Albert J. Nock om träning och utbildning

Följande citat är hämtat från boken Memoirs of a superflous man, en sorts självbiografi skriven av Albert J. Nock, och beskriver skillnaden mellan att träna och att utbilda någon:

Det värsta resultatet […] var ett totalt utplånande av den gräns som skiljer utbildning från träning, och gränsen som skiljer formativ kunskap från instrumentell kunskap. Utplånandet gjordes medvetet för att möta de populära perversionerna som vi kallar jämlikhet och demokrati. Regimen såg att även om endast väldigt få kan utbildas, kan alla som inte är direkt imbecilla eller idiotiska tränas på ett eller annat sätt, som soldater som tränas i militära rutiner, eller som apor som tränas att plocka frukt.

Jag är inte säker att […] det slutliga målet för utbildning – förmågan att se saker som de är – borde tas hänsyn till längre. Frågan på bordet är uppenbarligen om den bildningsbara personen fortfarande kan antas vara en samhällelig tillgång; eller, till och med, om hans värde som en samhälllelig tillgång i det förflutna inte har övervärderats. Som jag kom att förstå mycket senare måste det slutliga svaret referera till den föregående frågan. Vad är människan? Baserat på en teori om människans plats i naturen skulle det slutliga svaret bli ja, och på en annan nej. Det direkta svaret skulle jag dock säga är i det negativa. I ett samhälle som väsentligen är neolitiskt, som vårt otvivelaktigen i skrivande stund är – vad man än anser att dess evolutionära potential faktiskt är – kan det inte finnas någon plats för en bildningsbar person som en träningsbar person inte skulle kunna fylla lika bra eller till och med bättre; den bildningsbara blir en överflödig människa; och ju mer genomgående hans förmåga att ”se saker som de är” kultiveras, desto mer förstärks hans överflödighet. Medan den generella barbariseringsprocessen fortgår, medan dess hastighet accelereras, medan dess olycksbringande konsekvenser återkommer med allt mer ökande frekvens och våldsamhet, kan den bildningsbara personen bara ta skydd mot sina känslolösa medmänniskor, som Plato säger, som en människa som skyddar sig mot en storm genom att huka sig bakom en vägg.

Dela för frihetens skull

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *