Utan bärplockning stannar Sverige

Egentligen känns inte det här värt att kommentera, men jag har svårt att låta bli.

I gammal god mys-kommunistisk anda förespråkar Göran Greider ettåriga arbetsläger för unga människor, inom

”vård, skola och omsorg eller något annat område där det kan behövas mycket folk. Till exempel i det ekologiska jordbruket, eller med bärplockning.”

Sen när blev bärplockning en del av den svenska välfärden? Greider menar att vi idag borde tvinga in unga människor i social värnplikt, eftersom den militära värnplikten inte längre finns.

I slutet av artikeln tar han upp ett motargument mot sitt förslag, kanske för att han anser att det är det ”starkaste” motargumentet och således vill han bemöta det. Motargumentet är att Greiders förslag skulle ”hota professionaliseringsbehovet inom offentlig sektor”, något som Greider inte håller med om. Men det är väl knappast det som är det ”starkaste” motargumentet mot det Greider förespråkar? Någonstan måste man ställa sig frågan om det är rätt att tvinga in folk i arbete eller inte (för Greider är frågan uppenbarligen redan avgjord). Men, som Mattias Svensson sa en gång i tiden, om just värnplikt:

Rent definitionsmässigt så borde det ju knappast råda något tvivel om att värnplikt är slaveri. Därför skulle jag vilja ta tillfället i akt att vända mig direkt till försvarsminister Anders Björk: Hur i helvete kan du sitta och administrera detta slavsystem!

Varpå dåvarande försvarsminister Anders Björk uttalar följande klart Orwellianska ord:

Värnplikt är inte bara en skyldighet, värnplikt är också en rättighet.

Kan det vara så att Greider och Björk har mer gemensamt än de är villiga att erkänna? Vidare gör Greider ett, tyvärr rätt vanligt, felsteg när han skriver att

[n]är skattenivån i Sverige i förra seklets början var mycket låg oroade sig borgerliga ekonomer och högerpolitiker våldsamt över de skador höjda skatter skulle åsamka nationen. Sedan höjdes skatterna gradvis under loppet av förra seklet, vilket gick hand i hand med en exempellös standardstegring och ökning av rikedomarna.

Inte kan väl Greider mena att skatterna var det som drev fram välståndsökningen? Men om han inte menar det, utan istället menar (vilket är korrekt), att skatterna endast kunda höjas för att vålståndet ökade, då erkänner han implicit att skatter minskar (det relativa) välståndet, och då uppstår ju frågan varför han föredrar mindre framför mer välstånd. Det känns också inkonsekvent att hävda detta (dvs. att välstånd möjliggör högre skatter, eller att skatter möjliggör ökat välstånd) och samtidigt föra fram någon sorts luddig kritik mot ”tillväxtsamhället”, eller ”konsumtionssamhället”.

Greider verkar vilja få oss att tro att han är för ökat välstånd och rikedomar, när det i själva verket är tvärtom. I Dumas ord vill han ”skapa välstånd genom att generalisera fattigdom”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *