Ringen och makten

Dagens artikel är skriven av Juliusz Jablecki, som arbetar med det polska Mises-institutet. Artikeln jämför de två romanerna Och världen skälvde, av Ayn Rand, och Sagan om Ringen, av J.R.R. Tolkien, och undersöker vilken av dem som, enligt författaren, är den mest inspirerande av de båda sett ur ett libertarianskt perspektiv.

Även om artikeln diskuterar de båda romanerna handlar artikeln, för mig, främst om just Sagan om Ringen och den värld som målas upp i denna. Det är intressant att anmärka att Tolkien ansåg sig själv vara anarkist (eller icke-konstitutionell monarkist), och avsåg att berättelsen om ringen, Maktens Ring, var tänkt att skildra problemet med att försöka bekämpa systemet innifrån.

Maktens Ring, den ring som styr över alla andra ringar, gör att dess bärare blir slav under den, och trots ursprungligen goda avsikter kommer den att innebära att dess bärare alltid agerar i ondskans tjänst. Inte ens Gandalf, en mäktig och god trollkarl, skulle klara av att använda ringen utan att bli slav under den och korrumperas. Detta är helt i enlighet med Lord Actons kända påstående att ”makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut”.

Det enda sättet att lösa problemet med Maktens Ring är således inte att försöka använda den till gott (eftersom detta är omöjligt), utan helt enkelt att förstöra den, vilket är ett uppdrag som visar sig vara väldigt svårt. Men till slut förstörs ringen i Mordors eldar, och solen skiner återigen över världen. Således, även om Sagan om Ringen utspelar sig i en rakt igenom fiktiv värld, är symboliken väldigt slående och borde, vid närmare eftertanke, vara en stor källa till inspiration för libertarianer.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

2 kommentarer till ”Ringen och makten

  • ”Sagan om ringen visar inte enbart på den stora faran som är associerad med alla försök att besegra ond makt med makt, utan lär oss också att kollektiv faktiskt inte existerar, att vi alla, var och en, är hjälten i vår egen individuella historia, och att lag och ordning enkelt kan existera utan staten.”

    Vi har alla ett personligt ansvar för våra liv, men Sagan om ringen var väl inte en one-man-show? Den handlade inte om hur Bilbo frälser sig själv, utan om hur han tillsammans med andra kan göra det som ser ut att vara omöjligt Bilbo var inte ensam han hade Samwise och andra vänner på sin sida. Hans uppdrag handlade inte bara om honom utan om hela Midgård. Människan är beroende av gemenskaper (och då menar jag inte staten) och vi behöver varandra.

  • Samuel:
    Ja givetvis behöver människor gemenskaper, och jag tycker inte det är något i artikeln som motsäger det heller. Den beskriver tydligt att det är ett följe som hjälps åt, och beskriver den gemenskap som finns mellan de olika folkslagen. Vad jag tror att författaren menar med citatet ovan är att endast individer agerar, och att kollektiv (som en fast agerande enhet) inte existerar.

    ”Vi” agerar inte. ”Samhället” agerar inte. Det är individerna som utgör ”vi” eller ”samhället” som agerar, och som på så sätt blir ”hjälten i sin egen individuella historia”. Om något menar jag att ett friare samhälle skulle skapa mer och bättre ”gemenskaper”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *