekommit i nästan alla tider, och i modern tid både bland demokratier och icke-demokratier, är ditt påstående – minst sagt – tveksamt. Har du några som helst belägg för detta?

  • DEN RYSKA REVOLUTIONEN

    Eftersom kommunismen var på frammarsch innan den provisoriska regeringen, så är det en direkt omöjlighet att demokrati kan betraktas som dess ”urkälla”. Mer än så behövs egentligen inte sägas för att visa att Hoppes påstående är fel, men jag vill dock göra vissa avslutande anmärkningar:

    I tidigare inlägg skrev jag:

    Att kommunismen inte var på frammarsch långt innan är inget som jag har hävdat.

    Som vi tidigare avhandlat så uppstod demokrati tidigare (och detta var inget som du förnekade).

    – Påståendet att kommunisterna inte hade kunnat ta över med tsaren på plats är falskt. Det var ju vad de gjorde. I samband med februarirevolutionen tog olika socialistiska grupper delvis makten i landet, och konkurrerade med den provisoriska regeringen, så uppenbarligen kunde de ta makt med tsaren på plats. Bolsjevikerna var under denna tid en makt att räkna med, och deras mål, som de också uppnådde, var ju att ta makten över hela landet. I ljuset av detta blir Hoppes påstående mer tvivelaktig, då det än mer tydligt visar att socialistiska grupper inte var något som följde av den provisoriska regeringen.

    Tsaren abdikerade och den provisoriska regeringen leddes av en liberal Georgy Lvov som senare lämnade över till Kerensky. Det var Petrogradsovjeten som konkurrerade med den provisoriska regeringen. Ispolkom bestod inte av några bolsjeviker till att börja med utan dominerades av mensjevikerna. Ispolkom fick till och med rädda flera framstående bolsjeviker ifrån långa fängelsestraff och avrättning i deras misslyckade försök till upplopp 16-17 juli, Lenin fick gömma sig efter detta misslyckande. Bolsjevikerna var vid denna tid inte en makt att räkna med och hade blivit ytterligare reducerade om inte Ispolkom ingripit. Det var egentligen inte förrän i slutet av augusti som bolsjevikerna stärkte sina positioner igen efter att ha fått en tredjedel av rösterna i flera kommunala val. Efter detta utökade de sin makt ytterligare och bolsjevikerna fick oväntad hjälp när Kerensky gav dem en stor mängd vapen för att bekämpa Kornilov som beodrade sin armé mot St Petersburg. Under oktoberrevolutionen avsatte bolsjevikerna den provisoriska regeringen (vilket var en relativt oblodig historia). Bolsjevikerna avsatte alltså den temporära demokratiska republiken och inte tsaren. Påståendet är alltså inte falskt utan sant.

    – Även om den provisoriska regeringen hade föregått kommunisternas frammarsch hade det inte varit tillräckligt för att dra slutsatsen att det var demokratin som orsakade detta.

    Se tidigare i detta inlägg och i tidigare inlägg, inget jag har hävdat.

    – Hoppe hävdar i sin bok ”A Theory of Socialism and Capitalism” (se: sida 35) att absolutistisk monarki och feodalism är att betrakta som en form av socialism, och jag undrar hur det går ihop med hans påstående att ”att demokrati, under 1900-talet, har varit urkällan till VARJE form av socialism.”

    Nu pratar Hoppe om konservatism och feudalism i den delen av boken, inte absolut monarki. Så jag vet inte hur du får ihop det:

    Conservatism, on the other hand, is the anti-egalitarian, reactionary answer to the dynamic changes set in motion by a liberalized society: It is anti-liberal and, rather than recognizing the achievements of liberalism, tends to idealize and glorify the old system of feudalism as orderly and stable. As a postrevolutionary phenomenon, it does not necessarily and outrightly advocate a return to the prerevolutionary status quo ante and ac cepts certain changes, however regretfully, as irreversible. But it is hardly ruffled when old feudal powers that had lost all or parts of their estates to the natural owners in the course of the liberalization process are restored to their old position, and it definitely and openly propagates the conservation of the status quo, i.e., the given highly unequal distribution of property, wealth, and income. Its idea is to stop or slow down the permanent changes and mobility processes brought about by liberalism and capitalism as completely as possible and, instead, to recreate an orderly and stable social system in which everyone remains securely in the position that the past had assigned to him.

    In order to do so, conservatism must, and indeed does, advocate the legitimacy of noncontractual means in the acquisition and retention of property and income derived from it, since it was precisely the exclusive reliance on contractual relations that caused the very permanence of chan ges in the relative distribution of income and wealth. Just as feudalism allowed the acquisition and upholding of property and wealth by force, so conservatism ignores whether or not people have acquired or retain their given income-and wealth-position through original appropriation and contract. Instead, conservatism deems it appropriate and legitimate for a class of once-established owners to have the right to stop any social change that it considers a threat to their relative position in the social hierarchy of income and wealth, even if the various individual owner-users of various production factors did not contract into any such agreement. Conservatism, then, must be addressed as the ideological heir of feudalism. And as feudalism must be described as aristocratic socialism (which should be clear enough from its above characterization), so must conservatism be considered as the socialism of the bourgeois establishment. Liberalism, to which both the egalitarian and the conservative versions of socialism are ideological responses, reached the height of its influence around the mid-nineteenth century.

    KRIG OCH DEMOKRATI

    Totalt krig är något som, likt värnplikt, förekommit långt innan ”demokratins tidsålder”, så det här påståendet är direkt felaktigt. Krig som inneburit en total mobilisering av ett lands resurser, och som inneburit ett krig inte bara mot militära mål utan också mot motståndarens samhälle, är inget som är unikt för 1900-talet; det är därför felaktigt att klandra demokratin för existensen av totalt krig, då totala krig fanns redan innan demokratin.

    Totala krig har existerat tidigare, ingen som har påstått något annat. Det är alltså inte unikt men långt mer förekommande. Men de har inte existerat med den totala råhet och hänsynslöshet som idag. Demokrati är definitivt skyldig till denna brutalisering. Under demokrati blir alla en del av statsapparaten och således också krigsapparaten.

    Även om det hade stämt att totalt krig endast förekommit under den ”demokratiska tidsåldern” så är inte det tillräckligt för att man ska dra slutsatsen att detta beror på demokratin. De monarkiska staterna tillämpade totalt krig under första världskriget, och (icke-demokratierna) Tyskland, Ryssland och Japan praktiserade det under det andra världskriget, så fenomenet ”totalt krig” var inte begränsat till demokratier. Du medger ju dessutom själv att de massiva arméer vi såg under dessa krig inte var begränsade till de demokratiska staterna. Så vad är det som påkallar att man klandrar demokratin för det totala kriget?

    Se föregående svar.

    Att historien skulle sakna krig ”som kan jämföras med dagens krig” är inte korrekt (om man med jämföras menar kompatibla dödsantal). Några väpnade konflikter som föregår den ”demokratiska tidsåldern” som står ut är bland andra An Shi upproret (ca. 36 miljoner döda), De mongoliska erövringarna (mellan 30-60 miljoner döda) och Taipingupproret (ca. 20 miljoner döda). Tyskland förlorade vidare mellan 15 och 30% av sin befolkning under det 30-åriga kriget. Om man gör en lista på de väpnade konflikter som krävt flest liv så skulle många av dessa ha skett innan ”demokratins tidsålder”. I ljuset av detta står det klart att krigen idag kan jämföras med tidigare krig.

    Att det skulle ha dött 36 miljoner under An Shi upproret betraktas som du kanske känner till med stor skepticism idag på grund av att folkräkningssystemet bröt ihop totalt under den. När det gäller de mongoliska erövringarna så pratar vi om en period på 100 år och siffrorna är även de ytterst osäkra och omöjliga att bekräfta. Siffrorna ifrån Taipingupproret som pågick under 14 års tid kan anses något mer säkra. Ja de flesta samtida forskare anser att 7 miljoner dog under 30 års period under 30-åriga kriget, det kriget var även en serie konflikter under lång tid.

    Om du däremot menar att inget kan jämföras med dagens krig vad gäller teknologi har du rätt, men då måste man fråga sig om detta beror på demokrati eller ej. Här måste svaret bli nekande. Den militär-teknologiska utvecklingen som möjliggjorde första och andra världskriget har pågått sedan, i alla fall, 1800-talet. Denna utveckling inleddes alltså innan ”demokratins tidålder”, och har inte heller varit bunden till ett visst statsskick. Därmed är det klart att demokratin som sådan inte kan klandras för denna utveckling.

    Demokratin kan definitivt klandras för den brutalisering som har skett. Ta bara Trumans medvetna beslut att kallblodigt mörda hundratusentals civila. Dagens demokratier har också den lyxen att totalt kunna skjuta över sina kostnader för krig på skattebetalarna. Ironiskt nog så har de mer liberala demokratierna som t.ex. USA mest pengar att driva in av sin befolkning plus möjligheten att massförfalska vilket innebär att de enkelt kan producera en större militär kapacitet. Detta i sig ökar tendensen för att demokratiskt valda ledare går på korståg. Tidigare har naturliga personer och institutioner varit tvungna att bära dessa kostnader själva vilket i sig har varit en faktor som begränsat krigen. Invasionen av Irak hade aldrig kunnat bli finansierad på ett annat sätt förutom genom att den liberala demokratin USA tvångsbeskattat befolkningen samt tryckt pengar. Demokratin har stärkt befolkningens identifikation med en specifik stat. Istället för tidigare konflikter som mer rörde territorium så har nutida demokratiska krig mer karaktären av ideologiska konflikter. Återigen här medborgartanken ifrån franska revolutionen att alla äger den demokratiska staten till skillnad ifrån monarkin. Med billiga massarméer som kämpar för nationen och ideologi försvann all distinktion mellan kombattanter och icke kombattanter. ”Collateral damage” har blivit en integrerad del i krigföringen och är ofta tyvärr allmänt accepterad som t.ex. i Afghanistan.’

    De stora och förödande krigen som utkämpats under 1900-talet (det första och det andra världskriget) startades dessutom inte av de västerländska demokratierna; det var inte England, Frankrike eller USA som inledde det första världskriget, och det var de icke-demokratiska staterna (Tyskland, Ryssland och Japan) som inledde det andra. Därmed är det orimligt att klandra demokratin för de mängder av döda vi såg under dessa krig, eller för att krigen i sig var brutala.

    USAs ingrepp i första världskriget bäddade för det andra världskriget. Angående första och andra världskriget så var vi inne på det tidigare. England, Frankrike och USA var också parter i både första och andra världskriget och bidrog till brutaliseringen. Här kan vi t.ex. diskutera bombningarna av Dresden, Hamburg och Pforzheim, eller varför inte Hiroshima och Nagasaki. Vi kan även diskutera den totala frånvaron av hänsyn som man visade den tyska civilbefolkningen som ännu idag inte har fått upprättelse för detta. Allt detta av de hyllade demokratiska staterna England, Frankrike och USA.

    Hoppe säger inte det, men J.F.C. Fuller påstår felaktigt att demokratin låg bakom värnplikten:
    ”The influence of the spirit of nationality, that is of democracy, on war was profound, … [it] emotionalized war and, consequently, brutalized it; …. National armies fight nations, royal armies fight their like, the first obey a mob — always demented, the second a king, generally sane. … All this developed out of the French Revolution, WHICH ALSO GAVE TO THE WORLD CONSCRIPTION — herd warfare.”
    Att Fuller klandrar demokratin kanske inte är så konstigt eftersom han själv var fascist, och boken som du, och Hoppe, citerar ifrån är från 1932 (ett år innan han gick med i British Union of Facists). (Källa till att han var fascist: s. 19-21 i ”De avgörande slagen, del 1″, av J.F.C. Fuller. Historiska Media, 2004.)

    Att Fuller var fascist är allmänt känt och behöver inte betyda att han hade fel om demokrati. Att värnpliktstanken introducerades i spåren av den franska revolutionen och med franska nationalförsamlingens beslut 1793 att införa allmän värnplikt och anses ha fötts det moderna värnpliktssystemet är något som majoriteten av alla forskare skulle skriva under på och är inget kontroversiellt. Här började hela medborgartanken med den demokratiska nationalstaten där alla män både hade en rättighet och en skyldighet att försvara landet. Massmobiliseringen började. För att nämna två svenska forskare så har Lars Ericsson Wolke och Mats Hellstenius skrivit mycket om detta. När t.ex. värnplikten infördes i Sverige 1901 var just slagordet ”en man ett gevär” och kopplades alltså till rösträtten i den demokratiska staten.

    Eftersom värnplikt förekommit i nästan alla tider, och i modern tid både bland demokratier och icke-demokratier, är ditt påstående – minst sagt – tveksamt. Har du några som helst belägg för detta?

    Se ovan.

  • DEN RYSKA REVOLUTIONEN

    ”Att kommunismen inte var på frammarsch långt innan är inget som jag har hävdat.”

    Eftersom kommunismen existerade, och var på frammarsch, innan demokrati infördes i Ryssland är det OMÖJLIGT att betrakta den som kommunismens urkälla, dvs. grundorsak. Svårare än så är det inte.

    ”Som vi tidigare avhandlat så uppstod demokrati tidigare (och detta var inget som du förnekade).”

    Jag ihärdigt förnekat att så skulle vara fallet. Jag har genomgående hållit fast vid att kommunismen, och dess frammarsch, föregått demokratins införande i Ryssland. Hur kan du vidare hävda att demokratin uppstod tidigare, samtidigt som du säger: ”Att kommunismen inte var på frammarsch långt innan är inget som jag har hävdat.” Detta är en motsägelse.

    ”Nu pratar Hoppe om konservatism och feodalism i den delen av boken, inte absolut monarki”

    Jag får ihop det genom att utgå ifrån Hoppes egna ord. I ”A Theory of Socialism and Capitalism” definierar han absolutism som ”nothing but feudalism on a larger scale” (se: s. 33), så om han menar att feodalism är en variant av socialism (vilket han gör) måste han, givet sin definition, mena att även absolutism är en form av socialism. Vad detta innebär är att Hoppe i sin artikel ”Det demokratiska monstret” säger emot sina egna uttalanden i ”A Theory of Socialism and Capitalism”. Han kan å ena sidan inte påstå att feodalism och absolutism, som föregått 1900-talet, är former av socialism, samtidigt som han i sin artikel påstår att ”demokrati, under 1900-talet, har varit urkällan till varje form av socialism”. Detta är en motsägelse.

    KRIG OCH DEMOKRATI

    ”Totala krig har existerat tidigare, ingen som har påstått något annat.” – Du i ditt senaste inlägg

    ”Det totala kriget folk emot folk är definitivt ett påfund under demokratins tidsålder.” – Du i ditt näst senaste inlägg.

    Motstridiga uttalanden.

    ”Det [totala kriget] är alltså inte unikt men långt mer förekommande. Men de har inte existerat med den totala råhet och hänsynslöshet som idag. Demokrati är definitivt skyldig till denna brutalisering.”

    Att säga att totala krig är ”långt mer förekommande” kan diskuteras, och oavsett om så är fallet eller ej är inte detta något som beror på demokratin som styrelseskick. Det går inte att framgångsrikt skuldbelägga demokrati, utan att samtidigt visa att dessa totala krig startats av demokratier, och på grund av att dessa är demokratier. Brutaliseringen av krig är, än gång, något som beror på att den teknologiska utvecklingen som möjliggjort det – inte på grund av demokratin. Eftersom den teknologiska utveckling som gjort moderna krig möjliga inte varit begränsad till demokratier eller den ”demokratiska tidsåldern” är det omöjligt att hävda att demokratin, som styrelseskick, som gjort sig ”skyldig till denna brutalisering”.

    ”Under demokrati blir alla en del av statsapparaten och således också krigsapparaten.”

    I en demokrati är inte alla del av statsapparaten; det finns en tydlig skiljelinje mellan de som är inom och utom staten. Röstberättigade kan vara med och rösta in folk i statsapparaten, och själva kandidera till olika poster etc. Detta innebär dock inte att de är en del av statsapparaten. Det kan hävdas att gränsen mellan ”styrd” och ”styrande” är mindre klar i en demokrati (om detta har jag inget att säga i denna stund), men oavsett hur det ligger till med det så är en sak klar – vem som är en del av statsapparaten är inte oklart. Inte heller kan man påstå att man, bara för att man lever i en demokrati, är en del av krigsapparaten, då långt ifrån alla demokratier har värnplikt.

    ”Dagens demokratier har också den lyxen att totalt kunna skjuta över sina kostnader för krig på skattebetalarna.”

    Överskjutandet av kostnaderna för krig på skattebetalarna/undersåtarna är inte något som enbart demokratier sysslat/sysslar med. Detta har förekommit under bra mycket längre tid än under ”demokratins tidsålder”. Vidare var det inte demokratierna som introducerade beskattning, och inte heller är beskattning något som är unikt för de moderna demokratiska staterna. Därmed finns det ingen anledning att föra fram detta som en kritik enbart mot demokratier. Påstå nu inte, som du gjort tidigare, att monarkier ofta fick finansiera sina egna arméer, eftersom det inte är sant; monarkier världen över har historiskt finansierat sina förehavanden genom tvång.

    ”Att värnpliktstanken introducerades i spåren av den franska revolutionen och med franska nationalförsamlingens beslut 1793 att införa allmän värnplikt och anses ha fötts det moderna värnpliktssystemet är något som majoriteten av alla forskare skulle skriva under på och är inget kontroversiellt.”

    Värnplikt har funnits under mycket lång tid, i olika kulturer, och under olika former av statsskick. Du medger själv att Hoppe inte sagt att ”värnplikt aldrig förekommit tidigare”, så det är uppenbarligen inget som är speciellt anknutet till demokrati – varpå skuldbeläggandet av just demokrati måste betraktas som felaktigt. Att värnplikt i sin moderna tappning/utformning har sitt ursprung i den franska revolutionen är irrelevant, eftersom existensen av värnplikt innan denna tidpunkt visar att värnplikt inte är något som är intimt anknutet till demokrati. Bevisen mot detta förstärks ytterliggare av två andra omständigheter, nämligen att 1) långt ifrån alla demokratier har värnpliktssystemet, och att 2) även flera icke-demokratier har värnplikt idag. Med detta sagt anser jag att idén att värnplikt är intimt anknutet med demokrati blivit vederlagd.

    Man kan inte klandra demokratin, som statskick, för värnplikt, totalt krig, beskattning, eller den teknologiska utveckling som möjliggjort moderna krig, eftersom ingen av dessa saker är, eller har varit, begränsade till demokratier, eller det du kallar den ”demokratiska tidsåldern”.

  • DEN RYSKA REVOLUTIONEN

    Eftersom kommunismen existerade, och var på frammarsch, innan demokrati infördes i Ryssland är det OMÖJLIGT att betrakta den som kommunismens urkälla, dvs. grundorsak. Svårare än så är det inte.

    Demokrati var det styrelseskick som föregick som jag har påvisat och som du ifrågasatte till att börja med men jag noterar att du nu håller med om det. Demokrati har existerat tidigare så oavsett om Hoppe menar den ideologiska källan eller det styrelseskickat som föregick så har han en poäng (som jag skrev tidigare vet jag inte vilket av alternativen som han avser).

    Jag ihärdigt förnekat att så skulle vara fallet. Jag har genomgående hållit fast vid att kommunismen, och dess frammarsch, föregått demokratins införande i Ryssland. Hur kan du vidare hävda att demokratin uppstod tidigare, samtidigt som du säger: ”Att kommunismen inte var på frammarsch långt innan är inget som jag har hävdat.” Detta är en motsägelse.

    Det finns ingen motsägelse här, demokrati har existerat tidigare i världen innan kommunismens frammarsch. Jag har svårt att tro att du ifrågasätter detta faktum.
    ”Nu pratar Hoppe om konservatism och feodalism i den delen av boken, inte absolut monarki”

    Jag får ihop det genom att utgå ifrån Hoppes egna ord. I ”A Theory of Socialism and Capitalism” definierar han absolutism som ”nothing but feudalism on a larger scale” (se: s. 33), så om han menar att feodalism är en variant av socialism (vilket han gör) måste han, givet sin definition, mena att även absolutism är en form av socialism. Vad detta innebär är att Hoppe i sin artikel ”Det demokratiska monstret” säger emot sina egna uttalanden i ”A Theory of Socialism and Capitalism”. Han kan å ena sidan inte påstå att feodalism och absolutism, som föregått 1900-talet, är former av socialism, samtidigt som han i sin artikel påstår att ”demokrati, under 1900-talet, har varit urkällan till varje form av socialism”. Detta är en motsägelse.

    Det finns ingen motsägelse här heller. Bara för att han menar att feodalism är en variant av socialism så motsäger inte det att demokrati under 1900-talet har varit urkällan till varje form av socialism och de specifika exempel som nämns. Bara för att apor kan cykla så innebär det inte att endast apor kan cykla.

    KRIG OCH DEMOKRATI

    ”Totala krig har existerat tidigare, ingen som har påstått något annat.” – Du i ditt senaste inlägg
    ”Det totala kriget folk emot folk är definitivt ett påfund under demokratins tidsålder.” – Du i ditt näst senaste inlägg.
    Motstridiga uttalanden.

    Det finns ingen motstridighet, men jag var kanske otydlig. Jag hävdar att totala krig i den formen som existerar idag inte har funnits tidigare i den omfattningen. Det framgår tydligt i övrigt i mitt svar.

    Att säga att totala krig är ”långt mer förekommande” kan diskuteras, och oavsett om så är fallet eller ej är inte detta något som beror på demokratin som styrelseskick. Det går inte att framgångsrikt skuldbelägga demokrati, utan att samtidigt visa att dessa totala krig startats av demokratier, och på grund av att dessa är demokratier. Brutaliseringen av krig är, än gång, något som beror på att den teknologiska utvecklingen som möjliggjort det – inte på grund av demokratin. Eftersom den teknologiska utveckling som gjort moderna krig möjliga inte varit begränsad till demokratier eller den ”demokratiska tidsåldern” är det omöjligt att hävda att demokratin, som styrelseskick, som gjort sig ”skyldig till denna brutalisering”.

    Det går inte bara att skylla på de teknologiska framstegen, demokrati ska definitivt också skuldbeläggas för detta.

    I en demokrati är inte alla del av statsapparaten; det finns en tydlig skiljelinje mellan de som är inom och utom staten. Röstberättigade kan vara med och rösta in folk i statsapparaten, och själva kandidera till olika poster etc. Detta innebär dock inte att de är en del av statsapparaten. Det kan hävdas att gränsen mellan ”styrd” och ”styrande” är mindre klar i en demokrati (om detta har jag inget att säga i denna stund), men oavsett hur det ligger till med det så är en sak klar – vem som är en del av statsapparaten är inte oklart. Inte heller kan man påstå att man, bara för att man lever i en demokrati, är en del av krigsapparaten, då långt ifrån alla demokratier har värnplikt.

    Alla är definitivt detta för att hamna i beroendeställning vilket är en av statens grundidéer. När det gäller alla sämre aspekter så är du en del av staten och systemet oavsett om du vill det eller inte. När det gäller fördelar och aspekter som att få bestämma över sig själv så stämmer det att du inte är en del av den styrande eliten.

    Överskjutandet av kostnaderna för krig på skattebetalarna/undersåtarna är inte något som enbart demokratier sysslat/sysslar med. Detta har förekommit under bra mycket längre tid än under ”demokratins tidsålder”. Vidare var det inte demokratierna som introducerade beskattning, och inte heller är beskattning något som är unikt för de moderna demokratiska staterna. Därmed finns det ingen anledning att föra fram detta som en kritik enbart mot demokratier. Påstå nu inte, som du gjort tidigare, att monarkier ofta fick finansiera sina egna arméer, eftersom det inte är sant; monarkier världen över har historiskt finansierat sina förehavanden genom tvång.

    Jag förstår inte att du på allvar hävdar att jag tror att demokrati introducerade beskattning? Eller att enbart demokratier ska ha sysslat med beskattning? Jag kritiserar alla som stjäl oavsett vad de sedan kallar det, detta borde vara bekant för dig. Jag fortsätter att påstå att monarker själva ofta fick finansiera sina egna arméer.

    Värnplikt har funnits under mycket lång tid, i olika kulturer, och under olika former av statsskick. Du medger själv att Hoppe inte sagt att ”värnplikt aldrig förekommit tidigare”, så det är uppenbarligen inget som är speciellt anknutet till demokrati – varpå skuldbeläggandet av just demokrati måste betraktas som felaktigt. Att värnplikt i sin moderna tappning/utformning har sitt ursprung i den franska revolutionen är irrelevant, eftersom existensen av värnplikt innan denna tidpunkt visar att värnplikt inte är något som är intimt anknutet till demokrati. Bevisen mot detta förstärks ytterliggare av två andra omständigheter, nämligen att 1) långt ifrån alla demokratier har värnpliktssystemet, och att 2) även flera icke-demokratier har värnplikt idag. Med detta sagt anser jag att idén att värnplikt är intimt anknutet med demokrati blivit vederlagd. .

    Jag ser inte motsägelsen här, jag menar att värnplikt och medborgartanken är tätt knuten till demokrati, så franska revolutionen har definitivt relevans här.

    Man kan inte klandra demokratin, som statskick, för värnplikt, totalt krig, beskattning, eller den teknologiska utveckling som möjliggjort moderna krig, eftersom ingen av dessa saker är, eller har varit, begränsade till demokratier, eller det du kallar den ”demokratiska tidsåldern”.

    Jag klandrar demokratin för detta och mycket annat, listan kan göras lång. Det vi har diskuterat här är endast några punkter. Själv tycker jag att det intressantaste är hur demokrati har bidragit till att höja tidspreferensen vilket Hoppe skriver mer om i kapitel ett ”On Time Preference, Government, and the Process of Decivilization”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *