Ironi när den är som sämst

Mats Persson, professor i nationalekonomi, skrev för två månader sedan ett inlägg på den svenska ekonomibloggen Ekonomistas. I inlägget gjorde han satir av den kritik som riktats mot nationalekonomer i kölvattnet av finanskrisen, och deras oförmåga att förutspå sagda kris.

Persson gör en sammanfattning av denna kritik men byter ut nationalekonomi mot geologi, för att på så vis försöka påvisa hur absurd kritiken är:

Vulkanutbrottet på Island borde få alla geologer att skämmas. Ingen enda av dem lyckades förutsäga utbrottet. Det bevisar att geologin inte är någon riktig vetenskap.

Undervisningen i geologi på dagens universitet bygger helt på matematiska modeller, som visserligen är eleganta men som saknar all kontakt med verkligheten.

[…]

Vi måste därför överge de matematiska modellerna och i stället gå tilbaks till den geologiska vetenskapens stora lärofäder på 1930-talet för att försöka sätta oss in i hur de tänkte. […] Endast om geologerna inser detta kan de lära sig att göra tillförlitliga prognoser på framtida vulkanutbrott. Därigenom kan mycken fördumning undvikas i universitetens undervisning, och vi skulle slippa onödigt mänskligt lidande.

Det ironiska med Perssons ironi är dock att denna kritik (när den riktas mot nationalekonomin) faktiskt är både korrekt och befogad. Faktum är att de få ekonomer som lyckades förutspå finanskrisen var nästan uteslutande de som faktiskt förkastar de många orealistiska och matematiska modellerna inom dagens nationalekonomi!

Den nationalekonomiska inriktning som var allra mest framgångsrik i sina spådomar var såklart den österrikiska skolan, som anser att empiri och statistiska modeller inte kan eller bör användas för att försöka härleda ekonomiska sanningar. Detta är egentligen inte så konstigt. Sådana metoder är i grund och botten anpassade till naturvetenskapen, och är också ovärderliga inom sagda disciplin, eftersom det är det enda tillförlitliga sättet att forska inom exempelvis fysik och kemi. Ekonomi är dock ett helt annat forskningsområde som också kräver helt andra forskningsmetoder.

Man kan inte skapa små ekonomier i ett laboratorium där man kan testa olika ekonomiska scenarion. Ej heller kan man återskapa ekonomiska experiment gång på gång, vilket är själva grunden i naturvetenskaplig forskning. Man kan inte heller förändra olika variabler – en efter en – för att sedan ta reda på vilka exakta konsekvenser detta kommer få för ekonomin. För att lyckas med detta skulle ekonomin behöva vara oförändrad i övrigt, så att just den variabel man ville testa var det enda som var annorlunda. Därefter hade man dessutom behövt vänta i flera år på att få se resultatet, eftersom det ofta dröjer lång tid innan konsekvenserna av olika ekonomiska reformer börjar synas. Detta går naturligtvis inte att göra, eftersom samhället och omvärlden hinner förändras på så oerhört många sätt under denna tid. Det blir därmed omöjligt att kontrollera för att andra variabler inte har påverkat resultatet samtidigt.

För att kringgå de här problemen brukar ekonomer skapa grovt förenklade modeller av verkligheten som man sedan applicerar på verkliga situationer. Man kan försöka föreställa sig en rymdfysiker som gör samma sak. Ingen skulle bli förvånad ifall rymdfärjor som byggdes utifrån denne fysikers modeller kraschade, men ändå upphör många ekonomer inte att förvånas när deras förenklade modeller visar sig stämma dåligt överens med verkligheten. Nya modeller skapas, testas och förkastas, och så håller det på.

Dagens nationalekonomi är därför en sorts trial-and-error-forskning, där man testar olika teorier i verkligheten tills de fallerar. Man lyckas så småningom i vissa fall upptäcka korrekta ekonomiska sanningar, men detta sker oftast efter att tillräckligt många teorier har testats i tillräckligt många länder under tillräckligt olika förhållanden och under tillräckligt lång tid för att man ska kunna konstatera att saker och ting är på ett visst sätt överallt. Under den tiden har man dock utsatt miljontals människor för onödiga ekonomiska problem som man hade kunnat undvika om man valt en annan, bättre metod än att använda människor som ekonomiska försöksdjur.

Vad är då alternativet? Den österrikiska skolan menar att man måste använda logiska resonemang för att härleda ekonomiska sanningar, och det är detta som dagens artikel handlar om.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

7 kommentarer till ”Ironi när den är som sämst

  • Fantastiskt viktigt och bra arbete ni gör med denna sida, jag har läst alltihop snart. Nationalekonomi verkar vara ett område där mycket är snett. Är det någon poäng att läsa nationalekonomi på något av våra universitet idag, eller kommer man då bli matad med vad ni anser vara rena felaktigheter? Uppskattas kritik på våra nationalekonomiska institutioner eller upplevs den kritiskta studenten mest som ”besvärlig” (något jag har erfarenhet av från andra områden)?

  • Robert: Kul att du hittat hit och gillar sidan!

    Jag läste Nationalekonomi A en höst på ett större svenskt universitet för ett par år sedan (vilket är den kurs som alla civilekonomer läser, i många fall den _enda_ kursen i nationalekonomi som de läser under hela utbildningen). Det var, med väldigt få undantag, bortkastad tid (eller rättare sagt så var det nyttigt för mig att inse att jag inte ville läsa någon ekonomutbildning). Det som lärdes ut var samma gamla grovt förenklade och felaktiga teorier som tycks förekomma överallt i världen.

    En rolig anekdot är att läraren under en lektion till och med erkände själv, inför en fullsatt föreläsningssal, att många av teorierna och modellerna som lärdes ut inte stämde överens med verkligheten. Men detta var ”ok” enligt henne, eftersom alla ekonomer ute i arbetslivet använde dessa modeller, så därför skulle vi också lära oss dem… Med andra ord: även fast det är fel så är det rätt eftersom många använder det.
    Sedan dess har jag haft noll förtroende för bankfolk, investerare, analytiker och dylikt som har en vanlig ekonomutbildning i bagaget utan någon kunskap om den österrikiska skolan. Det var verkligen en ögonöppnare att se vilken okunskap nästan alla inom näringslivet och staten har när det gäller ekonomi.

    Summa summarum: om man kan sin sak (österrikisk ekonomi) och inte har något emot att diskutera ekonomi med läraren inför ett hav av studenter så är det en god idé att läsa nationalekonomi, helt enkelt för att försöka få läraren och studenterna att tänka annorlunda, och få igång lite roliga diskussioner där man motbevisar läraren (jag kan tyvärr inte svara på hur sådana studenter uppfattas av läraren, då jag aldrig försökte mig på detta själv. Jag har dock en kompis i Australien som brukar göra det under hans föreläsningar. Enligt honom har det gått bra så länge han har diskuterat på ett respektfullt sätt, så att läraren förstår att han är genuint intresserad av ämnet och inte är ute efter att jäklas eller liknande). Att däremot läsa universitetsekonomi för att försöka lära sig något vettigt är helt bortkastad tid och CSN-lån. Man lär sig mer på att läsa _en_ bra bok i österrikisk ekonomi än en hel universitetstermin av ”mainstream-ekonomi”.

  • Jag är själv student vid Nationalekonomiska Institutionen nere i Lund och nog tusan blir man matad med en del felaktigheter. Mikroekonomin är i stort sett bara neoklassicism, medan det neoklassisk-keynesianska paradigmet råder på makrosidan. Kritik, så länge den är saklig och så länge man inte stör föreläsningarna (Haveri undanbedes) brukar tas emot positivt av de flesta lärare. Dock ska det tilläggas att metodologi är ett område som är eftersatt inom den svenska universitetsutbildningen, så det är nog ingen större idé att diskutera det i klassrummet. En annan observation är att genomsnittsekonomen stoltserar med att sätta effektivitet före all ideologi, vilket, som sagt, gör att sakliga argument är de enda gångbara.

    Skulle jag då ändå rekommendera en utbildning inom området? Svaret beror på vad du vill jobba med. Om du vill arbeta inom de områden där nationalekonomer tradionellt arbetat så är en examen närmast ett krav. Personligen tycker jag dessutom att det är mest ett tecken på okunskap att urskillningslöst förkasta all forskning som bygger på neoklassisk/keynesiansk grund. De må ha felaktiga antaganden, men även en blind höna kan hitta mask ibland.

    Mitt råd, om du vill studera nationalekonomi, är helt enkelt att komplettera med självstudier inom österrikisk ekonomi.

  • Apropå böcker om österrikisk ekonomi, har någon läst Peter Schiffs senaste bok?

  • Jag har redan en naturvetenskaplig examen och jag har inga planer på att skola om mig till nationalekonom, skulle i så fall läsa lite nationalekonomi för nöjes skull. Men det verkar vara bäst att som nu studera ämnet på min fritid. Tack för svaren.

    • Vill återigen upprepa att för de som kan spanska, och är intresserade av att ta en masters-examen i Österrikisk ekonomi (med möjlighet att forska i ett ytterligare år) under Jesus Huerto de Soto, finns den möjligheten i Madrid.

  • Ett ämne som man kan läsa på universitetsnivå och som verkar vara högst intressant är ekonomisk historia. Jag har inte själv läst det, men jag har funderat på att läsa det så småningom, mest för nöjes skull.

    @Sebastian. Nej jag har inte läst den, men jag har läst en del recensioner av den och den verkar vara en fullgod introduktionsbok.

Kommentarer inaktiverade.