Socialismens triumf

Tror du att idéer inte spelar någon roll, och att vad folk tror om sig själva och sin värld inte har några verkliga konsekvenser? Om du tror detta kommer du inte bry dig det minsta om detta.

En BBC-undersökning upptäckte nyligen att bara 11 procent av personerna som tillfrågades runt om i världen – och 29000 människor tillfrågades – tror att fri marknadskapitalism är en bra sak. Resten av dem trodde på mer statsregleringar. Bara en liten procent av världens population trodde att kapitalism fungerar bra och att mer regleringar kommer att reducera effektiviteten.

En fjärdedel av de som tillfrågades sa att kapitalism är ”ofrånkomligt bristfällig”. I Frankrike trodde 43 % detta. I Mexico var det 38 %. En majoritet tycker att staten ska ta från de rika för att ge pengar till fattiga länder. I endast ett enda land, Turkiet, sa majoriteten att en mindre stat är bättre.

Och det blir värre. Medan de flesta européer och amerikaner tycker det var en positiv händelse att Sovjetunionen löstes upp, tycker folk i Indien, Indonesien, Ukraina, Pakistan, Ryssland och Egypten för det mesta att det var dåligt. Ja, du läste det rätt: miljoner människor befriade från socialistiskt slaveri – en dålig händelse.

Denna nyhet måste göra alla blivande despoter över hela världen överlyckliga. Och det kommer som en chock tjugo år efter att socialismens kollaps i Ryssland och Östeuropa avslöjat vad detta system hade skapat: underutvecklade samhällen med medborgare som levde korta och miserabla liv. För att inte nämna Kina, ett land som räddats från kommunismens blodiga barbarism och omvandlats till ett modernt och rikt land av kapitalism.

Vad kan vi lära oss av detta? Långt ifrån att inte ha lärt sig någonting har folk i stor utsträckning glömt hur det var och har utvecklat en förkärlek för den antika sagan att alla saker kan fixas genom kollektivism och centralplanering.

Beträffande de som blir modfällda av denna undersökning, tänk på att det kunde ha varit mycket värre om det inte vore för insatserna hos en relativt liten skara intellektuella, som bekämpat socialistisk teori i mer än ett århundrade. Det hade kunnat vara 99 % stöd för socialistiskt tyranni. Så det finns ingen mening i att säga att dessa intellektuella ansträngningar varit bortkastade.

Idéer har också ett eget liv. De kan ligga slumrande i årtionden eller århundraden och så en dag vänder hela historien på en femöring. Speciellt i dessa dagar är ingen ansträngning bortkastad. Publikationer och uppsatser, eller vilken form av utbildning som helst, görs odödliga och möjliga att utnyttjas av en desperat värld.

Gällande opinionsundersökningen har vi ingen exakt uppfattning om hur intensivt dessa uppfattningar stöds eller ens vad de betyder. Vad är till exempel kapitalism? Vet folk ens om det? Michael Moore vet det inte, annars skulle han inte kalla ”bailout”-pengarna som gavs till eliten, de centralbankskopplade finansiella firmorna, för en form av kapitalism. Många andra människor reducerar termen kapitalism till ”det ekonomiska system som finns i USA”. Det är inte svårare än så. Detta trots att sanningen är att USA har en omfattande planeringsapparat som är direkt ansvarig för alla våra nutida ekonomiska problem.

Låt oss nu ta detta lite längre. Hos många av världens folk som inte gillar det amerikanska imperiet tror många att de inte gillar kapitalism heller. Om den amerikanska ekonomin drar hela världen in i en recession är detta det primära beviset på kapitalismens misslyckande. Till och med ännu mer löjligt är att om du inte gillade George W. Bush, hans sätt och hans kumpaner, och du ser Obama som en sorts lindring, så innebär det att du inte gillar kapitalism utan att du istället gillar socialism.

”Med så här låga siffror är det inte svårt att göra skillnad”

En annan synvinkel missuppfattar själva poängen med kapitalism. Det handlar inte om att skapa ekonomiska strukturer som tjänar kapitalet på bekostnad av arbete, kultur eller religion. Det handlar om ett system som skyddar allas rättigheter och tjänar det allmänna bästa. Kapitalism är endast det namn som råkade associeras med detta system. Om du vill kalla frihet för ”banan”, så visst, men vad som spelar roll är inte ord utan idéer.

Jag vet att ingen av dessa trassliga definitioner av kapitalism är relevanta. Du vet detta också. Men för världen i stort är inte seriösa ideologiska analyser drivande krafter i vardagen. Många människor fäster sig vid vaga slagord.

Vidare, som Rothbard kraftfullt har argumenterat tjänar fri marknadskapitalism inget annat än ett symboliskt syfte för det republikanska partiet och för de konservativa. Ekonomisk frihet är Utopin de lovar att ge oss, i avvaktan på de högre prioriteterna att spränga människor i andra länder i bitar, fängsla politiska motståndare, krossa vänstervridningen på universiteten, och driva demokraterna på flykten.

När väl allt detta gjorts lovar de att då kommer de sätta igång med att skapa ett fritt ekonomiskt marknadssystem. Givetvis kommer denna dag aldrig att komma, och den är inte heller menad att komma. Kapitalism tjänar Republikanerna på samma sätt som Kommunism tjänade Stalin: en symbolisk distraktion för att hålla ditt hopp vid liv, få dig att rösta och hosta upp pengar.

Allt detta lämnar till slut sann kapitalism – produkten av det frivilliga samhället och summan av alla människors utbyten och samverkande handlingar över hela världen – med några få intellektuella försvarare. De växer i antal, men den mängd utbildning som krävs är skrämmande, och vi möter samtidigt de mäktigaste krafterna i världen. Detta i sig är inget nytt. I världshistorien har frihet alltid varit undantaget, inte regeln. Den måste försvaras på nytt av varje generation. Dess fiender är överallt, men den värsta fienden är okunnighet. Av den orsaken är utbildning vårt huvudsakliga vapen.

Utbildning innefattar att förklara att socialism är en icke fungerande idé. Det finns inget bättre än Ludwig von Mises bok från 1922, Socialism, en genomgående presentation av den socialistiska idéns vanföreställning. En annan oumbärlig bok är Kommunismens svarta bok. Här har vi en väckarklocka som visar att socialismens dröm i själva verket är en blodig mardröm.

Dock återstår en positiv argumentation för kapitalism. Man kan inte hitta en bättre bok än Mises egen Human Action som troligtvis aldrig kommer att överträffas som en avhandling om den fria ekonomin. Det är sant att den inte är för alla. Och det är ok. Det finns många nybörjarböcker därute också.

Socialismens moderiktighet och motståndet mot kapitalism borde alarmera varenda frihetsälskare över hela världen. Vi har vårt jobb utstakat, men med så här låga siffror är det inte svårt att göra skillnad. Vartenda slag du kan få in för fria marknader hjälper till att skydda friheten från dess fiender.

Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

Kommentera på bloggen