Att ha eller inte ha

Immaterialrätt (IP) är ett begrepp som blivit allt viktigare i och med den digitala revolutionen. I dagens artikel går Stephan Kinsella igenom det libertarianska ramverket, och förklarar varför han anser att IP är illegitimt och icke-libertarianskt.

Jag hade inte tänkt förklara artikeln mer ingående, annat än att poängtera att det är en bra artikel som förtjänar att läsas. Däremot hade jag här tänkt ta upp ett argument som man ofta hör i debatten, som menar att vi måste ha kvar lagstiftning om IP, eftersom utan dessa lagar kommer inga incitament att finnas för att skapa, ex. musik, eftersom ingen kommer att vilja betala för produkten om dessa lagar inte fanns. Och, hävdas det, samhället är ju rikare med varan (ex. musik) än utan den.

Detta argument är felaktigt av två anledningar.

Generellt sett kan vi utöka argumentet till att innefatta alla varor som någon hävdar inte kommer att kunna tillhandahållas av marknaden, utan kräver statens hjälp (skatt/subventioner, produktion, lagstiftning, etc.) för att kunna produceras överhuvudtaget. Argumentet är då som följer:
Vara A produceras i dagsläget för att staten hjälper till. Om staten inte skulle hjälpa till, utan vi skulle lämna det till marknaden, skulle Vara A inte produceras alls. Alltså måste staten hjälpa till (skatt/subvention, produktion, lagstiftning) så att denna vara produceras.

Men, tvärtemot vad argumentet tror sig bevisa (att statens hjälp är nödvändig), bevisar det i själva verket motsatsen. Faktum är att argumentet, om det är korrekt, inte bara är det perfekta argumentet för att statens hjälp är onödig, till och med skadlig, utan också att Vara A i själva verket inte borde produceras alls.

På en marknad genomförs utbyten för att båda parter förväntas tjäna på utbytet. Således kan man dra slutsatsen att på en fri marknad kommer pengar/varor att hamna där marknadsaktörerna främst av allt vill att de ska hamna, vilket vi kan kalla ett ”optimalt tillstånd”. Inte optimalt i den meningen att det är det absolut universellt bästa tillståndet för all framtid, utan enbart i den meningen att det är det tillstånd som just då speglar marknadsaktörernas önskemål bäst.

Om nu en vara, A, inte produceras på marknaden, innebär det inte att staten ska tvinga fram dess produktion. Istället innebär det att det finns andra varor som marknadsaktörerna anser är viktigare att producera.

Vad argumentet, om det är korrekt, visar, är således att Vara A inte borde produceras alls, eftersom marknadsaktörerna anser att andra varor borde produceras i dess ställe. Staten flyttar alltså tillståndet från ett mer optimalt till ett mindre optimalt, och kan således anses ha en direkt skadlig påverkan.

Den andra delen av argumentet, att samhället är rikare med Vara A (ex. musik för att återanvända exemplet ovan) än utan. Jag kommer inte att vara dumdristig nog att föreslå att detta inte är fallet. Däremot är formuleringen felaktig. Valet står aldrig mellan att ha Vara A eller att inte ha Vara A. Valet står alltid mellan att ha Vara A eller att ha någonting annat. Detta är en viktig distinktion, och som argumentet ovan har visat, om marknaden inte producerar Vara A alls, utan istället producerar andra varor, är detta det slutliga beviset på att Vara A inte borde produceras överhuvudtaget!

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *