”Underskottsfinansiering” och inflation

Jag antar att ni vet hur banksystemet utvecklades och hur bankerna kunde förbättra de tjänster som guld förde med sig, genom att överföra tillgångar från en individ till en annan individ i bankernas böcker. När du studerar utvecklingen av pengars historia kommer du att upptäcka att det fanns länder i vilka det fanns system där alla betalningar gjordes genom överföringar i en banks bok, eller i flera bankers. Individen erhöll ett konto genom att betala in guld till denna bank. Det finns en begränsad mängd guld, så betalningarna som görs är begränsade. Och det var möjligt att överföra guld från en persons konto till en annan persons.

Men sedan satte staterna igång med något som jag bara kan beskriva i generella ordalag. Staten började ge ut papper, vilket de ville skulle ha rollen av och fungera som, pengar. När folk köpte något förväntade de sig att få från sin bank en viss mängd guld för att betala för det. Men staten frågade, ”Vad är skillnaden om folk faktiskt får guld eller om de får en papperstitel från banken som ger dem rätten att begära guld? För dem kommer det att vara detsamma”.

Läs hela artikeln, av Ludwig von Mises och Bettina Bien Greaves

5 kommentarer till ””Underskottsfinansiering” och inflation

  • Hej! Jag lade märke till följande i artikeln:
    ”Även om staten skyller på facket – jag vill inte tala om facken – men även då måste vi inse att facken inte kan öka mängden pengar.”

    Mises har helt rätt att staten skyller på facket i alla fall då det enligt riksbanken är sysselsättningen och lönerna som driver upp priser på varor med produktionskostnaderna i form av arbetskraft. Men är inte det korrekt? Men vad är egentligen fel i detta? Om facket skulle tvinga upp lönerna på något vis ökar ju produktionskostnaderna för ett företag och de måste därför höja priserna på det man producerar?

    Humoristisk artikel för övrigt, rolig! 🙂

    • Björn:
      Det du säger stämmer om vi tittar på ex. ett enskilt företag, men inte om vi tittar på ekonomin som helhet. Det enda facket kan hoppas göra, givet en fast mängd pengar, är att omfördela de redan befintliga pengarna. Dvs. facket kan sannerligen påverka ex. ett företag eller en bransch genom att tvinga upp lönerna (och således produktionskostnaderna), men facket kan aldrig påverka ekonomin som helhet i en inflationistisk mening. Enkelt förklarat, om penningmängden är fast, måste de pengar som används för att tvinga upp lönerna på en plats, tas från någon annan plats.

      Kul att du gillade artikeln!

  • Vad man kort kan inflika om ett relaterat ämne är att facken skapar arbetslöshet. Vad teorin (som även keynesianer numera står bakom) säger är att då facken (per definition) organiserar arbetande människor och inte arbetslösa, så kommer de som redan har jobb (insiders) att prioritera högre löner, även om det leder till en högre/bibehållen arbetslöshetsnivå.

    Det beror helt enkelt på att lönerna sätts över den nivå vid vilken arbetslösa är villiga att arbeta, varför efterfrågan på arbete minskar och därmed också antalet arbetstillfällen. Annorlunda uttryckt kan man säga att ett företag endast har så mycket pengar att avsätta till löner. Antingen kan man anställa fem personer som får 200 kronor var, eller så kan man anställa fyra som får 250 var, där den femte blir arbetslös.

    I ett samhälle där företagen inte tvingas att teckna kollektivavtal är det högst troligt att vi skulle se en minskning av arbetslösheten då lönerna kunde sänkas. Dock bör man betänka att även skatten skulle försvinna, varför sänkningen mycket väl kan vara ett nollresultat, eller till och med en höjning.

    Jag vill minnas att ett kapitel i ”Market for Liberty” diskuterar den fria arbetsmarknaden för de som är intresserade.

  • Joakim, det låter rimligt! 1+1-1=Ingen nettoskillnad.

    Fredrik måste det verkligen skapa arbetslöshet? Kan man inte finansiera lönerna över nivån ”utbud/efterfrågan” med kapitalisternas vinster? I och för sig får kapitalisterna mindre att spendera på andra saker så vissa löner kanske sänks i andra delar av ekonomin som ett resultat av minskad efterfrågan. Det är i alla fall Ung Vänsters teori (deltog f.ö. på ett av deras möten för ett tag sen även om jag inte är vänsterpartist:))

    • Björn:
      Utan att ge mig in på en lång diskussion om ämnet arbetslöshet, det du säger verkar för mig vara det gamla marxistiska argumentet om ”överskottsprodukten”. Om detta, och om likheterna och skillnaderna mellan Marxisternas och Österrikarnas klassanalys, läs här.

      Kort sagt, det du säger, att man kan öka arbetarnas löner genom att minska kapitalisterna vinster, bortser helt från det mänskliga, och praxeologiska, faktumet som kallas tidspreferens. Kapitalistens vinst är enkelt förklarat det ”pris” han tar för att avstå från konsumtion i nuet, för att kunna konsumera mer i framtiden (investering med avkastning). Det är inte rimligt att mena att en person värderar 100 kr i handen idag lika högt som 100 kronor i handen om ett år. Givet ett val kommer människor att välja att konsumera nu snarare än senare.

      Om detta inte vore fallet, varför då inte enbart behålla de 100 kronorna (istället för att investera dem), och åtnjuta den ökade tillfredställelsen av att faktiskt ha kontroll över dem. För att citera Hoppe, från artikeln, varför arbetaren går med på detta arrangemang:

      Han går med på det eftersom hans lön motsvarar nutida varor – medan hans arbete endast motsvarar framtida varor – och han värderar nutida varor högre. Trots allt kunde han också bestämma sig för att inte sälja sitt arbete till kapitalisten och då skörda det ”fulla värdet” av produktionen själv. Men detta skulle förstås innebära att han skulle vara tvungen att vänta längre tid innan alla konsumtionsvaror blev tillgängliga för honom. Genom att sälja sitt arbete demonstrerar han att han föredrar en mindre mängd konsumtionsvaror nu än en eventuellt större mängd senare. Å andra sidan, varför skulle kapitalisten vilja göra upp med arbetaren? Varför skulle han vilja ge nutida varor (pengar) i förskott till arbetaren i utbyte mot tjänster som endast ger frukt senare? Uppenbarligen skulle han inte vilja betala ut, till exempel, 100 kronor nu om han skulle få samma summa om ett år. I så fall, varför inte bara behålla pengarna i ett år och erhålla den extra fördelen av att ha faktiskt bestämmande över dem under hela tiden? Istället måste han förväntas få en större summa än 100 kronor i framtiden för att vilja ge upp 100 kronor idag i form av lön betald till arbetaren. Han måste förvänta sig att tjäna en vinst, eller mer korrekt en ränteåterbäring. Även han är begränsad av tidspreferens, d.v.s. faktumet att en aktör ofrånkomligen föredrar tidigare än senare varor, på ännu ett sätt. För, om man kan få en större framtida summa genom att ge upp en mindre summa i nutiden, varför sparar då inte kapitalisten ännu mera än han faktiskt gör? Varför hyr han inte fler arbetare än han gör, om varenda en av dem garanterat ger ytterligare ränteåterbäring? Svaret borde återigen vara uppenbart: eftersom kapitalisten även är en konsument och inte kan rå för det. Mängden av hans sparande och investerande är begränsat av nödvändigheten att han också, likt arbetaren, kräver tillgång till nutida varor ”tillräckligt stora för att säkerställa tillfredställelsen av alla de begär vars tillfredställelse under väntetiden anses vara mer brådskande än de fördelar en ytterligare förlängning av produktionsperioden skulle ge.”

      Man kan förvisso klaga på att kapitalisterna ”kräver” högre avkastning än vad som är rimligt, men det är inte så mycket man kan göra åt det (och vem bestämmer egentligen vad som är rimligt om inte kapitalisten själv?). Minskar man denna avkastning kommer man att se en minskning av investeringar, och detta gynnar ingen.

      Hoppas mitt svar var tillfredställande 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *