Naturliga eliter, intellektuella och staten

I varje samhälle finns det ett antal individer som uppnår elitstatus genom begåvning. På grund av överlägsna prestationer inom rikedom, kunskap och mod, har de här individerna en naturlig auktoritet, och deras åsikter och omdöme åtnjuter vida erkännande. Dessutom på grund av selektivt partnerskap, giftermål och lagarna om civilt och genetiskt arv kommer positioner av naturlig auktoritet sannolikt att föras vidare inom ett fåtal adliga familjer.

Det är till ledarna i dessa familjer med ett väletablerat rykte av överlägsna meriter, framåtanda och exemplariskt personligt uppförande som folk vänder sig till med sina konflikter och klagomål mot varandra. Dessa ledare av den naturliga eliten agerar ofta domare och fredsmäklare gratis, utifrån den pliktkänsla som förväntas av en person med auktoritet, eller utifrån att man är mån om rättvisa som en privat producerad ”allmännytta”.

De små men beslutsamma stegen i övergången till en stat består av just monopoliseringen av domar- och fredsmäklarfunktionen. Detta uppstod så fort en enskild medlem av den frivilligt erkända naturliga eliten var i stånd att insistera att, trots motståndet från andra medlemmar av eliten, så skulle alla konflikter inom ett specifikt område framläggas för honom. Meningsmotståndare kunde inte längre välja någon annan domare eller fredsmäklare.

Läs hela artikeln, av Hans-Hermann Hoppe

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *