Det statliga kriget: Israel och Palestina

Med tanke på den senaste tidens händelser i Israel och Palestina kan det vara lämpligt att föreslå en lösning på den till synes oändliga konflikt som pågår mellan dessa två länder. Många Palestinavänner menar att krigandet skulle upphöra ifall den israeliska staten avvecklades, vilket i sig inte är en dum idé. Detta skulle dock bara lösa halva problemet. Den verkliga utvägen är att avveckla både den israeliska och den palestinska staten, för så länge som dessa två existerar kommer fred och frihet aldrig att infinna sig i regionen.

Från en statlig synvinkel befinner sig konflikten i ett konstant dödläge, där både den israeliska och palestinska staten och ”deras” respektive invånare gör anspråk på samma bit mark. Dessa krav backas upp av religiösa och historiska argument som är omöjliga att bedöma på ett objektivt sätt.

Våld har alltid präglat konflikten; palestinska islamister och nationalister utför å ena sidan självmordsattentat och granatattacker mot olika israeliska mål som hämnd för vad de anser vara en olaglig israelisk ockupering av ”palestinsk” mark. Å andra sidan genomför den israeliska staten flygräder och andra militära attacker mot palestinska områden i syfte att undanröja terrorister. Dessvärre är det ofta civila som får sätta livet till, och varje attack brukar provocera fram en motattack från den andra parten, vilket underblåser en ständig våldsspiral.

Läs hela artikeln

Angående den senaste tidens händelser finns mer att läsa här:
Israelisk militär: 10 aktivister dödade
Israel har inte rätt ingripa militärt
Tragedi i Medelhavet

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

7 kommentarer till ”Det statliga kriget: Israel och Palestina

  • Givetvis var det fel, även om de skulle ha rätt enligt någon FN-stadga. Sen när har vi libertarianer börjat acceptera FNs ord som måttstock på vad som är moralt rätt och fel?

    • ”Givetvis var det fel, även om de skulle ha rätt enligt någon FN-stadga. Sen när har vi libertarianer börjat acceptera FNs ord som måttstock på vad som är moralt rätt och fel?”

      Kan bara instämma. Vad FN säger är rätt eller fel ger jag inte särskilt mycket för. Tycker det är väldigt svårt att motivera ingripandet, i alla fall sättet det skedde på. Helt klart är att det var övervåld, och stormar man en båt kommer det sannolikt att ske motstånd. Sen kanske personerna på båten inte var guds bästa barn heller, men det motiverar eller rättfärdigar ju inte på något sätt det sätt ingripandet skedde på, i mina ögon i alla fall. Dock anser jag bara att det är menlöst att välja sida… och det tycker jag att Markus artikel visar väldigt bra.

  • Sen när har vi libertarianer börjat acceptera FNs ord som måttstock på vad som är moralt rätt och fel?

    Nej det är inget som har sagt att vi ska göra det heller. Min poäng var att diskussionen i media ofta hamnar där och man hänvisar till folkrätten som något absolut. Sen blir det problematiskt att hänvisa till ”vi libertarianer” i och med att listan kan göras extremt lång över frågor där libertarianer inte är överens.

  • Joakim,
    Jag missförstod dig då. Ber om ursäkt. 🙂

    Jag såg precis att jag skrev ”moralt”, ett tecken på att jag hade en tillfällig kortslutning hehe.

  • ”Detta uttalande bortser ifrån att problemen mellan de palestinska araberna och judarna föregår existensen av staten Israel och något som kan liknas vid en palestinsk stat* (såsom PLO och Hamas). Stridigheterna mellan parterna är årtionden äldre än både Israel och PLO (samt Hamas). Konflikten beror inte på existensen av Israel, utan snarare på en upprepad aggression av arabstaterna, samt terrorismen från PLO och andra palestinska grupper.”

    Visst existerade konflikter tidigare, men den konflikt som gäller att den israeliska staten gjorde anspråk på ett stort landområde existerade inte innan den bildades (säger sig självt). Därmed har konflikten växt och förvärrats sedan dess, eftersom den numera handlar om mer än bara religiösa och kulturella skillnader mellan judar och araber.

    ”Detta är, än en gång, felaktigt då konflikterna mellan judar och palestinier föregår Israels bildande med många år, och det bortser dessutom ifrån att judarnas relation till arabiska grupper och statsbildningar varit långtifrån smärtfria under århundraderna efter islams bildande och expansion.”
    ”Konflikten mellan palestinier och judar pågick långt innan någon av dessa fraktioner kan anses ha haft en statsmakt.”

    Se ovan.

    ”Vad gäller anspråken på marken så bygger dessa inte bara på religiösa och historiska argument, utan också på äganderättsliga sådana. Judiska immigranter köpte under flera årtionden (från den sista halvan av 1800-talet fram till staten Israels bildande 1948) mark helt lagligt.”

    Jag syftade primärt på de israeliska och palestinska _staternas_ anspråk på olika landområden, inte huruvida det främst var judar eller araber som ägde den privata marken i området. Den som köpt en bit mark har naturligtvis rätt att äga den, och vilka som har rätt att äga vad kan debatteras i all evighet i det här fallet, eftersom både judar och araber har blivit fråntagna sin privata mark flera gånger om av både stater och andra våldsorganisationer genom historien.

    ”Deras metoder är inte annorlunda; Fatah och Hamas är terroristorganisationer som är kända för att initiera våld, och deras politiska mål är inte nämnvärt annorlunda.”

    Att de är våldsamma terroristorganisationer råder det inget tvivel om (båda vill ju om inte annat upprätta stater). Att de däremot skiljer sig åt är ganska tydligt enligt mig; den ena vill utrota den israeliska staten, den andra går med på att behålla den. Dock oviktigt eftersom vi båda är överens om att de är onda.

    ”Israel har ingen gång under historien omotiverat dragit ut i krig, utan har konsekvent genom sin historia varit föremål för attacker och yttre hot, mot vilka de responderat med självförsvarsvåld. Historiskt så finns det inget som tyder på att en stat, bara för att den är demokratisk, skulle vara mer benägen att initiera våld.”

    Den israeliska statens blotta existens är omotiverad (om det är den du åsyftar), så, jo, varenda krig som ”Israel” har genomfört har därmed också varit omotiverat, i synnerhet om man betänker att krigen har finansierats genom skatter _och_ i många fall har dödat oskyldiga människor.
    Och det är även här som den demokratiska krigslystnaden kommer in: demokratiska stater har oftast större inslag av marknadsekonomi än diktaturer, vilket tyvärr gör att staten också har bra mycket mer pengar och bättre teknologi än diktaturstater (och därmed mycket större möjlighet att föra krig). Demokratiska stater har dessutom oftast större folkligt stöd än en diktatur, eftersom folket i större utsträckning anser att de tillhör staten och har valt politikerna som styr den.
    Dock är jag inte intresserad av att diskutera olika statsskick eftersom jag, som du vet, är emot alla stater, oavsett färg och form.

    ”Det finns absolut ingen anledning att tro att så skulle vara fallet. De palestinska terrororganisationerna skulle i ett sådant läge ha större möjligheter än någonsin tidigare att fördriva och mörda judar (vilket är och har varit ett uttalat mål, och en eftersträvad vision för dessa grupper), och de skulle absolut ta tillfället i akt.”

    Jag sätter större tillit till privata skyddsbolag än stater, och därmed är jag övertygad om att det också skulle bli mindre våld i området än om man har en stat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *