Det allmänna bästa = kollektivism

Nyligen – medan den nuvarande administrationen och större delen av kongressen fortsätter att föreslå utökningar av statens makt över folks liv – har ännu mer struntprat förts fram i ett försök att rättfärdiga sådana program på grund av att man vill underhålla det ”allmänna bästa”. Vilket nyfiket sinne som helst borde med en gång se att idén om ett ”allmänt bästa” nästan helt och hållet är just det: en idé, något fiktivt. De som har slutfört en kurs i mikroekonomi kan vittna om det faktum att vår smak, våra värderingar och vad vi föredrar varierar från person till person, och fluktuerar även hos en enskild individ. Det som du och jag anser vara i våra respektive intressen kan ibland växa samman och andra gånger avvika från varandra. Vad som är i mitt omedelbara intresse när jag svälter blir betydligt mindre viktigt för mig efter att jag har fått en full måltid. Till all denna föränderlighet och osäkerhet kan tilläggas det faktum att hela uppfattningen om ”det bästa” är helt subjektivt, och man inser att det envisa mässandet av denna fras inte har mer intellektuell anständighet än att stampa med fötterna.

Är ett ”allmänt bästa” menat att förmedla idén om ett universellt bästa, som är applicerbart för alla? Om det är fallet så är den enda värderingen som jag har märkt att alla personer skulle skriva under på denna: ingen vill vara ett offer. Jag har ännu inte hittat en enda individ där detta påstående inte gäller. Ingen väljer att få sin person eller andra egendomsintressen inkräktade på av andra. Misslyckandet att erkänna både detta faktum och det faktum att alla våra värderingar är subjektiva av naturen, har gett upphov till den löjliga uppfattningen om altruism, idén att man kan välja att agera i motsats till sina egna uppfattade intressen. Hur vi än agerar motiveras vi av en önskan att få det bättre efter handlingen än om vi hade valt en annan väg. Jag har en stående utmaning till en av mina kollegor att presentera ett exempel – verkligt eller hypotetiskt – där en individ väljer att agera i motsats till sitt högsta värde.

Läs hela artiklen, av Butler Shaffer.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

3 kommentarer till ”Det allmänna bästa = kollektivism

  • Man får nästan tårar i ögonen. Så väldigt bra. Sån oslagbar logik.
    Här har vi en utomordentlig förklaring varför motsatsen till individens självbestämmande rätt heter kollektivism. Om man sorterar bort den traditionella men helt felaktiga och medvetet vilseledande, politiska vänster-höger skalan så ser man att i grunden så finns alla politiska partier och ideologier representerade på skalan mellan Kollektivism (100% Statsstyre) och Individualism (100% Självstyre – även kallat frihet). Naturligtvis befinner sig nästan alla partier in klase nästan längst bort mot Kollektivist hörnet och endast pyttesmå skillnader (tex. personlighets skillnader) skiljer dom åt. Tyvärr så finns det, mig veterligen i alla fall, inget parti som representerar individien…och det är väl egentligen motsägesefullt att förvänta sig det heller. Individualister har en svår uppgift att sprida budkapet och kännedomen om dessa politiska och filosofiska realiteter. Men jag, liksom många andra, försöker.

  • Hade aldrig hört talas om Butler Shaffer innan jag hittade den här sidan, det är briljanta(!) artiklar ni har postat av honom!

    Har ni läst hans bok ”Boundaries of Order”? Vad tyckte ni om den, och kan ni rekommendera den?

    • Kul att du gillar Butler Shaffers artiklar! Jag är också väldigt förtjust i hans sätt att skriva och resonera på, och kan verkligen rekommendera Boundaries of order. Tyckte den var fantastiskt bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *