Vapnet i rummet

En av de svåraste – och mest nödvändiga – utmaningar som libertarianer ställs inför är det ständiga behovet att peka på ”vapnet i rummet.” I politiska debatter kan det vara mycket svårt att se igenom de ändlöst uppblåsta abstraktionerna som används för att dölja det grundläggande faktum att staten använder vapen för att tvinga folk att göra vad de inte vill göra, eller hindra dem från att göra vad de vill göra. När jag lyssnar på icke-libertarianer, önskar jag ofta att jag hade ett ”paraply av förskönande omskrivningar” för att avvärja det ständigt sliskiga duggregn av ord och fraser som syftar till att dölja den enkla verkligheten med statligt våld. Vi hör oavbrutet nonsens om det ”allmännas bästa,” ”omfördelningen av inkomster”, ”utbildningen av barn” och så vidare – ändlösa försök att begrava statens blottade gevärspipa i ett berg av sirapsliknande metaforer.

Det är en utmattande men viktig uppgift att hela tiden påminna folk om att staten inte är någonting annat än en våldsam institution. När någon talar om ”att välfärdsstaten hjälper de fattiga”, måste vi peka på vapnet i rummet. När någon motsätter sig avkriminaliseringen av marijuana, måste vi peka på vapnet i rummet. När någon stöder en minskning av skatterna, måste vi peka på vapnet i rummet – även om en kula har tagits bort.

Så mycket av det politiska språket är utformat för att dölja den enkla verkligheten med statligt våld att libertarianismen ibland måste låta som en skiva med ett hack i. Vi måste dock fortsätta att skala bort de förskönande omskrivningarna för att avslöja den socialt sanktionerade brutalitet som ligger till grund för några av våra mest inpräntade sociala institutioner.

Jag var nyligen involverad i en debatt med en kvinna om offentliga skolor. Naturligtvis förde hon fram anledning efter anledning till varför offentliga skolor var fördelaktiga, hur underbara de var för underprivilegierade barn, hur viktiga de var för social stabilitet etc. Alla dessa punkter – och många fler – kunde ha konsumerat timme efter timme fram och tillbaka, och skulle ha krävt omfattande forskning och komplicerade filosofiska resonemang. Men det fanns verkligen inget behov för något av detta – allt jag behövde göra var att fortsätta säga:

Frågan är inte om offentliga skolor är bra eller dåliga, utan snarare om jag tillåts att inte ha samma åsikt utan att bli skjuten.

De flesta politiska debatter är verkligen så enkla. Folk debatterar inte våldsamt om vilken restaurang som är bäst, eftersom staten inte påtvingar alla en restaurang – och skjuter de som försöker att starta konkurrerande restauranger. Sanningen är att jag inte kunde bry mig mindre om denna kvinnas åsikter om utbildning – precis som hon inte kunde bry sig mindre om mina åsikter – men vi är tvungna att debattera eftersom vi inte har rätt att ha motsatta åsikter utan att en av oss att blir skjuten. Det var kärnan i vår debatt, och så länge det inte blev erkänt skulle vi inte komma någonstans.

Här är ett annat exempel. En lyssnare till min show ”Freedomain Radio” la upp följande kommentar i forumet:

Om du säger ”Stat A fungerar inte”, säger du egentligen att det sätt som individer i det samhället interagerar brister på något sätt. Det finns många trådar i detta forum som är inriktade på den verkliga debatten. Denna tråds motargument fokuserar alla på staten kontra ett samhälle med en fri marknad. Reglerna som definierar en fri marknad utgår alla ifrån samverkan på någon viss nivå, precis som en för en stat. Argumentera inte att en stat använder vapen för att tvinga andra, när det egentligen är individer med vapen, visa istället hur det andra sättet kommer att ha mindre vapen som tvingar andra eller hur de vapnen skulle kunna tvinga andra på ett mer fördelaktigt sätt.

Jag svarade på detta sätt:

Men – och jag är ledsen om jag missförstod dig – staten är tvång, så jag vet inte hur jag ska tolka ditt stycke. Låt mig ersätta med en annan användning av tvång för att visa min förvirring:
”Om du säger att våldtäkter inte fungerar säger du egentligen att det sätt som individer i det samhället interagerar brister på något sätt. Det finns många trådar i detta forum som är inriktade på den verkliga debatten. Denna tråds motargument fokuserar alla på våldtäkt kontra dejt. Reglerna som definierar en dejt utgår alla ifrån samverkan på någon viss nivå, precis som för en våldtäkt. Argumentera inte att en grupp av våldtäktsmän använder vapen för att tvinga andra, när det egentligen är individuella våldtäktsmän, visa istället hur det andra sättet kommer att ha färre våldtäktsmän som tvingar andra eller hur de våldtäktsmännen skulle kunna tvinga andra på ett mer fördelaktigt sätt.”
Förstår du min förvirring?
Tack!

Det är ett mycket sunt tecken för samhällets framtid att dessa förskönande omskrivningar existerar – i själva verket skulle jag inte tro på den moraliska överlägsenheten i ett statslöst samhälle om dessa omskrivningar inte fanns! Om folk varje gång jag påpekat för dem att deras politiska ståndpunkter kräver att jag blir skjuten eller arresterad bara skulle ha morrat: ”Visst, jag har inga problem med det – i själva verket, om du fortsätter med att inte hålla med mig ska jag skjuta dig själv! ”- då skulle jag ha mycket svårt att argumentera för ett statslöst samhälle!

Under de 20 år jag har debatterat dessa frågor, har jag dock aldrig mött en enda själ som antingen vill skjuta mig själv eller låta någon annan skjuta mig. Jag finner en enorm tröst i detta faktum, eftersom det förklarar exakt varför dessa förskönande omskrivningar är så viktiga för att underhålla och öka statens makt.

Anledningen till att förskönande omskrivningar ständigt används för att dölja ”vapnet i rummet” är det enkla faktum att folk inte gillar våld speciellt mycket. De flesta människor kommer att göra nästan vad som helst för att undvika en våldsam situation. Även den mest blodtörstiga anhängaren till invasionen i Irak skulle ha svårt att motivera förslaget att alla som motsatte sig invasionen skulle bli skjutna – eftersom det var för att försvara denna typ av rättigheter som Irak skulle ha blivit invaderat i första hand! Men hur kan jag ha rätt att motsätta mig invasionen av Irak, om jag tvingas betala för det genom beskattning? Visst är det en absurd motsägelse, det är som att hävda att en man har rätt till yttrandefrihet men att han samtidigt skulle bli arresterad om han talade fritt. Om jag har rätt att motsätta mig invasionen, kan jag sannerligen inte tvingas att finansiera den. Om jag tvingas finansiera den, så är all rätt jag har att ”motsätta mig” rena fantasier.

Kärnan av alla libertarianska argument kokar ned till ett enda, enkelt budskap:

Lägg ner vapnet, sen pratar vi.

Detta är libertarianismens och civilisationens moraliska kärna. Civiliserade människor skjuter inte varandra när de är oeniga – anständiga människor viftar inte vapen i varandras ansikten och kräver underkastelse eller blod. De politiska ledarna vet detta mycket väl – jag skulle säga mycket bättre än vad många libertarianer gör – och döljer hela tiden våldet bakom sina handlingar och lagar med undanglidande och förskönande ord. Soldater blir inte mördade, de ”stupar”. Irak invaderades inte, utan ”befriades”. Politikerna är inte våra politiska herrar, de är ”tjänstemän” och så vidare.

Även om libertarianism allmänt anses som en radikal lära, är den primära uppgiften för libertarianer att fortlöpande förstärka det grundläggande faktum att nästan alla redan är libertarianer. Om vi helt enkelt fortsätter att fråga folk om de är villiga att skjuta andra för att få som de vill kan vi mycket snabbt övertyga dem om att libertarianism inte är en abstrakt, radikal eller marginell filosofi, utan snarare en enkel beskrivning utav de principer som de redan lever sina liv utifrån. Om du får sparken, tror du att du bör hålla din chef som gisslan tills han ger dig tillbaka ditt jobb? Inte? Då har du redan en libertariansk inställning till fackföreningar, tariffer och subventioner av företag. Om du hittar din tonårige son i källaren rökandes marijuana, skulle du skjuta honom då? Inte? Då har du redan en libertariansk inställning till narkotikalagstiftningen. Ska de som motsätter sig krig bli skjutna för sin övertygelse? Inte? Då du redan har en libertariansk inställning när det gäller beskattning.

Liksom den vetenskapliga metoden, är libertarianismens största styrka sin kompromisslösa enkelhet. Verkställandet av äganderätt leder till en oerhört komplex ekonomi, men moralen i äganderätten är mycket enkel – skulle du skjuta en människa för att stjäla hans egendom? Samma komplexitet uppstår från den enkla och universella tillämpningen av icke-aggression-principen. Det är så lätt att gå vilse i den lockande komplexiteten och glömma bort att fortsätta att klargöra de grundläggande principerna.

Så glöm de svårbegripliga detaljerna. Bry dig inte om historien om Fed [Federal Reserve System] eller ekonomin kring minimilönen. Fortsätt bara att peka på vapnet i rummet, om och om igen, tills världen äntligen börjar vakna och släpper det i skräck och avsky.

Originalartikeln har översatts av Joakim Fagerström

Kommentera på bloggen