Anarki, minarki och libertarianism

Dagens artikel, skriven av Robert Murphy, behandlar ett vanligt argument mot anarkokapitalism, nämligen att i ett sådant samhälle skulle allting degenerera till den grad att krigsherrar tar över. I artikeln bestrider Murphy detta och visar på att argumentet i sig dessutom är felaktigt.

I dagarna råkade jag dessutom återigen på en bloggpost från 2007, med titeln ”Neither Anarchy nor Minarchy is Necessarily Libertarian”, som jag hade glömt bort. Den är skriven av David Friedman, son till Milton Friedman, författare till bland annat The Machinery of Freedom, och även en av talarna vid Forum da Liberdade i Porto Allegre i Brasilien i år, och behandlar kort ett annat argument mot anarki och libertarianism, samt förklarar varför ett anarkokapitalistiskt samhälle mer sannolikt kommer att producera libertariansk lag (eller i alla fall lagar som i större omfattning liknar libertarianism) än ett minarkistiskt samhälle. Här nedan följer bloggposten, översatt till svenska:

”Jag har precis läst Edward Stringhams Anarchy and the Law, en intressant samling av artiklar och uttdrag, för och emot, gällande ämnet marknadsanarkism (även känt som anarkokapitalism, individualistisk anarki, …). Ett av kapitlen, skrivet av David Osterfeld, påpekar att det inte finns någon garanti för att anarkokapitalistiska institutioner skulle generera libertariansk lag, speciellt inte i ett samhälle där de flesta människor har några icke – libertarianska trosuppfattningar gemensamt. I en fotnot pekar han korrekt ut att jag har förstått skillnaden mellan anarkism och libertarianism, medan han inkorrekt påpekar att jag frigör mig från problemet genom att vägra kalla mig själv för libertarian.

Hans mer fundamentala misstag är att se detta som ett argument för den minarkistiska sidan av debatten. När man väl har satt upp en begränsad stat har du inte heller här någon garanti för att det som den producerar kommer att vara libertariansk lag. Om lagen skapas genom direkt demokrati kan det hända att majoriteten förbjuder heroin eller prostitution. Om den skapas av representativ demokrati kan representanterna rösta så – speciellt om uppfattningen stöds av de flesta som röstar. Om lagen ska hållas fri av domstolarna kan domstolarna hamna på fel sida.

Den enda fullständiga lösningen på problemet är att fuska – att definiera sitt önskade system i villkor som omfattar både resultat och institutioner. Således skulle en libertariansk anarkist kunna säga att det samhälle han förespråkar är ett anarkistiskt samhälle som producerar libertariansk lag, och på samma sätt skulle en minarkist kunna argumentera. I vilket fall som helst, när väl institutionerna väl existerar kommer de inte hållas tillbaka av hur deras förespråkare definierade dem.

Det finns dock en partiell lösning, i alla fall på den anarkistiska sidan av debatten – en som jag skissade på i min bok Machinery of Freedom och, i lite mer detalj, i en senare uppsats. Marknaden för lagar i ett anarkokapitalistiskt samhälle kommer att tendera att producera ekonomiskt effektiv lag av orsaker som är relaterade till, men inte identiska med, orsakerna till att andra marknader tenderar att producera effektiva resultat. Libertarianer tror att frihet fungerar och att libertariansk lag är nära, om inte helt perfekt, korrelerad med effektiv lag. Om denna tro är korrekt kommer det att finnas en stark tendens hos marknaden att generera libertariansk lag.

Så vitt jag vet finns inget likvärdigt argument för den minarkistiska sidan av debatten, ingen bra orsak, förutom att förutsätta att alla har blivit libertarianer, att förvänta sig att lag producerad av politiska mekanismer kommer att vara vare sig effektiv eller libertariansk.

Varken anarki eller minarki är således nödvändigtvis libertarianska. Men anarki kommer närmare.”

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *